Det är verkligen inte ofta jag får till morgonjoggar nu mer. Men igår kände jag mig sugen på det och bestämde att jag skulle ge mig ut om jag vaknade pigg. Och tänk, det gjorde jag. Visserligen somnade jag om en timme efter att ha blivit väckt vid sextiden först, men strax efter sju kände jag mig utsövd och hoppade i springkläderna. Kallt. Det var kallt och skönt. Uppfriskande. Strålande sol och dimslöjor över sjön. Så vackert. Och mycket otippat - bssarjoggenen var pigga! Jag fattar verkligen inte varför. Jag hade förväntat mig sega tunga ben och allmän morogntröttma. Mest med tanke på gårdagen men också på grund av att jag som sagt inte är så van att springa utan mat i magen just nu. Men ingen trötthet. Starka pigga ben och inte ens hungrig var jag. Jag som ofta är illamående av hunger om morgonen. Det var nästan så att jag tyckte att det var synd att slösa bort denna pigghet på en lugn och skön lufsjogg, men så är det. Jag sprang runt en del av sjön och njöt av att det är höst och lätt att andas. Skit samma att jag är så himla långsam numer. Jag älskar att springa och jag KAN springa och det är huvudsaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar