Nu går det sådär snabbt igen

Tiden alltså. Sist jag skrev var visst i måndags. Nu är det redan torsdag. Jag fattar inte riktigt vad som hände. Men så är det. En hel del icke träningsrelaterat har jag hunnit med men också en del just träningsrelaterat. En vagnjogg hem från förskolan. Superseg. Motvind i princip hela vägen. Gillas inte, särskilt inte när en ska plöja igenom den med en vagn framför sig. Men hem kom jag tillsist och på kvällen blev det ett hemmapass styrka. Ben med fokus på stabilitet. Dock med diverse avbrott på grund av ledsen och/eller arg bäbis.



En lufsjogg igår kväll och efter läggning av barn en stunds yoga innan duschen. Och minsann. Jag stod på huvudet utan att ha en vägg som säkerhet bakom. Det sitter verkligen i huvudet! Hur stadigt som helst (nästan) stod jag. Skön känsla när en övervinner rädslor.


Idag ett progressivt tempopass. I dagsljus! Eftersom mamma och lillasyster är här på besök fanns barnvakter och jag kunde springa innan det blivit kolmörkt. Dock började det regna lagom tills jag kom ut. Och jag hade laddat med tårta som skumpade runt lite lätt där inne i magen. Men faktiskt gick det riktigt bra ändå. jag sprang 4km progressivt och därefter 4km med konstant tempo, strax under tröskeln, innan jag varvade ner. Längsta tempodelen sedan graviditeten och även putsning av fartrekord postpreggo. Exakt 4:45 min/km. Riktigt jobbigt men fullt hanterbart. kan jag lära mig att komma ihåg att andas astmamedicin innan kanske det kan kännas ännu lite bättre. Vad jag främst tar med mig från dagens pass är tekniken. Jag höll ihop riktigt bra med undantag för sista biten då jag började bli lite trött, framförallt mentalt (det blir jag alltid när jag vet att det bara är hundratals meter kvar). Men i övrigt bra. Klapp på axeln.

Måndagstankar

Jag drömmer så mycket konstigheter just nu. Galna grejer som liksom aldrig skulle kunna hända i verkligheten. Hjärnan är verkligen konstig. Vissa drömmar kan vara riktigt underhållande, andra skrämmande. De jag drömde i natt var nog mest skrämmande. Och inte är jag pigg när jag vaknar efter sådana drömrika nätter heller. Även om jag inte vaknade en endaste gång (vad jag minns) i natt, inte ens när Sixten kom till vår säng, så kändes det som om jag inte sovit mer än några minuter när jag vaknade.



Tur att det finns kaffe här i världen och tack för att jag återigen kan dricka denna underbara dryck! Valnötsbröd är inte heller fel, annat än för min ekonomi. Måste ju liksom börja spara in på lite pengar nu när vi ska bli några miljoner pengar fattigare. Det går sådär just nu, men just idag är jag fasen värd varenda lyx jag kan hitta.

Jag hann föresten med ett pass på gymmet igår. Bål och lite discomuskler (triceps). När jag kom konstaterade vi att vi gått o varandra hela dagen jag och Martin. Först sprang jag. Sedan åt vi visserligen lunch och sov tillsammans men sedan sprang han långpass och efter middagen åkte jag. Jaja, vi spenderade i alla fall (nästan) alla lördagens minuter ihop.



Idag tänkte jag först springa till jobbet men insåg att det inte skulle vara logistiskt möjligt. Nu när jag i princip enbart springer till jobbet måste jag frakta kläder fram och tillbaka och idag skulle det betyda att både jacka och övriga kläder skulle få trängas med matlåda, smink och annat. Så stor ryggsäck har jag inte. Så det fick bli t-bana. Men jag ska försöka mig på att springa hem. Sist var för några veckor sedan och då var det så segt att jag knappt orkade lyfta fötterna. Visserligen hade jag då sprungit till jobbet men jag tror nog att känslan kommer vara den samma ikväll ändå. Men det får bli varvande med promenerande i så fall.

Cykla tänkte jag börja med också. Jag skulle vilja ha en "riktig" cykel men inser att det definitivt inte finns plats för den utgiften nu när vi behöver köpa möbler att fylla 105 kvadrat och 5 rum med. Så det får bli jag och Biltemacykeln även detta år. Det enda bra med denna typ av cykel är att den har pakethållare så att jag kan ha Sixten där bak till föris. Annars hade vi fått gå och även om det bara är några hundra meter tar det lång tid med en tvååring.

Lite av varje

Dagarna går. Väldigt snabbt. I fredags sprang jag men puckel på ryggen och en på magen. I tunna kläder, så nu är det verkligen vår. Jobba, jobba, jobba väldigt intensivt och däremellan hålla koll på budgivning. Vi kände lite att är det meningen att vi ska vinna så gör vi det, gör vi det inte så var det inte meningen. Vi vann inte, men ändå gjorde vi det. Vi skrev kontrakt igår och det känns roligt men väldigt läskigt. Vi kan inte sådant här och hoppas att vi inte har blivit lurade på något sätt. Men om resten av resan går som den ska flyttar vi någon gång i sommar.

Vi firade med ett besök på skansen. Åt lunch bland alla andra barnfamiljer och jag besvärades lite över ljudnivån. Jag ogillar stök och skrik när jag ska äta. Men Lilskansen och de större djuren vägde upp och att solen värmde trots blåst gjorde att det blev en väldigt bra dag. Någon träning hann jag dock inte med. Eller nä, jag prioriterade den inte. Orkade inte för jag kraschade i soffan när vi kom hem. Jag är väldigt trött just nu och hinner aldrig vila tillräckligt mycket.

Idag hade jag planerat ett lite längre springpass men eftersom jag, på grund av sjuk personal, blivit tvungen att hoppa in och jobba kommer det inte hinnas med. Det handlar inte alltid om att prioritera. Eller kanske gör det det? Jag hade kunnat gå upp vid fem när Sixten vaknade och sprungit tidigt tidigt eller så kan jag springa senare ikväll. Men så viktigt är det inte just nu. Jag prioriterar vila och att hinna med det övriga livet idag. En liten tur får det bli istället. Lite lagom långt. jag kände mig helt förstörd när jag vaknade men efter frukost och kaffe känns det lite bättre. Förmodligen blir jag ännu piggare om jag springer en snutt. Så jag ger mig ut nu.

Gott nytt år!

Sista timmarna på 2012 ligger framför mig. Det har varit ett bra år där mycket fallit på plats och jag utvecklats på flera plan.

Jag började som föräldraledig under januari och drygt halva februari. Just nu känns det som i ett helt annat liv, men på ett annat sätt som i går. Jag började jobba igen. På samma jobb men i en ny stad och i en ny butik med nya (härliga) kollegor. Transportlöpning blev en del av mitt liv och det är till och från jobbet större delen av min träning sker. Jag blev vikarierande butikschef i mitten av oktober. Utmanande men roligt. Där är jag nu och ett tag framöver.

Jag lyckades nå alla mina vid årets början uppsatta mål, men missade två längs vägen uppsatta (milen under 42min och halvmaran under 1:35). Jag persade på alla distanser helt enligt plan. Jag lyckades få ihop min önskade mängd träning trots att vi båda jobbar sedan augusti. Vi båda jobbar men har ändå tränat mer än någonsin under det senaste året.

Sixten har blivit stor och är så rolig. Han pratar och har bestämda åsikter om det mesta. Han älskar att vara på förskolan och är en riktig uteunge. Varje dag är rolig i Sixtens sällskap.

Vi har varit både en vecka på Sicilien och en weekend i London. Två (utomlands)resor på ett år är mer än de senaste fem åren dessförinnan tillsammans.

Jag har också haft en del skrivuppdrag vilket är så otroligt roligt. Därutöver har jag fördjupat mina kunskaper om träning under och efter graviditet och gått från att instruera två klasser (cykel + body balance) via en klass (body balance) till noll klasser i veckan. Ett tufft beslut men förmodligen rätt i längden. Jag kommer tillbaks när mer tid finns.

Jag har också lärt känna fler nya vänner, vissa via bloggen. I kväll firar vi in det nya året tillsammans med en utav dem och hennes familj. Den här lilla bloggen ger mig så mycket.

Vad 2013 bjuder på vet ingen. Jag hoppas på ett minst lika bra år. Gott nytt år!

Vilken helg!

 

Att säga att jag är utvilad efter den här helgen är att ljuga. Jag är helt slut. Jag är inte van att dricka större mängder alkohol (längre) och jag är inte van att sova mindre än fyra timmar där efter och sedan springa morgonjogg tillsammans med andra lika galna människor. Run off tar på krafterna alltså. Men det var ett otroligt roligt dygn vi fick vara med om. Lite allvar, massvis av skoj. Hälsa i form av träning och helt sjukt god middag. Lite mer ohälsa i form av lite väl mycket alkoholhaltiga drycker. Fast det var i och för sig helt självvalt. Så roligt med dans och fest med kollegor från alla våra butiker runt om i landet. Intressanta föreläsningar. Och så fortsätter det. Mindre bra var dock mitt tillstånd igår förmiddag. Jag har mått bättre.

 

Men ingenting att göra åt det. Istället gav jag mig direkt av hem till mins syster och hennes möhippa. En intensiv men rolig dag som innehöll brunch, kaffeprovning, tillfixning av blivande brudens hår, lite snacksstopp med ombyte och tillfixning innan finmiddag på restaurang. De yngre fortsatte därefter med en sista anhalt i form av fest, men jag kapitulerade och begav mig hemåt för att sova.

 Blivande bruden

Idag var det nämligen utbildning med jobbet hela dagen. Om fötter och sådant. Mycket repetition men också en hel del nya infallsvinklar att ta med sig.

 

Maxat är verkligen namnet på den här helgen.

Jag tänker och tänker.

Idag har jag inte varit riktigt lika effektiv. Jag har många saker som snurrar i mitt huvud och de vill liksom aldrig lägga sig tillrätta och ge mig lugn.

Men jag har fått min rosa dator! Den är pytteliten. Ovant, men det blir bra på mina många resor till kärleken. Jag ska också teama en armyklass med mr army himself ikväll. Om det är några som vill in och gömma sig för kvällssolen vill säga. Jag planerar också för lite tävlingar och det är roligt. Det som är mindre roligt är dock att SJ kommer bli rika på mig. Men eftersom jobbet sponsrar vissa lopp så får det vara ok att betala lite tågbiljetter istället. Och jag är iallafall miljövänlig.

Jag blir förövrigt väldigt springsugen när jag ser det här:



Men oavsett så är det mycket tankar som upptar min tid. Lite spring hade varit välbehövligt men inte idag. Istället ägnar jag resten av min lunchrast åt att njuta av solen.

3 små problem

Jag älskar verkligen min nya kompis (Garmin) men det finns ett par saker jag inte gillar. Eller egtligen tre. Den första är att det tar lite väl lång tid för honom (ja, det känns som en hane) att hitta satelliter. Jag börjar undra om jag bor i nån slags radioskugga för jag har även skitkass mottagning på både telefon och mobilt bredband. Lite irriterande, men det är väl bara att acceptera att det är så antar jag. Och jag ska väl förhoppningsvis inte bo här för all framtid..

Det andra problemet jag har är att själva klockan "slår"/trycker mot knölen på utsidan av handleden. Vet inte om jag har onormalt knotiga handleder eller om detta är ett normalt fenomen? Jag har försökt att sätta klockan högre upp, men den glider ner och eftersom den då är lösare spänd "slår" den ännu mera på den stackars knölen. Är nog bara att godta detta också kanske?

Och så var det en tredje grej också. Det är den som är mest irriterande men också den som jag tror att det är lättast att göra något om. Pulsbandet. Alltså, jag är kanske inte världens bredaste person men jag är definitivt inte onormalt smal, snarare ganska "normal" skulle jag vilja påstå. Jag har resårbandet ihopdragen det mesta som går men ändå glider bandet ner precis hela tiden. Fruktansvärt irriterande! Och inte verkar det gå att köra lösa band i mindre storlekar heller, så det är väl bara att ta fram symaskinen och försöka få till nån lösning som inte orsakar skav. Eller har du något annat tips?

Året som gick

2009 var både ett bra och dåligt år. Privat var det ett turbulent och förvirrande år som började med uppbrott och flytt. Massvis av tankar, känslor och funderingar kantade min sommar, men framåt början av hösten började saker och ting klarna. När det var dags för vinter föll mer och mer på plats och året avslutades på bästa tänkbara sätt.

Arvikafestivalen

Karriären gick det väl inget vidare med. Min magisteruppsats är fortfarande inte klar, men pengar måste man ju ha för att överleva så jobb prioriterades även om det inte var rätt rätt sorts jobb. Jag avslutade, åtminstone tillfälligt, mitt gymreceptionsjobbande och satsade på, kanske inte en så mycket tryggare anställning men ett mera lön för mödan jobb, i och med mitt timvikarierande som vårdbiträde på en korttids- och rehabavdelning. Upptäckte att de där funderingarna på att bli sjuksköterska som jag haft genom åren nog inte var så fel ändå. Nu vill jag ju såklart hitta ett jobb där jag får fylla dagarna med idrottsnutrition, men vem vet, kanske blir det en sjuksköterska av mig också någon gång i framtiden? Med företagandet gick det väldigt segt men det är bara att kämpa vidare och försöka hitta nya möjligheter under 2010. Någon gång ska jag som sagt jobba heltid med mat och (elit)idrott.

Träningen i siffror. Jag gillar inte riktigt att staplarna blir lägre och lägre, men det är väl skillnad på ett studentliv och ett jobbliv.. Fast februari och mars var helt galna med dels konvent (för sista dagen på Nike var väl 1 feb?) och dels massa instruktörsvickande. Och att löpningen (linjen) går ner så mycket i aoktober och november är ju helt enligt plan. Att 2007 års stapel är så liten beror på att jag började registrera min träning på nätet först i augusti.

Det som nästan enbart var bra under 2009 var min träning. Jag sprang 2413,1 km eller drygt 241 mil (207,5 mil 2008). Jag utvecklades rätt rejält som både löpare och cykelinstruktör. Detta var året då jag förbättrade min tid på Göteborgsvarvet med över 3 minuter trots att jag ”tog det lugnt” och såg loppet som ett lite snabbare långpass och en del i träningen inför årets stora mål två veckor senare. Detta var året då jag blev marathonlöpare och sprang i mål på Stockholms stadion på en tid jag aldrig ens i min vildaste fantasi hade vågat tro på. Jag blev visserligen inte ultralöpare och jag klarade tyvärr inte den där hemska milen under 45 min, men hade jag haft en bättre dag hade jag åtminstone klarat av sub 46. Och kanske springer jag längre än marathon under kommande år. Nytt personligt rekord skrevs dock och en månad senare insåg jag ännu en gång att min kropp klarar så mycket mer än jag tror. 31 sekunder från silvermedalj men ett krossat personligt rekord. 10 minuter på Lidingöloppet och 11,5 minuter på Finalloppet, rekord efter rekord. Jag gillar alltid min kropp, men när den gör sånt här älskar jag den mer än någonsin. Tack för en jättebra säsong kroppen! 2009 var även året då jag fortsatte älska yoga och Body Balance som är så bra för det mesta. Dessa pass gör mig bättre både som människa och löpare, vilken tur att jag upptäckt detta! Detta var också året då jag tränade alldeles för lite Army Training. Det började bra under våren, men under sommaren och hösten ställde dumma jobbtider och andra faktorer till det lite. Vilken tur att 2010 ger mig möjlighet att välja mellan fler pass så att jag kan utveckla min löpning även genom detta. Army training var även något som jag detta år utbildade mig till instruktör inom. Ännu ingen fast klass, men även här kommer det nya året erbjuda fler möjligheter till instruerande. Inom cykeldelen vidareutbildade jag mig och hämtade inspiration på konvent. Jag utvecklades en hel del, körde temapasset Känn ingen sorg för mig Göteborg klockan fyra på morgonen och älskar att få använda åtminstone träningslära/anatomi/fysiologidelen av kunskaperna från min långa universitetsutbildning. Att inspirera andra och att försöka sprida träningsglädje samt en förståelse för smart träning är det roligaste jag vet. Det var också mycket på grund av detta jag startade upp en löpgrupp. Först i egen ideell regi och sedan via dåvarande gym.

På Rosa Bandet cyklingen med en av mina bästa vänner (som jag aldrig hade lärt känna utan den här bloggen!)

Detta var lite av mitt 2009. År 2010 är ett helt nytt år att fylla med upplevelser, personliga rekord, kärlek och utveckling.

Have more fun

Nyss hemkommen från ett par timmars skrattande i Linnéstan. Teatersport är grejen alltså. Bor du i Göteborg och vill skratta riktigt mycket en fredagkväll i månaden? Kika då in här! Så kul att tårarna börjar rinna och skrattmusklerna krampar.

När vi ändå är inne på det roliga temat; kika här och skratta lite till. Trött? Nädå :)

Snart läggdags för imorn är det jobb tidigt igen. Varenda dag den här veckan (förutom i måndags) har jag tvingats upp tidigt. Är det inte jobb så är det cykelpass (fast det är ju en helt annan grej) Men på söndag, då ska jag soova, soova, soova ända tills jag vaknar.

1:a advent

Shit, hur gick det till? Det var ju nyss sommar! Jag förstår verkligen inte var tiden tar vägen, jag hinner ju knappt tänka. Eller så tänker jag för mycket så att jag glömmer att se förändringen. Något är det iallafall.

Är oerhört nöjd över mig själv som redan varit uppe snart en timme denna första advent söndag. Visserligen är det inte helt frivilligt, jag börjar bli liite stressad över ämnesfördjupningen. Första utkastet ska nämligen lämnas in på torsdag och jag har i vanlig ordning knappt fått något gjort tidigare i veckan. En kombination av vanligt jobb, jobb med Premera och omförmåga att koncentrera mig har satt lite käppar i hjulet för mig. Men nu är det dags att ta tag!

Kanske fuskar jag igen och tar en kort återhämtningsrunda senare under dagen. Men eftersom vädret är typiskt Göteborgskt så lutar det mer åt återhämtning på spinningcykeln istället. Eller helvila. Vi får se. Det hade varit trevligt att baka lite också, men det får nog bli en annan dag. Idag skulle jag ju plugga, det hann jag nästan glömma..

Ha en bra 1:a advent!

Nu är det fint hemma hos mig

Istället för att plugga har jag nänligen gjort följande:
- Tvättat
- Rensat avloppet i badkaret
- Dammsugit
- Plockad undan saker som legat på fel ställen
- Satt upp några bilder på väggen i sovrummet

Jag har även:
- Sovit
- Laddat upp bilder på Facebook
- Fixat lite med ett nytt cykelpass
- Varit förbi jobbet och hämtat en nyckel
- Handlat lite saker som fattades till middagen
- Lagat och ätit middag

Det kanske är dags att plugga lite nu då. (Fast jag satt faktiskt en dryg timme mellan allt fixande)

Imponerande!

Jag har inte sovit en enda minut under hela dagen! Jag är imponerad av mig själv! När jag går upp 04.30 brukar jag alltid sova nån timme (ibland "råkar" det dock bli mer) när jag kommer hem, men idag har jag haft fullt upp med företagsplanerandet (vi har kommit en liten bit längre iallafall, även om vi fattar nada av f-skattesedeln), storhandling och matdagboksanalysernade. Antar att jag kan tacka gårdagens extrasömn för att jag fortfarande är vid liv. Fast nu börjar ögonen bli trötta och jag ska nog duscha och sen dricka en kopp te och äta lite kvällsmat, så att jag kan krypa ner i sängen och läsa sen.

God natt! Sov gott, dröm sött!

Jobb- och bloggsöndag

Jag har varit borta från bloggvärlden sedan i fredags kväll, så när jag loggade in på bloggkoll hade jag 57 nya inlägg att läsa! Så den senaste timmen har jag iallafall inte haft tråkigt här på jobbet. Det kan lätt bli det så här på söndagar, speciellt på förmiddan när det inte är några pass och speciellt här på Lindholmen där det inte är lika mycket folk som tränar. I Majorna däremot (jag jobbar på två gym som har samma ägare) brukar det vara lite mer folk och det var det verkligen igår när vi hade öppet hus där. Det var kanske inte så mycket mer folk där och tränade än vad det brukar vara, men massor av folk som köpte träningskort nu när det var sista dagen för vår 2 för 1 kampanj. Typiskt att folk alltid är ute i sista sekunden jämt.. Så eftersom jag hade att göra precis hela dagen, jag satt nog inte ner en enda gång (om man bortser från de få toabesök jag hann klämma in) på nio timmar, blev det inget bloggande eller bloggläsande igår.

På kvällen var det ju dags för lite fest vilket var kul. Trevligt att träffa lite folk och dricka lite vin! Jag följde dock inte med ut eftersom jag skulle upp och jobba och det var nog tur för jag är lite bakis nu. Inte så farligt, men jag är lite seg i hjärnan (och lite darrhänt, spillde just ut kaffe över hela tröjan) känner jag.. Så det kanske inte blir nån löpning ikväll.. Hade ju planerat in lite lätt distans när jag kommer hem från jobbet vid åtta ikväll, men med tanke på att jag drack några fler glas vin än jag tänkt mig (som vanligt) och ska upp halv fem imorn så kanske jag behöver vila och komma i säng tidigt. Jag får helt enkelt se hur det känns.

Nyinflyttad

Ja nu har bloggen alltså flyttat. Och även bytt namn. Löpningen tar över en allt större del av mitt liv och därför tyckte jag att detta var ett bättre namn. Men jag kommer antagligen alltid vara en shoppaholic ändå..

Just nu är det, som alltid när man flyttar, lite rörigt och omöblerat här på bloggen. Men det kommer nog att lösa sig snart. Bara jag lär mig hur man gör. Jag är ju inte nåt datageni direkt..

Vad gäller innehållet så kommer nog inte så mycket att förändras. Jag kommer fortfarande gnälla över småsaker, vara barnsligt lycklig över mina möten med bullterriers och mitt shoppande. Kanske kommer bloggen handla lite mer om min träning än innan, den tar ju trots allt upp en stor del av mitt liv. Den som orkar läsa får se..