Nu går det sådär snabbt igen

Tiden alltså. Sist jag skrev var visst i måndags. Nu är det redan torsdag. Jag fattar inte riktigt vad som hände. Men så är det. En hel del icke träningsrelaterat har jag hunnit med men också en del just träningsrelaterat. En vagnjogg hem från förskolan. Superseg. Motvind i princip hela vägen. Gillas inte, särskilt inte när en ska plöja igenom den med en vagn framför sig. Men hem kom jag tillsist och på kvällen blev det ett hemmapass styrka. Ben med fokus på stabilitet. Dock med diverse avbrott på grund av ledsen och/eller arg bäbis.



En lufsjogg igår kväll och efter läggning av barn en stunds yoga innan duschen. Och minsann. Jag stod på huvudet utan att ha en vägg som säkerhet bakom. Det sitter verkligen i huvudet! Hur stadigt som helst (nästan) stod jag. Skön känsla när en övervinner rädslor.


Idag ett progressivt tempopass. I dagsljus! Eftersom mamma och lillasyster är här på besök fanns barnvakter och jag kunde springa innan det blivit kolmörkt. Dock började det regna lagom tills jag kom ut. Och jag hade laddat med tårta som skumpade runt lite lätt där inne i magen. Men faktiskt gick det riktigt bra ändå. jag sprang 4km progressivt och därefter 4km med konstant tempo, strax under tröskeln, innan jag varvade ner. Längsta tempodelen sedan graviditeten och även putsning av fartrekord postpreggo. Exakt 4:45 min/km. Riktigt jobbigt men fullt hanterbart. kan jag lära mig att komma ihåg att andas astmamedicin innan kanske det kan kännas ännu lite bättre. Vad jag främst tar med mig från dagens pass är tekniken. Jag höll ihop riktigt bra med undantag för sista biten då jag började bli lite trött, framförallt mentalt (det blir jag alltid när jag vet att det bara är hundratals meter kvar). Men i övrigt bra. Klapp på axeln.