Det är så himla typiskt mig att aldrig vara hundra procent nöjd med något jag tar mig för. Nittiofem absolut, men hundra det är svårt. Fast är det inte just det som är min drivkraft? Strävan efter utveckling? Jo. Med springsäsongen 2012 är jag nöjd. Men inte helt nöjd. Det får nog klassas som ganska bra att persa på i stort sett samtliga lopp. Tjejmilen är undantaget men det blev iallafall banrekord med flera minuter. Att springa Stockholm marathon sex minuter snabbare än sist trots att det var fyra grader varmt, ösregnade och blåste storm får väl anses som mer än ok. Det som kändes mindre ok är att jag tappade så himla mycket från 30km och aldrig orkade öka upp på slutet. Kanske just på grund av yttre förutsättningar, men kanske också för att jag inte disponerade loppet rätt?
Att fixa milmålet med en sekund på säsongens första lopp är jag nöjd med. Jag tror till och med jag kan checka av en hundraprocentare där faktiskt. Att jag sedan satte upp ett nytt mål på en hel minut lägre var kanske optimistiskt. Fast nej, trots dalande form och lite sjukdomskänsla i kroppen fram och tillbaks veckorna innan lopp så var jag nära på Hässelbyloppet. Så dubbla känslor kring den där tiden. Fantastiskt nöjd med själva tiden om jag tänker på allt, men samtidigt sur över dryga sekunden för långsam per kilometer.
Att springa ett lopp över 5km är inget jag brukar göra, men visst fick jag mersmak efter Parloppet. Även fast det var kräkjobbigt och benen var alldeles för tunga med både jobbdag, och i synnerhet, ett marathon under extremförhållanden i färskt minne tog jag mig runt på en för mig ok tid. Jag tror absolut jag kan bättre dock. Nu tog jag aldrig någon chans att testa igen, men det kommer fler år minsan.
Efter att sommaren gjort ett kort besök med allt vad det innebär för en kropp som trivs bättre på vintern (även om sinnet tycker det är otroligt skönt med sommar också), semesterlunk och annat var det dags för en intensiv period. Lopp varannan helg med start i och med ovan nämnda tjejmil. Stockholm halvmarathon näst på tur. En tur som blev en näradödenupplevelse om jag får överdriva lite. Om jag är mer sanningsenlig blev det ett jädra slit. Från första till sista sekund, från steg ett till steg sista. Från start till mål. Usch är allt jag kan säga. Nitton sekunder tillgodo på tiden från Göteborgsvarvet sen vår lyckades jag iallafall spurta ur mig. Dock alldeles för långt från målet på sub 1:35. Göteborgsvarvet däremot. Vilket flyt jag hade. Jag kände mig starkast i världen och om jag sluppit tränas så de sista fem kilometrarna hade jag kanske kapat mer tid. Där var jag verkligen i mitt livs form. Vilket osökt leder mig in på tankar och funeringar på hur nära (eller långt under?!) 3:20 jag skulle kunnat springa maran på om det varit mer normala väderförhållanden. Men även där kommer fler år. Jag hoppas dessutom på att något år snart få möjlighet att springa marathon på Berlins platta gator. För 2013 är det väld dock försent då jag hörde att platserna sålde slut på ett fåtal timmar. Om ens det? Kanske 2014. Och appropå utlandsmaror så vill jag ju självklart springa stundande New York Marathon någon gång i livet också. Kanske är det dags att börja spara pengar redan nu.
Tredje loppet ut på höstsidan var Lidingöloppet. Jag skulle ta det lugnt och springa på känsla. Inte hetsa och gå ut hårt från början som förra året. Det gick bra. I dubbel bemärkelse. Jag följde planen hela vägen till sista biten. Resultatet blev ännu ett silver (under 2:38) och nytt pers. Det är jag nog nittioåtta, nä kanske till och med nittionio, procent nöjd med.
Sist ut Hässelbyloppet. Loppet då jag skulle springa sub 42 om jag behållit samma fina form som jag hade innan sommaren. grejen är att jag stundtals fick uppleva riktigt bra form på träning. Lite varannat pass kasst och varannat pass superbra. Iallafall under sensommaren. När hösten kom smygande blev det mer åt det sämre hållet. Kanske slet alla lopp för mycket också.
Efter ytterligare några veckors lugnare träning med mindre löpning, bara mysjogg och mer styrketräning är det dags att så småningom hitta en ny form. Börja slitet mot nya mål, ställas inför nya utmaningar. Jag ser så otroligt mycket fram emot det! Att säga att jag längtar känns nästan som en underdrift.
onsdag 31 oktober 2012
måndag 29 oktober 2012
En snutt styrka
Idag är jag ledig. Ett bra tillfälle att ta tag i styrketräningen som (återigen...) verkligen har bortprioriterats. Ok, nu har jag ju varit sjuk och det är ju i och för sig inte samma sak som att prioritera bort, men ändå. Först tänkte jag att det ju inte alls är någon idé, att jag lika gärna kan ta tag i det nästa vecka, efter att vi har varit i London och jag är åter i rutinerna. Då när jag till och med ska skaffa ett (tillfälligt) gymkort på ett ställe nära jobbet. (Jag tränar ju gratis på (samtliga) Sportlife, där jag instruerar, men jag inser att jag måste ha det så nära jobbet som möjligt om det ska hinnas med/prioriteras. Hemmastyrka funkar för det mesta bra, men ibland saknar jag skivstänger, att kunna hoppa, tyngre kettlebells etc.) Det där klassiska "Jag börjar på måndag" alltså. Men sådan vill jag inte vara så jag tog ett djupt andetag, satte fast TRX-banden i balkongdörren, drog fram en matta och diverse spännande leksaker som muta till Sixten. Sedan startade jag tabatatimern och körde. Visserligen fick jag "hjälp" av en typ fjortonkilos som hängde på mig då och då, men på det stora hela gick det fint. Djupa knöböj, djupa enbensböj/pisols, brd rodd, bröstpress, dynamisk sidoplanka, utfall och hög planka med diagonala benindrag. Allt med ben, fötter eller händer i TRX-banden.Allt i tabataintervaller (20sek jobb, 10sek vila).
Jag gillar verkligen de här tightsen. Eller, egentligen kanske det är underställsbyxor men det struntar jag i. Supersköna! Dock läste jag att Kari Traa tänkt köra någon idiotisk reklamkampanj med ett får som skulle jagas i stan (??!!) så nu vet jag inte längre... Synd på så sköna kläder...
söndag 28 oktober 2012
En fin dag
Så lyxigt med en extra timme. Sovmorgon men ändå massor av tid att fylla med upplevelser. Eller snarare mest vardagsfix och lite lyxig tid. Först en kylig tur till en lekpark.
En krönika hann jag nästan att få klart medan toddlern sov. Plus pyssla med foton och lite annat nyttigt. Därefter spring! Tog en dags säkerhetsvila igår och testade kroppen en sväng idag igen. En tur runt årstaviken i maklig takt. Det kändes bra. Men jag kör nog på varannandagstänkten ytterligare några dagar.
En krönika hann jag nästan att få klart medan toddlern sov. Plus pyssla med foton och lite annat nyttigt. Därefter spring! Tog en dags säkerhetsvila igår och testade kroppen en sväng idag igen. En tur runt årstaviken i maklig takt. Det kändes bra. Men jag kör nog på varannandagstänkten ytterligare några dagar.
lördag 27 oktober 2012
Supergod tacogratäng
Kanske inte den allra mest balanserade måltiden vad gäller näringsämnen, men definitivt en hit vad gäller smak. Också en ganska bra pusselbit i den här familjens matliv. Enkelt är det att göra också. Du bara tar en ugnsäker form och fyller upp botten med nachochips (Jag älskar Icas med ostsmak!). Under tiden steker du valfri färs, i det här fallet qourn, och blandar ner tacokrydda och lite vatten. När det puttrat färdigt häller du ner blandningen över chipsen. Blanda ihop en tetra passerade tomater med en burk tacosås/salsa och häll över färsen. Ta fram ekologisk crème fraîche ur kylen och bre ut så gott det går ovanpå färs och tomatsås. Och självklart måste en gratäng ha riven ost på toppen. In på ca 225-250 grader tills osten smält och fått fin färg. Ät med en god sallad. Jag glömde tyvärr köpa ingredienser till en sådan idag så det fick bli råa morötter att knapra på istället.
fredag 26 oktober 2012
Äntligen!
Etiketter:
Endorfiner,
Glädjeämnen,
Kärlek,
Löpning,
Vinter
torsdag 25 oktober 2012
Så ett nytt försök
onsdag 24 oktober 2012
Nu får det vara nog!
Nu är jag trött på den här förkylningen. En vecka har nu passerat och det får fasen vara nog. Grejen är att jag känner mig rätt frisk. Förutom att jag inte har någon röst och att jag fortfarande snorar lite. Eller har en täppt näsa rättare sagt.
I mitt jobb behöver jag prata väldigt mycket och redan efter några minuter in på jobbdagen insåg jag att det bara var att fixa in en vikarie och bege sig hemåt. Väl där passade jag på att ta igen lite förlorad sömn. 2,5 timmar blev det tillslut innan jag gick till förskolan och hämtade hem Sixten. Bra att få fler timmar med honom, men jag hoppas ändå att jag fått min röst tillbaks imorgon.
Ikväll får det bli ännu en kanna te och lite smågodis så här på lillördagen. Och ihop med det kollar vi på sista delen av "Torka aldrig tårar utan handskar". Utan att ha sett sista delen säger jag SE! Det bästa jag sett på länge!
Jag längtar efter att springa så fort att jag blir suddig!
Ikväll får det bli ännu en kanna te och lite smågodis så här på lillördagen. Och ihop med det kollar vi på sista delen av "Torka aldrig tårar utan handskar". Utan att ha sett sista delen säger jag SE! Det bästa jag sett på länge!
tisdag 23 oktober 2012
Men så vände det
Jag skulle inte ha skrivit det där om att jag var bättre. En bit in på dagen började nämligen rösten att bli allt hesare och tystare. Vid lunchtid trodde jag nästan att jag skulle få fixa in en vikarie och gå hem (Svårt att jobba utan röst i mitt jobb...) men det blev lite bättre. Dock är jag väldigt hes och näsan är mer snorig igen. Jag hade tänkt ge mig på ett lättare styrkepass här hemma nu på kvällen, men jag gör förmodligen bäst i att skjuta på det minst en dag. Segt.
Mjukstart
Igår var det måndag och det betyder låång dag med Bodybalanceinstruerande som avslut. Först tänkte jag försöka vicka bort klassen men sedan kände jag mig tillräckligt bra för att köra ändå. Jag dras fortfarande med ett himla segt snor och nästäppa till och från, men i övrigt känner jag mig nästan som vanligt. Springet avvaktar jag dock med ytterligare någon eller några dagar. Så inga ben till jobbet idag. Nä, det blir det här sättet:
Etiketter:
Body Balance,
Funderingar,
Jobb,
Sjukdom
söndag 21 oktober 2012
Sedan blev det söndag
Idag känns förkylningen mycket bättre. Jag är fortfarande ganska snorig men jag känner mig inte lika hängig som tidigare. Igår och i fredags var nog värst för då hade jag en svag huvudvärk som låg och störde och så var näsan periodvis helt igentäppt. Men två nätter med flera timmars extra sömn (Tack Sixten! Åtta är väldigt mycket bättre än halv sex...) har nog hjälpt mig på traven. Någon träning blir det dock inte idag heller, lite tålamod får jag nog ha trots allt.
Idag har hela förmiddagen gått åt till höststädning med vår bostadsrättsförening. Sixten hjälpte såklart till så lätt han kunde. Städning är en av favoritsysselsättningarna faktiskt. Så fort vi tar fram dammsugaren ska han ha en dammvippa som han sedan sopar golv mm med. Hoppas det håller i sig :)
Idag har hela förmiddagen gått åt till höststädning med vår bostadsrättsförening. Sixten hjälpte såklart till så lätt han kunde. Städning är en av favoritsysselsättningarna faktiskt. Så fort vi tar fram dammsugaren ska han ha en dammvippa som han sedan sopar golv mm med. Hoppas det håller i sig :)
lördag 20 oktober 2012
Lördagsmys utan fys
Inte mycket till fys här inte, men desto mer mys. Eller tja, kanske kan flytthjälp räknas som pyttelite fys, iallafall om tillståndet förkyld har drabbat en. Men i övrigt inte mycket till rörelse. Slummer i soffan framför Pippi med en toddler ömsom blickstilla och koncentrerat tittande, ömsom klättrande och bökande på mig. Middag lagade jag dock idag. Eftersom jag kommer hem först runt sjutiden på vardagkvällarna lagar jag sällan mat mer än på helgen. Det gör att det blir lite roligare med matlagning måste jag medge. Idag gjorde jag världens godaste kikärtsburgare som serverades med bröd, klyftpotatis och diverse salladstillbehör. Gömde tyvärr fota dem dock. Inte min starkaste sida det där med att komma ihåg att fota. Men nu gjorde jag. En stor skål med godis och en kanna te. Till detta ska vi se första (och kanske andra om vi orkar) delen av Torka aldrig tårar utan handskar på svtplay. Känns som något jag kommer älska!
torsdag 18 oktober 2012
Sådärja
Så kom den tillslut. Förkylningen. Dock hann jag både med en lufsjogg hem från jobbet och ett tjugo minuter långt styrkepass innan den slog till. Vilodag var ändå planerat idag så det var bra tajming måste jag säga. Dock var det inte planerat imorgon, men det får jag väl ta då. Bra gjort av den att vänta tills rätt sida tävlingssäsongen också. Även om det varit lite upp och ner de senaste veckorna så har jag iallafall varit någorlunda träningsduglig. Så jag kan stå ut med att snora och snörvla ett par dagar nu faktiskt.
Så en annan sak. Igår beställde jag en ny barnvagn! En ännu lite mer springvänlig en som jag är säker på att vi kommer ha massvis av glädje av. En nästan ren löpvagn men som även är någorlunda smidig även i vardagen och exakt den jag velat ha ända sedan jag fick förmånen att testa den när Sixten var några månader gammal.Tyvärr är det ju ett antal veckors leveranstid, men då hinner jag ju bli frisk iallafall... Egentligen hade vi tänkt försöka hitta en begagnad, men efter att ha kollat blocket i princip dagligen utan att hitta en endaste en (bara i någon helt annan del av landet och till alldeles för högt pris för att vara just begagnad) slog vi igår till när den var lite rabatterad på en webshop. Det kanske är bäst att förtydliga att det inte är någon ny bäbis som ska ha den (Iallafall inte än, men förhoppningsvis någon gång i framtiden.) utan bara Sixten som får uppgradera sig lite :)
Så en annan sak. Igår beställde jag en ny barnvagn! En ännu lite mer springvänlig en som jag är säker på att vi kommer ha massvis av glädje av. En nästan ren löpvagn men som även är någorlunda smidig även i vardagen och exakt den jag velat ha ända sedan jag fick förmånen att testa den när Sixten var några månader gammal.Tyvärr är det ju ett antal veckors leveranstid, men då hinner jag ju bli frisk iallafall... Egentligen hade vi tänkt försöka hitta en begagnad, men efter att ha kollat blocket i princip dagligen utan att hitta en endaste en (bara i någon helt annan del av landet och till alldeles för högt pris för att vara just begagnad) slog vi igår till när den var lite rabatterad på en webshop. Det kanske är bäst att förtydliga att det inte är någon ny bäbis som ska ha den (Iallafall inte än, men förhoppningsvis någon gång i framtiden.) utan bara Sixten som får uppgradera sig lite :)
tisdag 16 oktober 2012
Mysjoggandets tid är här
Mysjogg till jobbet imorse.
måndag 15 oktober 2012
Dagens smoothie
Jag jobbade i lördags så jag är ledig idag. Sixten också. Och eftersom jag inte riktigt (typ inte en bråkdel ens...) har ork och tålamod att vara utomhus hela dagen som han nästan är på förskolan får jag väl muta med smoothie till mellanmål. Dagens består av jordgubbar, banan, riven kokos, hasselnötssmör, agavesirap och havremjölk. Riktigt mumsigt tycker både stor och liten.
Hässelbyloppet 2012
När jag vaknade trodde jag, återigen, att det inte kunde vara sant att det redan var morgon. Detta trots att vi fått sovmorgon till efter klockan sju. Inte bästa känslan inför ett lopp, men det var bara att tvinga sig upp. På med kläder, in med frukost och sedan vänta in barnvakten. Srax före tio kom vi iväg och tog gröna linjen hela långa vägen ut till Hässelby gård. Väl där möttes vi av lite duggregn och kylig luft. Mina tår blev till isklumpar och jag bestämde mig för att springa i vantar. Fördrev någon halvtimmes tid med att gå runt lite vid klädinlämningen och drack kaffe för att försöka hålla oss något sånär varma. Med en halvtimme kvar till start drog vi av oss alla överdragskläder och började värma upp. Det kändes stelt, segt och kallt. Iskallt. Väl i startfållan började jag dock tina upp något, många kroppar alstrar värme. Började känna att vantar kanske var lite överdrivet ändå men ville inte kasta bort dem heller. Tänkte att jag väl får ta av dem och hålla dem i händerna om det blir för varmt. Men det skulle visa sig gå bra ändå. Någon enstaka gång irriterade jag mig över att händerna var varma, men mest var det skönt att slippa bli sådär kall på ovansidan som jag lätt kan bli.
Starten gick och alla tokrusade. Verkligen tokrusade. Det var, som alltid, svårt att inte dras med, men jag försökte ta det lite lugnt. Jag gillar inte att springa på ojämnt och halt gräs och speciellt inte när jag knappt ser var jag sätter fötterna. Det var trångt i någon dryg kilometer men sedan började det lätta lite. Jag kände mig väldigt seg och det kändes som att jag redan låg på högsta växeln. Ändå tycktes alla andra ha en massa ork för ompsrungen blev jag ungefär hela tiden. Försökte ignorera det och låta bli att kolla på klockan. Mot slutet gör jag i princip aldrig det eftersom jag väldigt lätt blir stressad då och liksom låser mig, men i början brukar jag kika titt som tätt. Igår lät jag dock bli det och kollade bara någon enstaka gång samt vid 5km. Halvvägs började jag vakna till lite mer och det kändes roligt att springa. Det var fortfarande väldigt tufft men jag fick inte slita riktigt på samma sätt som under första halvan. Väldigt många av de tjejer som sprungit om mig under de första kilometrarna kom jag nu ikapp och förbi. Inte alla såklart och det var en och annan som kom bakifrån och sprang ikapp mig också. Sprang även om en massa killar och det känns alltid extra bra på något sätt...
Andra halvan är dock "backigare" (Kanske inte rätt ord att använda om en så flack bana, men det gick iallafall mer upp och ner här.) vilket drog ner tempot lite ändå. Jag hade besämt att jag skulle försöka öka något vid 8km och sedan ytterligare vid 9km. Jag vet inte om det blev så mycket till ökning vid åtta, men vid nio satte jag på autopiloten och ignorerade alla tankar på att det var skitjobbigt och jag hade lite håll och att det var långt till mål. När väl idrottsplatsen var synlig försökte jag öka yttrligare, men jag vet ärligt talat inte om det gick så mycket fortare. Det är mentalt jobbigt att springa förbi målet utanför och veta att jag måste runt bortre kortsidan innan jag får springa in på banan. Väl på banan bestämde jag mig dock för att ge det allra sista som fanns i kroppen och gav mig på en spurt. Gick om en kille i kurvan till publikens stora förtjusning. Hehe. Undvek att kolla på klockan långt där borta, men kanske hundra meter ifrån kunde jag inte hålla mig. Insåg att jag inte skulle klara under 42 men att jag skulle persa så fortsatte öka. Väl i mål var jag helt slut. Glömde till och med bort att kolla på min egen klocka. Jag stängde av den av ren reflex så fort jag passerat mållinjen, men det tog flera minuter, tills när jag var på väg ut från banan, innan jag kom på att jag inte visste vilken tid jag fått. Klockan stod på 42:14 och jag blev glad. Visste att jag startat klockan några sekunder innan jag sprang över mållinjen och att den officiella tiden därmed skulle vara något bättre. Dock inte under 42 såklart. men där och då brydde jag mig inte det minsta om det. Med tanke på konstiga förkylningstendenser, allmän trötthet och dalande form är jag supernöjd. I efterhand kom dock, som vanligt, tankarna på OM. Om jag hade sprungit en dryg sekund snabbare per kilometer hade jag varit där. Om jag tagit en kurva snävare och om jag varit lite tuffare och trängt mig fram mer de första kilometrarna... Men nej, jag är nöjd. Jag gjorde mitt bästa och det kommer fler chanser. Jag hade inte varit en bättre löpare om jag sprungit 13 sekunder snabbare. Jag är bra och jag har haft en fantastiskt bra säsong där jag persat på alla lopp utom Tjejmilen (där jag å andra sidan loppersade med flera minuter). Bättre kan det nästan inte bli.
Starten gick och alla tokrusade. Verkligen tokrusade. Det var, som alltid, svårt att inte dras med, men jag försökte ta det lite lugnt. Jag gillar inte att springa på ojämnt och halt gräs och speciellt inte när jag knappt ser var jag sätter fötterna. Det var trångt i någon dryg kilometer men sedan började det lätta lite. Jag kände mig väldigt seg och det kändes som att jag redan låg på högsta växeln. Ändå tycktes alla andra ha en massa ork för ompsrungen blev jag ungefär hela tiden. Försökte ignorera det och låta bli att kolla på klockan. Mot slutet gör jag i princip aldrig det eftersom jag väldigt lätt blir stressad då och liksom låser mig, men i början brukar jag kika titt som tätt. Igår lät jag dock bli det och kollade bara någon enstaka gång samt vid 5km. Halvvägs började jag vakna till lite mer och det kändes roligt att springa. Det var fortfarande väldigt tufft men jag fick inte slita riktigt på samma sätt som under första halvan. Väldigt många av de tjejer som sprungit om mig under de första kilometrarna kom jag nu ikapp och förbi. Inte alla såklart och det var en och annan som kom bakifrån och sprang ikapp mig också. Sprang även om en massa killar och det känns alltid extra bra på något sätt...
Andra halvan är dock "backigare" (Kanske inte rätt ord att använda om en så flack bana, men det gick iallafall mer upp och ner här.) vilket drog ner tempot lite ändå. Jag hade besämt att jag skulle försöka öka något vid 8km och sedan ytterligare vid 9km. Jag vet inte om det blev så mycket till ökning vid åtta, men vid nio satte jag på autopiloten och ignorerade alla tankar på att det var skitjobbigt och jag hade lite håll och att det var långt till mål. När väl idrottsplatsen var synlig försökte jag öka yttrligare, men jag vet ärligt talat inte om det gick så mycket fortare. Det är mentalt jobbigt att springa förbi målet utanför och veta att jag måste runt bortre kortsidan innan jag får springa in på banan. Väl på banan bestämde jag mig dock för att ge det allra sista som fanns i kroppen och gav mig på en spurt. Gick om en kille i kurvan till publikens stora förtjusning. Hehe. Undvek att kolla på klockan långt där borta, men kanske hundra meter ifrån kunde jag inte hålla mig. Insåg att jag inte skulle klara under 42 men att jag skulle persa så fortsatte öka. Väl i mål var jag helt slut. Glömde till och med bort att kolla på min egen klocka. Jag stängde av den av ren reflex så fort jag passerat mållinjen, men det tog flera minuter, tills när jag var på väg ut från banan, innan jag kom på att jag inte visste vilken tid jag fått. Klockan stod på 42:14 och jag blev glad. Visste att jag startat klockan några sekunder innan jag sprang över mållinjen och att den officiella tiden därmed skulle vara något bättre. Dock inte under 42 såklart. men där och då brydde jag mig inte det minsta om det. Med tanke på konstiga förkylningstendenser, allmän trötthet och dalande form är jag supernöjd. I efterhand kom dock, som vanligt, tankarna på OM. Om jag hade sprungit en dryg sekund snabbare per kilometer hade jag varit där. Om jag tagit en kurva snävare och om jag varit lite tuffare och trängt mig fram mer de första kilometrarna... Men nej, jag är nöjd. Jag gjorde mitt bästa och det kommer fler chanser. Jag hade inte varit en bättre löpare om jag sprungit 13 sekunder snabbare. Jag är bra och jag har haft en fantastiskt bra säsong där jag persat på alla lopp utom Tjejmilen (där jag å andra sidan loppersade med flera minuter). Bättre kan det nästan inte bli.
Etiketter:
Glädjeämnen,
Löpning,
Rekord,
Tävling,
Utmaningar
söndag 14 oktober 2012
Nytt pb på milen
Iskallt och stelt under uppjoggen. Fruktansvärt tungt i början. Under första halvan ville jag bara ge upp och fattade inte hur alla andra kunde orka springa så snabbt. Någonstans efter 5km vaknade jag till och började tycka att det var kul att springa. Om än riktigt tufft. Orkade öka lite på slutet, spurtade och kom i mål på 42:12. Nytt pb med 47 sekunder. Inte under ursprungliga målet på sub42 men under reviderade målet på 42:30. Jag är nöjd! Längre story kommer såsmåningom.
Etiketter:
Glädjeämnen,
Löpning,
Mål,
Rekord,
Tävling,
Utmaningar
Det blir start
Jo. Jag är förvisso tröttare än tröttast (Men det har jag varit ett bra tag nu och måste nog kolla upp.) men förkyld känner jag mig inte. Dock heller inte någon direkt känsla av snabbhet i kroppen. Jag vet att det kan vända när jag väl är mitt uppe i det och det kan mycket väl gå riktigt snabbt. Men känslan just nu är seg, ovillig och oinspirerad. Dessutom regnar det, men vad hade jag väntat mig. Regn är liksom temat för den här tävlingssäsongen.
Etiketter:
Löpning,
Mål,
Prestationsångest,
Tävling,
Utmaningar
lördag 13 oktober 2012
Lite osäkert
Lite symbolik. Ska jag på eller av bilen?
Det lutar åt start och jag hoppas på start. Men med den här lynniga förkylningskänslan i kroppen vet jag inte. Ena stunden känner jag mig som vanligt. En timme senare känner jag mig förkyld. Ytterligare en stund senare frisk och så håller det på en massa gånger om. Men känns det bra när jag vaknar imorn så kommer jag springa. Under 42 kommer nog bli väldigt svårt dock. Men jag hoppas på pers. Fast först och främst att jag ska känna mig tillräckligt bra för start.
Etiketter:
Funderingar,
Livet,
Löpning,
Sjukdom,
Utmaningar
torsdag 11 oktober 2012
Lite core på det
Nu är det så att jag återigen (Ja, igen!!) har slappat till mig vad gäller styrketräningen. Bedrövligt få pass finns registrerade i min träningsdagboken de senaste veckorna. Förra veckan finns där endast tjugo minuter core. Det är den enda styrkan förutom den jag får genom body balancen. Denna veckan finns nu trettio minuter core registrerat. Vill spara på benen så därför enbart mage och rygg. Nä, nu måste jag fixa till det här. Nu när grundträningsperioden närmar sig ska det minsann se annorlunda ut. Det måste se bättre ut om jag ska hålla. Punkt slut.
Kanske blir det bättre
Jag kände mig mycket tre redan när jag kröp ner i sängen igår. Glass (För det blev det istället för smoothie och godis) är grejen. Visserligen trodde jag inte det var sant när alarmet drog igång klockan sex imorse men så känns det ju varje dag nästan. Men tillräckligt bra för att våga springa till jobbet kände jag mig så det gjorde jag. Drog till och med upp tempot till en lite ansträngande känsla och typ medelhård distans blev det. Pigga skor på fötterna och idag kändes de snäppet ännu piggare än vanligt. Jag fick nämligen en uppsättning snabbsnörningssnören igår. Minns inte märket men i vilket fall gjorde de att skorna satt mycket bättre än de brukar. Just de här skorna är en av mina favoriter, men orginalsnörena har irriterat mig ända från dag ett då de dels är för korta och dels väldigt hala. Men nu är det problemet löst! Men nu måste jag hoppa i duschen så att jag hinner äta en andra frukost innan jobbet kallar.
onsdag 10 oktober 2012
Inte riktigt helt på topp
Typ sådär känner jag mig. Foto: Jane Haglund
tisdag 9 oktober 2012
Stillasittande
Idag och imorn är jag på möten hela dagarna och testar på livet med stillasittande jobb. Det leder till trötthet på ett annat sätt än den trötthet som blir när jag står och går hela dagarna. Så jag laddar med andra omgången kaffe redan nu. Lite spring blir det nog i eftermiddag dock. Det är ju ändå det vi jobbar med.
söndag 7 oktober 2012
Snart slut
Nästa helg går min säsongs sista lopp. Det ska bli jättekul men också skönt när det är över. Som vanligt vid den här tiden på året börjar jag känna mig sliten mentalt. Såklart även fysiskt, men mest är det mentalt. Sett till mängd (och intensitet också för den delen) tränar jag betydligt mindre nu jämfört med i våras. Men däremot har det varit lopp varannan helg nu i över en månad och det sliter såklart. Med start nästa måndag och oktober ut kommer jag passa på att njutspringa så mycket som det bara är möjligt. Iallafall när det är sådär fint och underbart höstigt. Regnar det och blåser är det ju inte fullt lika njutningsfullt. Sedan kommer jag ta en eller kanske till och med två veckor i början på november där jag tar lite paus innan resan mot nya mål börjar. Exakt vad eller vilka målen är är inte riktigt bestämt dock. Jag ska fundera och känna efter ordentligt först, men som vanligt blir det oavsett mål en grundträningsperiod med fokus på distans och (mycket) mer styrketräning som tar vid efter vilan. Helvila blir det förmodligen inte heller, men betydligt lugnare och få eller inga löppass. För att liksom skapa ett sådär stort härligt sug efter att springa igen.
Idag blev det ett kort långpass (nästan så kort att det inte räknas som långpass för mig och min kropp) med lite fart. I början kände jag mig jättepigg och kunde utan problem hålla ett bra tempo (typ snabbare än den där så kallade snabbdistansen i torsdags...) men någonstans efter 15km bara tvärdog jag. All kraft rann ur mig och resterande 3km gick segt segt. Väl hemma och duschad kände jag en förkylning komma smygande. Försökte mota undan med massa mat och tro det eller ej så känns det bättre nu. Men helt säker på att jag klarar mig är jag verkligen inte.
Idag blev det ett kort långpass (nästan så kort att det inte räknas som långpass för mig och min kropp) med lite fart. I början kände jag mig jättepigg och kunde utan problem hålla ett bra tempo (typ snabbare än den där så kallade snabbdistansen i torsdags...) men någonstans efter 15km bara tvärdog jag. All kraft rann ur mig och resterande 3km gick segt segt. Väl hemma och duschad kände jag en förkylning komma smygande. Försökte mota undan med massa mat och tro det eller ej så känns det bättre nu. Men helt säker på att jag klarar mig är jag verkligen inte.
Etiketter:
Funderingar,
Livet,
Löpning,
Mål,
Tävling
lördag 6 oktober 2012
Så blev det kvällen
Underbara höst
Sovmorgon till halv nio, det vill säga ungefär tre timmar mer sömn än vanligt. Det behövdes kan jag säga. Dock är det min tur att gå upp imorgon, men det är en annan sak. Jag vaknade i vilket fall upp till en alldeles perfekt höstdag. Så där perfekt som jag vill att alla höstdagar ska vara. En sådan dag som gör att jag älskar hösten, älskar oktober. Kyligt i luften men med en strålande sol på himlen. Älska. Tyvärr står det vila i träningskalendern, men en långpromenad har ingen dött av. En sväng runt Årstaviken med en ljudbok i öronen under den (alldeles för korta) tid Sixten sov. Jag såg massvis av springande människor som gjorde mig avundsjuk, men men jag njöt också av att faktiskt få vara ute. Tänk om det varit jobblördag. Imorgon ska jag springa men då kommer förmodligen regnet ösa ner på ett sådant sätt som gör att jag överväger att sluta älska hösten. Eller blir det lika underbart?
torsdag 4 oktober 2012
Blä vad dåligt
Altså det där springet. Idag var det inget roligt. Iallafall inte första turen, det vill säga den i morse. Jag hade tänkt mig lite fart i benen för första gången sedan loppet i lördags. Kroppen var dock inte riktigt inne på samma linje. Efter helvila igår tänkte jag att benen skulle vara sådär sprättpigga, men jag misstog mig gravt. Det började bra med helt ok känsla den korta biten jag sprang med ett tungt ekipage toddler plus vagn. När dessa var avlämnade fortsatte jag på egen hand med en lovande känsla i benen. Det stannade dock där. När jag ökade upp lite mot slutet av uppjoggen insåg jag att det nog inte skulle bli någon rekordfart idag. Men föga anade jag att det skulle gå så deprimerande långsamt som det gjorde. Känslan sa att jag sprang snabbt. Pulsen sa att jag sprang åtminstone lite snabbare. Klockan visade något helt annat. Gråtfärdig blev jag och slutade en kilometer tidigare än planerat. så 4km uppjogg, 4km "snabbdistans" och drygt 3km nedjogg. Hemjoggen kändes precis så lufsig och seg som den brukar, men det är ju alltid väntat. Det är så det är. Men morgonens upplevelse var ingen rolig sådan. Inget roligt alls så jag stoppar undan den och hoppas att den inte kommer tillbaks.
I väntan på spring
Pålitlig som en väckarklocka är Sixten. Halv sex vaknar han och har bråttom upp. Väldigt bråttom. Att ligga kvar och mysa finns inte på kartan. Nej, in med välling och sedan mot hallen. Där hämtar han skorna och meddelar därmed att han tycker att det är dags att gå till föris. Men nja, riktigt så tidigt är vi inte så sugna på att gå dit. Så han får tåla sig. Äta frukost, leka lite, klättra upp på precis allt hundra gånger, 'laga mat', kolla på tv, läsa böcker, borsta tänderna. Sedan äntligen dags för spring hela dagen lång. För mig dock bara till och från jobbet. Det var ett tag sedan jag sprang båda sträckorna så vi får se hur det känns. Tempo dit, lufs hem.
tisdag 2 oktober 2012
Benfunderingar
Vilken skillnad det är på mina ben nu och efter Lidingö förra året. Eller efter maran i juni, men det är det ju trots allt 12km fler. Men förra året minns jag att jag hade väldans mycket träningsvärk och då framförallt i framsida lår. Att instruera Body Balance på måndagskvällen var en utmaning. Så är det inte nu. Jag var visserligen lite lätt sargad i hela baksidan i lördags och jag var inte jättesugen på att springa i söndags. Men igår funkade det finfint med en superlugn och kortare jogg till och från gymmet och Balancen kändes enbart skön. Bra att få töja ut lite men även ok att jobba med statisk styrka för benen kändes bra. Joggen till jobbet i morse kändes visserligen seg, seg, seg men all stelhet är borta. Skönt. En vilodag imorn så känns tempolöpningen på torsdag förhoppningsvis bra. Jag måste ju få upp lite fart i benen innan Hässelbyloppet!
Etiketter:
Funderingar,
Träning,
Träningsvärk,
Utmaningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)