tisdag 31 juli 2012

Saker jag gjort sedan sist

Vi har mammafamiljen på besök och ägnar oss åt en dos turistande (fast väldigt liten ändå, Skansen räknas nästan inte), en dos slöande (inklusive en hel del fikande) och en dos barnpassning/löpning.


Igår shopping och badande, ingen träning alls. För att jag inte orkade. Inte på grund av trötthet utan endast ren och skär lathet. Rätt lyxigt med semester ändå. Idag morgonjogg och sedan Skansen. Tyvärr var Sixten väldigt ynklig och uppskattade inte djuren så mycket som han förmodlingen skulle ha gjort om han varit helt kry. Han småpep en fjärdedel av tiden och sov resten. Vi andra hade dock kul. Dagens sötaste var definitivt de små lodjursbäbisarna. Det roligaste ett gigantiskt vildsvin. Djur är härliga!


När vi kom hem blev Sixten som ny igen och vi har fått nytt hopp om att det snart är slut på det där elaka viruset han drabbats av. Skönt. Och roligt att få tillbaka den vanliga toddlern. Lika roligt att få till ett backpass. Lång backe. Ca 330-340m upp, lika långt ner. Sex gånger, fokus på teknik framför fart. Jag tycker backträning ger mig så mycket mer då. Inga höga mjölksyrenivåer men ändå rejält med flås. Perfekt. Nu tänker jag äta choklad.


- Posted using BlogPress from my iPad

måndag 30 juli 2012

Tillfälligt snabb

Det märks att jag har semester. Hela jag är i något latigt semesterläge. Visserligen stod det en lätt träningsvecka i planeringen, men det känns som att jag har latat mig massvis. Nåja, fem mil fick jag iallafall hopp på något sätt. Men två dagar med totalvila, en hop lätta lufsarpass, ett kort långpass med lite fart och ett par styrkepass samt en knapp timme Body Balance. Igår kväll slog jag till på en snabbdistans.Tänka sig. Det är inte ofta ett sug efter sådant finns i min kropp, så när ett sällsynt tillfälle ges är det bäst att passa på. Jag tog det dock lite snällt kort, det var ju som sagt vilovecka.

Jag började med 4km uppvärmning där farten successivt stegrades något. Benen kändes studsiga och pigga efter en dags totalvila och eftersom solen gömde sig bakom molnen fanns ingen känsla av att bli stekt. Bara ljumma vindar mot svettig hud. Trampade igång själva snabbdistansen och konstaterade återigen att benen var pigga och glada. Det kändes bra. Det kändes lätt. Farten smögs ner mot 4:15 min/km. Ibland under 4:10. Lite svagt uppför gav en fart mer upp mot 4:30. Och så lätt nedförslut en stund. Högre fart igen. Endorfinkick. Benen trummar på. Tekniken är så fin som den kan vara just nu. Flyt. Så lite störande trottoarkanter och annat fokusförstörande. En liten sväng och så kom motvinden. Precis lagom till det lätta motlutet. Men det gör inte så mycket för idag är jag oövervinnerlig. Det börjar kännas lite dock och jag är glad att det är vilovecka och jag bestämt mig för endast 4km. Där. Var det slut. Stanna. Pusta. Kan inte låta bli att kolla snitttempo innan jag joggar ner. 4:18. Något slags rekord ändå. Träningsrekord, snabbdistansrekord. Nu fattas bara några kilometrar till. Gärna det dubbla i samma fart. Och på tävling 10km i 4:11 min/km eller bättre. Ojoj. Vad har jag givit mig in på egentligen...

PS: Sixten fortsätter vägra det mesta vad gäller mat och dryck, men vi hoppas det vänder snart. Han är oväntat pigg ändå men såklart även trött och hängig. Tänk om han kunde inse sambandet mellan pigghet och vätske/matintag? Varje gång han fått i sig nåt litet blir han ju helspeedad. Särskilt efter den gången igår när han åt några skedar saft. Saft är ju inte direkt vardagsdrycken här hemma, så är han smart passar han på nu när tillfälle ges ;)

fredag 27 juli 2012

Bergochdalbanan som kallas livet

Imorse mötte jag upp Carro för en lufsjogg med paus för mindre lu(f)sig styrka. Jag vet inte riktigt varför, men fruktansvärt segt var det att springa idag. Styrkan kändes helt ok och ungefär som vanligt, men lufsjoggandet var verkligen lufs idag. På fötterna ett par lite mer väldämpade skor än jag vanligtvis springer i. Väldigt sköna, men som klumpar på fötterna. I benen fanns ingen kraft alls att hämta. Kanske drack och/elelr åt jag för lite igår men det tror jag inte. Kanske var det lite för varmt för min kropp eller så ville den helt enkelt inte springa idag. Vissa dagar är ju så. Grejen är att jag blev liksom inte trött i benen, men en stor blöt och tung filt av matthet låg över mig. Och nu när jag tänker efter kan det nog ha att göra med att jag sovit lite sämre de senaste nätterna. (Mer om det längre ner.)

Vi sprang den kortare varianten runt Årstaviken, den där man tar tågbron över vattnet istället för att fortsätta bort till Liljeholmsbron. När vi kom till utegymmet i Eriksdal stannade vi till och plockade upp trxen ur min ryggsäck. Sedan supersetade vi några övningar där den ena körde i trx och den andra bredvid. Först bröstpress i trx ihop med jämfotahopp framåt över "hinder". Därefter liggande rodd/låga chins ihop med tåhävningar. Sist ut var djupa knäböj med hopp i trx ihop med dips. Därefter avslutade vi med lite mer eller mindre seriösa plankavarianter. Till sist fick jag lust att testa mina färdigheter i "toes to bar". Jag har, vad jag minns, aldrig gjort detta och blev lite förvånad över att jag nästan kunde. Inte särskilt graciöst eller tekniskt korekt dock. Hehe.














30 minuter fick vi hop innan detbar iväg hemåt igen. Jag hem till en liten sjuk Sixten. Den lille stackaren har fått blåsor på tungan och vill varken äta eller dricka. Lite feber har han också till och från och just eftersom det är väldigt svårt att få i honom vätska gick vi till vårdcentralen för att kolla upp vad det kunde vara han drabbats av. Vi fick träffa en snäll doktor som konstaterade att det förmodligen bara är virusblåsor som kommer gå över av sig självt. Alvedon reglebundet och fortsätta försöka (dvs i princip tvinga...) med vätska ofta är receptet. Åh, man känner sig så fruktansvärt maktlös när en sådan liten har ont och inte mår bra. Och jag stressar upp mig över att han inte äter. Även fast jag vet att han både har en hel del reserver att ta av samt kommer äta igen det mesta när han väl bestämmer sig för att börja igen. Men det gör ändå ont i hjärtat. Nu sover han iallafall, men sedan fortsätter kampen för att få i honom lite vätskeersättning, mjölk, vatten och välling. Ska nog göra ett nytt försök med glass också. Igår gick det inte alls, men det är värt att testa.

torsdag 26 juli 2012

Vad ska jag läsa i sommar?

Nu på semestern ska jag äntligen läsa böcker igen! De senaste månaderna har jag inte riktigt haft tid (läs; inte prioriterat) att läsa så mycket mer än några sidor då och då. Fast en lördagkväll när jag var ensam hemma läste jag i och för sig ut en bok som jag kommit knappt halvvägs i. Men jag har inte läst så mycket som jag skulle vilja. Dock har jag lyssnat på en hel del böcker. Iallafall en i månaden.

 


Men nu ska det som sagt bli ändring på det. Framförallt tänker jag mig att jag kommer ha massa tid till böcker när vi åker till Sicilien om två veckor. En hel vecka där jag kommer hålla mig ifrån allt vad bloggar, facebook, instagram, twitter och alla andra sociala medier heter. Ja hela internet faktiskt. Det känns faktiskt lite skrämmande. Men också lite skönt. Bra med lite paus. Visserligen bloggar jag bara när jag känner att jag har något jag vill skriva av mig om och jag har blivit bättre på att sålla bland det jag läser på nätet. Så press kan jag inte säga att jag känner. Däremot hamnar jag otroligt lätt i slösurfandets underbara värld. Typ varje kväll. Där sitter vi med varsin telefon eller ipad med tvn på men ingen som kollar. Tur att vi spenderar så mycket tid på träning, annars hade det ju blivit alldeles för mycket slösurfning i det här hushållet.

Men åter till läsandet. Jag har en liten hög med mer eller mindre lockande böcker i min bokhylla, men jag vill ha tips! Vad måste jag läsa? Vad gillar du? Jag gillar det mesta men har nog hamnat i det svenska kriminalromanträsket lite väl mycket. Romaner av typen chicklit gillas också men även lite mer "svåra" böcker finns i hyllan. Jag gillar författare som i romanform beskriver olika samhällsproblem. Katarina Wennstam är en av mina favoriter och så även Roslund & Hellström. Så gärna tips på böcker som är skrivna på liknande sätt!

onsdag 25 juli 2012

Bilder som säger allt

Värme trots att klockan inte ens är sju på morognen. Tassande steg. Barfotalöpning. Sommar.







Mera sånt tack!

tisdag 24 juli 2012

Sommardagar för hela slanten




Sådant där som synes ovan smakar väldigt gott efter ett springpass som blev lite längre och något snabbare än vad som var tänkt. Jag behöver nog bli lite bättre på att beräkna avstånd. Men nåja, det är ju ingen katastrof. Lite bonus igen.

Vi har varit i i Norrköping i ett knappt dygn. Umgåtts med vänner och andra toddlers. Trevligt och intensivt. Synd att det inte är lite kortare avstånd mellan de här två städerna.


Toddlern har ätit smultron och pillat i mammans navel. Det senare gör han ofta. Det är tydligen väldigt kul. Nu har jag bildbevis att visa när han blir stor.

Men tillbaka till dagens spring. 15-16km medelhård distans stod i planeringen. Kände att jag ville springa någonstans där jag inte springer s ofta och tänkte ut en runda. Gav mig av. Adjö, väldigt varmt och fuktigt. Om än molnigt tack och lov. Tog det lite lugnt de första kilometrarna precis som vanligt och ökade sedan upp till runt 80% i puls. Där parkerade jag mig. I kilometer efter kilometer. Genom både villakvarter, mysiga närförorter och en kortis nära motorväg. Det senaste mest ett nödvändigt ont. När jag kom till 15km hade jag en bit kvar hem. Så även när jag nådde 16. Fortsatte tugga på i samma fart ett litet tag till och saktade sedan in något. Lite lugnare sista biten. Otroligt törstig och lite trött stannade jag klockan på 19,1km. Ingen bra idé att inte ta med vatten en dag som denna. Men så hade jag inte tänkt springa riktigt så långt heller. Och så ville jag springa utan ryggsäck för det var ett tag sedan. Äh, det gick ju bra det här. Bonuskilometrar igen, ytterligare ett kort långpass till samlingen och dessutom i rätt bra fart (snitt 5:05 totalt). Och ännu godare våfflor!

- Posted using BlogPress from my iPad

söndag 22 juli 2012

Skog, bad, sommar

Klockan var nästan nio på morgonen när det var dags att ge sig ut på veckans tredje lånpass. Jo faktiskt. Eftersom jag sprang ett kort långas i måndags visste jag ju att det skulle bli två. Så blev det ett kort som bonus igår. Idag var planen skog och medellångt. Medellångt innebär för just mig någonstans mellan 22 och 26km. Idag, 24,3.
Först trött.

Jag var lite trött. I ögonen innan jag gav mig av, men solen värmde redan från start så fokus förflyttades. Runt 2km asfalt, sedan in i skogen. Ett par kortare besök på asfalt igen, resten mer eller mindre skog. Inte terräng, men väl skog. Grusväg och annat mjukt underlag. Skönt för fötter och ben som annars mest får tugga asfalt. Backar och böljande landskap. En orm!!! Ja, det är tyvärr sant. Den var svartgrå och liten. Är det en huggorm då? Tur i oturen att jag hann att upptäcka den strax framför mina fötter hann justera benens rörelser. Tur att den var så liten att den nästan inte såg farlig ut. Usch! Ormar är, om inte en fobi så åtminstone väldigt äckliga. Blä.
Sedan pigg.

Det blev lite mer flackande med blicken efter ormmötet. Men rätt som det var var jag ute på asfalten igen och sista biten hem. Dryga tjugofyra rikare. Skog rikare. Duscha och hiva in lunch, sedan iväg för bad. Inte så varmt trots pyttesjö. Inget bad för de två stora, men den lilla bryr sig inte om temperatur. Finns det vatten är livet topp.

Därefter bad. 

Inte är det nog här. På något sätt fanns tid över till lite styrketräning. Himla bra vecka på den fronten den här veckan. 30min blandad kompott. Ben och core som vanligt. Plus allt det andra som involveras på köpet. Därefter hemskas pizza. Så mycket godare än köpt och dagen till ära fick jag om till mitt livs godaste. Så god att jag lätt hade kunnat äta upp precis allt. Men jag fick snällt dela med mig till de andra två. Tur att det finns havssaltchoklad i kylen. Och en ny favorit; den med citron och ingefära. Fräscht liksom!

lördag 21 juli 2012

Skog och sällskap

Jag och Lisa har länge försökt synka våra träningsscheman och övrigalivetkalendrar för att få till ett pass ihop. Idag blev det äntligen av. Eftersom Lisa kan Nackareservatskogen väldigt mycket bättre än mig blev det en liten guidad tur där. Jag har hittills mest sprungit i de norra delarna, men nu fick jag se en del söderut också. Verkligen fint och lite häftigt att naturen finns så pass nära i en storstad som Stockholm. Närmsta vägen har jag runt 2km till reservatet, Så nära, men ändå tar jag mig dit alldeles för sällan. Nu får det bli mer i fortsättningen för nu kan jag lite fler vägar och har egentligen ingen ursäkt alls för att låta bli.

Jag hade 4,5km till vår mötesplats och sedan sprang vi en lagom tur i reservatet innan vi vände hemåt igen. Tiden gick så fort och kilometrarna tickade på. Jag som tänkt mig runt 15km fick nu plussa på ytterligare 4 stycken till samlingen. Ett kort långpass bara sådär. 19km bonus. Eller ja, fyra kilometer bonus då. Imorgon blir det ett medellångt långpass men innan dess ska jag njuta av min första semesterdag. Den första av många. Fast allra först dusch, lunch och sedan lite vila bredvid de två övriga om jag hinner innan de vaknar. Lunchvila är bra grejer.

fredag 20 juli 2012

Jag har besegrat spöket!

Iallafall lite. Snabbdistans idag igen. Vilodag igår och således pigga ben. Positiva tankar. Bara 5km. Allt enligt tipsen och trixen jag fick som respons på förra veckans deppiga snabbdistanspass.


Alla rätt tydligen för jag lyckades springa dessa 5 kilometrarna i 4:28 fart. Utan en känsla av att jag håller på att dö. Lätt är väl att ta i, men stark och pulsen fint under tröskeln. Vilken start på sista jobbdagen innan fem veckors semester!


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 19 juli 2012

Vad som kommer på springfronten

Lite är redan bestämt, lite är mindre klart. Vad jag vet är att jag egentligen inte har något specifikt stort mål vad gäller ett speciellt lopp. Mål har jag såklart, det har jag alltid. Och fokus ligger mest på 10km. På träning som jag tror passar min kropp och den distansen. Dock har jag inte särskilt många 10km-lopp bokade och klara, faktiskt bara två i nuläget. Ett av dem, Tjejmilen (mer om det längre fram), springer jag inte med målet att persa utan för att det är ett lopp som har en speciell plats i mitt hjärta. Det första riktiga loppet jag sprang (Jag hade sprungit Vårruset innan, men det är ju varken kontrollmätt eller med tidtagning.). Ett lopp där fokus endast ligger på springglädje och på att ha kul (ok, lite kommer jag sura över trängseln). På Hässelbyloppet däremot är målet att jaga sekunder. Även om jag förhoppningsvis hittar fler 10km-lopp som funkar med mitt övriga liv är det här jag tror att jag har störst möjlighet att klämma mig in under 42min. Jag vet inte om det är möjligt i år, men jag hoppas det. Det känns som att det kan gå.

Jag vill också springa en halvmara under 1:35 så därför har jag anmält mig till Stockholm halvmarathon. Jag har aldrig sprungit loppet förut men det känns som att det kan vara något flackare och mindre trångt än Göteborgsvarvet.

Lidingöloppet har också en egen plats i hjärtat så självklart finns det med i planeringen. Bokat och klart. I år har jag dock inte satt upp något specifikt mål. Det var förra årets stora mål där jag nästan satte lite för hög press på mig själv. Jag klarade ju målet om medaljtiden med tre minuter tillgodo (Drygt 6mån efter förlossningen vilket jag fortfarande är osvenskt stolt över. Jag har en fantastisk kropp!) Jag, men det blev mer press och ångest än den glädje som jag brukar tycka att Lidingö är. Så i år inga måsten. Fast... jag skulle ljuga om jag sa att den där silvermedaljen inte har någon betydelse. Jag VILL ju ha den i år igen såklart. Men jag har lovat mig själv att inte bli sur om jag inte lyckas.

Utöver ovanstående så har jag en sak jag skulle vilja göra i höst. Springa ytterligare en mara. Jag känner att det finns lite mer att ge. Med bättre förutsättningar än de som rådde under Stockholm marathon så tror jag att det finns ytterligare ett par tre minuter att hämta. Jag tror det. Jag måste bara hitta en mara som kan funka. Än så länge har jag ett möjligt alternativ; Vintermarathon. Risken är dock att det blir samma väderförhållanden som sist. Men kan man ha sådan otur två gånger i rad? Vi får se vad det blir.

Kanske snubblar jag även över ett 5km-lopp någonstans. Jag blev lite biten när jag sprang paroppet och en skvätt nyfiken på hur många sekunder jag kan minska på en flackare bana och med mindre marathon i benen. Tips?

tisdag 17 juli 2012

Alternera mera

Eller komplettera mera. Stärka upp och förebygga, göra smidigare och rörligare. Bli mera springtålig.

Ja, det finns en hel del att göra och med så många vinster. Ändå kan det ibland vara så svårt att få till den där alternativträningen. Styrke- och rörlightesträningen. Yoga och coreträningen. Så viktigt men ibland så mycket tråkigare än att bara springa. Fast jag tycker inte att det är tråkigt egentligen. Särskilt inte att yoga och bara därigenom har jag vunnit mer rörlighet plus faktiskt också mer styrka. Mycket mer än vad som kan tros.



Jag har slarvat med ovanstående igen. Ja igen. Min balanceklass har sommaruppehåll och det har inte ritkgit blivit av att jag kört på egen hand. Ren styrketräning i olika former har jag visserligen kört en del, men inte riktigt så mycket som jag borde.
Denna vecka har jag slagit på stort. Förutom de korta långpasset igår morse körde jag igenom den senaste balancekoreografin. Dumt att glömma allt och behöva öva in på nytt om ett par veckor. Bra att få lite gratis styrke- och rörlighetsträning på köpet. Check på den. Idag kort och lätt distans med teknikfokus till jobbet. Lufsjogg hem. Sedan tjugo minuters coreträning med bollen och toddler till hjälp. Den senare väldigt mycket ivägen, ovanpå och fokusförflyttande. Både bra och dåligt. Dåligt för koncentrationen men bra för att koppla bort jobbighetskänslan.

Två pass på två dagar. Verkligen bra för statistiken.

måndag 16 juli 2012

En knapp tvåmilare senare




Sådär ja. Nästan på pricken 09:00 klev jag in på jobbet. Knappt 2mil rikare (19,6 för den nogräknade). Nu dusch och sedan ännu en frukost. Älska!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Har man dealat så har man

05:30: uppstigning
05:45: frukost 1
07:00: avfärd
09:00: framme
09:25: frukost 2
09:45: jobba


Så ser morgonens schema ut. Avfärd betyder sådan i springskor. En sådan tur som kallas långpass. Ett sådant pass som egentligen skulle ha sprungits igår, men som jag när regnet började ösa just som jag hade bytt om skippade. Efter att ha flängt runt en massa ensam med Sixten hela helgen tog energin slut just där. Ett par timmas umgänge med båda de andra familjemedlemmarna och sedan bara med den stora som precis kom hem lockade definitivt mer. Så jag dealade. Soffmys en söndagskväll mot långpass en måndagsmorgon. Taget. Men redan när jag gick och la mig lite i senaste laget och sedan inte kunde somna började jag ångra mig. Nu med frukosten nästan uppäten känns det ok. Har man dealat så har man.


- Posted using BlogPress from my iPad

lördag 14 juli 2012

Springvänner och mer därtill

I torsdags kväll bakade jag rabarberpaj och bjöd hit Caroline för att prata jubileumsmarathon, bäbis- och toddlergrejer, träning, bloggar med mera med mera.

Igår morse sprang jag tillsammans med Sofie och pratade semesterplaner, livet och lite om att det är segt att cykla till jobbet för man blir ju svettig (Som om man inte blir det av att springa... men då är det ju liksom halva grejen.)

Den här lilla bloggen har fört med sig en massa trevliga vänner med gemensamma intressen och personligheter liknande (men ibland mer olika) min egen. Verkligen en bra grej!

Idag ska jag och Sixten ta oss ut längs jubileumsmarathonbanan. Martin är tyvärr inte hemma så han missar hela grejen. Men jag och Sixten sköter ställningarna och levererar gels och resorb till ovan nämnda Caroline och hennes man. De var så otroligt gulliga och stod i spöregn, kyla och blåst och gav mig gel och sportdryck så nu ger jag tillbaks. Men jag har lite emr tur med vädret än de. Det ska bli ett sant nöje det här. Det enda problemet är att det kommer göra lite ont över att inte få springa själv. Men det kan jag ta.

torsdag 12 juli 2012

Det spökar i mitt huvud

Veckans huvudpass, dvs morgonens snabbdistans, gick som vanligt dåligt. Eller alltså, veckans huvudpass går inte alltid dåligt, men mina snabbdistanspass gör det helt klart. Jag kan helt enkelt inte springa snabbdistans, det är kanske bara att inse. Eller?

Grejen är att jag tror att mycket sitter i huvudet. Jag har liksom redan dömt ut mig själv på förhand. Jag vet att jag inte gillar snabbdistans, jag vet att det är tufft. Just därför tänker jag hela tiden att det kommer bli så jobbigt och det kommer gå så dåligt. Istället för att peppa mig själv till ett bra självförtroende och ta fram bra målbilder och vända på tankarna så sänker jag mig själv innan jag ens har börjat. Dumt. Jag tänker att det är morgon och benen är lite trötta. Jag tänker att jag har en ryggsäck på ryggen (även fast den inte var så tung just idag) och att kaffet kanske skvalpar runt i magen. Jag tänker att solen steker och backarna känns som berg. Dumt.

Jag måste försöka vända de negativa tankarna och min dåliga inställning till snabbdistans. Jag tycker att jag bör kunna springa 7km snabbdistans åtminstone lite snabbare än jag springer en trång och backig halmara på i snitt. Åtminstone lite. Men än så länge har jag inte lyckats.

Ett av mina semestermål får således bli detta. Att bli av med snabbdistansnojan och börja prestera lite bättre. Jag börjar med under 4:30 min/km i snitt på 6-8km (Idag hamnade jag på 4:34 min/km på 7km.). Det bör jag i teorin klara rätt "lätt". Så, då var det bestämt. Nu ska jag bara jobba klart sju dagar först. Och springa klart en tuff vecka följt av en lätt. Enkelt som bara den.

tisdag 10 juli 2012

Mera banintervaller

Närmare bestämt 5x1000m. Mina favoritintervaller. Eller snarare de jag har en hatkärlek till. Idag bara kärlek dock.


En av bendödarna från i söndags.

Eftersom jag har en tuff träningsvecka framför mig (Och dessutom har massa träningsvärk i vänster ben (inte höger..!) efter djupa enbensböjen och utfallen i söndags.) var inte tanken att köra på max. Dumt att köra slut på sig redan på veckans andra pass. Dagens mål var teknik, flyt och kontroll. Absolut ingen mjölksyra utan istället en 'lätt' känsla hela vägen.

Det gick super! Jämna fina tusingar utan mjölksyra. Behagligt tufft och med bibehållen teknik hela vägen. Samtliga intervaller gick på några sekunder över 4min. Enligt Garmin snabbare än fyrafart, men jag litar mer på banan. Fast oavsett vem som har rätt (klockan, ovala banan eller ingen av dem) så känns det lovande. Det känns som att en ny storform är på väg.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 8 juli 2012

Fullt upp med roliga grejer

Vad sägs om sovmorgon (dock inklusive en stunds vakenhet mellan sex och sju ungefär) och utestyrketräning? Vad sägs om årets första dopp och skogslöpning? En mycket bra mix säger jag.


TRX-träning i tabataform. Hela kroppen aktiverad. Kritvit är jag förutom lite om axlar och armar, men jag undrar om inte ljuset gjorde det ännu värre? Kanske, kanske inte. Men snart är det semester och mera tid utomhus.


Åtta övningar hann jag med innan det var lunchdags. Därefter var det dags för bad med tillhörande fika och efterföljande lekparkshäng. Sen, äntligen, fick springbenen komma ut en sväng. Tyvärr ingen kamera med, men annars hade ni fått se landsväg kantad av lupiner, grusväg kantad av kossor, skog och vatten. Skogsväg (nja snarare sankmark, så jag vände om och tog grusvägen hemåt igen), hästar och får. En annan löpare stötte jag på och en och annan bil, annars bara stillhet.


Kuperad medelhård distans blev det. Oplanerat och spontant. Drygt 13km tillslut. Egentligen skulle jag betat av tio till, men den oplanerade sovmorgonen satte stopp för det. Men same, same. Formbyggande på olika sätt.

- Posted using BlogPress from my iPad

lördag 7 juli 2012

Tartan alltså

Vill man känn sig snabb ska man ta sig till en tartanbana. Verkligen en boost för självförtroendet.


Vi befinner oss i min hemstad Arvika. Massa god mat, fika och barnpassning. Och löpning. Allt det bästa. Idag banintervaller. Fyrahundringar för Martin och en omvänd stege på 1x1600+1200+800+400m för mig. Helt ok tider men framförallt en snabb känsla. Winwin!


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 5 juli 2012

En ganska bra känsla

Jag försov mig idag och vaknade en dryg halvtimme efter att jag skulle. Det kan vara bra att sätta på alarmet... Det här betydde att frukosten fick ätas en dryg halvtimme senare än vanligt, en knapp timme innan det var dags att springa iväg på tempo pass. Således fick det bli en lite mindre frukost än vanligt. Nöjde mig med en portion havregrynsgröt istället för en och en halv. Behöll juicen men hoppade ägget. Drack endast en liten slurp kaffe.

Tänkte att rester av gårdagskvällens godispåse förmodligen fanns kvar i systemet som kallas kroppen och hoppades på tillräcklig energi och pigga ben för att orka med.


Det gick helt ok. Fartmässigt ungefär som jag trott men med en bättre känsla än jag förväntat mig. Alltid roligt när det blir så. Ett upplägg med 5km successiv ökning av farten där jag börjar med väldigt lugn uppjogg de första kilometrarna. väl uppe på 5km behåller jag sedan farten i ett visst antal kilometer, idag 3. därefter nedjogg, idag på 2,4km.

Nu blir det frukost igen. Den här gången en stor kopp kaffe och en stor ostmacka. Smakar extra bra efter tempolöpning.

onsdag 4 juli 2012

För mycket tid

Det är konstigt det där med tid. Oftast flyger den fram alldeles för snabbt eller så segar den sig fram så oändligt långsamt. Det finns oftast inget mellanläge. Eller så är det just det det gör, bara att just då reflekterar vi inte över det?

Idag hände något konstigt med tiden. Visserligen gick jag upp en kvart tidigare än vanligt eftersom Sixten tyckte att det var dags då. Men den där kvarten måste ha växt. Jag hann med allt jag brukar göra om morgnarna och ändå kom jag iväg något lite tidigare än vanligt. Kom på att det var ju lite onödigt, jag skulle ju ta nästan närmsat vägen till jobbet idag, bara lugn löpning med teknikfokus. Dumt, nu kunde jag ju lekt med Sixten en kvart extra. Ett litet dåligt samvete gör sig påmint.

Iallafall. Kommer på att jag ju kan passa på att handla några frukost/mellanmålsgrejer som tagit slut så slipper jag göra det på lunchen. Gör så. Segar mig till och med. Kommer ändå fram till jobbet tjugo minuter tidigare än vanligt. Segar mig med duschandet och fixandet. Äter frukost och kollar nätet. Inser att det är en kvart kvar tills jag börjar och får nästan långtråkigt. Vad har hänt med tiden? Hoppas den går lika långsamt ikväll också. Men förmodligen inte.

tisdag 3 juli 2012

Jag är frukostgalen

En bra grej med att springa till jobbet är att jag får äta frukost två gånger. Först den vanliga hemma och sedan en på jobbet. Lyxigt. Jag gillar frukost. Jag älskar frukost skulle man nästan kunna säga. Definitivt dagens favoritmåltid. Även fast jag nästan alltid äter samma saker.


Men mellan frukostarna. 3km uppjogg. 3 x 2000m på 9:08, 8:48 och 8:40. Och 2,4km nedjogg. Det får jag nog vara nöjd med. Även fast jag vill mer. Jag vill för mycket ibland. Men andra frukosten smakar iallafall väldigt bra.

måndag 2 juli 2012

Bonusvilodagsfunderingar

Min Body Balance-klass har tagit lite sommaruppehåll och med det tar jag en dags bonusvila idag. Aldrig fel faktiskt. Det är lätt att bara ånga på och bli glad när det går att tränga in lite bonusträning. Bonusvila är minst lika bra tycker jag. Enda minuset är att behöva trängas i kollektivtrafiken. Eller ja, jag kunde ju tagit cykeln men hade typ ett halvt (stort!) skåp med diverse skor och andra grejer (Shoppat för mycket på sista tiden...) att frakta hem så cykeln fick stanna hemma. Däremot ska jag använda den för att snabbare ta mig fram till ett väntande paket. Dörrfästet till TRXen har kommit. På vägen dit ska jag fortsätta lyssna på Klara Zimmergrens sommarprat som jag påbörjade under kollektivtrafikresan i morse. Jag har inte kommit så långt ännu, men kan redan nu nästan lova att det är mycket lyssningsvärt! Jag ska nog också köpa mer vaniljkesella så att jag kan ta ännu en bit av jordgubbspajen jag bakade igår. Sedan ska jag läsa ikapp mig på bloggar, ladda för 3x2000m imorgon bitti och kanske hinna läsa några sidor i boken jag påbörjade igår. Inte den jag lyssnar på utan den jag läser. En riktigt bok. Jag älskar riktiga böcker och måste köpa ny bokhylla snart. Kanske bygga ett bibliotek. Måste bara skaffa ett stort hus först. För jag ska också ha ett träningsrum med löpband, spinningcykel och diverse funktionella styrkeredskap. Och en stor uteplats där jag kan sitta och läsa. Och en fin trädgård som sköter sig själv. Hm. Drömma kan man.

söndag 1 juli 2012

Fruktansvärt segt men något gav det väl

När det var tjugo grader ute redan vid halv åtta insåg jag att det skulle bli tufft att springa långpass idag. Och tro mig, det var det.

Gav mig iväg nästan på pricken klockan nio i en stad som nästan sov. Mötte visserligen någon enstaka person här och var och en, del bilar det såg jag. Sprang mot Sicklasjön och valde den kuperade men mysiga och skuggiga södra sidan. Skugga, mums för barbasommarkroppen. Kände mig förvånansvärt pigg ändå med tanke på gårdagens backträning. Lyssnade på Roslund & Hellströms senaste bok och blev som vanligt arg över hur samhället faktiskt ser ut. Arg och ledsen. Jag, även om det är en bok så är det ju så där det ser ut. Jag har visserligen inte kommit mer än ett par timmar in i boken, men som alla deras övriga böcker är även denna läsvärd/lyssningsvärd!

Kom iallafall ut på Ältavägen och valde att svänga av in mot Hästhagen (vilket underbart namn!) och där var det kuperat, stekande och började gå segt. Fick stanna och kolla kartan vid något tillfälle och passade på att stretcha ut vaderna och baksidorna lite. Fortsatte bort till Saltsjö-duvnäs och insåg att jag sprungit för långt. Fick vända några hundra meter och hittade rött väg. Nja, snarare stig eller möjligtvis skogsväg. Man ska inte lita på kartor har jag lärt mig idag. Större vägar kan se mindre ut än mindre vägar på kartan.

Nu var jag rätt iallafall och en lång stigning fick mig att promenera ett par steg. Benen tunga och solen i ögonen. Kanske får skaffa sådana dör fula springglasögon trots allt. Inte för att de hjälper mot hettan, men jag slipper ju bli bländad iallafall.

Tog mig över ett kalhygge, förbi något som såg ut som en nedlagd skjutbana vilket kändes sådär med tanke på innehållet i boken jag lyssnade på. Lite småläskigt där ute i ödeskogen. Er att ha checkat med kartan att jag verkligen var rätt ett par gånger kom jag slutligen tillbaka till Ältavägen igen. Sprang norrut och mötte ett gäng andra löpare, bland andra Anna Raam, vilka såg pigga, starka och snabba ut. Det gjorde nog inte jag. Men framåt kom jag och vid Hellasgården tog jag mig in i Nackareservatet igen. Över Söderbysjön och strax åter på välkända spår. Fick i mig min medhavda gel men blev inte så mycket piggare för det.



När jag var tillbaka vid Hamarbybacken lyckades jag trampa ner ena foten i djup lera och stapplade sedan hemåt. Segt, segt. Fast väl hemma, efter nästan 22km, kände jag mig konstigt nog snart ganska pigg igen. Medan jag sköljde av skorna passade jag på att även duscha benen i iskallt vatten och det kändes faktiskt väldigt bra. Det ska jag fortsätta med när hela jag känns överhettad.

Återigen kan jag konstatera att sommaren inte är någon bra springtid för mig. Jag lider verkligen. Förra året kändes det dock något bättre. Kanske på grund av amningshormonerna jag hade i kroppen? I vilket fall är barbasommarkroppen tillbaka nu. Med besked. Jag längtar inte till hösten, men jag får nog lära mig att springa väldigt väldigt tidigt eller väldigt väldigt sent om jag vill känna mig pigg och stark. Om tre veckor börjar min semester, då får det bli den melodin.

- Posted using BlogPress from my iPad