Gott nytt år!

När jag satt på spårvagnen på väg in till stan (där jag förövrigt impulsshoppade ett par sköna träningsbyxor) såg jag massor av reflexvästklädda människor och kom genast på att det ju är Sylvesterloppet idag. Ett tag var jag lite inne på att springa det, men eftersom nyårsplanerna varit osäkra in i det sista la jag ner det och glömde helt av det. Nu är jag ju faktiskt hemma några timmar till och hade trots allt kunnat springa. Men men, jag ska springa mitt eget sylvesterlopp i form av 12km fartlek istället.

I eftermiddag bär det sedan av mot Småland tillsammans med Susanna. Jag känner inte en människa där men det är nog bra för mig att komma bort lite, träffa nya människor och fokusera på att 2009 ska bli mitt år. (Ellen! Vem ska jag nu sjunga "This is the year" och "Nightlife" med inatt?! Kom hit!)

2075 km har jag sprungit under 2008 (dagens kommande pass inräknat). 207,5 mil. Det är ganska långt. Under 2009 kommer det förhoppningsvis inte bli mindre.

Gott nytt år!

Tempo + snö = tungt

Lite lustigt att man ska behöva åka söderut för att få se lite snö. I flera veckor har jag oroat mig lite över hur det skulle gå med löpningen när jag var hemma under julen. Jag älskar verkligen snö, men inte när jag ska springa, och vis från tidigare år med snö vet jag hur jobbigt det är när det är massa snömodd på marken. Ok med plogade och grusade vägar, men är det snömodd har latmasken en tendens att ta över och hålla mig en bra bit från löpskorna. Men som sagt, iår fanns ingen snö och passen sprangs precis enligt plan.

Här i Göteborg är det däremot snö. Inga mängder direkt, säkert inte ens en hel centimeter, men eftersom det i princip aldrig varken plogas eller sandas i den här stan är det inte kul att springa ens med denna pyttemängden. Inte kul att springa alls men framförallt inte kul att springa temop-, intervall- eller snabbdistanspass! Idag stod tempo på schemat men något vidare tempo blev det nog inte. Eller jo, med facit i hand höll jag mig ju inom ramen för passet (6km på 30-31min och jag sprang på lite drygt 30min) men känslomässigt var det en katastrof! Att liksom glida bakåt för varje steg man tar och få ta i dubbelt så mycket ger ganska snabbt mjölksyra och tung andning. Att spänna sig på grund av rädsla för att halka och ramla gör inte heller saken bättre. Men som sagt; jag höll mig inom ramarna och med tanke på förutsättningarna är jag sjukt nöjd med passet!

Totalt blev det 6,5km (0,5km för lite men jag orkade inte mäta ut en ny runda) på 33min. En maxpulsnotering på 90% och ett genomsnitt på 83% säger en hel del om jobbighetskänslan. Nu ska jag dricka lite mer kaffe och äta lite mer choklad. Och njuta av att jag sprungit lite drygt 206mil i år. Imorn blir det ytterligare 12km. 2009 ännu fler.

Från hemma till hemma

Snart är det dags att sätta sig på tåget och åka hem till Göteborg igen. (Undrar när jag ska välja var hemma är föresten? Jag säger hem till Göteborg och hem till Arvika..) Eller snart och snart, men om några timmar iallafall. Det blir nog bra. Jag är trött på att vara hemma i lillstan nu när de flesta vänner har åkt hem till sina nya städer. Det finns liksom inte så mycket att göra (borde ju plugga men det gör jag inte sådär jättemycket om jag ska vara ärlig) så mest ligger jag i soffan och äter choklad och dricker sjukt mycket kaffe. Med en espressomaskin i respektive hem blir det lätt förmycket. Bara att trycka på en knapp liksom och inget krånglande med att mäta upp pulver (?) och vatten.

Jag ser dock inte fram så mycket mot resan, jag förstår inte varför det alltid måste vara så jobbigt lång väntan i metroplen Kil där jag måste byta tåg. När jag åkte hit hade jag tur och fick bara stå och frysa i drygt 20 minuter (orka gå in till den minimala väntsalen med all min packning). Idag är det över 40 minuters väntan så nu får jag mig släpa in mig och mina saker till väntsalen ändå. Jaja, ikväll är jag hemma iallfall. Jag kommer sakna vovvarna men det blir skönt att återgå till vardagen igen.

75 minuter terräng

Så var namnet på cykelpasset jag gick på i Arvika i eftermiddags. För att vara diplomatisk: det var kanske inte det bästa passet i mitt liv.

Jag vet ju att det finns många instruktörer som fortfarande är kvar på 90-talet, men jag hade ändå en viss förhoppning om att denna instruktör, som jag tyckte var en av de bättre när jag började min cykelkarriär i början på 2000-talet, hade utvecklats. Nu var det inte riktigt så. Men, men. Jag fick ju cykla lite iallafall.

Jag även ännu en gång kommit fram till att jag inte gillar cyklar av märket body bike. Jag lyckas aldrig få till en bra sittställning trots att det faktiskt går att ställa både styre och sadel framåt och bakåt. Jag blir liksom ihoptryckt och så gillar jag inte det "smala" styret. Det ligger liksom inte skönt i händerna. Och så känns det som att knäna ska slå i styret hela tiden, trots att jag har längre mellan styre och sadel än jag vanligtvis har. Men det kanske är en vanesak och jag är kanske bara ovan. Och jag fick ju faktiskt cykla lite.

You are the generation that bought more shoes

En fantastisk låt som jag totalt glömt bort. Nu när jag återupptäckt den kommer jag antagligen återigen att lyssna sönder den. Den ger mig klubbpopulärflashbacks tror jag. Och klubb populär finns inte mer. Snyft. Dags att växa upp på riktigt.

Vinterlångpass

Lite snö (och lite mindre mensvärk) och allt hade varit perfekt. Runt 5 minusgrader, strålande sol och ett vackert värmländskt landskap. Gav mig ut på en runda runt mina gamla hemtrakter, ute på landet (typ landet iallafall) där jag bodde de sista åren innan jag flyttade till Göteborg. Jag trivdes faktikst riktigt bra där ute så det är lite synd att mammafamiljen bestämde sig för att flytta in till civilisationen igen. Ängar och hagar med hästar i och sjön som skymtar mellan träden. Grusvägar med ett lager med tunn is ovanpå. En stark vintrig sol och en euroforisk känsla i kroppen (bortsett från mensvärken from hell då). Det var så vackert att jag nästan fick ont i hjärtat, nästan fick tårar i ögonen. Alla borde få uppleva det där.

Mot slutet, när jag kom in till stan igen, började dock magen kurra väldigt och benen började bli sega. Magontet tilltog i styrka och plötsligt var inte allt lika idylliskt längre. Men jag väljer att glömma den delen och att komma ihåg det fina. Nästa långpass kommer springas i Göteborg och även om det varken regnar eller blåser kommer känslan inte vara den samma. För Arvika är Värmland och Göteborg är storstad. Jag älskar verkligen Göteborg och kan inte tänka mig att flytta någon annanstans, men naturen i Värmland är trots allt lite vackrare.

17km, 1h 36min och lite för hög puls. Håller tummarna för att ingen förkylning är på väg att nå mig.

Oj..

Inlägget jag skrev när jag kom hem i natt och hade druckit liite för mycket alkohol försvann visst.. Kanske lika bra det. Men det var en kul kväll, även om jag nog börjar bli för gammal för att juldagsgåut nu. Kanske borde skippat den där sista drinken (ur både pengasynpunkt och med tanke på hur mitt huvud dunkar just nu) också, men hey, jag är ju bara ute en gång om året i hemstan och då kan man väl få lyxa till det.

Nu tänker jag lyxa till det det genom att sova några timmar till!

Finaste julkortet..

..fick jag från pappafamiljen.

Xelda & Wilma

Julafton

Efter den sedvanliga julaftonsmorgonlöpningen (en lagom kort/lång runda på 8km blev det i år) är jag nu redo för tomten. Om det nu kommer någon i år. Halvsyster Lina börjar bli gammal nu (fyller nio i mars) och kanske inte tror på honom längre. Jag vet inte så noga men det visar sig ikväll. Tomten light (pappa med luva) visade sig dock igår när vi hade minijulafton eftersom plastsyskonen ska fira julafton hos sin pappa. Vovvarna har redan bitit sönder stora delar av de nya mjukisdjuren tomten gav dem. Själv ser jag med spänning fram emot mina paket ikväll. Har för en gångs skull inte en aning om vad jag kommer få.

God Jul!

Konstaterande

Har nu kommit till Arvika och befinner mig just nu hos pappa, pappafru, plastsyster, plastsyster, plastbror, vovve och vovve (plus syster som också är här). 7 människor och 2 vovvar. Och 9 datorer allt som allt (min och systers medhavda inräknade). Inte konstigt att jag bara sitter framför datorn hela dagarna (förutom när jag tränar då), jag har det liksom i blodet. Kan inte vara normalt.

(I familjen finns förutom jag ytterligare två bloggare, ett antal hemsidor och annat grejs som hör datavärlden till.)

Men hos mamma, mammaman, halvsyster och vovve finns bara en dator. Än sålänge. När jag och syster kommer finns det tre. Men det kanske är lite mer normalt.

Bara en dag kvar!

Imorn eftermiddag åker jag hem till Arvika och stannar där en vecka, eventuellt lite längre beroende på vad som händer på nyår. Det ska bli så obeskrivligt skönt att få komma hem och bara vara, ta det lugnt, springa, fika med hemvändande bästisvänner och gå promenader med vovvarna. Även om jag måste lägga en hel del tid på att plugga ska det bli så otroligt skönt! Jag har inte varit hemma sedan i somras och då senast under festivalen och då fanns inte särskilt mycket tid för slappande och umgänge med familjerna. Men nu äntligen!

Idag har jag hittills bara hunnit med att cykla för tomten på det sista adventspasset, så nu är det dags att ta tag i det som måste fixas innan avresa. Och just det, ett kort och lätt löppass ska klämmas in också.

Ha en mysig fjärde advent!

På äventyr med mina nya vänner

Ja, eller så mycket äventyr var det kanske inte. Bara ett ganska tråkigt långpass i regn och blåst. Ett pass som bara skulle genomföras och som tyvärr inte förde så mycket glädje med sig. Även om jag älskar löpning så är det faktiskt inte superkul alla gånger. Ibland får man tvinga sig ut och ibland är det tråkigt, jobbigt, segt eller.. eller alldeles underbart.

Mina nya små älsklingar

Idag hade jag visserligen inga problem att ta mig ut, men när regnet kommer mot en i nästan vågrät vinkel är det inte särskilt kul, hur mycket man egentligen älskar det. Som tur var slutade det att regna efter ungefär halva passet, men blåsten den bestod. 16km stod på schemat och 16km sprang jag. Ett kort långpass alltså med mina mått mätt. Ett pass som inte går till historien som ett av de bättre, men som ändå hade någon slags funktion genom att det övar upp mitt psyke. Övar mig på att genomföra trots att det inte är kul, att stå ut och att bita ihop ända hem. Det kommer behövas mycket av den varan den 30:e maj.

Jag borde uppenbarligen tvätta spegeln.. (och nej, jag sprang inte i klänning)

Men en bra sak förde passet med sig. Jag har haft lite dålig matlust på sista tiden, men nu har jag fått ett hål i magen och kan stoppa i mig hur mycket som helst. Bra. För att bli bättre måste man äta. Mycket. Och vila. Det ska jag göra under julen hemma hos mammafamiljen och vovve 1 och hos pappafamiljen med vovve 2 och 3. Hoppas på snö och kanske lite skidåkning (utför såklart), men det är väl antagligen förmycket begärt.

Nu ska jag göra magen glad och äta pepparkakor och kola!

Kattdrömmen

Alltså.. För säkert tionde gången det senaste året (halvåret?) drömde jag inatt att jag hade en katt som jag glömt ge mat. I alla de här drömmarna har jag liksom glömt bort att jag har en katt men upptäcker det då den kommer och mjauar framför mina fötter. Då kommer jag på att; shit, jag har ju en katt! Och jag har glömt att ge den mat de senaste veckorna! Inatt var det en helsvart katt jag hade. Jag tror det var Mirran, min ena barndomskatt men jag är inte helt säker.

Ungefär en sån var det

Vad betyder det här?!

Jag kommer ju aldrig våga skaffa ett djur, tänk om jag inte kan ta hand om det! (Och hur ska det gå med ett framtida barn?)

Allt går om man bara vill!

Det är mitt motto på funbeat. Så sant som det var sagt. Armyfinalen avslutades som vanligt med hämtande av matta, stora svårigheter med att bilda en rund ring och så den sedvanliga pushupsfinalen. Idag 5min, inga triceps (självklart vad hade jag väntat mig) vilket innebar att precis alla skulle göras på tå. 150st vet jag säkert att det blev totalt, eventuellt 200, jag minns inte om vi körde 3 eller 4 omgångar. Men iallafall 150st plus några fler under passets gång. Men som sagt, har jag bestämt mig (och sagt det högt) så gör jag. Det gick, även om de sista kanske inte var helt snygga och kanske inte helt strikta. Men jag gjorde alla på tå! Jag är faktiskt värd lite beröm! :)

Förövrigt lyckas vi alltid köra några minuter längre för varje gång, nu är vi uppe i 70 (minus stretch). Snart är vi väl uppe i 90.. Nice!

Kort uppdate

Efter en heldag med redovisning av en grej i skolan är jag nu helt förstörd. Måste nog lägga mig och vila ögonen några minuter om jag ska klara av mitt löfte till mig själv ikväll. Rapport kommer!

Back to work (x2)

Första intervallpasset sedan mitt förra liv typ. Mr Sz ville att jag skulle springa 5 x 800m alternativt 5 x 3,5min. Eftersom jag fortfarande inte har nån hightechklocka (mamma! pappa!) fick jag välja alternativ nummer två. Visserligen hade jag väl kunnat springa på bana, men den enda bana jag har i min närhet är bara drygt 300m och jag orkar verkligen inte hålla på att räkna ut hur långt jag ska springa för att det ska bli 800m.

Nåväl. Efter 20min lugn uppjogg satte jag igång. Försökte fokusera på teknik och att hålla jämn fart igenom hela intervallserien. Misstänker dock att intervall nummer två gick lite långsammare, då i princip alla minuter spenderades i svagt uppförslut. Men i övrigt hade nog herrn varit ganska nöjd med mig. Jobbigt, jobbigt men både hjärnan och benen var på min sida idag och även jag är ganska nöjd. Nice! Av gårdagens trötthet, seghet och konstiga känsla i kroppen märktes inte ett spår. Skönt!

Efter en kvarts nedjogg, stretch, dusch, lunch och lite annat fix är det dags att återvända till den kvinnliga idrottstriaden. Min handledare tyckte det jag gjort hittills var jättebra, så nu har jag lite större motivation!

Bye!

Inte nu, snälla!

Det är något som känns konstigt min kropp. Usch, inte bra! Inte bli sjuk nu när det snart är jul. Hoppas att det är falskt alarm, vilar, sover (råkade visst sova en timme nyss) och dricker te och äter clementiner. En och annan lussekatt slinker nog ner också. Men nu är det snart dags att jobba. Hoppas kvällen går snabbt så att jag får komma hem och sova igen. Jag kan nog seriöst sova hur mycket som helst. Året om, men framförallt på vintern.

En lite roligare jullåt

Hade nästan glömt bort den, men nu hörde jag den på radion och kom på att den fanns. Kanske kan man få cykla till den på tomtepasset på söndag? :)

Lite kvällspump

Pump (och efterföljande (egen) nogrann stretch i 20-25min) har blivit min måndagskvällsvana. Det är en ganska bra vana, speciellt stretchen.

Idag var det dags för 68:an, vilket var skönt eftersom jag tröttnat lite på 67:an (förutom rygglåten som jag älskade). 68:an blir nog bra när jag fått köra den några gånger, nu var det mest förvirrat, speciellt rygglåten. Tricepslåten gillade jag dock mycket, men jag får nog fundera ut hur jag ska göra det lite jobbigare (ingen stång nu), kändes lite väl lätt idag. Först kickbacks med hantel/viktplatta där jag kör med 3kg hantel vilket är på gränsen till för lätt. Problemet är att det inte finns tyngre.. Sedan tricepspushups med händerna på brädan och här kan jag ju kanske stå på tå såsmåningom.. Låten avslutas med press bakom nacken med viktplatta som jag definitivt kan köra tyngre på. Problemet är bara att lyckas hålla i en 5kg plus nåt mer.. Men jag får komma på nåt smart sätt..

I övrigt var det väl ungefär samma övningar som vanligt. Och nu måste jag sova, godnatt!

Måndag igen (känns som det alltid är måndag)

Marathonträningen har nu gått in i vecka 3 och även om jag inte har skrivit något om det så har jag faktiskt sprungit i helgen. Och i morse. Hittills går allt som planerat och gluteus minimus har hållt sig i skinnet ända sedan i onsdags. Stretch lönar sig alltså. Benen kändes dock lite sega i morse så det blir nog bra med en lugn dag med bara morgonyoga imorn. På onsdag är det dags för första intervallpasset. Ska bli intressant. Jag har inte sprungit intervaller på år och dag känns det som. Men det blir nog bra.

Nu måste jag återgå till en tråkig jämförelse mellan en doktorsavhandling och en magisteruppsats samt opponering på de samma. Blä. Skulle hellre lägga tiden på min kostinterventionsprojektplan som ska vara kalr alltför snart. Eller på att sova.

Hoppas ni har en bra måndag!

Den bästa julkalendern

Om årets julkalender vet jag inte ett enadste dugg. Jag vet inte vad den heter och inte vad den handlar om. Men det gör inte så mycket eftersom jag kan kolla på min favorit istället.



Sunes jul är ju så himla bra! Jag tyckte det när jag var nio och jag tycker det fortfarande när jag är 26. Det roligaste avsnittet är nog nästan när familjen Andersson ska på julbord. Finns (såklart) på youtube för den som vill se!

En svart lucia

Det var varmt att cykla med utsläppt hår. Det var jobbigt att ha en tung luciakrona på huvudet. Men vad gör man inte för att få vara lucia? Och så var det ju kul!

Den svarta lucian och hennes nightmare-kollega

X-mas nightmare och 75 minuter alternativ musik. Första (min) del var ganska snäll musikmässig och kanske ingen nightmare, då det mest bestod av goth och synth. Lasses del däremot bjöd på lite mörkare och lite hårdare musik. För vissa kanske det var en mardröm (?). Men det verkade faktiskt som de flesta av deltagarna gillade det vilket förståss är kul, vi är ju där för deras skull!

Bäst att kolla så att kronan sitter som den ska!

Efter passet bjöd vi på peparkakor och clementiner. Det smakade inte helt fel!

Lucia

När jag var liten ville jag alltid vara lucia. Men eftersom det ansågs (anses?) att lucian ska vara lång och blond fick jag aldrig det. Jag fick nöja mig med att vara tärna och sjunga en dålig sång om snöflingor som faller. Det var i femman. I tvåan (vi hade ett luciatåg för lågstadiet och våra föräldrar i tvåan och ett för hela skolan plus föräldrar i femman) fick jag tända det andra ljuset i adventsljusstaken och läsa en vers. Det var ungefär så långt jag kom i min luciakarriär. Imorn tar jag nästa steg. Då får jag äntligen vara lucia! En lite annorlunda lucia dock.

En sån här har jag shoppat idag

Stay tuned!

Idag var jag oövervinnerlig!

Sista träningspasset innan vila, sista passet i en rad av väldigt många pass. Man kan tro att det ska gå väldigt segt och att kroppen ska vara väldigt trött då. Men inte min kropp inte. Den har lagt sig till med superkrafter, supervilja och superflow! Tack kroppen, ibland gillar jag dig extra mycket!

Mycket fokus på vader och lår, men även en hel del kondition idag (jag pratar om armyn alltså). Körde med pulsklockan för en gångs skull och medelpulsen hamnade på 75%. Inte illa med tanke på att pulsen hinner sjunka rätt mycket under (den korta) vilan och styrkeövningarna. Maxnotering på 95%, antagligen på sprinten på slutet.

Det enda som var lite negativt idag var att mina triceps totaldog under en övning som jag inte vet vad den heter, men som går till så att man sitter typ i dipsposition på golvet och tar sig från den ena sidan av salen till den andra och tillbaka. Enbart med hjälp av armarna (triceps mest), benen bara släpar efter. Och rumpan är förståss i luften. Vet inte om ni fattar vad jag menar, men jobbigt var det iallafall. Eftersom jag är en tävlingsmänniska vill jag ju heller inte komma sist, vilket gör det hela ytterligare lite jobbigare. Fast egentligen är det ju bara positivt..

Nästa vecka är sista gången innan två veckors juluppehåll. Då har jag lovat mig själv att göra alla (miljoner) vanliga pushups på tå. (Tricepspushupsen får jag stå på knä på) Redan nu börjar jag dock ångra mig, har en känsla av att bara för att jag skrivit det här kommer det bli extra mycket pushups nästa vecka.. :)

Jaja, bara att börja lagra kroppen med energi och jävlaranamma!

Jag tar ledigt

Jag tar en dags ledig från det dåliga samvetet över mitt icke-pluggande. Tränar, sover, färgar håret och handlar julklappar istället. Och fikar.

Hemmagjord lussekatt med extra mycket saffran. och kaffe med mjölk. Kommer bli några sådana under dagen.

Äntligen!

www.premeraidrottsnutrition.se

Min livräddare

Åh! Att springa är verkligen min räddning just nu. Min gigantiska hög med problem och jobbiga saker att ta tag i blev, om inte helt borta, så åtminstone lite mindre under den knappa timmen jag var ute och fartlekte. Runners high kallas det visst. Att benen (föurom den högra skinkan, men det kanske inte räknas till benen?) visade sig från sin allra bästa sida gjorde ju inte saken sämre heller.

Totalt 11km, varav ca 3km uppjogg, 5 fartlek med fokus på långa ökningar och 3km nedjogg, stod alltså på schemat. Eftersom jag fortfarande inte har någon pulsklocka med fotpod eller gps (Mamma & Pappa, jag vill ha i julklapp!) får jag springa på tid. Dock vet jag sedan tidigare att rundan är 11km och att mellandelen, där jag brukar förlägga mina snabbdistanspass och liknande, är ca 6km. Således blir upp och nedjogg ca 2,5km. I tid blev det 15, 30, 14 ungefär. Totalt blev det 6st fartökningar av olika längd och fart, där den kortaste var 2min och den längsta 5min.

Benen visade sig om sagt från sitt bästa humör och passet kändes lätt och skönt rakt igenom. Självklart tar det emot lite under ökningarna, men jag fick aldrig någon mjölksyra trots maxnotering på 87%. Genomsnittspulsen slutade på 78% och medelpacen blev 5:20, vilket är förvånansvärt bra med tanke på hur lugn upp- och nedjogg samt joggvilan mellan fartökningarna var.

(När jag sprang förbi en olycka (både på uppjoggen och nedjoggen) sänkte jag farten ännu mer. Mot min vilja dras min blick och mitt intresse till samlingar av ambulanser, brandbilar och poliser. Det kan ju vara något spännande som hänt! Jag är nog lite skadad av alla kriminalromaner jag läst)

Tack kroppen för en toppentimme! Jag måste dock vara nogrannare med att stretcha mitt högra problemben. Just nu är det sätet som krånglar, antagligen gluteus minimus. Samma känningar som vanligt så det är bäst att se upp så inte mina ovänner snapping hip och (framförallt inte) löparknät dyker upp igen! Lite sätesmassage hade ju inte varit fel.. Förutom att det gör sjukt ont då..

Årets julbak

Oh no! Kom precis på att jag glömde att fota underverken vi tillverkade! Och nu är de ju i frysen.. Jaja, det kanske kan gå lika bra med någon annans bilder?

Lussekatter

Chokladkola

Vit chokladtryffel, både med lemon/limechoklad och vanlig

Mörk chokladtryffel

Nötchoklad

Efter att ha bakat och fixa i stort sett hela dagen bjöd vi (Jag och Ellen, Susanna var tyvärr tvungen att jobba) över lite vänner och drack glögg och smakade. Jag är tyvärr redan trött på julgodis nu. Men om några dagar kanske jag blivit sugen igen, det brukar ju bli så.

Dödstrött!

Det kommer nog bli en del kaffe idag är jag rädd.. 05:50 studsade jag (nåja) upp ur sängen, drog på mig kläderna och gick ner och sprang 10 km lätt distans på bandet. Egentligen stod fartlek på schemat, men jag bytte plats på dagens och morgondagens pass. Utan mat i magen kan och vill jag inte springa snabbare än lätt. Kände mig lite trött och småstel sedan pumpen igår kväll, men i övrigt var det ett bra pass.

Klev av, hällde i mig en gainer, bytte till torra kläder och studsade vidare in i yogasalen för 60min yoga. Vilken skillnad på min stelhet/mjukhet! Kände mig nästan vig och smidig! Borde alltid vara uppvärmd innan.. Under avslappningen på slutet somnade jag nog någon sekund och det gör jag nästan nu också, trots en stor mugg kaffe framför ögonen.

Nu väntar pyttelite jobb och sen julbak med Ellen och Susanna! Efter det lite glöggmys och ätande av alla godaker!

Awards

Jag har fått massa (ok, nu överdrev jag lite) awards de senaste dagarna. Först från Tezzan och sedan från Cicci. Tack! Det är kul att ni gillar min lilla blogg! Tyvärr orkar jag inte med att anta massa sådan här utmaningar hela tiden (ok, nu överdrev jag igen, så himla ofta blir jag inte utmanad), det är så mycket jobbiga regler och grejs. Så jag ger helt enkelt en award till alla tjejer och killars vars bloggar jag läser (och kommenterar på då och då). Ingen nämnd och ingen glömd. Varsegoda!

Idag är en dålig dag förövrigt. Så jag ska inte skriva mer nu. Det är ju bättre att ni minns den glada jag. Och jag hoppas att er dag är bättre! (Jag tror jag ogillar måndagar.. de har en tendens att bli dåliga ganska ofta..)

Och så skulle det springas också..

Efter att ha levt på bars och mackor under dagen hade jag inga större förväntningar på dagens löppass. Men vad jag inte tänkte på var att det var mitt favoritväder ute. Jag kanske är konstig, men jag gillar verkligen när det är runt 0 grader och en klar, kall luft! Inget regn i sikte men det önskade lätta snöfallet höll sig tyvärr också borta.

Trots att jag blev rejält trött i förmiddags (headsetet funkade inte så vi fick skrika, vilket gjorde mig sjukt trött) var benen på bra humör. Nu var det ju bara ett lugnt och skönt tempo de skulle klara av, men på vissa ställen fick jag nästan kämpa för att inte springa snabbare, så glada var de! Men 58min och 10km senare (och pastapesto till middag, jag måste skärpa mig!!!) känns det trots allt skönt att det är kväll så att jag får sova!

Godnatt mina sötnosar!

Dagen i bilder

Min snygga 80-tals make

Body, strumbyxor och benvärmare

Vi hade nog roligast av alla

Sedan var jag på fitnessfestivalen med Susanna

Verkligen inte min grej, men det var ändå kul att se.

Dagens planer

1. Brämhults apelsin/jordgubbsjuice, kaffe, gröt med hallon, solrosfrön och mjölk samt ägg. Bloggläsande och massa snytande. Fan, jag måste vara allergisk mot nåt i lägenheten, jag känner mig nästan som i somras.. fast vad det kan vara har jag ingen aning om. Funderade på om det är mögel nånstans (skulle inte förvåna mig) men sen kom jag på att det var jag ju inte överkänsligt mot. Bara björk och gräs och det har vi inte så mycket av.. Det är alltid värst på morgonen och när jag sovit på dagen så det borde vara något i sovrummet som är elakt mot mig. Ska fundera en sväng till.

2. Gå ner till gymmet och fixa 80-tals make, dra på 80-tals outfiten och ha superkul i en timma. Jag gillar hatar egentligen Carola, men vid sådana här tillfällen är det kul att höra hennes gamla 80-tals hits. Och alla de andra låtarna vi har med blir man liksom glad i hela kroppen av. Det kan jag behöva nu. Bilder och låtlista kommer ikväll eller imorn.

En av låtarna.. snygg video.. :D

3. För direkt efter passet ska jag skynda mig så mycket det bara går för att gå på fitnessfestivalen och kolla på klubben för inbördes beundran (en av dem) med Susanna. Förlåt, nu kanske jag var elak. Men det känns lite så. Det ska dock bli kul och intressant att få se en body fitness tävling (och vad det nu mer kan vara) in real även om det egentligen inte är min grej! Antar att resten av mässan mest är fylld av kosttillskottsföretag och skit, men något intressant kanske det finns. I vilket fall blir det iallafall väldigt kul att hänga med Susanna hela eftermiddan!

4. Det fanns visst ytterligare ett pass att klara av innan veckan är slut. 10km lätt distans får springas någongång efter att mörkret har kommit. Hoppas ett under sker och det börjar snöa lagom tills jag ska ge mig ut. Då skulle jag bli glad.

En förmiddag på mitt andra hem

Efter att ha sovit och slappat hela eftermiddan och kvällen igår, och dessutom sovit nästan 9 timmar inatt var det dags att gå upp och bli pigg. Eftersom jag är lite konstig blir jag bara ännu tröttare när jag sover mycket så det gick lite segt att ta sig upp ur sängen ändå. Positivt var dock att jag inte hade huvudvärk, något jag nästan alltid får när jag sovit en endaste minut över 8 timmar.

Men men. Efter min obligatoriska bamsefrukost och lite genomlyssning av mina låtar till morgondagens 80-tals (cykel)party var det dags att gå ner till mitt andra hem och träna. Började med 30min core. Mycket träningsvärk i mage och höftböjare sedan coren (och kanske lite från armyn) i torsdags, men det gick hyfsat ändå. Sedan var det dags för tredje passet på marathonresan som jag valt att förlägga på bandet. Mest för att det var bekvämt att fortsätta träna inne när jag redan var där.

8km medelhård distans på 40-42min stod på schemat. Jag ställde in bandet på 1% lutning och började lite lugnt på 10km/h för att sedan sucessivt öka upp till 11,7km/h. Sista minuten-halvminuten spurtade jag lite på 13,5km/h för att hinna i mål på 43min (Lägger på lite tid eftersom programet egentligen är för hårt för mig).

Hela passet kändes förvånande lätt! Benen var pigga och glada och andningen lätt, lätt trots att jag glömde ta astmamedicinen. Just därför (att jag glömde ta ventolinen alltså) var pulsen i början rejält mycket lägre än, och sedan ungefär den samma som, i tisdags då jag ju sprang mycket långsammare. Genomsnittet blev faktiskt exakt samma (78%). Genomsnittspacen blev föresten 5:22min/km, perfekt för mig och medelhård distans. Härligt, nu är jag igång!

Fredagsmys

Jag, en kanna te, en skål med smågodis och en bok. Och så datorn såklart. Det enda som saknas är en vit bullis med en svart fläck över ena ögat som vill ligga i mitt knä.

(Ja, mina plyschmjukisbyxor har en extremt ful färg, jag vet.)

50

Ja, det var temat på armyn igår. Det betyder att man gör 50st av alla övningar ungefär. Det låter ju inte så jobbigt tänker du kanske nu, men jag kan intyga att det inte är någon lek direkt.

Efter en ovanligt snäll (läs inte superjobbig, bara jobbig) uppvärmning utan kullerbyttor, miljoner upphopp och pushups började vi. En gruppövning på 4 personer där en person gör 50st av en viss övning medan de andra gör andra, lite snällare, övningar som klättrande planka, tricepspushups, crunches eller något liknande. De andra håller på tills huvudövningspersonen har gjort 50st. Sen hoppar man ett steg tills alla har gjort alla övningarna. Den första 50-övningen var upphopp (utan pushups idag faktiskt!) och jag kan säga att redan efter 20 börjar man undra hur det kan vara så långt till 50.. Att en av de så kallade "viloövningarna" idag bestod av utfallshopp, som jag inte direkt skulle kalla vila, gör ju inte benen mindre fulla med mjölksyra direkt..

En annan favorit (inte) är en av parövningarna, där den ena personen står i en planka och den andra personen hoppar jämfota sidohopp över benen. Att göra 50st när man fick räkna varje nedslag (alltså varje gång man landar på en av sidorna) funkade hyfsat, men när vi bara fick räkna på ena sida (som totalt alltså blir 100 hopp) ville mina ben inte vara med längre. De gnällde och bad om att få sluta i princip från första början men jag lyckades tvinga dem att fortsätta ända till slutet. Det tog visserligen sin tid och de sista hoppen var nog inte de snyggaste i världshistorien..

Som vanligt ingick självklart också miljoner pushups i olika varianter, massa höga-knä-springande/sprintande och annat som gör att man helst skulle vilja bli osynlig och försvinna ut ur salen. Tur att man får så mycket tillbaks och att man blir så glad efteråt.

En av sakerna man får (som visserligen inte hör till mina favoritsaker) är träningsvärk. Nästan alltid på olika ställen från vecka till vecka. Än så länge känns musklerna mest lite mörbultade, men lika säkert som att det är fredag, lika säkert kommer jag ha ont ikväll. Så ser varje fredag ut.

VILA idag!



PS. Pannkakan var helt ok!

Ugnspannkaka

När jag låg i soffan och vilade ögonen (efter att ha mailat iväg ämnesfördjupningen), eller snarare när jag vaknade med en kurrande mage, var jag, väldigt oväntat, sugen på ugnspannkaka. Förstår inte riktigt varifrån det suget kom för jag har nog inte ätit det på flera år. Men i vilket fall som helst så kändes det lite tråkigt med bara en vanlig ugnspannkaka så jag fick ett infall av exprimentlust och hade i lite kokos, hackade hasselnötter och frusna jordgubbar.

Just nu står skönheten i ugnen så hur det smakar vet jag inte. Men vågar du testa så är det bara att plocka fram en helt vanlig kokbok, exempelvis den gamla hederliga Vår kokbok (som väl alla har?) och bläddra fram till pannkaksrecepten. Inga konstigheter bara vanlig hederlig husmanspannkakssmet!

1. Gör smeten enligt receptet
2. Häll i valfri mängd kokosflingor
3. Hacka valfri mängd (jag tog massor!) hasselnötter och häll i.
4. Smöra en långpanna eller liknande
5. Häll i smeten
6. Häll över valfri mängd frysta jordgubbar
7. Grädda på 225 grader i 25-30 minuter
8. Ät och njut!

(9. Gå iväg och träna army)

Mutor och funderingar

Efter cykling, lunch med Jenny, inköp av stor latte och smågodis ska jag nu försöka få klart det sista. Sen tänkter jag maila iväg alla 20 sidorna till min handledare trots att jag inte är det minsta nöjd. Det är ju faktiskt bara ett utkast, ingen slutgiltig version. Har ju ytterligare en dryg månad på mig innan den slutgiltiga versionen ska vara klar och inlämnad. Och helt nöjd blir jag ju aldrig ändå, så det kan jag inte sitta och vänta på.

Hade först tänkt ta pluggledigt imorn och hela helgen, men insåg att jag visst har ett PM som ska skrivas till ett planeringsseminarium på måndag. Så de planerna är ju bara att skrota. Ibland undrar jag varför jag valde att plugga ytterligare ett år när jag redan har pluggat konstant i snart 20 år (förutom ett år efter gymnasiet och förra året). Fast samtidigt kan jag inte låta bli att vara lite sugen på att fortsätta plugga på kvartsfart i höst och såsmåningom ta en mastersexamen. Och kanske söka forskarutbildning? Eller inte. Vi får se vad som händer i mitt liv..

Teamchallenge..

..är kanske det jobbigaste jag gjort på en cykel. Under utbildningen i somras körde vi ett teknikpass som också var väldigt jobbigt (mest för att det hela tiden var så hög kadens plus att jag redan hade flera pass i benen), men det här nog var nog snäppet värre.

Teamchallenge går till så att man ställer upp cyklarna på två led mitt emot varandra. Den personen som sitter mittemot är din lagkompis och den som sitter på cykeln bredvid är din motstånadare. Du och motstånadaren tävlar mot varandra och när någon av er ger sig är det dags för era lagkamrater att tävla mot varandra. En teknik (sittande raksträcka, stående raksträcka, sittande backe eller stående backe) körs under en låt och det gäller att ha så mycket motstånd på att man inte orkar så länge och tvingas byta några gånger under varje låt/teknik.

Ett superkul pass med mycket skrikande och peppande så nu är jag nästan hes. Och har huvudvärk. Jag tog ut mig fullständigt under mina tävlingsperioder och på slutet orkade jag inte länge. Kommer sova gott i natt!

Imorn bitti ska jag testa mina nya skor som jag beställde igår och hämtade ut idag! (Verkligen på tiden, det gamla cykelskorna har jag haft i typ 7 år.) Tur att det är ett mindpass så att jag kan köra återhämtning, ryktet säger nämligen att armyn kommer bli extra spyjobbig..

Pass 2

Egentligen ska det springas imorn, men då har jag annat för mig (det är ju torsdag) så det fick bli 8km lätt distans idag med. Fast det fick bli 8,5 eftersom jag inte har någon runda som är 8km och inte orkar mäta ut någon ny. En lätt och skön runda i lagom temeratur och utan en endaste regndroppe. Kan ju nästan inte bli bättre. Gick något snabbare än igår men med en något lägre puls, så allt verkar var i sin ordning. Skönt! Jag vill inte veta av några sjukdomar nu när jag äntligen får komma igång ordentligt igen!

När jag kom hem låg ett paket och väntade på hallmattan. Väldigt förvånande då jag inte väntat mig något sådant. Det var ett paket från idrottens bokklubb, vilket i sig kanske inte är så förvånande då jag är medlem där och får en bok (nja.. inte får, får köpa) därifrån med jämna mellanrum. Om jag inte avbeställer den vill säga. Någon månad innan varje bok får man en broschyr som bland annat innehåller info om periodens bok, och om ma inte vill ha den måste man gå in på nätet och avbeställa den. Men den här gången måste min broschyr kommit bort i posten för det var längesedan jag fick en sist. Blev lite arg och tänkte att det säkert skulle vara en bok jag inte vill ha, det skulle vara så himla typiskt mig! Men till min glädjde visade sig paketet innehålla den här boken, vilken jag säkert kan ha någon nytta av. Tur i oturen och jag är inte så arg på posten som jag skulle kunnat vara.

Så, nu har jag smitit undan pluggandet ännu en gång, bäst att stiga in i den kvinnliga idrottstriaden-världen igen!

Done!

Det blev löpbandet. I vanliga fall brukar jag tycka att det är rätt skönt att springa när det regnar, så länge det inte öser ner eller blåser en massa samtidigt. Men idag kände jag verkligen en stor ovilja till att bli kall och blöt, även om det faktiskt inte regnade så värst mycket. Hade jag haft långt till gymmet hade jag nog tvingat ut mig ändå, men eftersom jag har typ två minuter ner så kändes det enkelt och bekvämt att hoppa upp.

8km lätt distans stod alltså på schemat och det var precis vad jag genomförde. Ställde in bandet på 1% lutning för att få det så likt uteförhållanden som möjligt, precis som mr Sz vill. Förut har jag kört med 0,5% lutning då jag upplevt det som mycket jobbigare bara med den lilla lutningen, men nu när det ändå var så länge sedan jag sprang på band och löpformen ändå är dålig tänkte jag att det var ett bra tillfälle att börja införa den rekommenderade lutningen. Och visst funkade det, det blev antagligen lite jobbigare, men eftersom jag hade det så redan från början samt att jag började på en så lugn fart som 9,5km/h så märktes det inte så mycket.

Ett sånt här var min vän idag

Jag började som sagt på 9,5km/h och ökade sakta upp ett steg i taget för att avsluta den sista biten på 10,5km/h. Genomsnittsfarten blev enligt funbeat 5:54min/km vilket är lite långsammare än vad mr Sz ville. Enligt honom skulle de 8kilometrarna ta 42-46min, men eftersom jag bestämt mig för att lägga på lite på de lugna passen blev mina 47:15 min helt perfekt!

Känslan var lätt. Benen var pigga och andningen lagom ansträngd, absolut inget flås utan ett bra prattempo. Precis som det ska vara alltså. Däremot var pulsen lite oväntat hög då genomsnittet slutade på 78%. Maxnotering på 82%. Nu brukar visserligen min puls vara några slag högre när jag inte sprungit på länge, så det är antagligen helt normalt. Men för säkerhets skull ska jag nog hålla lite extra koll.

Sammanfattning: Ett lugnt, lätt och skönt pass som jag är nöjd över. En bra start på marathonresan!

Första passet snart

Morgonyogan blev inställd så jag kunde sova en timme längre i morse vilket var välbehövligt. Det var nog också välbehövligt med ett pass mindre den här fulspäckade veckan, även om yogan inte sliter så mycket utan mest är skön. Snart är det dock dags för första passet på marathonsatsningen. 8km lätt distans. Eftersom vädret är minst sagt tråkigt känner jag nästan för att ställa mig på bandet istället. Har inte sprungit på band sedan någon gång i våras så det skulle nästan (nästan) vara kul. Men vi får se, först måste jag få några rader skrivna på ämnesfördjupningen. Återkommer senare med rapport om hur det gick med löpningen!

Nu börjar det!

Idag är det måndag. Men inte vilken måndag som helst, det är nämligen måndagen den 1:e december vilket betyder start för Szalkais marathonprogram! Nu är det slut på (eh.. den så kallade) viloperioden. Fast eftersom mästaren börjar med en vilodag så är det ju egentligen imorn det börjar.

De första veckorna ser ut att vara rätt lugna vilket är bra för mig som slappat till mig (när det gäller löpningen alltså) de två senaste månaderna. Det verkar "bara" vara 4 pass de första två veckorna, längre än så har jag inte kollat. Men det passar mig utmärkt eftersom de kommande två veckorna minst sagt är fullspäckande vad gäller övrig träning. Förutom de pass jag vill få in varje vecka (1 pass styrka/pump, 2 cykelpass (mitt eget inkluderat), 1 yogapass, 1 pass (30min) core och 1 armypass) är det ett specialcykelpass - teamchallange - på onsdag (vet inte exakt vad det går ut på om jag ska vara helt ärlig, men jag har hört rykten om att det kommer bli sjukt jobbigt) som jag inte vill missa. Sedan kommer jag ju även att köra ett av mina adventspass - santa´s 80´s - på söndag, så den här veckan är som sagt, milt uttryckt, fullspäckad. Det är nästan så att jag inte vågar berätta hur många pass det kommer bli, men ni som kan matte kan ju räkna ut det ändå.

Min största och viktigaste uppgift den här veckan blir att äta, äta, äta och dricka. Och VILA ordentligt på fredag!

Men tillbaka till Szalkai-programmet. Mitt mål med mitt första marathon ever är främst att ta mig i mål. Är det lika varmt som det har varit de två senaste åren kan det antagligen bli svårt nog, då jag verkligen inte kan springa när det är sådär varmt! Jag tappar all kraft och orkar knappt lyfta benen. Så för min skull kan ni väl önska, om inte lite lätt duggregn, så åtminstone växlande molnighet och runt 15 grader? Please!

Mål nummer två (om jag tar mig i mål alltså) är att springa in på en tid under/runt 3:45 (helst under såklart, men jag intalar mig att jag är nöjd med 3:47 också). Szalkai har bara gjort träningsprogram för 4h och för 3:30, vilket gör att jag hamnar mitt emellan. Men min filosofi är ju att det är bättre att sikta högt, så jag kommer följa 3:30-schemat. Jag kommer dock lägga till någon eller några minuter här och där, speciellt på de lugna passen, annars kommer överträningen som ett brev på posten. Jag kommer även ändra om lite ibland och flytta/byta plats på pass för att allt ska bli så optimalt för mig som möjligt. Samt lägga in rena återhämtningspass (köra vissa av de lätta distanspassen ännu långsammare) och hoppa över coachens messtyrka (förlåt, men jag tycker verkligen den är mesig).

Sammanfattning: Äta, träna de hårda passen hårt, träna de lunga passen lugnt - vissa rena återhämtningspass, vila ordentligt på vilodagarna, inte vara rädd för att hoppa över ett pass om kroppen känns sliten och äta ännu lite mer!

Nu kör vi! Fast idag blir det ju ingen löpning. Har cyklat nu på morgonen och planerar att pumpa ikväll. Sedan är två av veckans många pass avklarade.