onsdag 10 december 2008

Min livräddare

Åh! Att springa är verkligen min räddning just nu. Min gigantiska hög med problem och jobbiga saker att ta tag i blev, om inte helt borta, så åtminstone lite mindre under den knappa timmen jag var ute och fartlekte. Runners high kallas det visst. Att benen (föurom den högra skinkan, men det kanske inte räknas till benen?) visade sig från sin allra bästa sida gjorde ju inte saken sämre heller.

Totalt 11km, varav ca 3km uppjogg, 5 fartlek med fokus på långa ökningar och 3km nedjogg, stod alltså på schemat. Eftersom jag fortfarande inte har någon pulsklocka med fotpod eller gps (Mamma & Pappa, jag vill ha i julklapp!) får jag springa på tid. Dock vet jag sedan tidigare att rundan är 11km och att mellandelen, där jag brukar förlägga mina snabbdistanspass och liknande, är ca 6km. Således blir upp och nedjogg ca 2,5km. I tid blev det 15, 30, 14 ungefär. Totalt blev det 6st fartökningar av olika längd och fart, där den kortaste var 2min och den längsta 5min.

Benen visade sig om sagt från sitt bästa humör och passet kändes lätt och skönt rakt igenom. Självklart tar det emot lite under ökningarna, men jag fick aldrig någon mjölksyra trots maxnotering på 87%. Genomsnittspulsen slutade på 78% och medelpacen blev 5:20, vilket är förvånansvärt bra med tanke på hur lugn upp- och nedjogg samt joggvilan mellan fartökningarna var.

(När jag sprang förbi en olycka (både på uppjoggen och nedjoggen) sänkte jag farten ännu mer. Mot min vilja dras min blick och mitt intresse till samlingar av ambulanser, brandbilar och poliser. Det kan ju vara något spännande som hänt! Jag är nog lite skadad av alla kriminalromaner jag läst)

Tack kroppen för en toppentimme! Jag måste dock vara nogrannare med att stretcha mitt högra problemben. Just nu är det sätet som krånglar, antagligen gluteus minimus. Samma känningar som vanligt så det är bäst att se upp så inte mina ovänner snapping hip och (framförallt inte) löparknät dyker upp igen! Lite sätesmassage hade ju inte varit fel.. Förutom att det gör sjukt ont då..

5 kommentarer:

Sofia sa...

Att springa är underbart!

Malin sa...

Låter som ett roligt pass! "Runners high" infinner sig nästan varje pass, det är det som får en att fortsätta. Vilken känsla. Oslagbar! :)

Susanna sa...

Så skönt! Löpningen kan verkligen rensa hjärnan!

Cicci sa...

Kikade in på er hemsida, premera. Den var fin, enkel och lättnavigerad. Snyggt!
Oh ja det är så härligt att springa då det bara flyter på!

Andréa sa...

sofi: ja visst är det!

malin: oj, inte illa!

susanna: ja verkligen!

cicci: vad kul, tack!