lördag 27 december 2008

Vinterlångpass

Lite snö (och lite mindre mensvärk) och allt hade varit perfekt. Runt 5 minusgrader, strålande sol och ett vackert värmländskt landskap. Gav mig ut på en runda runt mina gamla hemtrakter, ute på landet (typ landet iallafall) där jag bodde de sista åren innan jag flyttade till Göteborg. Jag trivdes faktikst riktigt bra där ute så det är lite synd att mammafamiljen bestämde sig för att flytta in till civilisationen igen. Ängar och hagar med hästar i och sjön som skymtar mellan träden. Grusvägar med ett lager med tunn is ovanpå. En stark vintrig sol och en euroforisk känsla i kroppen (bortsett från mensvärken from hell då). Det var så vackert att jag nästan fick ont i hjärtat, nästan fick tårar i ögonen. Alla borde få uppleva det där.

Mot slutet, när jag kom in till stan igen, började dock magen kurra väldigt och benen började bli sega. Magontet tilltog i styrka och plötsligt var inte allt lika idylliskt längre. Men jag väljer att glömma den delen och att komma ihåg det fina. Nästa långpass kommer springas i Göteborg och även om det varken regnar eller blåser kommer känslan inte vara den samma. För Arvika är Värmland och Göteborg är storstad. Jag älskar verkligen Göteborg och kan inte tänka mig att flytta någon annanstans, men naturen i Värmland är trots allt lite vackrare.

17km, 1h 36min och lite för hög puls. Håller tummarna för att ingen förkylning är på väg att nå mig.

4 kommentarer:

Cicci sa...

Bra jobbat där =)

Malin sa...

Vinterlöpning kan verkligen vara jätte skön. Där har jag ändrat åsikt eftersom jag är så frusen av mig. Men får man bara upp värmen och solen skiner i den gnistrande snön så är det helt underbart! Eufori i allra högsta grad... :)

Susanna sa...

Det låter härligt ändå. Att springa förbi hästhagar är bäst, jag bara fånler när jag gör det :) Låter som du har det bra där uppe, nice. Kolla mailen sen när du har tid bara :D

Andréa sa...

cicci: tackar :)

malin: Ja, har man bara rätt kläder så!

susanna: jo, jag känner igen det där :D