onsdag 31 augusti 2011

En av drömmarna som får vänta

Ganska nära mig har jag en ridskola. När jag upptäckte det för några månader sedan blev jag jätteglad och tänkte att jag nu kanske äntligen kan ta upp ett stort och saknat intresse. Innan jag flyttade hemifrån och till Göteborg för att plugga bodde jag nämligen i princip i stallet. Eller ja, de sista tre åren var jag nog där max fyra dagar i veckan, men under högstadiet i princip varje dag. Och gärna hela dagarna på helgerna. Det känns fint att jag valde hästarna framför utelivet. Det hann jag med sedan ändå. Istället gick jag upp tidigt och utfodrade hästar och mockade tusentals boxar (iallafall totalt sett, utslaget på alla år). Oftast mycket mysigare.


Men iallafall. När jag upptäckte ridskolan tändes som sagt ett hopp. Men tyvärr slocknade det lika fort igen när jag kollade upp vad det skulle kunna tänkas kosta mig. Nästan SEXTUSEN PER TERMIN! För EN lektion i veckan. Jaha, bara att fortsätta med de lite billigare hobbys jag redan har. Snyft. Verkar som att jag får skjuta ytterligare några år på mitt återförenande med de fina stora kloka djuren. Men någon gång. Drömmar är till för att uppfyllas. (Vilket jag nog behöver påminna mig själv om ibland..)

tisdag 30 augusti 2011

Positivt och negativt

Gårdagens premiär som balancefröken gick ok. Helt nöjd är jag (såklart) inte, men nu är första gången avklarad så nu kan det bara bli bättre. Nästa vecka kör jag själv och (såklart) hela programmet själv. Trots att det är dubbelt så mycket känns det dubbelt så bra. Första gången är alltid första gången.

Så till tråkigare saker. Iallafall för mig. Igår vaknade jag med huvudvärk. Idag med pyttelite halsont. Men det gick över. Fast under eftermiddagen blev jag helt plötsligt förkyld. Det gick på ungefär fem minuter. Konstigt. Men så brukar det ofta vara när jag blir förkyld. Ofta går det också över snabbt. Inte på fem minuter, men väl på ett par tre dagar. Och det hoppas jag verkligen, för på lördag ska jag springa fort. Men träningsplaneringen spricker ju rätt rejält. Kanske är det bra för prestationsångesten? Kanske sänker jag kraven, kanske går det bättre? Om jag blir frisk vill säga. Jo, det ska jag. Idag snörvlar jag framför teven. Det hör inte till vanligheterna. Varken tv-tittande eller snörvlande. Fast först ska jag skriva klart ett träningsprogram till en adept eller vad man nu ska kalla det. Och finslipa det sista på en artikel. SEN ska jag snörvla framför teven.

söndag 28 augusti 2011

25,2

Det var med nöd och näppe jag nådde 25km, men 25,2 stoppade jag tillslut klockan på. Största delen borta i kuperade nackareservatet men även en del asfaltlöpning för att få ihop hela sträckan. Segt så det förslår men det kan ju inte alltid vara lätt och roligt här i livet. Det märks att jag inte fått till några långpass de senaste veckorna och det är trötta ben nu. Men nu är jag igång igen och då kan det bara gå lättare. Fast just nu är det dags att äta igen lite. Mums.

Skrivet på min Iphone

lördag 27 augusti 2011

Vagnjogg, army och tempo

Tiden flyger som sagt. Men igår var jag och Sixten ute på vagnjogg igen. Vagnjogg med paus för lite klassiska armyövningar. Bredvid en cirkus.. Jag kände mig som en cirkus också. Gjorde burpees för första gången sedan mitten av december. Då gravid runt vecka 32, nu inte det minsta gravid. Men det hjälpte inte för jag var fasen sämre på att göra burpees med Sixten i vagnen bredvid än med Sixten inne i magen. Haha. Ingen vidare spänst alltså, men jag gjorde iallafall 3x10 utan att dö. Dessutom i triset med dips mot bänk (3x20) och hög planka (med fötter på bänk) med diagonala benindrag (3x20). Därefter trisetade jag utfallshopp (3x20), hög planka med vridning (3x20) och jämfotahopp upp på bänk (3x10). Det känns idag kan jag meddela. Tempopasset jag nyss kom hem ifrån var så segt att jag undrade om marken förvandlats till sirap. Snabbdistansen jag körde tidigare i veckan kändes nästan lätt i jämförelse, trots att jag sprang 15sek snabbare per kilometer då. Men Sixten blev väldigt glad när jag kom hem. Fast om det var över mig eller klockan vet man aldrig.


Nu ska jag äta massa god mat och ladda för långpass imorn. Minst 25km ska jag skrapa ihop och så många som möjligt av dem ska gå i kuperad terräng. Nu har jag sagt det, nu måste jag genomföra det. Är det bara lite mindre klibbigt ska det nog inte vara några problem, är det som idag får jag något att bita i.

torsdag 25 augusti 2011

Kvällsträning

Eftersom Martin är iväg och springer Bellmanstafetten och jag inte kände för att springa med vagnen idag blir det sent spring för mig. Klockan är nu kvart i nio och jag hoppas på att få ge mig av senast nio. Sedan Sixten somnat för natten har jag dock övat Body Balance. Jag brukar öva igenom hela koreografin ungefär varannan dag och alltid har detvarit något jag missat, oftast samma saker, men idag gick det nästintill prickfritt. Skönt. Jag kan nämligen meddela att jag från och med vecka 36 och höstschemats start har fått en fast klass! Och nu på måndag ska jag teama samma klass tillsammans med nuvarande instruktör så det är bäst jag lär mig att prata samtidigt som jag koncentrerar mig på koreografin..

tisdag 23 augusti 2011

Hej vad det går

Ja både i livet och med löpningen. Dagarna svischar förbi och snart är det både höst och tävlingsdags. Först ut är tjejmilen, men där ska jag inte persa. Eller ja, om jag nu mot förmodan skulle det så blir jag såklart hur glad som helst, men att tro att jag ska göra det är att ta i. Dels är banan lite för kuperad för att jag ska kunna pressa mig under 44:30, dels är det alldeles för trångt för att jag ska lyckas slita mig till en sådan tid och dels är jag förmodligen inte riktigt redo för milpers än. Det ska jag dock vara senare i höst. Nu ska jag ha roligt (eh.. när blev ett millopp roligt just under tiden man springer??) och träna på att springa snabbt. Realistiskt är nog att gå för en tid någonstans mellan 46 och 47 minuter, förhoppningsvis närmare 46. Visst finns det en liten liten minimal chans till pers, man vet aldrig hur min kropp reagerar när det är tävling, men det är inget jag begär av mig själv just där och då och faktiskt inget jag på allvar tror på.

Men nu var det faktiskt inte det jag skulle skriva om utan kvällens snabbdistans som faktiskt gick riktigt bra. Trots (eller kanske just därför?) att jag inte hade några större förhoppningar om stordåd då jag var både trött och lite hungrig, lyckades jag snitta 4:35 min/km på de 7 kilometrar som utgjorde själva snabbdistansen. Och det utan att det var alldeles dödsjobbigt. Det är både det längsta och snabbaste snabbdistanspasset jag sprungit sedan innan graviditeten men ändå är det inte just farten jag distansen jag är nöjd med. Nej, det är att jag hade ett sådant flyt från början till slut. Det kändes liksom bara så rätt och så lätt, och jag lyckades hålla ihop kroppen så himla bra. Jag kände mig grym helt enkelt. Den känslan är värd långt mycket mer än farter och distanser. Flow. Oövervinnerlighet. En helgrym känsla!

Insikt



Igår var jag och Sixten ute och vagnjoggade. Då slog det mig att jag inte sprungit långpass på en månad. Inte bra. Först var det semestervecka och (i princip) ingen träning. Sedan fick jag hoppa över och istället ta med Sixten ut för att försöka få honom att sova och med vagn orkar man (jag) inget långpass. Förra helgen var det utbildning hela helgen och nu massa fix och familjebesök och annat. Man kan ju faktiskt springa långpass på vardagar också, men det är lite meckigare med logistiken plus att jag ofta är för bekväm (och mörkrädd) av mig och helst inte vill vara ute till klockan tio på kvällen. Lidingö närmar sig med stora steg så det är nog bäst jag får till ett ordentligt långpass i helgen. Helst i terräng, den har jag också slarvat med sedan jag blev storstadsbo.

söndag 21 augusti 2011

Namngivning



En intensiv helg är till ända. Sixten har officiellt fått sina namn och en hel hög med fina presenter. Allt ifrån en liten gitarr(!) till badleksaker och fondpengar. Massor av fina leksaker och bra att ha saker. Både vi och lilla herrn tackar och bockar för allt fint vi fått! Och niger för de som ville dela en eftermiddag tillsammans med oss!

Idag hade jag tänkt långpassa långt, men det var nog en lite väl optimistisk plan. Varken tid, ork eller lust fanns, men det blev en familjejogg på en knapp mil iallafall. Och med paus för löpskolning till Sixtens förtjusning. Han undrade vad det var för konstigt mamma och pappa höll på med där på gräset. Resten av vägen hem var han på superhumör och skrattade ikapp med våra steg. Fina bebben.

fredag 19 augusti 2011

Upprepning

Det är mycket samma sak just nu. jag övar Body Balance och bakar spenatpajer på rullande band. Eller, jag gör pajskal, Martin gör fyllning. Sedan delar någon babytomater också. Sixten har inte lärt sig det än så det får ju bli någon av oss då. Och allt det här till Sixtens, eller snarare hans gästers, ära. Imorgon ska han nämligen ställa till med stort namnkalas. Eftersom vi är varken troende eller medlemmar i kyrkan var dop självklart uteslutet, men det är ändå kul att ha kalas så namnvigning fick det bli. Lite mat, lite fika och lite prat om Sixten och hans namn. Men framför allt ett tillfället att samla släkt och vänner och spendera en sensommareftermiddag ihop. Det ska bli roligt.

Och emellan övande och bakande springs det lite. Inte igår men ikväll ska jag försöka smita ut och fartleka. Och imorgon bitti kanske vi utnyttjar barnvakter och springer en morgonjogg ihop. Det var sannerligen inte igår. Det var någon gång i höstas när Sixten låg inne i min mage och guppade runt. Och nu var det visst dags för lunch.

onsdag 17 augusti 2011

Pyssel

Jag pysslar. Med namngivningscermoniförberedelser som matlagning, manusskrivande och logistikfunderande. Med att öva body balance koreografi. Med att springa backintervaller eller med en vagn. Med att svinga kettlebells och skriva saker som ska skrivas. Med att roa en liten kille som fyller 6 månader imorgon. Med att fika bort en halv dag tillsammans med andra mammor och pappor och bäbisar i samma ålder. Med fundera över i vilken riktning jag ska. Och med att bara vara.

måndag 15 augusti 2011

Benen, andningen och boken

Efter fyra dagars frånvaro av spring var benen piggare än någonsin. Jo, för även om övriga kroppen är rejält mörbultad har benen av någon anledning klarat sig. Lite konstigt då denna balance-koregografis krigarlåt är riktigt sugande. Värre är det dock med bålen och speciellt musklerna runt bröstkorgen. Men nu var det inte balance och träningsvärk det här skulle handla om utan springning.

Nästan en mil på lätta, pigga ben. Lite för fuktigt i luften för min smak, men regnet som dök upp på mitten svalkade skönt. Ingen koll på klocka, ingen koll på puls. Bara benen, andningen och tankarna. Nä, inte tankarna, så andligt blev det inte idag. Tankarna och musiken bytte jag ut mot ljudbok och en annan sorts avslappning. Just nu är jag inne i en period där jag vill läsa hela tiden och förutom ljudboken är jag mitt uppe i en roman och en bok om bäbisars utveckling det första året. Och nu kom jag på villovägar igen så jag slutar här. Slutar och konstaterar att både kroppen och själen behöver få springa. Ofta.

söndag 14 augusti 2011

Instruktör i Body Balance och lite funderande

Så kan jag lägga in ytterligare en grej på mitt CV. Visserligen ska jag filma en hel klass och bli godkänd på den innan jag får min licens men jag tror och hoppas att det ska gå vägen det med. Det har varit en mycket givande och inspirerande utbildning och jag är nu inte bara taggad för att sätta igång med balancen utan även mina andra fyra koncept. I höst har jag varken en fast BB-klass eller någon Army Traning, men jag hoppas på en del vick inom den första diciplinen och kanske någon eventklass inom den andra. Däremot kommer jag köra en löpklass på onsdagkvällar och en cykel 45 activio på lördagmorgnar. Sportlife Hammarby Sjöstad är stället du ska komma till om du vill träna med mig någon gång!

I och med att jag nu har ytterligare en merit på min lista kom jag att tänka på att jag faktiskt kan och gör ganska många saker. Ibland får jag nämligen för mig att jag bara är slapp och inte gör något vettigt, men när jag tänker efter kan man faktiskt säga att jag har fyra olika jobb. Jag har mitt vanliga heltidsjobb på Löplabbet som just nu består i att vara mammaledig. Sedan har jag mitt instruerande på Sportlife som jag visserligen har haft paus ifrån sedan i december, men som förmodligen kommer att ta en hel del tid nu framöver. Dessutom skriver jag lite för jogg.se vilket är hur kul som helst! Att skriva är något jag skulle vilja ägna mer tid åt, jag vet bara inte riktigt hur. Och sedan har jag ju faktiskt ett minilitet eget företag också. Jag jobbar inte jättemycket med detta, men jag har kört och kommer att köra lite mamma-army samt skriver lite individuella löpprogram. Från början var tanken individuell kostrådgivning och föreläsningar, men det har blivit mindre och mindre av den varan. Det hade såklart varit kul med lite mer av den sorten, men isåfall vill jag helst jobba med idrott och prestation mer än vikt och hälsa (även om det ena inte utesluter det andra) vilket inte har varit fallet hittills.

Oj, nu blev det en lång harang här, men vad jag ville komma till var att jag nog bör inse att jag är ganska "aktiv" ändå.. Stanna upp en stund, ge mig själv en klapp på axeln och vara lite nöjd en liten stund innan jag rusar vidare.

lördag 13 augusti 2011

Höfter vs spring

Från början hade jag tänkt att säsongens första tävling skulle springas idag ((halv)maran räknas inte riktigt), men eftersom jag går en intensiv och fysiskt krävande utbildning som dessutom "kräver" att jag lägger tid på att öva hemma la jag ner de planerna så fort jag insåg att det var samma helg. Martin får stå för familjens tävlande idag. Själv övar jag på "höftöppnare" och försöker bortse från träningsvärken jag har typ överallt, men speciellt i ryggen.

Dagens presentation gick bra. Första gången helt ok, andra gången mycket bättre. Imorgon är det en ny låt som ska presenteras och nu fick vi välja själva. Jag valde låt 5 som är just höftöppnare, därför att jag dels gillar detta väldigt mycket och dels känner att jag behärskar tekniken såpass bra att jag känner mig trygg och kan lägga mer fokus på exempelvis coaching och kontakt. Jag ser fram emot morgondagen med spänning.

Dags för dag två

Jag har sjuklig träningsvärk i nedre delen av ryggen och är lite nervös inför första presentationen (jag fick låt 1, tai chi) som vi ska hålla nu på morgonen, men annars är jag vid gott mod. Det är roligt att utmana sig själv. Iallafall efteråt. Jag tror jag kommer växa både som instruktör och människa under de här tre dagarna.

fredag 12 augusti 2011

På väg mot en utmaning

Jag är på väg för att påbörja en av tre dagars utmaning. En utbildning jag länge sett fram emot men är lite nervös inför. Det är också första gången jag är ifrån Sixten en hel dag vilket känns lite konstigt. Men roligt för honom och pappan att få klara sig på egen hand i tre dagar. Tur för mig att jag kommer hem på kvällarna. På söndag kan jag dessutom förhoppningsvis kalla mig Body Balance-instruktör.



Skrivet på min Iphone



onsdag 10 augusti 2011

Sixten och hans vardag

Nästa vecka fyller Sixten 6 månader. Var alla de dagarna, veckorna, månaderna har tagit vägen vet jag inte. Nog för att tiden har rusat på i en väldig fart de senaste åren, men månaderna med Sixten har liksom bara svischat förbi snabbare än blixten (haha). Från att ha varit en liten pytteplutt har han nu blivit en stor liten kille. Han äter nu flera mål riktig mat varje dag och om ett par veckor kan jag nog övergå till att amma endast morgon och kväll, innan det såsmåningom blir välling istället. Just nu ammar jag honom på morgonen, antingen ena bröstet vid femtiden och andra vid sju eller båda mellan sex och sju om han sover tills dess. Sedan äter han lite fruktpuré/mosad banan vid niotiden, lunch i form av olika puréer, antingen hemlagat eller köpburk, plus ammning (ett bröst) vid tolvtiden, fruktpure/mosad banan vid tretiden, havregröt (vi tänkte testa risgröt någon dag snart) med fruktpuré (godast är blåbär) eller mosad banan någon gång mellan fem och sex och så ett kvällsmål amning (ett bröst) vid halv åtta åtta. Sedan är det sovdags.


Fram tills för ett par månader sedan sov Sixten jättemycket om dagarna de allra flesta dagar, men numer är det oftast kortare stunder som gäller. Om nätterna sover han dock väldigt bra och har så gjort nästan från allra första början, något vi är väldigt tacksamma över. De första 1-2 månaderna åt han ett mål mitt på natten (samt åt sista kvällsmålet vid elvatiden), men ganska snart sov han mellan elva och fem oftast. Från någonstans mellan 3 och 4 månaders ålder började vi försöka lägga honom tidigare och tidigare och sedan nästan en månad tillbaka somnar han oftast innan åtta vilket känns som en lagom sovtid.


Två av de saker som Sixten gillar allra mest är att ligga naken på en filt på golvet samt att bada. Baljan är bäst för där kan man plaska väldigt mycket, men babysim är också kul, särskilt när man får simma efter olika plastdjur. Just nu är det också väldigt roligt att rulla runt från rygg till mage vilket han lärde sig ganska nyligen. Dock är det inte lika kul när han väl hamnat på mage, för trots att han kunde vända sig från mage till rygg väldigt tidigt verkar den kunskapen ha fallit i glömska. Nu är fokus mest på att försöka ta sig framåt när man ligger där, men eftersom det inte går något vidare (det funkar inte så bra att sprattla med fötterna som man gör när man simmar) blir han arg och kräver att bli vänd på. Bara för att rulla runt igen och samma procedur upprepas. Det går dock bra att ta sig framåt vid rygglägge. Då tar han spjärn med fötterna och skjuter sig baklänges med en väldig fart. Att sitta är också kul, men det är inte helt stadigt än så det får bullas upp med kuddar eller finnas stöttande händer i närheten. Andra intressen Sixten har är att studera sina leksaker noga, kissa så fort blöjan tas av samt kolla på sig själv i spegeln.



Det är väldigt roligt att få ha en bäbis i sitt liv men också jobbigt. Ibland känns det som att jag oroar mig för precis allt. Hur mycket mat är lagom? Varför är han ledsen nu? Varför vill han inte sova? Och ibland när jag vaknar på natten måste jag gå upp och kolla så att han andas. Hönsmamma delux är vad jag är. Fast största delen av tiden är såklart jättekul. Och att få se ett stort leende det första man gör när man vaknar på morgonen är oslagbart.

tisdag 9 augusti 2011

Dålig dag

Idag har jag en riktigt dålig dag. Egentligen är det ingen som helst skillnad på idag och exempelvis igår, men det är bara en dålig dag. Precis allt känns dåligt. Det är grått och tråkigt ute. Sixten vägrar sova och är gnällig (fast nu sover han faktiskt fortfarande efter snart 1,5 timme!). Jag har dov huvudvärk och ingen mat är god, det enda jag vill ha är godis. Fast det har jag inget hemma och inte orkar jag gå ut heller. Inte ens springning lockar mig idag. Jag körde 25min core lite halvhjärtat förut mest för att jag inte hade något bättre för mig och för att jag slarvat med det på sista tiden, men det var inte heller roligt. Läsa vill jag dock och det gjorde jag också innan jag somnade och sov en timme tillsammans med Sixten. Så nu återgår jag till bok och bäbis i sängen och hoppas jag får läsa något kapitel innan han vaknar. Och det är inte så länge kvar till kväll. Imorgon är det en bättre dag.

måndag 8 augusti 2011

Långpassubstitut och ett litet gömt formbesked

Det blev inget långpass igår. Det blev en vagnjogg på 12,5km. Ett litet pytterekord med 500m eftersom jag tidigare sprungit som längst 12 med Sixten som sällskap. Denne man är i någon slags period eller fas där han inte vill sova på dagen. Iallafall inte mer än en halvtimme ett par tre gånger om dagen. Är han nöjd och glad ändå, som idag, så är det väl helt ok, men om han, som igår, är trött och gnällig sätts tålamodet på prov hos oss alla tre. Just därför tog jag med mig honom ut igår trots att regnet öste ner större delen av tiden vi var ute. Inte för att han sov längre än en halvtimme för det, men lite frisk luft och lekande med pingu och tummen fick han iallafall. Och det verkade ganska mysigt att sitta där under suflett och regnskydd medan vattnet rann i mammas ansikte. Fast det var rätt mysigt för mig också faktiskt. Är det varmt är det helt ok med regn. Till och med med ösregn.

En liten formcheck fick jag visst också konstaterade jag när jag stängde av klockan vid avslutat pass. Jag har inte riktigt tänkt på det innan, men igår slog det mig att jag faktiskt snittar nästan tio procentenheter lägre pulsmässigt vid en viss fart jämfört med i våras. Då kunde en vagnjogg i runt 5:45-6 fart resultera i en snittpuls närmare 80% och nu ligger den strax över 70%. Ett formbesked på sitt sätt även det. Trots att jag, ju äldre jag blir, blir bättre och bättre på att endast utgå från mig själv och inte jämföra mig med andra, så kan jag ibland bli frustrerad över att "alla andra" är så mycket bättre än mig. Jag har inget tålamod och vill helst vara bättre, bättre, nästan bäst. Då och då måste jag påminna mig själv om att jag faktiskt gick omkring och var så här snygg för mindre än 6 månader sedan:


Haha. Egentligen är jag ju rätt så bra. Det vet jag ju och det tycker jag ju. Men alla har vi väl sämre dagar? Hur som helst så är det alltid roligt med formbesked!

Edit: Nu är vagnjoggrekordet 14,8km. Vi har nyss kommit hem från dagens tur. Exakt en halvtimme (eller 29:38) sov Sixten :)

söndag 7 augusti 2011

De där tvåtusingarna

Jo de gick helt ok faktiskt. Tanken med passet var inte att maxa utan att köra på en tuff nivå men ändå ha en eller två växlar kvar. Typ snabbdistanstempo. Eftersom jag hade lite ont om tid fick uppjoggen kortas ner till 2km. Jag vill egentligen ha 3 eftersom det tar ett tag innan min kropp vaknar och fattar vad den ska göra. Första intervallen var visserligen något mer kuperad än de övriga två, men det märktes ändå att kroppen inte riktigt var med på noterna. Efter lite mer slitande än jag tänkt mig snittade jag 4:40 min/km där, vilket i och för sig är ungefär vad jag håller (hållit) under mina snabbdistanspass. Efter 90s ståvila for jag iväg på nummer två med en helt annan känsla. Visserligen nästan helt platt väg, men ändå en enorm skillnad. Det kändes som att jag egentligen hade mycket mer att ge, vilket ju också var syftet. 8:51 (snitt 4:26 min/km) landade jag på. Ny vila och så iväg igen. Inte lika lätt känsla i kroppen, men ändå stor skillnad mot första. Stoppade klockan på 8:49 (snitt 4:24 min/km) och kunde känna mig nöjd med kvällens pass. Nedjoggen kändes dock seg som vanligt. Antagligen för att jag lätt blir fartblind och inte kan ta det riktigt så lugnt som jag skulle behöva.

Idag hade jag tänkt mig ett mittemellan eller långt långpass, men eftersom regnet öser ner har jag blivit lat. Någon form av pass blir det såklart (för när jag väl är ute i regnet inser jag alltid att det faktiskt är riktigt skönt och mysigt att springa i regn), men kanske inte riktigt så långt. Eller så blir det kanske det. Vi får se vad jag känner för helt enkelt.

fredag 5 augusti 2011

Det är i skogen det händer

Igår tog jag mig en tur till Nackareservatet igen. Det kan ju vara bra att springa i lite backig terräng om det ska bli någon silvermedalj (sub 2:38) på Lidingö. Eftersom jag gav mig av när Sixten somnat för natten vid åtta var det svalt och skönt trots den varma dag som varit. Solen var nästan på väg ner och under tiden jag sprang hann det skymma såpass att det nästan var mörkt när jag kom hem närmare halv tio.

Det är som sagt fint i Nackareservatet. Och ganska backigt, iallafall här och var. Och väljer man att springa uppför nästan hela Hammarbybacken blir det ganska flåsigt och mjölksyrigt. Men det känns bra när man är uppe och kan rulla ner igen. Ner för att möta nästa backe som visserligen är väldigt kort i jämförelse, men istället väldigt brant. Plussa på ett antal sådana till, lägg till ett par, tre, fyra sköna utförslöpor, lite platt, lite fint, lite vilsespring och ett par kilometer asfalt så har du min tur. 14,7km varav kanske 10 på skogsgrusväg.


Det där med vilsespringet, eller snarare felspringet känns rätt onödigt för jag både visste innan och fick bekräftat efteråt att det ska gå att ta sig tillbaks utan att behöva kringla sig runt bland bostadshus för att komma tillbaks dit jag tänkt mig. Det ska finnas en väg men den missade jag tydligen. Antingen är jag lite halvblind eller så är vägen väldigt liten. Nåja, jag fick se en del av Björkhagen och det var ju trevligt. Och apropå se; någon gång måste jag ta med mig kameran och visa (dem som inte redan vet) vilken häftig utsikt man har från Hammarbybacken! Och inte nog med det, två rådjur hann jag med att se. Ett av dem var jag nära att krocka med där jag kom farande i en sväng. Men det gick bra och finingen flyttade sig bara ett par steg åt sidan, kollade lite på mig och fortsatte sedan spana in mot skogen.

Idag har det varit vilodag vilket de lite slitna benen tackade för. Imorgon står det dock långa intervaller på schemat igen. 3x2000m. Det var inte igår jag körde så långa intervaller precis. Faktum är att det är så länge sedan att jag inte ens minns när. Så det ska bli riktigt spännande. Återkommer.

onsdag 3 augusti 2011

Nja

Sex gånger tusen meter igår kväll. Ojämnt som bara den och således inte helt nöjt. Dessutom sprang jag så stolpigt och hade svårt att hålla ihop kroppen som spretade åt alla håll och kanter kändes det som. Idag har jag träningsvärk (en del är förmodligen från pushupsen och rörlighetsträningen, men det mesta kommer från intervallerna) som ska botas med en halvdag på stranden och återhämtningsjoggande ikväll.

Och just det; för tidsnörden; 4:22, 4:18, 4:09, 4:21, 4:12 och 4:20. Ok det är kanske inte jätteojämnt men är man pedant så är man. Under andra, fjärde och sjätte intervallen lutar det uppåt i början. Vad jag sysslade med under första vet jag inte, men jag förmodar att det var den gamla vanliga svårigheten att hitta rätt fart som spökade.

tisdag 2 augusti 2011

Nästan vardag och ny period

Det är ju inte riktigt vardag än. Eftersom Martin har semester även denna vecka så är även jag i lite semestermode än. En sväng till en badplats igår och idag kanske en tur ut i skärgården. Det gäller att utnyttja alla fina dagar nu.

På träningsfronten blev det bara två pass förra veckan. Två springpass, 7,7km terräng och 8,1km skatåsgrus. Så väldigt väldigt lugnt alltså. Denna vecka smyger jag igång en period som kommer bli rätt tuff. En hel del lopp närmar sig och dessutom ska jag gå en tre dagar lång fysiskt krävande utbildning nästa helg. Både augusti och september är planerade som tuffa träningsperioder (även om det såklart finns lättare veckor, periodisering it is) medan det sedan följer ett par lugnare månader. Just denna vecka är lite halvhård bara och börjar lugnt. Igår prick 10km pulsstyrd fartlek och idag blir det långa intervaller i form av tusingar på Årstabron samt lite rörlighetsträning.

Den pulsstyrda fartleken som jag "hittade på" medan jag sprang innebar 1km på 70% av max följt av 1km på 75% av max och 1km på 80% av max. Detta upprepade jag tre gånger och varvade sedan ner en kilometer. Eftersom passet var just pulsstyrt varierade farten naturligtvis beroende på terrängen, men på de två första åttioprocentarna där det var någorlunda flackt snittade jag 4:40 vilket känns lovande. Åttio procent är en bra bit från mjölksyra och jag bör således kunna springa rätt mycket snabbare innan jag når tröskeln. Finfint. Ordentlig vila och omladdning är bra för formen!