Nästan en mil på lätta, pigga ben. Lite för fuktigt i luften för min smak, men regnet som dök upp på mitten svalkade skönt. Ingen koll på klocka, ingen koll på puls. Bara benen, andningen och tankarna. Nä, inte tankarna, så andligt blev det inte idag. Tankarna och musiken bytte jag ut mot ljudbok och en annan sorts avslappning. Just nu är jag inne i en period där jag vill läsa hela tiden och förutom ljudboken är jag mitt uppe i en roman och en bok om bäbisars utveckling det första året. Och nu kom jag på villovägar igen så jag slutar här. Slutar och konstaterar att både kroppen och själen behöver få springa. Ofta.
måndag 15 augusti 2011
Benen, andningen och boken
Efter fyra dagars frånvaro av spring var benen piggare än någonsin. Jo, för även om övriga kroppen är rejält mörbultad har benen av någon anledning klarat sig. Lite konstigt då denna balance-koregografis krigarlåt är riktigt sugande. Värre är det dock med bålen och speciellt musklerna runt bröstkorgen. Men nu var det inte balance och träningsvärk det här skulle handla om utan springning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag älskar att springa med ljudbok i öronen. Det går inte så fort, men det är grymt avslappnande och man vill aldrig sluta springa. Min senaste tog just slut. Har du några bra tips?
Bra Ljudbokstips till Mina (och dig Andréa) är Niceville. Fantastisk!
>Skriver om den här: http://annelitenmottanteliten.blogspot.com/2011/07/mitt-i-bockerna.html
Ljudbok? När du tränar? Det måste jag testa!
jag är ju en sucker för svenska kriminalromaner (att det anses ofint skiter jag i!) och just nu lyssnar jag på Thomas Bodströms tredje bok i trilogin, lobyisten. Helt ok och jag gillar Ola Rapace som uppläsare!
Vad härligt det lät!!! Jag cyklade med när Jonte sprang idag, och vi pratade just om det... hur välgörande det är för själen och måendet med springning... ibland utan klocka också!
Och jag älskar också svenska krim-böcker... skäms inte över det!
Skicka en kommentar