fredag 5 augusti 2011

Det är i skogen det händer

Igår tog jag mig en tur till Nackareservatet igen. Det kan ju vara bra att springa i lite backig terräng om det ska bli någon silvermedalj (sub 2:38) på Lidingö. Eftersom jag gav mig av när Sixten somnat för natten vid åtta var det svalt och skönt trots den varma dag som varit. Solen var nästan på väg ner och under tiden jag sprang hann det skymma såpass att det nästan var mörkt när jag kom hem närmare halv tio.

Det är som sagt fint i Nackareservatet. Och ganska backigt, iallafall här och var. Och väljer man att springa uppför nästan hela Hammarbybacken blir det ganska flåsigt och mjölksyrigt. Men det känns bra när man är uppe och kan rulla ner igen. Ner för att möta nästa backe som visserligen är väldigt kort i jämförelse, men istället väldigt brant. Plussa på ett antal sådana till, lägg till ett par, tre, fyra sköna utförslöpor, lite platt, lite fint, lite vilsespring och ett par kilometer asfalt så har du min tur. 14,7km varav kanske 10 på skogsgrusväg.


Det där med vilsespringet, eller snarare felspringet känns rätt onödigt för jag både visste innan och fick bekräftat efteråt att det ska gå att ta sig tillbaks utan att behöva kringla sig runt bland bostadshus för att komma tillbaks dit jag tänkt mig. Det ska finnas en väg men den missade jag tydligen. Antingen är jag lite halvblind eller så är vägen väldigt liten. Nåja, jag fick se en del av Björkhagen och det var ju trevligt. Och apropå se; någon gång måste jag ta med mig kameran och visa (dem som inte redan vet) vilken häftig utsikt man har från Hammarbybacken! Och inte nog med det, två rådjur hann jag med att se. Ett av dem var jag nära att krocka med där jag kom farande i en sväng. Men det gick bra och finingen flyttade sig bara ett par steg åt sidan, kollade lite på mig och fortsatte sedan spana in mot skogen.

Idag har det varit vilodag vilket de lite slitna benen tackade för. Imorgon står det dock långa intervaller på schemat igen. 3x2000m. Det var inte igår jag körde så långa intervaller precis. Faktum är att det är så länge sedan att jag inte ens minns när. Så det ska bli riktigt spännande. Återkommer.

8 kommentarer:

Träningsglädje sa...

kul med terräng! har aldrig riktigt fattat att björkhagen liksom är på andra sidan nacka där jag bodde förut, även om jag bodde lite längre bort. det ska kunna gå att springa från björkhagen ut till solsidan genom riktigt bra terräng (vi gick leden med skolan någon gång) och stöta på både rent källvatten man kan dricka direkt från bäck och en badsjö. det måste jag göra någon gång (igen).

Löpning & Livet sa...

åh det låter ju definitivt som en utflykt man måste göra! tack för tipset!!

Karin sa...

Hej där!! Jag ittade din blogg idag! Väldigt inspirerande..... ;) Tack!
Ha en bra kväll!
Karin

Ingmarie sa...

Nästa helg ska jag visa dig runt om du vill och kan! Och vi ska ha kamera med och fota så det står härliga till! :-)

Nettan sa...

Jag joggar/löper 5,6,7,8km engång 1 mil. Men jag stumnar i benen dom känns som två stockar. Har du känt så nångång? Vad kan det bero på?

AKA sa...

Åååh skogen! I love! Dock gör inte mitt vänsterknä det i väntan på sitt nya korsband. Hrrmpf.

I´m back! Välkommen att titta in! :D

Löpning & Livet sa...

karin: vad roligt!

ingmarie: åh typiskt! jag är på utbildning hela nästa helg :(

nettan: kanske är du ovan? efter hur lång tid komemr stumnandet?

aka: det ska jag göra!

Carina sa...

Alla ställen är förvirrande innan man lär känna dem. Snart kan du området som din egen ficka och kan få till riktigt fina rundor där!