Saker jag gjort sedan sist

Vi har mammafamiljen på besök och ägnar oss åt en dos turistande (fast väldigt liten ändå, Skansen räknas nästan inte), en dos slöande (inklusive en hel del fikande) och en dos barnpassning/löpning.


Igår shopping och badande, ingen träning alls. För att jag inte orkade. Inte på grund av trötthet utan endast ren och skär lathet. Rätt lyxigt med semester ändå. Idag morgonjogg och sedan Skansen. Tyvärr var Sixten väldigt ynklig och uppskattade inte djuren så mycket som han förmodlingen skulle ha gjort om han varit helt kry. Han småpep en fjärdedel av tiden och sov resten. Vi andra hade dock kul. Dagens sötaste var definitivt de små lodjursbäbisarna. Det roligaste ett gigantiskt vildsvin. Djur är härliga!


När vi kom hem blev Sixten som ny igen och vi har fått nytt hopp om att det snart är slut på det där elaka viruset han drabbats av. Skönt. Och roligt att få tillbaka den vanliga toddlern. Lika roligt att få till ett backpass. Lång backe. Ca 330-340m upp, lika långt ner. Sex gånger, fokus på teknik framför fart. Jag tycker backträning ger mig så mycket mer då. Inga höga mjölksyrenivåer men ändå rejält med flås. Perfekt. Nu tänker jag äta choklad.


- Posted using BlogPress from my iPad

Sista söndagen i april

Dagen började med en välbehövlig sovmorgon. Sixten togs om hand av min mamma och min halvsyster som varit här på besök i helgen. Lite dragen i håret och nersnorad blev jag dock, men det är sådant man får ta.

Efter frukost och annat fix tog vi en promenad till Blecktornsparken. Jag har totalmissat denna lilla oas mitt bland alla höga hus på sydöstra södermalm. Martin och Sixten var där för någon vecka sedan men innan dess hade jag aldrig hört talas om en park där det till och med finns lite djur så nära hemma. Getter, får och kaniner har vi tittat på idag. Jag gillade grisarna bäst. Sixten en duva som landade någon meter från hans fötter. Då glömde han till och med bort att han inte tycker om att gå utomhus och försökte gå ikapp den.

En fika, lite sandlådelek samt gungande blev det också innan vi gick hem och åt en sen lunch. Ännu en fika på det, (Jag har förövrigt blivit värsta fikatanten. Måste ha något med att jag inte längre är tjugonågonting att göra. Lyxig shoklad har jag också börjat intressera mig för btw.) sedan var det dags för besökarna att ta tåget till Värmland igen.

Eftersom Martin är bortrest den här helgen fick jag ta med mig Sixten på dagens långpass. Det var ett tag sedan jag sprang med vagnen och det var definitivt ett tag sedan jag sprang långt med den. För att vara helt ärlig har jag (vad jag minns just nu) aldrig sprungit så långt som det blev idag. Ett kort långpass eftersom denna vecka är en återhämtningsvecka. Jag hade velat skrapa ihop 20 stycken kilometrar men det blev prick 19. Det får jag vara nöjd med.

Vi tog oss en tur runt hammarbysjö och årstaviken samt en liten krok runt trekanten också. Det blåste lite motvind i början och förmodligen lite medvind i mitten. Mot slutet kom motvinden igen och dessutom massa backar. Den allra värsta gick jag uppför. Det är en helt galen backe som jag seriöst knappt orkar gå uppför utan vagn. Så med vagn blir det nästan att jag glidr bakåt. Brant kallar jag den backen. Men trots rejält långsam gång i runt 200-300m, en del stopp och gångpauser vid trottoarkanter och dylikt samt en väldans trängsel på södra sidan av årstaviken så blev snitttempot helt ok. Det kändes definitivt som att jag sprang långsamamre än strax över 5:50 min/km. Jag snittade ändå på 69% pulsmässigt så känslan var lätt.

Premiär i trekvartstights men jag fegade och tog långärmat. Alldeles lagom var det. Långstretch med fokus på baksidan som börjat påminna mig om att jag slarvat med just strechen det senaste. Sixten utnyttjade mig som klätterställning och drog ur hårspännena ur luggen. Han försökte sedan sätta fast dem i sitt eget hår, men eftersom det inte finns så mycket just där fram gick det väl sådär :)

En av drömmarna som får vänta

Ganska nära mig har jag en ridskola. När jag upptäckte det för några månader sedan blev jag jätteglad och tänkte att jag nu kanske äntligen kan ta upp ett stort och saknat intresse. Innan jag flyttade hemifrån och till Göteborg för att plugga bodde jag nämligen i princip i stallet. Eller ja, de sista tre åren var jag nog där max fyra dagar i veckan, men under högstadiet i princip varje dag. Och gärna hela dagarna på helgerna. Det känns fint att jag valde hästarna framför utelivet. Det hann jag med sedan ändå. Istället gick jag upp tidigt och utfodrade hästar och mockade tusentals boxar (iallafall totalt sett, utslaget på alla år). Oftast mycket mysigare.

Men iallafall. När jag upptäckte ridskolan tändes som sagt ett hopp. Men tyvärr slocknade det lika fort igen när jag kollade upp vad det skulle kunna tänkas kosta mig. Nästan SEXTUSEN PER TERMIN! För EN lektion i veckan. Jaha, bara att fortsätta med de lite billigare hobbys jag redan har. Snyft. Verkar som att jag får skjuta ytterligare några år på mitt återförenande med de fina stora kloka djuren. Men någon gång. Drömmar är till för att uppfyllas. (Vilket jag nog behöver påminna mig själv om ibland..)

Vagnjogg och mamma-army

Så. Äntligen. Efter tre dagars totalvila var den difusa huvudvärken borta och det blev dags för lite spring. Vagnspring närmare bestämt. Tog en omväg bort till Årstafälltet där vi kör mamma-armyn och skrapade totalt sett, med hemvägen medräknat, ihop 9,1km. Inte illa. Speciellt inte med tanke på att det blåste massor och att jag hade vagnen med mig. Till min förtjusning upptäckte jag även att det finns en ridskola jättenära! Hur har jag kunnat missa det? Dit lär det bli många promenader för att klappa på hästar framöver.

Men det var som sagt inte bara vagnspring som stod på schemat. Även mamma-army. Inte lika tur med vädret denna gång och vi fick stå ut med både blåst (större delen av tiden) och regn (en sväng i mitten). Mammorna körde på bra och även jag själv fick en skaplig genomkörare mellan peppning, teknikkorrigering och vagngungande. Tyvärr kom jag inte ihåg att plocka fram kameran idag heller. Men det kommer.

Lantluft

Ibland önskar jag att jag bodde lite närmre sånt här. Lantluft och djur. Vi får hoppas att Sixten vill börja rida när han blir större så att jag får en ordentlig anledning att ta upp min egen ridning. Jag saknar hästarna massor!


Skrivet på min Iphone

Nio

Säg hej till Drömhunden!

Idag har jag köpt en riktigt onödig grej. Men jag kunde inte låta bli när jag av en slump gick förbi hyllan där han stod tillsammans med sina syskon. Han vovvade att han ville följa med mig hem. Då gick det inte att gå därifrån utan att ta honom med mig. Kan man inte få en riktig får man nöja sig med en mjukis tänkte jag. Och jag kan ju alltid skylla på att den är till bäbisen. Fast den är till nog mest till mig ändå. Drömhunden heter han.

Juldag

Idag har jag tagit träningsledigt. Slappande delux, julmustdrickande och igenomgående av gamla (en del ända från åttiotalet, men det mesta från början av tvåtusentalet) kläder och andra tillbehör till bäbisar är det istället som gäller. Jag är rätt så kräsen både vad gäller färg och form men lite användbart har jag iallafall plockat på mig. Fast vi har faktiskt hunnit med en skogspromenad med vovvarna också. Jag är ingen promenadmänniska och har liksom inte tålamod att vara ute och gå. Fast med vovvar som sällskap - och jag antar att det är lite på samma sätt med en barnvagn - kan det faktiskt vara riktigt mysigt. Kallt idag dock, men det var skönt att få andas lite skogsluft. Ikväll blir det reunion med lite vänner. Utgången skippar vi dock i år. För första gången. Nu är vi gamla på riktigt.

Magen växer som den ska

Ok då, magen växer inte långsamt, den växer precis som den ska. Exakt på medelvärdet på den där kurvan. Imorse var jag hos barnmorskan och fick reda på det. Plus att mitt hb inte så oväntat sjunkit, att vikten ökat och att mitt blodsocker var bra. Bäbisens lilla hjärta slog 148 slag per minut, jämfört med 150 för ungefär fem veckor sedan.

Min ordinarie barnmorska var sjuk så jag fick träffa en annan idag. På ett sätt tyckte jag bättre om henne, hon verkade mer som jag, strukturerad liksom. Inte för att jag tycker att min ordinarie är dålig på något sätt, men jag fastnade helt enkelt för den här tjejen. Egentligen borde jag kanske be om att få byta? Men nä, sådan är jag inte. Jag ogillar starkt att "ställa till besvär". Och för den delen kommer jag ändå få byta den sista tiden sen när jag flyttat till Stockholm.

Just nu pågår rosa bandet-galan och jag kollar lite på den samtidigt som jag fixar med annat nödvändigt. Jag har alltid nära till tårarna, särskilt när jag ser program om sjuka djur (eller bara djur i allmänhet, jag börjar exempelvis nästan gråta om jag ser en bullterrier) eller om sjuka människor. Det blir inte bättre av att vara gravid kan jag meddela. Men tårar är ju bra, de liksom rensar upp.

Har jag sagt att jag gillar djur föresten?

Fårmamma med lammunge i Trondheim i juli

Lång dag

Jag är uppe tidigt för jag tänkte att jag skulle vara duktig och köra ett corepass innan jobbet. Inser nu ännu mer att det faktiskt är väldigt viktigt med en stark bål när man springer. Jag har nämligen oväntat mycket träningsvärk i magen sedan söndagens hetsspringande. Inte på de vanliga ställena heller, utan högst uppe vid revbenen. Konstigt. Jag har även lite träningsvärk på insidan av låren, men det är mindre oväntat. Men i vilket fall; jag cyklar strax iväg till lyxgymmet och umgås lite med en balansboll, en balansplatta och kanske en och annan skivstång för ryggens skull.

Ikväll ska jag få krama hästar!! Tror knappt att det är sant. Det var så många långa år sedan sist att jag nästan glömt hur man håller i borstarna. Det blir en lång dag, men det är det värt!

Jag lever och är glad

Denna snygging har jag träffat idag! Plus några fler coolingar såklart.

Jag har inte dött i sviterna av magontet utan jag har bara haft fullt upp med först middag med kompisar igår och sedan besök på skansen, en tur till Barkarby outlet, en sväng på stan samt fika med ännu en kompis. Och nu ska vi strax ut på en återhätmtningsjogg innan vi ska fixa middag och njuta av en sista myskväll innan verkligheten knackar på dörren igen imorn bitti. Men en kort summering hinner jag med:

♥ Min officiella nettotid blev slutligen 1:39:43 (1sek snabbare än enligt min klocka, så det timade jag bra!). Dock var det tydligen något längre än en halvmara. Min Garmin visade drygt 21,3km men riktigt så långt var det inte, utan enligt arrangörerna var banan 21 113m. Inte så mycket att bråka om med andra ord.
♥ Jag är lite förvånad över att jag kunde hålla en såpass hög fart under hela loppet. Under första varvet tänkte jag hela tiden att jag sprang för fort men det gick liksom inte att sakta ner. Men, men nu höll det ju faktiskt så jag kanske borde börja lita lite mer på min kropps förmåga. Lita på att på tävling är kroppen en helt annan än på träning.
♥ Jag är jättestolt över att ha förbättrat mig så otroligt mycket, framförallt under det senaste året (Även om förra årets halvmaratid kanske inte är helt rättvis då jag ju faktiskt tog det lite lugnare än max.) men också under de dryga fyra år jag "satsat" på löpningen. och jag är glad över att min långsiktiga plan med en succesiv stegring av tränings- och kilometermängd faktiskt fungerar. Jag har hållit mig frisk och skadefri (Bortsett från några enstaka korta förlylningar och småskavanker) och förbättrat mig otroligt mycket.
♥ Kroppen känns ungefär som vanligt så återhämtningsförmågan är det uppenbarligen inget fel på. Ska bli kul att se hur kroppen känns nu under den korta joggen.
♥ Martin persade också trots att han inte tränat riktigt lika bra som han skulle velat under våren. Förkylningar och "sociala aktiviteter" har ställt till det lite, men trots det sprang han in på 1:26:22. Någon minuts puttsning och han är också nöjd.
♥ Det var ett roligt lopp som jag säkerligen kommer att springa fler gånger. Extra roligt var det att träffa på så många bloggare! Ellinor och Staffan hade jag inte träffat innan så det var kul att få prata lite med er irl! Sofie och Karin fick jag inte äran att prata med, men jag stärktes av ert hejjande! Inte heller Petra hann jag prata med, men vi hann önska varandra lycka till när vi "stötte på varandra" i början av loppet. Jag fick däremot äran att stå i målfållan och ta emot fina Mia när hon korsade mållinjen på ett nytt pers, roligt!

OK, det blev visst inte så kort..

Fottestarpass på finaste stället

Såhär såg det ut vid Härlanda tjärn i höstas

Jag hade ju lite lösa planer på att springa Lerumsloppet (Har även upptäckt att det går ett lopp i Kungsbacka. Något att lägga på minnet inför nästa år!) imorn, men eftersom fötterna varit som de varit den senaste veckan bestämde jag mig tidigare i veckan för att låta bli. Fast med tanke på hur pigga och studsiga benen var idag skulle det kanske gått hyfsat på den (vad jag kan utläsa av banprofilen) rätt backiga banan. Jag har nämligen varit ute på ett skön testafötternapass runt Härlanda tjärn som är ett litet tjärn i Skatåsområdet. Ett av de finaste ställen jag vet i Göteborg. Bara springa på känsla vilket idag intensitetsmässigt blev något mer ansträngande än vanlig lättdistansfart. Dit, runt och hem är det 8km och alldels lagom. lite småbackar, lite asfalt, mycket grus och fina omgivningar. Dum som jag är glömmer jag ju alltid mobilen när jag springer här i fint väder så det blir ingen bild idag heller. Men nu till det väsentliga; fötterna gjorde inte ont! De kändes lite, men gjorde inte ont. Härliga känsla! Och Garmin (som jag förövrigt döpt till Garfield efter världens finaste och goaste katt familjen hade när jag var liten) visade att snitttempot låg på 5:08 min/km med en snittpuls på 77% trots att det var rejält blåsigt. Roligt! Dock ingen tävling imorn, nu gäller det att ta det lugnt och fint här och inte rusa iväg och få ont igen. En dag i taget så borde jag vara helt som vanligt snart. Min kropp brukar inte svika mig om jag bara behandlar den väl.

Garfield, Världens finaste och goaste katt, som bäbis.

På plats i värmlandsskogen

Efter en tågresa som, precis som för det mesta, tog mycket längre tid än den skulle, är jag nu på plats i soffan hemma hos pappafamiljen. Känns bra även om det redan när jag klev av tåget började klia lite i mig. Jag blir så lätt rastlös i den här stan. Inte för att jag brukar göra så värst mycket annat än äta, träna, sova, jobba, data (alltså blogga, läsa bloggar, facebooka och annat superviktigt) och försöka klämma in dejter med mina vänner hemma i gbg, men det är som om bara tanken på att det inte finns någonting att göra här gör mig rastlös. Fast samtidigt blir jag fruktansvärt lat också. Det brukar ju bli lite si och så med träningen när jag är här, så min planering är faktiskt ganska tunn. Ett par löppass jag "måste" få till, resten är bonus. Lika bra att passa på att vila extra när man vill. Mina ben har många mil att springa framöver.

Status

♥ Sista dagen på viloveckan. Jag är grymt peppad och fokuserad på att bli så bra jag kan bli. Med start imorn och många dagar framöver. En lång, spännande, jobbig och rolig resa.
♥ Strulet med de där vännerna i fredags kanske kan redas ut. Många olyckliga omständigheter som tillsammans blir en katastrof. Jag är en person som hellre förlåter än går runt och är bitter och arg. Jag tror att det är bra.
♥ Älskade vovven är begravd bredvid sin mormor, tillsammans med sina bästa kompisar; två mjukislamm och ett hejdåbrev från oss alla som min halvsyster Lina ritade. Hon såg så fridfull ut och jag tror hon har det bra i hundhimlen.
♥ Jag åker känslomässig bergochdalbana och pendlar mellan att vara jätteglad och jätteledsen. Det har nog varit lite mycket nu. Igen. Men What doesn´t kill you makes you stronger heter det ju. Och förr eller senare blir det min tur.

Sov gott Cilla

Vår älskade vovve Cilla kommer antagligen att springa in i hundhimlen idag eller imorgon. Jag är tacksam att hon väljer att göra det just den här helgen när jag finns på plats och kan säga hejdå. Även om det gör att min sista festivaldag blir lite sorgsen.

Tårta på 10 års dagen för nästan ett år sedan den 10:e juli.

Jag har suttit hos henne en stund och gråtit bort sminket. Förlikat mig med tanken på att hon inte finns här nästa gång jag kommer hit.

Skogshalvmara, glass och jordgubbar

Det var min midsommar det.

Skog, lite regn till och från. Besök av solen emellanåt. Fågelkvitter, ekorrar, bra musik, pigga ben och backar. Ungefär så. Behöver jag säga att det var helt underbart?!

Jag upplever inte längre Skatåsmilen som mördarmilen. Numera älskar jag (nästan) alla backar. Jag älskar underlaget och jag älskar omgivningen. En dag som igår var jag i stort sett ensam i hela delsjöområdet. Jag mötte någon enstaka löpare och då kändes det som att vi hade en hemlighet tillsammans. Det var liksom en speciell känsla i skogen igår. Svensk sommar.

Tempomässigt gick det rejält mycket snabbare än vad jag upplevde och hur det brukar vara. Min kropp och jag är ett bra team just nu. Klart vi skulle ha stora mängder glass och jordgubbar!

Armyutbildning dag 1

Ok. Jag kommer ha grym träningsvärk imorn och hur jag ska klara av ett army camp kl 09:00 har jag inte riktigt funderat ut än. Men på nåt vis ska det nog gå. Jag är ju liksom känd för min envishet :)

Dagen började med lite teori och allmän presentation av oss själva. Sedan var det dags för pass 1; fokus kondition. Eftersom jag har kört army i princip varje vecka i snart ett års tid vet jag ju hur det är. Spyjobbigt (men kul)! Eftersom jag inte har kört någon army alls de två senaste veckorna, plus sprungit marathon för mindre än en vecka sedan) var jag nästan nervös. Men det hade jag ju såklart inte behövt vara. Spyjobbigt var det ju såklart, men kroppen kändes oförskämt pigg och glad. Inte ens den onda foten gjorde mycket väsen av sig! Ibland blir jag så himla glad och tacksam för att jag har en så stark, funktionell och uthållig kropp som (nästan) alltid gör vad jag ber den om! I love you kroppen!

Efter lunch, obligatorisk matkoma och kaffe var det sedan dags för ett av mina favoritämnen anatomi (fysiologi och näringslära är ju snäppet roligare). Alltid bra med lite repetition!

Därefter pass 2; fokus styrka. Lagom trött och mör i kroppen, men det gick hyfsat ändå. Styrkepassen är inte lika spyjobbigt som konditionspassen, men de är liksom jobbiga på ett annat sätt. Mer brännande mjölksyra liksom..

Jättevovven! Korsning mellan Dobberman och Rotveiler

Resten av kvällen är jag hundvakt åt en JÄTTESTOR vovve. Najs! Funderar på att ta ett glas vin, men då somnar jag väl, så vi får se hur det blir :)

Vasaloppscykling

Dessa djur såg vi på vår 3 timmar långa vasaloppscykling.

Vargar

En räv

En hare/kanin

Ett antal fåglar av olika slag

Jag blev ju såklart lika glad varje gång det dök upp en sötnos på väggen. Ibland dök det upp skidåkare också. Men då var jag mest glad över att jag slapp vara en av dem. (En gång i livet (typ snart) måste jag ju dock ta mig genom de där 9 milen, men inte detta år som tur är!)

Om mina ben var trötta innan är de nu tröttare än vad som är möjligt. Men vila, egenmassage, högläge och mat ska nog få dem i långpassform till imorn förmiddag. Hoppas jag.

Pluto Katinka

Mitt sug efter slalomen är som vanligt vid den här tiden på året sjukt stort, men något som är ännu större just nu är mitt sugen efter hästarna och ridningen. Om jag bara hade lite mer tid, och framförallt lite mer pengar, skulle jag ta upp det direkt. Men som med så mycket annat får det vänta tills jag blir stor. (När nu det kan tänkas bli). På det typ tio år gamla fotot nedan har jag och min älskade Katinka just klarat oss runt felfritt på en klubbtävling med pyttehinder och fått en klassisk blåvit clear round-rosett.

Pluto katinka - e: Pluto XVII-4, eu: Neapolitano XIII-3

Katinka var (ja, eftersom hon var föddes 1985 antar jag att hon inte lever nu, men jag är inte helt säker) ett Lipizzanersto som med sina 145cm i mankhöjd egentligen var för liten för att vara godkänd inom rasen. Och hon passade definitivt inte som lektionshäst med sitt hetsiga temperament och ganska sura humör i boxen (dock inte när jag kom, då var hon såklart jättesnäll :) ). Men något hon älskade var att hoppa! Hon blev helt galen, speedade på som bara den och vägrade aldrig! (Jo, en gång. Och då blev jag så förvånad att jag ramlade av rätt in i hindret). Öronen spetsade framåt precis hela tiden och huvudet högt högt. Min älskling.

Något år eller två efter att bilden togs såldes Katinka och hon slapp vara letionshäst. Jag hörde även nåt rykte om att hon fick nåt föl och jag hoppas hon fick ett bra avslut på sitt liv!

Suddig, inscannad bild på ovan nämnda tävling med pyttehinder

En gång vann jag och Katinka en klubbtävling (på lite högre hinder) där jag tog jordens snävaste sväng i omhoppningen. Än i dag undrar jag hur vi klarade av den och inte dundrade rakt in i ett av hindren vi genade mellan. Hoppas jag kan få en lika fin häst som Katinka den dag jag är stor nog att kunna skaffa en!

Djurcykling

Gårdagen avslutades med ett specialpass cykel benämnt Race around the world med naturfilm från hela jorden projekterat på väggen framför oss. Jag körde återhämtning och låg runt 70% under större delen av det 90min långa passet (67% / 79%). Således kunde jag koncentrera mig på att kolla på filmen och eftersom jag är en obotlig djurälskare var det rena julaftonen! Massa söta djur av olika slag från jordens alla hörn. Jag satt med ett fånleende på läpparna hela tiden. Ända tills det dök upp nån typ av orm på bilden! Då höll jag på att börja skrika och kunde inte kolla upp på flera minuter. Behöver väl knappast tillägga att ormar är det hemskaste jag vet.. Usch!

Eftersom jag ska spendera helgen på Nike Convention i Stockholm får jag springa långpass idag istället. Ett inte jättelångt långpass på 18,5km men med en 10min fartökning ungefär 60min in i passet. Jag är lite orolig för foten. Den gör inte ont, men den känns. Ska linda den för säkerhets skull så hoppas jag att den håller.