Pluto Katinka

Mitt sug efter slalomen är som vanligt vid den här tiden på året sjukt stort, men något som är ännu större just nu är mitt sugen efter hästarna och ridningen. Om jag bara hade lite mer tid, och framförallt lite mer pengar, skulle jag ta upp det direkt. Men som med så mycket annat får det vänta tills jag blir stor. (När nu det kan tänkas bli). På det typ tio år gamla fotot nedan har jag och min älskade Katinka just klarat oss runt felfritt på en klubbtävling med pyttehinder och fått en klassisk blåvit clear round-rosett.

Pluto katinka - e: Pluto XVII-4, eu: Neapolitano XIII-3

Katinka var (ja, eftersom hon var föddes 1985 antar jag att hon inte lever nu, men jag är inte helt säker) ett Lipizzanersto som med sina 145cm i mankhöjd egentligen var för liten för att vara godkänd inom rasen. Och hon passade definitivt inte som lektionshäst med sitt hetsiga temperament och ganska sura humör i boxen (dock inte när jag kom, då var hon såklart jättesnäll :) ). Men något hon älskade var att hoppa! Hon blev helt galen, speedade på som bara den och vägrade aldrig! (Jo, en gång. Och då blev jag så förvånad att jag ramlade av rätt in i hindret). Öronen spetsade framåt precis hela tiden och huvudet högt högt. Min älskling.

Något år eller två efter att bilden togs såldes Katinka och hon slapp vara letionshäst. Jag hörde även nåt rykte om att hon fick nåt föl och jag hoppas hon fick ett bra avslut på sitt liv!

Suddig, inscannad bild på ovan nämnda tävling med pyttehinder

En gång vann jag och Katinka en klubbtävling (på lite högre hinder) där jag tog jordens snävaste sväng i omhoppningen. Än i dag undrar jag hur vi klarade av den och inte dundrade rakt in i ett av hindren vi genade mellan. Hoppas jag kan få en lika fin häst som Katinka den dag jag är stor nog att kunna skaffa en!