fredag 13 februari 2009

Powerben

Ibland blir jag förvånad över mig själv. Eller över min kropp rättare sagt. Men det kanske är samma sak. I vilket fall; Vaknade med den vanliga armybaksmällan, dvs stel och mörbultad men vid gott mod efter att ha sovit ganska bra för en gångs skull. (Bara drömt några få konstiga drömmar) Efter frukost och lite fixande började dock tröttheten ta över mer och mer och att springa tempopass kändes sådär lockande. Övervägde ett lätt distanspass i solen och kylan istället men sansade mig och intalade mig att jag nog inte var så farligt trött ändå. Innan jag kom mig för att börja fundera mer bytte jag snabbt om och gick till gymmet och mitt favoritband. (Ja, när det är minusgrader ute behöver jag ju ytterligare en tröja på mig och ni kan ju tänka er hur mycket jobbigare det blir att springa snabbt då! ;) )

I början kändes det visserligen lite stelt och stappligt, men efter en koll på klockan fick jag ny energi. Den visade nämligen en bra mycket snabbare pace än bandet. Nu litar jag inte på poden till hundra procent eftersom den än så länge bara är kalibrerad manuellt, men det styrker ändå min tes om att banden visar fel. Känslan när jag springer i en viss hastighet på bandet är mycket jobbigare än när jag springer med samma tempo utomhus. Jag vet att jag inte är den enda som upplever detta så jag har envist hävdat att banden inte stämmer. Nu kanske jag äntligen har fått rätt? Även om det kanske inte gick riktigt så snabbt som poden visade borde tempot ändå vara lite snabbare än displayen visar. Bra för mitt självförtroende!

Men just det ja, jag blev ju förvånad över min kropp. Den var nämligen inte lika stel och trött som jag befarade! Det kändes riktigt bra till och med! Visst, jag hade kanske inte velat springa längre än vad jag skulle och gjorde, men det kändes ändå helt ok. Härligt! Efter att 8km tempo (stegrande upp till 5km och höll sedan denna fart upp till 8km) och 1km nedjogg var jag så duktig att jag äntligen tog tag i löpskolningen. Alla övningar (förutom koordinationsloppen), dvs skipping, höga knän, hälkick, tågång, mångstegshopp, sidosteg och utfallsång fram och tillbaks två gånger i stora salen. Klapp på axeln!

2 kommentarer:

Sofy sa...

Klapp klapp och kram!

Andréa sa...

klapp & kram på dig med!