tisdag 31 januari 2012

301 och lite planering

I och med kvällens progressiva tempopass på totalt 11,8km inklusive upp- och nedjogg kunde jag passera 300km för januari. 301, eller till och med 301,4 om jag ska vara exakt. Kanske inte jättemycket för vissa men för mig är det definitivt det (Men jag planerar för lite fler.). Så pass mycket har jag inte sprungit sedan innan jag blev gravid. I april 2010 landade jag på drygt 317km, vilket också är rekord. Faktiskt är det också den enda månad jag varit över 30mil tidigare. Jag trodde att jag varit det under februari och mars samma år också, men när jag kollade träningsdagboken insåg jag att det inte alls var så, jag hamnade en bit under tydligen. Så näst bästa månaden (distansmässigt) i livet alltså. Inte illa.


Tiden går snabbt, snart kan man springa så här.

Planen nu de närmsta veckorna, som också är de sista på grundträningsperioden, har jag nu planerat klart. Den här veckan är lite speciell eftersom jag ska på konvent lördag och söndag. Medelmycket löpning men ändå rätt tufft totalt sett. Sedan följer två tuffa veckor innan en riktigt lugn återhämtningsvecka tar vid igen. Då börjar jag nämligen jobba (!!) och jag misstänker att jag kommer ha lite annat att fokusera på då. Det är ju nästan ett helt nytt sorts liv som väntar. Och även om det är samma arbetsuppgifter så är det nytt ställe och jag har inte jobbat på drygt ett år (!!). Helt ärligt ska det faktiskt bli skönt att få lämna över huvudansvaret här hemma. Fast jag kommer också sakna att kunna styra (nästan) helt över mina dagar och göra lite vad jag känner för när jag vill. Men det kommer bli jättebra.

Efter första jobbveckan kommer jag börja min snabbhetsträningsperiod med mer kvalité och färre distanspass. Och så är det ju strax dags att springa lite testlopp. Tiden går snabbt. Planen är att springa till och från jobbet (ibland bara ena vägen) 2-3 dagar i veckan för att hinna få tid tillsammans med Sixten men ändå kunna träna på samma nivå som nu. Jag tänker mig att jag kan köra en del lättare kvalité som fartlek och progressiv distans på hemvägen då och då och kanske få till kortare långpass genom att välja stora omvägar. Men de längre kommer förläggas på helgen precis som nu. Tuffare kvalité som intervaller och snabbdistans kommer jag springa senare på kvällen efter att ha varit hemma först. Inte så kul att springa de passen med ryggsäck på ryggen. Och så är det instruerande två pass i veckan och lite styrka och egen yoga (Genom att köra de två sistnämnda hemma ska det nog gå bra.). Med planering och effektivitet kommer det gå! Den stora utmaningen kommer i höst när det är dags för förskola och vi båda jobbar. Men det tar vi då och förmodligen går det också. Vill man så kan man.

måndag 30 januari 2012

Trippelt tror jag

Ikväll ska jag, förutom min vanliga body balance, insturera army traning! Roligt roligt! Det är en specialklass eftersom vi har medlemskväll. För att samla ihop några små löpkilometrar tänkte jag även springa dit. Hem får vi se, misstänker att benen är lite trötta då och hellre åker tvärbanetåg. Så trippelt upp. Även om kilometrarna inte blir så många (max 5 om jag tar en liten omväg) och armyn inte lika effektiv som om jag körde som deltagare. Men inte desto mindre roligt.

Igår sprang jag en lite längre lättdistans istället för långpass. Det var ju återhämtningsvecka. 14,7km i härliga minusgrader och knastrande snö. Det är inte särskilt moddigt alls den här vintern. Än så länge.

Sixten övar sig på att gå. Han kan det nu faktiskt. Iallafall i stort sett. Han släpper inte så gärna taget själv, men när man släpper honom så står han stadigt och går framåt. Idag lärde han sig dessutom att byta riktning. Öppna föskolan är bra, där kan han kolla in andra barn och härma. Genom ett helt rum (10m??) gick han där. Nu sover han och jag har dagens enda stund för mig själv (bortsett från kvällen). Måste snabba på så att jag får något gjort också.

söndag 29 januari 2012

Vilar lite




Jag blir trött av lek ibland. Ensam (fast med besök) med nästanettår-bäbisen i helgen och då kan det bli så. När pappan kommer hem om en timme ska jag pigga upp mig lite. Snöspring!


Skrivet på min Iphone

fredag 27 januari 2012

Mellanmjölk/lagom/perfekt

Jag gillar ordet lagom. Jag gillar också mellanmjölk. Det är den godaste och bästa mjölken. Lagom är ett fint ord och ofta blir det perfekt med lagom. Kanske inte alltid och i alla situationer, men i mycket.

Medelhård distans i lagom snömodd exempelvis. Befinner man sig mitt uppe i en återhämtningsvecka blir det riktigt lagom. Riktigt perfekt. Pigga ben som inte gör ont någonstans. En fin vän som vaktar storbäben (Jo, ett litet tag till får han kallas bäbis) så att jag kan springa själv i dagsljus. Fint. Nu blir det inget spring förämn söndag kväll. Men cykelinstruerande imorgon såklart. Också fint.

torsdag 26 januari 2012

En ultrafundering

Jag har ju velat springa ett ultralopp av något slag ett tag nu. Eventuellt ett 6h lopp men jag vet inte om det riktigt passar mig att springa många varv på samma bana. Jag har lite svårt för sånt. En extra utmaning, javisst, men jag utmanar mig hellre på andra sätt. Lidingö ultra har jag sneglat på ett tag men det ligger helt fel där i maj bland Göteborgsvarv, Stockholmsmara och annat. 5 mil känns som en bra sträcka. Jag har svårt att se mig springa så värst mycket längre än 6 mil. Kanske 7-8, men längre än så kommer det nog aldrig att bli. Så det här skulle ju passa mig perfekt. Att det är en av mina bästa vänner som är en av arrangörerna och att nästan alla pengar som kommer in i form av anmälningsavgifter och bidrag går till välgörenhet gör ju inte saken sämre. Måste bara kolla sommarplaner och vänta på bättre pengatider. Framförallt det sista...

tisdag 24 januari 2012

Mys!




En kort vagnjogg i snö, det är äkta mys. Det gick lättare än väntat att springa med vagn i snö, men såklart lite långsammare. Riktigt långsamt eftersom pulsen skulle vara låg. Då blir det ännu mera mys. Att tassa runt på mjukt underlag och bara njuta.


Benet kändes absolut ingenting i början, men mot mitten av rundan började det göra sig påmint och fortsatte sedan. Dock inte ontont så jag fortsätter köra på lite försiktigt, stretchar och masserar på.


Skrivet på min Iphone

måndag 23 januari 2012

Benstatus och mellanmålsmums

Benet mår bra. Väldigt skumt det där. Det känns som en väldig tränngsvärk koncentrerad på ett område ungefär lika stort som en knytnäve längst ner på Vastus Medialis. Det känns lite när jag går nedför trappor, annars nästan ingenting. Som planerat tar jag vila från spring idag så får vi se hur det känns imorn. Förmodligen kan den planerade morgonjoggen genomföras.

De ser ut ungefär såhär. Just de där bollarna innehöll det här och är ett annat alternativ!

Sedan kan jag ju berätta det otroligt intressanta att jag exprimenterat fram det perfekta mellanmålsmumset. Eller snarare något jag kan äta utöver mellanmål och andra mål. Jag gör ju av med en del energi och tycker ibland att det är svårt att hinna/orka/komma ihåg att äta tillräckligt mycket och även om jag lagar rätt energität mat så känner jag att jag behöver lite extra ibland. Då är det perfekt att ta till dessa små godingar. Passar perfekt till både förmiddags och eftermiddagskaffet. Jag brukar göra en ganska stor sats och ha ett gäng bollar i kylen. De borde väl hålla sig minst en vecka, förmodligen längre. Jag har inga exakta mängder att delge, men jag brukar iallafall blanda mandlar, cashewnötter, torkade aprikoser (dessa tre blötlägger jag en stund innan innan mixning, men det kan säkert gå bra även utan det), kokosolja, carobpulver (dessa två finns hos välsorterade "hälsokost"butiker) och rågflingor/havregryn. När jag mixat och blandat rullar jag lagom stora bollar i kokosflingor. Riktigt gott!

söndag 22 januari 2012

Jaha så blev det med det

Det började ju så himla bra med sällskap av Snorkkis-Sofie, snö och en förvånansvärt pigg och fräsch kropp. Nio kilometer gick jättesnabbt och vips var det dags att stanna och säga hejdå. Efter några minuters prat och lite vattendrickande för min del satte jag i öronsnäckorna och tryckte på min ljudbok. Sprang iväg. Vidare. Kändes fortsatt bra, men så helt plötsligt började det kännas lite diffust konstigt i nedre delen av ena framlåret. Typ som pyttelite träningsvärk. Sprang vidare och kände noga efter. Kändes det inte lite mer nu? Stannade vid ett rödljus och när jag sprang igång igen gjorde det ont. Inte jätteont men väl ont. Suckade lite och konstaterade att jag måste låta den kloka delen av mig ta kommandot här. Motvilligt sprang jag lite långsamt mot närmsta tunnelbanestation och åkte ner. Hem.


Så nu sitter jag här på tåget och är lite sur. Besviken. Men samtidigt lite stolt för att jag inte envisades med att springa vidare.

Jag har tränat rätt tufft i tre veckor nu och jag vet med mig om att jag balanserar på gränsen. Kommande vecka är planerat väldigt lätt och meningen är att jag ska känna mig sliten nu. Sliten, men inte ha ont. Jag känner mig förvånansvärt lite sliten och ont vill jag ju inte ha. Förhoppningsvis hjälper massage, stretch och lite omsorg. Långpass kan jag springa en annan dag och fjorton kilometer är ju mer än noll.


Skrivet på min Iphone

En massa bra pepp


Alltså, vi har andra skor än springskor också. De syns bara inte...

Jag kan kanske inte säga att jag är uppe tidigt när klockan nu närmar sig nio. Kanske kunde jag inte ens skriva det när vi gick upp strax efter halv åtta. Fast allt är ju relativt.

Jag laddar för ett långt långpass (26km plus) som kommer innehålla minst två grejer som peppar när det känns motigt att ta sig iväg. 1. Jag ska (åtminstone delvis) springa med fint sällskap och dessutom har det kommit ny snö! Sånt gillar jag

fredag 20 januari 2012

Sådär ja


Marafart. Stockholm marathon 2010

Igår kväll körde jag ett fartlekspass. Ute såklart. Samma runda som i fredags men nu med längre och mer styrda ökningar. Efter 4km uppvärmning körde jag igång första etappen på 10min. Målet var runt marafart (strax under 5 min/km) men kroppen var segstartad så början gick lite långsammare. Träningsvärk från både bandlöpandet och djupa knäböj med hopp gjorde sitt och även träningsvärken i rygg och bröst störde. Men mot slutet hittade jag flytet och då kändes det bra. Ungefär 5min joggvila och sedan på nästa etapp. Elva minuter marafart. Blev lite snabbare för nu var jag varm. Drygt 5min joggvila och så bara sista etappen kvar. Här var det både uppför över hälften av vägen och väldigt halt på sina ställen. Ibland gick det tillräckligt snabbt, ibland väldigt mycket långsammare. När klockan slog 12km saktade jag in och varvade ner och konstaterade att sista etappen blev nästan tolv minuter. Vilket flyt. Och självförtroendet är återvunnet.

onsdag 18 januari 2012

Vekling

Alltså. Jag kan verkligen inte springa på band. Alltså verkligen verkligen inte. Jag tycker det är typ dubbelt så jobbigt som att springa ute. Oavsett fart. Men extra mycket jobbigare när det går snabbt för då måste jag koncentrera mig på att stanna kvar på bandet också.


Idag tänkte jag förena nytta (styrketräning) med 'nöje' (intervaller på band). Något nöje blev det då sannerligen inte dock. I ett svagt ögonblick tänkte jag att jag kanske kunde få till tio femhundringar. Eftersom jag redan innan kvällens pass visste med mig att jag är sjukt dålig på att springa på band tänkte jag ställa bandet på en hastighet som borde kännas 'lätt' på femhundra meter. 4min/km. Jag kan ju springa tusingar strax där över liksom (och en livs enda under) . Eh. Lätt var det inte. Nära döden är en bättre beskrivning. Nä, nu överdriver jag lite, men det var hemskt tufft och mina ben flög lite hit och dit kändes det som. Usch. Fem stycken tvingade jag mig till. Med håll de tre sista. Sedan gav jag mig på styrkan istället. Det kändes bättre.


Skrivet på min Iphone

tisdag 17 januari 2012

Ett minne blott

Är snön.

Att jag gillar snö är det väl numera ingen som reglebundet läser här som missat. Gillar är föresten en underdrift. Jag älskar snö. Och jag älskar vinter - när det är snö. Annars kan det vara.

Det är kul att åka nedför.

Jag blev så glad när jag vaknade och insåg att det snöade igår. Vi var ute och gick en sväng i snöyran och jag tänkte att nu blir det kanske äntligen vinter. På eftermiddagen såg jag temperaturen stiga och tänkte att det nog är bäst att ta en pulktur (Sixtens livs andra) innan snön är borta. När vi kom ut småregnade det. Idag är snön borta. Typiskt.

söndag 15 januari 2012

Det är roligt när det går bra

Det går ganska bra just nu. Så bra att jag är beredd på bakslag snart. Typ någon liten känning någonstans eller åtminstone en känsla av att vara utsliten. Jag har tränat rätt tufft (för att vara mig då...) några veckor nu och har ytterligare en tuff vecka framför mig innan det blir ett break med en superlätt vecka för att hämta hem och låta kroppen ta till sig allt det tuffa. Det fina ordet superkompensation. Jag gillar det. Kvalitetsmässigt har det inte varit övertufft, två pass i veckan. Fokus har medvetet legat på att successivt öka upp distansen, både på vanliga distanspass men främst på långpassen och den totala veckomängden. Det är ju grundträning som gäller nu. Mer kvalité blir det däremot längre fram.


Bild från min träningsdagbok.

Idag har jag sprungit ett långt långpass. 26,3km. Gränsen för vad som är kort, medel och långt (för mig!) ligger inom följande gränser; 17-22km är ett kort långpass, 22-26 är ett medellångt och allt över 26 är ett långt långpass. Enkelt och bra. Långt långpass idag alltså som sagt. Det kändes stundvis riktigt bra för jag kunde hålla en relativt hög fart men samtidigt ha en låg puls. Jag kände mig dessutom rätt stark för det mesta. Ibland fick jag dock dippar och det var segt att behöva stoppa vid rödljus rätt mycket så nästa långpass springer jag nog inte i stan. Lite kyligt var det ibland när tempot sänktes och jag började bli trött. Men på det stora hela hamnar passet på plus. Ett bra avslut på en bra vecka. Bara ett skönt och kort yogapass för att dra ut det som tryckts ihop. Det får bli senare ikväll.

lördag 14 januari 2012

Nu är det såhär...

...att om man (jag) springer ett långt (15,7km varav 8km fartlek) och rätt tufft (eftersom det blåste isstorm typ) fartlekspass på fredag kväll så blir man (jag) väldigt trött av att instruera en timme cykel som består av anaeroba/intensiva intervaller (mjölksyraintervaller om du så vill). Pust. Jag blev lite trött. Väldigt trött. Och jag ska nog sova någon timme nu.

fredag 13 januari 2012

6,5km halkjogg och 30min kettlebell



Det förstnämnda var ju en upplevelse i sig och jag tror aldrig 6,5km har kännts så långt. jag förstår inte varaför jag inte satte på mig broddar för jag var ute ett par timmar tidigare och redan då började det bli halt. När sedan temperaturen sjönk borde jag ha kunnat lista ut att jag skulle få springa med risk för livet typ. Nåja. jag kom hem utan att ramla faktiskt, även om det var riktigt nära ett par gånger.


När jag äntligen var hemma fyllde jag på med lite energi och bytte till torra kläder och satte igång med andra delen av passet. Kettlebell i tabataform. Efter att ha blivit inspirerad av Lovisa testade jag i lördags för första gången på länge (Jag har nog aldrig tränat i tabataform själv innan utan endast på olika typer av styrkeklasser.) att köra styrka i tabataform. Det var så roligt att jag körde det även igår. Vissa övningar blev dock lite lätta styrkemässigt men det hela kompenserades av att jag fick upp pulsen rejält i andra övningar.
Ikväll ska jag springa fartlek. I snö!! fast där under gömmer sig isen så det kan bli en intressant tur. Jag sätter på mig broddarna idag.

Kvällsuggla

Igår kväll skulle jag egentligen ha bloggat om den korta kvällsjoggen i blixthalka och det effektiva kettlebellsbasset jag körde i tabataform strax där efter. Men den här mannen...


...är mitt uppe i någon slags fas där han är otroligt svår att få att sova (det ska klättras och grejas). Eller så somnar han rätt snabbt men vaknar någon timme senare och är omöjlig att få att somna om. Så kvällen spenderades bredvid honom. Återkommer, för nu ska vi ut!

onsdag 11 januari 2012

På den tiden det fanns snö

Igår hände fler saker än morgonmyset minsann. 3x2000m nämligen. Och så hade vi stopp i avloppen i badrummet men det är en tråkigare historia (Fast den slutade bra, det ska dock bli intressant att se vad det kostade...).

Jo, men på rätt trötta och halvstela ben kunde jag slutligen ta mig iväg på dagens andra pass. Uppjoggen kändes bättre än väntat även om det nästan var så moddigt att jag vill klaga. Bara nästan alltså. Sprang så långt bort i min egen värld att jag glömde bort att jag skulle öka farten rätt rejält när klockan slog om till 3km. Så det blev 150m bonusuppvärmning.

Den första tvåtusingen var seg. Mest på grund av att det var mycket uppför och för att jag liksom kanade bakåt i varje steg. Men det gick någorlunda smärtfritt. Dock ganska mycket långsammare än jag hade tänkt mig. 90sek ståvila. Sedan nummer två. Mycket lätt nedförslut och resten platt. Gick bättre. Men fortfarande mycket långsammare än jag tänkt. 90sek ståvila. Och så tredje. Mestadels uppför men lite lätt nedför på slutet. Sjukt segt. Sjukt jobbigt. Över tröskelpuls men långt under ordinarie tröskelfart. Jag skyller på snön. Och delvis på trötta ben. Men jag springer gärna långsamt om jag får ha snö. Idag är snön borta. Och det är vilodag.

tisdag 10 januari 2012

Morgonmys

Midnatt råder tänkte jag skriva men sedan kom jag på att klockan faktiskt var drygt sju när vi gav oss av jag och Sixten.

I min kalender står det, bland annat, morgonjogg 6-7km under dagens datum. Eftersom jag redan igår kväll bestämt att jag ville sova lite längre än till tio i sex bestämde jag att denna morgonjogg skulle få ske i sällskap av Sixten.

Innan jag la mig kikade jag ut och såg till min glädje att det snöade. Somnade efter att vi fick trösta en ledsen Sixten en bra stund. Sov sedan gott nästan ända fram till sju. Gjorde oss i ordning och gick ut.

Kombon morgonjogg, vagn och nysnö gjorde att jag nästan fick till något långsamhetsrekord men vad spelar det för roll? Inte något alls faktiskt. Det var en fin tur och jag hoppas att det kommer mera snö.

söndag 8 januari 2012

Energi ut och energi in

Efter ett långpass på prick 23km och en tuff vecka med totalt 11h träning och drygt 77km löpning är jag mer än värd en stor bit (eller två) riktigt kladdig kladdkaka. Eh.. som om jag inte ätit en hel del annat extravagant mumsigt i veckan. Men det anser jag mig ha plats för med mitt energibehov. Sålänge näringsbehovet tillgodoses givetvis.



Ingen rekordvecka vad gäller varken totaldistans eller långpasskilometrar (Och förmodligen inte total tid heller men det har jag inte så stor koll på. Kvalité går före tid.) men jag har trots allt haft en viloperiod för inte så länge sedan och det gäller ju att stegra successivt.

Långpasset kändes rätt bra men på slutet var jag riktigt hungrig och fantiserade om en riktigt kladdig kladdkaka. Och nu är det dags för den!

Skrivet på min Iphone

lördag 7 januari 2012

Lite av varje

Idag fick jag hoppa in och köra en Body Balance på en annan Sportlifeanläggning än den jag normalt kör på och därmed vicka bort min cykelklass. Lite synd eftersom jag hade sett fram emot att få köra ett tufft cykelpass tillsammans med mina träningsglada deltagare. Men ibland blir det kris och kan jag så ställer jag såklart gärna upp. Dessutom passade det förmodligen min rätt trötta kropp bättre med lite lugnare träning.

Eftersom jag lovat mig själv att skärpa mig med styrketräningen och få till två pass i veckan passade jag även på att köra ett kortare pass när jag kom hem. Eftersom jag som sagt känner mig lite lätt sliten efter den här tuffa veckan och dessutom har ett långpass kvar att springa innan den är över, körde jag enbart med egen kroppsvikt. Dock i Tabataform (Jobba 20sek, vila 10sec. Kör sedan detta åtta gånger. Jag använde en app, Tabata Timer, som jag hittade i App Store.) med minimal vila även mellan övningarna vilket gjorde att det trots allt kändes en del.

Och så var det den där snabbdistansen jag skulle springa igår också. Jo, jag sprang och nej jag klagade inte på att det var moddigt. För det var det inte. När vi var ute för att inviga Sixtens julklappspulka på förmiddagen märkte vi att snön krymp ihop och blivit till nästan inget alls. Förmodligen för att det frusit på och snön torkat lite. Isigt var det dock på sina ställen, men jag klagade inte på det heller utan accepterade läget och gjorde mitt bästa ändå. Det gick helt ok! jag vet att jag kan betydligt bättre, vilket också märks på pulsen. jag snittade 83% på själva snabbdistansen och jag eftersom min mjölksyratröskel ligger runt 88% kan jag alltså bättre. Men jag är nöjd ändå som sagt. Det var stolpigt och utan flyt, men känslan var ändå snabb och lätt. Det kan nog ta sig framåt vårkanten.

torsdag 5 januari 2012

Snö!!


Gammal snöbild. Från några dagar innan Sixten kom faktiskt.

Idag har vi i lilla familjen varit iväg och badat för att Sixten inte helt ska glömma bort sina skills från babysimkurserna han gått. Vi tänkte börja en tredje längre fram i vår men försöka bada lite på egen hand då och då fram tills dess. Nu var det ett tag sedan han senast simmade så tyvärr hade han glömt en del och tyvärr var vattnet i kallaste laget så vi var inte i så länge. Men dyken mindes han iallafall och det var kul att vara i vattnet även om benen inte simmade lika frenetiskt som innan.


Gammal simbild. Från någon gång i försomras.

Fast egentligen var det inte det här jag skulle skriva om utan snö!. För när vi kom ut från simhallen och jag kollade min mobil hade jag fått ett sms från Sofie som löd något i stil med "Kolla ut, det snöar!". Det är tydligen vida känt att jag är en snöälskare. Nu snöade det faktiskt inte där jag befann mig just då, men när vi transporterat oss några kilometer närmare hemma såg jag att hon hade rätt, det snöade! Så kvällens dryga mil lättdistans gick på snö. Inte en dag för tidigt om du frågar mig! Kan den få ligga kvar nu då snälla? Det får väldigt gärna komma mer också och jag lovar att inte klaga när jag tuffar runt i modden under morgondagens snabbdistans. Inte alls ska jag klaga. Inte alls.

onsdag 4 januari 2012

Yoga, fart och fläkt

Den här träningsdagen har endast innehållit tjugofem minuter yoga. Yoga med fokus stretch bland bollar, läragåvagn och bobbycar. Inte så ansträngande mer än att det drog lite här och var. Precis som det ska vara på en nästan vilodag. Vilodag med extra krydda. Jag har slarvat med yogan på sistone så det får bli skärpning nu.


Övriga dagen har dock bjudit på fart och fläkt. Lek- och kaffedate med Sofia och Ville. Och när storbäbisarna skulle sova tog vi oss en promenad tillsammans. Bra dag helt enkelt.

Skrivet på min Iphone

tisdag 3 januari 2012

Mitt livs första tusing under 4min!


I just den där outfiten men minus regn och pandaögon.

Ja det är faktiskt sant. 3:52 stoppade jag klockan på efter den femte och näst sista intervallen. Visserligen hade jag medvind men jag är stolt ändå! Dock är det nog en bit kvar innan samtliga intervaller går så snabbt, men om jag bara kan lära mig att sluta fega i början samt slipper motvind på tillbakavägen (Jag springer fram och tillbaka på Årstabron, ni vet där tågen söderifrån rullar in i Stockholm, som är drygt 1000m), där det även lutar lätt uppför, kanske jag inom en någorlunda snar framtid springer samtliga under 4:10. Kanske det kanske. Trött, stolt och endorfinig avslutar jag nu en tuff träningsdag och ser fram emot en lite lugnare imorgon.

Tuff tufft

Efter två lätta veckor är jag återigen inne i en tuff. Egentligen skulle förra varit medelhård, men jullatmasken satt kvar så det blev lite färre pass och kilometer än planerat. Men nu är ordningen återställd. Transportjogg till gymmet på totalt 6,5km via lite omväg dit samt Body Balancen.

Idag kom jag ut på morgonjogg trots att en ickesovande storbäbis höll oss vakna i nästan två timmar inatt. Dessutom kom jag i säng sent och hade svårt att somna. Tippar på max fyra timmar kvalitativ sömn vilket är nästan hälften av vad jag behöver för att fungera optimalt. Tur att de här vakennätterna hör till ovanligheterna (peppar peppar...). Förmodligen är jag piggare nu än jag varit om jag sovit en timme till dock. Så jag är ganska nöjd med mig själv som gav mig av. Dessutom var det ganska mysigt ute. Trots avsaknad av snö och minusgrader.

Ikväll väntar 6x1000m plus upp och nedjogg. Jo, tufft är vad det är. Tur att jag har lyxen att kunna sova en stund på dagen.

söndag 1 januari 2012

Så var det igång

2011 avslutades inte med löpning. Däremot med min vanliga lördagscykelklass tillsammans med en hel hög grymma deltagare. 2012 skulle ha börjat med ett kort långpass på runt 20km. Men jag var alldeles för trött (inte van att lägga mig närmare 03, upp får vi ju gå ungefär samma tid oavsett dag), kände av lite att jag druckit mer alkohol än jag gjort på väldigt länge (Nästan två år. Och det var max 4 glas vin jag hann få i mig mellan 19 och 02...) och blev så fruktansvärt deprimerad över det äckliga regnet som öste ner utanför. Så det fick bli en kompromiss. Efter 10,8km varav drygt 1 av dem på blankis var jag återigen hemma. Ganska nöjd trots alls. Jag menar, vilket annat år (förutom förra då jag var gravid) de senaste tio åren har jag varit såpass fräsch på nyårsdagen att jag kunnat springa? Ganska bra det här med att vara vuxen trots allt. Supertrevligt hade vi igår också med god mat, fina vänner, lagom mycket vin och roliga sällskapsspel. Sixten, han sov sig genom hela spektaklet. Från sju till sju.