Igår hände fler saker än morgonmyset minsann. 3x2000m nämligen. Och så hade vi stopp i avloppen i badrummet men det är en tråkigare historia (Fast den slutade bra, det ska dock bli intressant att se vad det kostade...).
Jo, men på rätt trötta och halvstela ben kunde jag slutligen ta mig iväg på dagens andra pass. Uppjoggen kändes bättre än väntat även om det nästan var så moddigt att jag vill klaga. Bara nästan alltså. Sprang så långt bort i min egen värld att jag glömde bort att jag skulle öka farten rätt rejält när klockan slog om till 3km. Så det blev 150m bonusuppvärmning.
Den första tvåtusingen var seg. Mest på grund av att det var mycket uppför och för att jag liksom kanade bakåt i varje steg. Men det gick någorlunda smärtfritt. Dock ganska mycket långsammare än jag hade tänkt mig. 90sek ståvila. Sedan nummer två. Mycket lätt nedförslut och resten platt. Gick bättre. Men fortfarande mycket långsammare än jag tänkt. 90sek ståvila. Och så tredje. Mestadels uppför men lite lätt nedför på slutet. Sjukt segt. Sjukt jobbigt. Över tröskelpuls men långt under ordinarie tröskelfart. Jag skyller på snön. Och delvis på trötta ben. Men jag springer gärna långsamt om jag får ha snö. Idag är snön borta. Och det är vilodag.
6 kommentarer:
Jag vill också ha snö!
Gah! Grymt bra jobbat av dig, låter så tungt... Peppar här hemma inför 800 m x 6 ikväll och hua vad jag gruvar mig. Men efteråt...ÅH den tillfredsställelsen, de endorfinerna! Heja oss!
oj, långa intervaller är det tuffaste!
...och ja, var ÄR snön!? :(
Jag är ändå så galet imponerad av ditt ambitiösa schema med intervaller, långpass etc etc och den disciplin du har, att göra det du tänkt genomföra, allt som du vet för dig närmre mot dina mål!
Wow, 2000-ingar är inte att leka med. Längtar nästan mest efter dom där jobbigaste passen, de är liksom extra sköna efteråt:)
Din blogg är grymt bra! Imponeras av ditt tempo!
Skicka en kommentar