Idag tänkte jag förena nytta (styrketräning) med 'nöje' (intervaller på band). Något nöje blev det då sannerligen inte dock. I ett svagt ögonblick tänkte jag att jag kanske kunde få till tio femhundringar. Eftersom jag redan innan kvällens pass visste med mig att jag är sjukt dålig på att springa på band tänkte jag ställa bandet på en hastighet som borde kännas 'lätt' på femhundra meter. 4min/km. Jag kan ju springa tusingar strax där över liksom (och en livs enda under) . Eh. Lätt var det inte. Nära döden är en bättre beskrivning. Nä, nu överdriver jag lite, men det var hemskt tufft och mina ben flög lite hit och dit kändes det som. Usch. Fem stycken tvingade jag mig till. Med håll de tre sista. Sedan gav jag mig på styrkan istället. Det kändes bättre.
Skrivet på min Iphone
19 kommentarer:
Att det kan vara så olika! Jag tycker oftast att det går ganska lätt att springa just intervaller på band - det känns så coolt att springa fort när de flesta andra "såsar på" och så kan man springa så mycket fortare, just för att man måste hålla sig kvar på bandet!!!
Löband dödar! Det är bara veklingar som duggar band!
Löpband är ju inte i närheten av the real stuff men bra i nödfall. Tråkigt att stirra in i väggen och inte komma någon vart:)
Har förresten bestämt mig för en Teutonia Spirit som löpvagn, ska och titta imorgon. Tack för tipset!
Vi måste slå till på mammagruppen för oss träningsbloggar snart!
Löpband är verkligen inte sexigt alls och jag håller helt med dig. Tempot känns oroligt jobbigt.
Fy för löpband, tänk att det kan vara så trist. Bra jobbat ändå i kampen mot löpbandsdöden! :)
Löpband är det värsta som finns. Ställer mig inte där ens under pistolhot! Förstår precis hur du känner!
Utelöpning ÄR bäst men man kan vänja sig även vid bandet. :-)Och fem är bättre än noll. :-)
Oj vad olika det kan vara...men jag förstår dig. Jag har gått från löpbandshatare (för ett par år sen) till att nu faktiskt kunna avverka en halvmara på bandet. Visst, jag prioriterar utomhusträning nästan alla dagar i veckan, men ibland är det liksom smidigare att kliva upp på jobbets rullande band och bara köra! :) Bra jobbat trots tristessen iallafall!
Jag har skräckupplevelser från löpband då jag varit i viss skobutik ;) och testat skor *aldrig mera löpband*
Haha..
sofy: hehe jag kände mig allt annat än cool :)
karin: det säger vi va? :)
caroline: jo det är bra att de finns i värsta fall liksom :) Rligt med vagnen! Ja, starta fb-grupp kanske?
anna: ja och läser jag om folk som springer på 18km/h (visserligen kort men ändå) och undrar om jag är felskapt. Tur att det finns fler som känner som jag :)
malin: tackar :)
anna: det sjuka är att jag valde det själv och tänkte att det kanske skulle bli lite kul :)
ingmarie: jo, förmodligen kan man det. jag sprang ju en del på band vintern för två år sedan och då funkade det ok.
helena: jo, jag har sprungit 24km på bandet en gång men det var sådär :)
mia: haha, bra anledning att spara in på skokontot?? :)
Håller med. Tycker också att det är så mycket härligare att springa ute än å löpbandet. När jag är på gymmet sysslar jag endast med styrka (och ibland kondition på någon annan maskin är på löpbandet) så jag tycker att du var grym som körde så hårt på bandet trots allt!
Jag tycker intervaller på band brukar funka rätt bra, men upplever också att det går fortare! Inte slår den en solig 400 m-bana i april inte...
Usch, avskyr löpband! Kan möjligen stå ut om jag får titta på fotboll samtidigt, så jag kan vara med på planen liksom. Svårt att koncentrera sig på intervallerna då förstås.
Jag vet! Det är helt galet svårt/jobbigt/konstigt att springa på band! Det är tydligen ännu en talang jag saknar, att springa på löpband ;)
Hatar att springa på band (fast ogillar iofs att springa ute med men då är det mer hållbart för då är jag "på väg hem".
Jag håller med, jag tycker det är superjobbigt att springa på löpband!! Jag försökte en gång under förra säsongen men gav upp, sen har det inte blivit något mer. Däremot tror jag det är superbra om man ska träna backe, långa backar är ju lite svåra att hitta annars.
Tycker att det till viss del är en mentalfråga. Om jag peppar innan och har bestämt mig för hur länge jag ska köra så brukar det gå helt ok. Men är jag inte taggad innan och velar lite på målet så blir det snabbt tradigt och jag bryter. Och varje slutfört pass bygger lite mer pannben till nästa gång, men visst jag längtar aldrig efter ett pass på löpbandet så som jag längtar efter att komma ut och springa
Nej fy, kan inte springa mer än 10 minuter på band. Får extrem längtan ut när jag ställer mig på ett.
Vi kan alltså konstatera att de flesta trivs bättre ute. Det låter sunt tycker jag :)
Skicka en kommentar