måndag 30 juni 2014

Comeback med besked

Efter fyra dagar utan spring och tre dagar utan någon träning överhuvudtaget blev det äntligen dags idag. Fortfarande trött efter allt bilåkande och lördagens bröllop, men det gick ok. Totalt dryga 12km varav 10 av dem bestod av ett progressivt tempopass som jag brukar kalla denna typ av pass. 5km med successivt stegrande fart följt av 5km konstant högre fart.


Fina omgivningar hade jag i alla fall.


Att det gick jättesnabbt är väl att ta i. Det gick långsammare än sist jag sprang denna typ av pass, men så blev det också soligt och varmt precis just när jag skulle springa. Nu efteråt regnar det dock...


Inte lika fin vinkel.


Nä, så inte jättesnabbt, men med ganska bra känsla ända fram till sista biten, då det var massa uppför. Och nedjoggen var en riktigt tråkig historia. Snustorr munn, överkokt huvud och konstant uppför. Men nu är jag tillbaks i springskorna igen. Och det med besked.

torsdag 26 juni 2014

Vad som händer just nu

Det vaknas resa och min hjärna går på högvarv. Vad behöver vi ha med. Skriva packlista. Fundera ännu lite mer. Fixa praktiska saker som behöver fixas. Jobba undan det mesta av de löpträningsprogram som ska skrivas och de styrkepass som ska komponeras så att jag inte behöver göra särskilt mycket alls när vi är borta. Ok, nu låter det som att jag jobbar heltid med detta och det gör jag inte. Men det är en del att göra just nu och det är väldigt roligt!

På min egen träningsfront har det blivit lite av varje det senaste. Några sköna springpass, endast lufs och kravlöst. Ett par yogapass. Ett corepass och nu ikväll ett riktigt bra ben- och bålpass på gymmet. Det var riktigt välbehövligt att gå dit och lugna ner hjärnan lite och låta musklerna ta över.


Hemmacore med boll till hjälp.


Vilken pli svanföräldern har på sina barn. Tänk att hålla reda på alla dem :)


Kvällspass på gymmet.
 
 


tisdag 24 juni 2014

Min sommar

En sommarlista florerar runt i bloggosfären och Karin tyckte att jag skulle presentera min. Ok då. Här kommer den:

1. Hur ser dina planer ut för sommaren?

Från och med denna vecka har Martin semester (följt av föräldraledighet) så vi är hemma alla fyra. I slutet av denna vecka åker vi norröver mot Värmland där vi ska lämna av barnen innan vi tar en tur till Dalarna på bröllop. Därefter stannar vi i Värmland några dagar innan vi åker vidare mot Småland samt förmodligen även tar en sväng till Östergötland för att hälsa på diverse vänner. Vi skulle väldigt gärna ha velat hinna med Göteborg också, men det får nog bli senare. Det blir förmodligen en sväng till Astrid Lindgrens värld och/eller Kolmården. I övrigt ska vi mest vara hemma och fixa samt göra dagsutflykter, träna och (förhoppningsvis) bada mycket. När det är dags för augusti är det slut på det roliga för min del och jag börjar jobba igen. Hur tio månader (drygt) kan gå så snabbt är en gåta.

2. Vad gjorde du på midsommar?

I många år har vi firat ihop med vänner i en stuga vid vattnet mellan Västervik och Valdemarsvik. De senaste åren har vi blivit fler för varje år då det kommer nya barn hela tiden. I år bröts dock denna fina tradition och vi var hemma och firade inte mer än att vi gick till ett officiellt firande med dans kring stången och sånt en stund. Dock var inte Sixten road särskilt länge (han ville hem till den utlovade midsommartårtan...) så vi gick rätt snart. I övrigt var det enda traditionsenliga färskpotatisen och tårtan vi åt.

3. Min bästa sommarfrukost?

Samma frukost som jag äter ca 350 dagar om året; havregrynsgröt (oftast med linfrön och nötsmör i)med mjölk, hemgjord hallonsylt och solrosfrön samt ägg, juice och kaffe. Det finns typ inget godare.

4. Bästa sommarlåten?

Jag lyssnar inte särskilt ofta på den, men på något sätt känns "Upp, upp, ner" med Bob hund väldigt mycket sommar. Förmodligen pga de festivalspelningar jag sett med dem. Det finns säkert flera andra låtar jag förknippar med sommar, men denna var vad jag kom på först.

5. Vad passar bäst på grillen?

Majskolv, champinjoner, paprika samt marinerade qournfilér och/eller haloumi.

6. Vad dricker jag helst i sommar?

Alkoholfri öl, Beo och bubbelvatten. Alkohol lockar av någon anledning inte värst nuförtiden, men ett och annat glas rosé eller rött lär nog slinka ner innan sommaren är slut.

7. Vad läser jag i sommar?'

Läsandet har varit bedrövligt det senaste året (däremot lyssnar jag regelbundet på ljudböcker), men jag har en förhoppning om att ta mig igenom en bok om träningsplanering jag nyss köpt samt ett par skönlitterära böcker. Många skulle säkert håna min boksmak, men jag står för att jag gillar svenska deckare (och chicklits emellanåt). Gillar dock bäst de som väver in olika typer av samhällsproblem i sina böcker. Katarina Wennstam samt Roslund och Hellström är några av favoriterna. En del "finare" titlar läser jag dock ibland. Karin Alvtegen är en författare jag glömt bort men nu återupptäckt, så någon av hennes senare ska jag ta och beställa hem nu på en gång. Innan jag glömmer det igen.

8. Favoritplagg under sommaren?

Förutom träningskläder och bikini (för det betyder ju sol och bad) är det nog shorts och linne. Klänningar och kjolar är egentligen mina favoriter, men jag har märkt att byxor/shorts är bättre för de flesta barnrelaterade aktiviteter.

9. Bästa parken?

Jag hänger inte särskilt ofta i andra parker än lekparker nuförtiden. Men jag hoppas på att bo på vårt trädäck på kvällarna i sommar. Så kom igen nu värmen!

10. Bästa badstället?

Om jag ska utgå från Stockholm så är en av mina favoriter Flatenbadet. Barnvänligt och relativt nära där jag bor. Annars älskar jag olika havsbad runt Göteborg.


Igår sprang jag på landet. Några kilometer från Farsta centrum är det så här somrigt och fint. och nu längtar jag ännu mer till skogarna i framförallt Värmland, men även Småland.

söndag 22 juni 2014

Motvind och håll

Igår sprang jag ett progressivt tempopass. Det var ett tag sedan nu så det kändes riktigt roligt. Inte för att det brukar vara värst tråkigt annars heller, men nu kändes det liksom lite extra kul. Dock var förutsättningarna inte lika kul.



Jag har varit så enormt hungrig de senaste dagarna och lagom tills det nästan var dags att ge sig ut blev jag tvungen att äta några knäckemackor. Jag brukar inte ha några problem med att äta tätt inpå springningen, men igår fick jag springa med känslan av att ha maten uppe i halsen. Dessutom fick jag håll. Lägg på en hel del motvind på i stort sett hela tempodelen och du fattar att det inte blev bästa passet i världshistorien. Men. Det gick faktiskt inte SÅ himla dåligt. Det gick helt ok. Det känns som att något har hänt med min löpning nu efter maran. Jag springer helt plötsligt snabbare på en given ansträngningsgrad. Jag tackar och tar emot.



Passet igår bestod av 4km successivt stegrande fart och därefter 4km konstant lite högre fart innan dryga 2km nedvarvning. Mitt mål med detta pass är att ligga i en lite högre fart men med bibehållen relativt behaglig känsla. Lite tuffare än behagligt men en bit från tröskeln. Lite lagom sådär. Jag gillar lagom. Och förutom hållet, motvinden och maten uppe i halsen var känslan bra. Benen var lätta och huvudet piggt. Mycket teknikfokus. Mer bra än dåligt totalt sett ändå tror jag. Jo, så var det.

fredag 20 juni 2014

Glad midsommar!



I år firar vi midsommar hemma. Går till ett lokalt firande med dans runt stång i kylan. Äter tårta, men inte så mycket annat traditionsenligt. Jag tror inte att det blir något spring heller. Men det är å andra sidan helt enligt tradition. På julafton, javisst. Men sällan på midsommarafton. Oavsett om du springer eller yogar eller spelar fotboll idag så önskar jag en glad midsommar.

tisdag 17 juni 2014

Arbete

Förlåt för upprepning, men tiden alltså. Den går alldeles för snabbt. Jag blir nästan rädd. Men så är det visst nuförtiden.

Sedan i söndags har jag sprungit lite kort igår kväll. En vanlig hederlig lättdistansare men med ett syfte; att springa en sträcka vi gick i söndags för att spana efter en förmodat tappad barnkeps. Uppdraget slutfördes med bravur då jag både fick till en jogg med bra känsla och hittade kepsen. Alla nöjda och glada.

På förmiddagen fick jag till ett ännu bättre pass, men denna gång på gymmet. Marklyft och stående bred rodd med skivstången. Många repetitioner totalt sett. Inga monstervikter på marklyften direkt. Ländryggen är min svaga länk har jag upptäckt, så jag tragglar på med tekniken där ett tag till. Jag har (tydligen) glömt bort ländryggen lite inser jag. Efter graviditeten la jag mycket fokus på transversus och jag är som vanligt väldigt stark i magen och bålen överlag (enligt mig själv i alla fall), men i förhållande till det släpar ländryggen alltså efter lite. Men jag känner redan resultat efter att ha givit den lite mer kärlek än vanligt det senaste. Bra så.

Följde upp med woodchopper i dragmaskin samt russian twist och windmill med kettlebell. Googla om du inte vet vad jag menar. Väldigt bra övningar tycker jag!

I söndags blev det även lite yoga...

Denna dag har jag till stor del spenderat med att göra träningsprogram (Jag har föresten uppdaterat mina paket och tjänster igen.) samt givetvis underhålla bäbis som väldigt gärna vill ta sig framåt men inte riktigt förstått hur en kryper. Roligt båda grejerna. Av någon anledning brukar det alltid hopa sig med coachjobb vissa perioder medan det i andra är nästan tomt. Både för att jag konstigt nog får flera nya kunder nästan samtidigt och för att redan befintliga kunder, hamnat i synk med varandra och behöver nya program samtidigt. Intressant fenomen. Men på ett sätt bra för då blir det mycket ledigt ibland och mer jobb ibland.

Men nu talar magen om att det är dags för mer mat. Jordgubbar och turkisk yoghurt med honung kanske? Och en hallongrotta på det. På torsdag går Sixten sin sista dag på nuvarande förskolan och då tyckte jag att han kunde få bjuda på lite festligheter. han var först väldigt peppad på att hjälpa till att baka (som alltid), men när det väl var dags skulle han promt pussla... Men med hala sommaren ledig (för Sixten alltså, jag börjar jobba 4:e augusti...) lär det nog komma fler baktillfällen.

Nä, mat var det ja...

söndag 15 juni 2014

Sommar, sommar

Igår blåste det halv storm och var allmänt tråkigt ute, men solen sken åtminstone. Hur det var i fredags minns jag inte, men jag minns att jag var på gymmet. Men idag. Ingen sådan där supervarm dag utan ett moln på himlen och inte någon dag på stranden heller. Men ändå en typiskt somrig dag. Inför vår lekparksutflykt gjorde vi dock misstaget att sätta på oss byxor. Den allt mer molniga himlen och sjunkande temperaturen visade sig bara skoja med oss. Det blev istället riktigt varmt. Svettigt med byxor.




På min jättekorta skogstur klädde jag mig däremot svalt och det blev alldeles perfekt. Tunt var det också på fötterna. Minimalistiska skor som jag vanligtvis främst använder på gymmet. Men de funkade finfint även ute och det ska bli intressant om 4,1km, varav ganska exakt 3 av dem sprangs i skogen, kommer kännas i vader och fötter imorgon. Än känns inget.


Igår sprang jag nästan 16km med en väldigt bra känsla. Det blåste visserligen men det kändes himla bra och gick oväntat snabbt i förhållande till intensiteten. Medvinden gjorde nog sitt men det känns bra att jag är fullt återhämtad från maran nu. I veckan som kommer startar jag upp med lite snäll kvalitetsträning igen. Det känns riktigt roligt faktiskt. Jag är motiverad som bara den!

torsdag 12 juni 2014

Vagnjoggar var det här

Det har gymmats och det har yogats. Men framförallt har det vagnjoggats. I strålande solsken och egentligen alldeles för hög temperatur för att jag ska trivas. Men jag tänkte att jag skulle härda mig lite.




Inte så där jättelångt. Inte sådär jättesnabbt. (Nej, det säger ju sig självt att jogg, i synnerhet med vagn, inte är något som går, eller ska gå, snabbt.) Men kvalitativt för sinnet. Njutpass. Om en bortser från värmen. Men kanske är jag redan lite härdad, för så hemskt har det faktiskt inte varit.

tisdag 10 juni 2014

Iskaffe!




Förra sommaren, då jag ju var gravid, utvecklade jag ett stort beroende av iskaffe från Espresso House. De har tjänat (och tjänar) många pengar på mig... Men denna sommar är jag hemma (två tredjedelar av den iallafall) och kan göra mitt eget iskaffe. Och beroendet är tillbaks! Vill du också utveckla ett beroende brygger du starkt kaffe (typ dubbelt så mycket kaffe som vatten) och blandar ut detta med 0,5-1msk rårörsocker beroende på hur sött du vill ha det och hur stort glas du har. Häll sedan på ungefär lika mycket iskall ekomjölk. Låt svalna något och toppa sedan med några isbitar. Inte för många för då blir det vattnigt. Dricks med fördel utomhus i skuggan. Gärna med jordgubbar till.

måndag 9 juni 2014

Sommarspring

Även om det fortfarande är lätt träning som gäller är det mer träning än förra veckan planerat denna vecka. Igår sprang jag en kort och fruktansvärt seg tur längs vattnet och med tanke på känslan då hade jag inga större förhoppningar på dagens lätta distanspass. Särskilt inte då jag varit väldigt trött under dagen och dessutom stan smält bort i värmen.



Men det kändes riktigt bra! Kanske var det den lätta blåsten som kylde ner mig lite. Kanske har jag acklimatiserat mig lite. Eller så var jag bara väldigt seg igår. Förmodligen, eftersom jag grejat en hel del i trädgården hela dagen. Men hur som helst känns det som att detta kommer bli en bra träningsvecka. Bra vecka i övrigt också för den delen. Nu är det verkligen dags att ta vara på varenda timme. Det är mindre än två månader kvar av min ledighet...

lördag 7 juni 2014

Lite spring!

Sedan jag skrev sist har tån blivit normal igen. Tyvärr slog jag i den i en dörrkarm jättehårt men sedan blev det typ bra. Efter att jag, trots allt, lyckades rota fram ett par sandaler jag trodde jag hade slängt. Ja, nu var det nog inte på grund av att jag slog mig det blev bra utan snarare för att tiden går och att jag försökte avlasta så mycket som möjligt. Men hur som helst; igår sprang jag!



Det var en stillsam tur på prick 6km. Det var rätt varmt och mot slutet stelnade framsida lår till. Typ lätt krampkänning, så än är det en bit kvar innan jag är fullt återhämtad. Inga tuffa pass på ytterligare någon vecka. Så lätta, korta springpass kombinerat med massa yoga och lite lättare styrketräning är vad som får bli även nästa vecka. Men det är ju lyxigt och skönt som bara den så det vore dumt att klaga.

onsdag 4 juni 2014

Status efter maran

Såhär fjärde dagen efter maran känns kroppen oväntat fräsch. Det gjorde den faktiskt redan på direkten. Jo, självklart var jag fruktansvärt stel efteråt och hade ont lite här och var. Men redan dagen efter kändes det mycket bättre. Inte ont någonstans men däremot väldigt stela framsida lår. Att gå nedför trappor tog sin tid...

Sedan har det blivit bättre och bättre för varje dag och idag finns inga spår av något marathon kvar. Förutom i en tå. Där gör maran sig däremot väldigt mycket påmind. Jag fick en jättestor blåsa på höger "ringtå" nämligen. Under hela nageln och en bra bit ovan och vis sidan av. Det gör ont. Det konstiga är dock att jag inte kände av detta när jag sprang. Däremot kändes det som om jag hade en väldigt stor blåsa under trampdynan och jag förväntade mig att få se det värsta när jag tog av mig skor och strumpor. Men nej då, bara en pytteliten blåsa. Men med tån var det alltså värre. Min vana trogen kunde jag inte låta bli att "operera" då jag tycker att det brukar göra att det onda går över snabbare samt att blåsan torkar ihop snabbare. Men i det här fallet vete tusan om det inte gjorde det hela värre... Eller först blev det bättre när jag punkterade blåsan i lördags kväll. I söndags var det helt ok. I måndags kändes nageln dock av mycket och igår kväll klippte jag bort den lösa delen vilket visade sig vara ungefär hela nageln. Det är inte direkt första gången detta händer, men det är ändå alltid lika fascinerande...



Tänkte att en natts sömn och vila för tåstackaren skulle göra mig redo att springa lite kort idag, men nejdå. När jag tog på mig skor för att gå till mataffären insåg jag att det inte blir något spring idag heller. Lyckades halta mig dit, runt i affären och tillbaks, men nu undrar jag hur jag ska klara av att åka och hämta hem Sixten. Fast det är väl bara att ta en Alvedon, bita ihop och göra. Tyvärr har jag inga skor där tårna kan kika ut. I alla fall inte ringtån. Jag återkommer i detta ärende...

måndag 2 juni 2014

Stockholm marathon 2014

Min fjärde mara. Inget stort mål men väl en liten check på hur jag ligger till. Bra att veta inför resten av säsongen. Och givetvis ville jag göra en så bra tid som möjligt. Springa så snabbt som möjligt. Och jag tycker nog att detta gav en hint om att det faktiskt är möjligt att springa på nytt personligt rekord i Berlin i slutet av september (ska bara hitta mig en startplats först...).

Knappt 8 månader efter förlossning och inte alls i lika bra form som under min senaste mara än. Det hade jag heller inte väntat mig, men jag tycker överlag det har gått lite långsammare att ta sig tillbaks denna gång. Jag ska skriva mer om detta längre fram, men lite kortfattat så kan jag säga att jag inte har lika bra förutsättningar nu. Denna bäbis sover inte riktigt lika bra om nätterna som den förra, jag hinner vila mindre om dagarna i och med att jag har ytterligare ett barn, stressar mer och "hinner" inte klämma in riktigt alla mellanmål jag borde. Men åter till Stockholm Marathon.

Dagarna innan var jag inte alls lika spänd och förväntansfull som jag brukar. Snarare avslappnad och med en inställning att det kommer bli en tid närmre fyra timmar än tre och en halv. Jag var dock ganska säker på att komma in under fyra timmar. Såvida jag inte skulle ha en lika dålig dag som under Milspåret. Men på väg in till Östermalms IP blev jag ändå lite nervös och innan start, när jag stod där i min regncape och hoppades på att hinna in på en bajamaja för en sista kiss flög fjärilarna faktiskt runt i magen trots allt. Jag hann precis kissa och plocka av mig regncapen innan det var dags för start.

Som vanligt började jag i alldeles för hög fart. Det är svårt att inte dras med när alla andra rusar. Jag tänkte hela tiden att jag måste sänka farten, men det var svårt. Kilometrarna tickade på och jag klockade första femman rejält under 25min. Men jag kunde ändå inte sakta ner. I förra inlägget skrev jag att jag öppnade galet snabbt, men nu i efterhand inser jag att det inte var så himla galet ändå. Lite löst hade jag funderat på att lägga mig runt 5:10-5:15 min/km från start och se hur länge det höll, men nu gick det alltså under 5 min/km. Efter en stunds överläggande med mig själv bestämde jag mig för att köra på så länge det går. Jag visste att jag skulle komma att tappa massor på slutet oavsett eftersom jag hunnit springa för få långa långpass, för få pass i marafart, för få pass med trötta ben, för få långpass med fartökningar/i högre fart och så vidare och så vidare.

Nästa femma (10km) klockades även den under 25min, men jag hade tappat lite. Framåt 15km började benen stumna lite (redan...) men jag klockade även den femman en bit under 25min. Sen blev det segt dock. Jag blev omsprungen av massor av folk och fattade först inte vad det var frågan om. Sprang jag så himla mycket långsammare nu?? Men sedan kom en hög med 3:30-farthållare och förmodligen följde alla de som passerade dessa. Tänkte att jag måste tappa massor hela tiden och trodde fjärde femman skulle visa mycket långsammare tid. Men vid 20 sprang jag fortfarande under 5-fart i snitt. Tog min första energiliquid och hoppades på nya krafter.

Halvmaran passerades på strax under 1:45 vilket var mycket bättre än jag väntat mig. Därefter blev det dock tufft. Benen började stumna rejält och det var varmt, varmt, varmt. Fältet glesnades ut och det kändes som om det gick uppför hela tiden. Jag sänkte tempot något för att inte helt ta slut och det kändes ok ett tag igen. Ända tills jag fick håll någonstans mellan 23 och 25km. Vid passering 25km hade jag tappat en hel del. Klockade denna femma på närmre 25:30.

Sedan blev hållet värre, mycket värre och jag övervägde att börja gå alternativt bryta, men tvingade mig att fortsätta. Om än i mycket långsammare fart. Det kändes som att jag knappt tog mig framåt och jag blev omsprungen av många. Men när jag tittar på mina mellantider inser jag att jag faktiskt inte tappade extremt mycket. När djurgården äntligen var över hade hållet lättat något, men det var fortfarande inte bra. Jag fick dock lite nya krafter och kämpade mig framåt längs strandvägen. Tog en bar som var väldigt svår att få ner och vips var jag vid Kungsträdgården.

Vid 30km hade jag fortsatt att tappa men nu var hållet borta och jag fick lite nya krafter. Blev peppad av att det bara var 12km kvar. Drack gudomligt god buljong på söder mälarstrand och kämpade vidare på stumma ben. Passerade dock en hel del löpare och stärktes av det. Blev dock även omsprungen. Kom sedan på att jag ju glömt att ta min andra energiliquid som jag planerat att dricka vid 30km och kände blev på riktigt bra humör. Jag vet dock inte om jag fick så himla mycket mer energi av denna, men kanske något.

Backen upp mot Västerbron var seg, seg, seg och det var en lättnad när det planade ut. Det gick väldigt långsamt, men jag kände att jag kunde öka lite ju längre upp på bron jag kom. Passerade löpare efter löpare på väg upp och längtade efter nedförsbacke. När den väl kom var det dock inget skönt alls utan gjorde bara ont i benen. Men kroppen hade liksom kopplat på något slags reservlager, för även om det inte gick jättemycket snabbare kändes det i alla fall bättre. Satte upp små delmål/delsträckor och tänkte vid 35km att 7km är ingenting. Jag hade dock tappat rejält sista femman som skulle visa sig bli min sämsta trots att det kändes ok energimässigt. Men jag förmodar att bron gör sitt här. Men nu med den nya energin kändes det ändå bättre.

Stretade på så gott jag kunde och vid centralstationen hällde jag massa vatten över mig för att piggna till. Segade mig upp till Odengatan och det kändes så himla skönt när 39km var passerade. 3km är verkligen ingenting och snart ska jag försöka öka. Det var många runt omkring mig som var rejält trötta men för mig kändes det faktiskt inte så vedervärdigt som det brukar göra vid denna tidpunkt. Konstigt nog. Långt där borta skymtade jag 40km och intalade mig att jag var stark och pigg. Väl där insåg jag att jag hade lyckats öka farten något senaste femman! Kopplade på alla extrakrafter och satte av mot mål. Det sjuka här är att jag nu i efterhand, när jag kollat tidigare tider, insett att jag i lördags sprang mina snabbaste sista 2km på maran någonsin! 2012 när jag sprang på 3.24:24 gick sista 2 på 5:15 min/km i snitt men så var jag visserligen helt förstörd då också. Nu kände jag mig stark och snittade (tydligen) 5:08 min/km på sista 2km. Jag sprang om massvis med löpare och det kändes verkligen som att det gick snabbare än innan. Det gjorde det ju alltså också. Försökte mig på en liten spurt när jag äntligen nådde stadion men det blev mest lite halvdant.

Väl i mål vågade jag slutligen kolla klockan och insåg att jag med största möjliga sannolikhet sprungit under 1:35. Lyckan!! Drygt 10min från personligt rekord men så mycket nöjdare än sist. 1:34:42 med mindre än 7 månaders löpträning. Max 5 av dessa har jag varit uppe på en träningsnivå som överhuvudtaget kan jämföras med innan graviditeten. Kroppen är fantastisk!!!

Jag tackar också för alla hejarop från både kända och okända personer längs banan! Jag är ledsen om jag missade någon, men med musik i öronen hör jag inte alltid så bra.

Klicka på bilden så blir det lättare att läsa...

På det stora hela kändes denna mara lättare än de tre jag sprungit innan. Om jag bortser från den vedervärdiga känslan jag hade under framförallt sista delen av Djurgården så blev jag aldrig sådär totalslut. Benen stumnade visserligen alldeles för tidigt och jag skulle ljuga om jag sa att det gick lätt och att jag hade ett piggt steg sista milen, men ändå. En helt annan känsla än jag kan minnas att jag haft på någon av de andra tre marorna. Men kanske är det så att jag bara minns 2012 som ju är typ det värsta jag varit med om. Jag tror att jag kände att det var snäppet värre än Sixtens förlossning som inte var någon rolig historia...

En annan positiv grej är att foten inte gjorde något väsen av sig förutom lite lätt mellan 5 och 10-15km ungefär. Men därefter inget alls och jag behövde inte stanna och sträcka ut tår en enda gång. Den fattade väl att det inte var lönt att krångla en dag som denna...

Full av självförtroende springer jag nu vidare om nya mål. Mot nya personliga rekord, endorfiner och löpglädje. Fast först blir det en väldigt lugn vecka med mest yoga och rörlighet, några korta joggar och eventuellt något lättare bålstyrkepass. Tack för denna gång Stockholm Marathon - vi ses nästa år!