Distansrekord

Såhär har det sett ut sedan jag började regga min träning på funbeat. Linjen är kilometrar (Staplarna är tid) Klicka på bilden om du vill se lite bättre.

Eftersom jag ska upp och jobba tidigt i morn, och således inte bör vara uppe och dricka vin halva natten, har jag firat valborgsmässoafton med att springa långa intervaller (6x800m). I ett ganska blåsigt och regnigt östra Göteborg for jag fram som värsta snabbingen. Närå, skojade bara. Fast jag har sprungit intervaller. Och det regnade och blåste. Men någon snabbing var jag inte och det har jag bara mig själv att skylla för. Man bör liksom se till att äta lite ordentligare om man ska prestera. Fast det gick ok ändå. 4 av 6 intervaller sprangs inom tänkt tidsram, så det blir godkänt. Men vad jag egentligen skulle skriva om var att jag, utan att ha strävat efter det, har slagt till med ett nytt distansrekord i april. 31,7mil. Najs. Nu dröjer det nog ett tag innan nästa rekord slås. Maj betyder tävlingar och i och med detta mindre träning. I juni infaller den årliga viloveckan då jag inte får träna en endaste liten minut. Men i juli kanske jag kan slå till igen. Kanske det ja.

Planen

Lite skugga innan start på förra årets mara..

Årets stora mål närmar sig med stormsteg. På onsdag är det bara en månad kvar och det börjar bli dags att påbörja formtoppningen. Innan maran ska jag persa på halvmaran. (Jo jag skriver ska, för gör jag inte det blir jag väldigt sur. Nuvarande pers på 1:45:08 är från förra årets gbgvarv då jag, eftersom det ligger endast två veckor innan maran, inte maxade.) Det blir den 8:e maj och därför drar jag nu ner lite på träningen för att förhoppningsvis få till en liten formtopp redan då. Min kropp brukar svara ganska bra på detta och jag brukar känna mig väldigt mycket starkare efter bara ett par dagar med lugnare träning och vila. När perset är fixat (sub 1:43 är målet) blir det sedan två tuffa veckor innan det är dags för två veckor med riktigt lätt träning och mycket vila. Lite kolhydratsladdning på det och sedan är det visst dags. Ojojoj.

3 små problem

Jag älskar verkligen min nya kompis (Garmin) men det finns ett par saker jag inte gillar. Eller egtligen tre. Den första är att det tar lite väl lång tid för honom (ja, det känns som en hane) att hitta satelliter. Jag börjar undra om jag bor i nån slags radioskugga för jag har även skitkass mottagning på både telefon och mobilt bredband. Lite irriterande, men det är väl bara att acceptera att det är så antar jag. Och jag ska väl förhoppningsvis inte bo här för all framtid..

Det andra problemet jag har är att själva klockan "slår"/trycker mot knölen på utsidan av handleden. Vet inte om jag har onormalt knotiga handleder eller om detta är ett normalt fenomen? Jag har försökt att sätta klockan högre upp, men den glider ner och eftersom den då är lösare spänd "slår" den ännu mera på den stackars knölen. Är nog bara att godta detta också kanske?

Och så var det en tredje grej också. Det är den som är mest irriterande men också den som jag tror att det är lättast att göra något om. Pulsbandet. Alltså, jag är kanske inte världens bredaste person men jag är definitivt inte onormalt smal, snarare ganska "normal" skulle jag vilja påstå. Jag har resårbandet ihopdragen det mesta som går men ändå glider bandet ner precis hela tiden. Fruktansvärt irriterande! Och inte verkar det gå att köra lösa band i mindre storlekar heller, så det är väl bara att ta fram symaskinen och försöka få till nån lösning som inte orsakar skav. Eller har du något annat tips?

Cykeleufori

I och med att jag ska börja ett nytt jobb med nya arbetstider (9:45-18:15) har jag blivit tvungen att säga upp min cykelklass. Tyvärr! Jag kommer verkligen sakna mina underbara deltagare! De är så grymt fokuserade och genuint intresserade av träning och de gillar till och med min musik! Idag hade jag nytt upplägg igen, sista 4 veckors blocket innan finalen sista veckan, och flera stycken kom fram och tackade för bra musik! Sådant värmer faktiskt mer än kommentarer om bra upplägg etc, för jag spelar trots allt mestadels "alternativ" musik som kanske inte hörs så ofta på cykelpass eller på gym överhuvudtaget. Visserligen är den uppblandad med mer välkänd och "vanlig" musik, men grunden består allt som oftast av synth och annan elektronisk musik. Och musik betyder mycket för mig så det är extra roligt att få kommentarer om detta!

Eftersom det är färre klasser under sommaren är det inte säkert att jag lyckas få någon fast klass nu på ett tag, men förhoppningsvis får jag en i höst igen. Helst vill jag ha en morgonklass för jag tycker det är skönare på något sätt. Jag är trots allt en morgonmänniska och jag gillar att starta dagen med endorfinpåfyllning. Visserligen finns en nackdel och det är att man kanske inte kan köra riktigt lika hårda pass. För även om jag tjatar så äter inte alla innan morgonträning. Ta dagens pass exempelvis. Ett pyramidpass bestående av tre pyramider med tre olika pulsnivåer. 4min på 75%, 3min på 85%, 2min på 95%, 3min på 85%, 4min på 75% och så vidare. Tre vändor, riktigt jobbigt! Själv var jag helt slut efteråt och jag tror nog de andra kände det samma. Men så är det också sista upplägget innan finalen. Det ska vara tufft! Men kanske ingen man kör klockan sju på morgonen? Eller jo, jag gör det gärna, men jag äter ju å andra sidan alltid innan. Men frågan är om deltagarna kan lära sig? Hm, tål att funderas på. Om jag nu får någon morgonklass till mitt förfogande vill säga. Time will tell.

Tvättmaskiner och maramål

Idag vilar jag springbenen och fixar med lite nödvändiga grejer. Som att paniktvätta exempelvis. Jag tvättar ungefär var 7:e dag men har alltid tvättkorgen full känns det som. Och jag måste ju erkänna att det känns lite frustrerande när man inser att det inte finns någon passande tvättid ledig på många dagar framöver. Så jag tjyvar på någon annans. Eller rättare sagt jag lånar den sista halvtimmen och hoppas att folket som bor ovanför tvättstugan står ut med att en tvättmaskin (Den andra var inte urplockad och jag vågade inte röra. Det betyder att alla tvätt ändå inte blir tvättat idag. Suck.) brummar någon halvtimme efter 22. Jag behöver en egen tvättmaskin! I och för sig skulle den inte få plats i min lägenhet, men ändå. I-landsproblem!

Självklart skulle jag ha en rosa!

En annan sak jag roat mig med idag är att kolla startgrupp inför maran. Jag har ju startnummer K117 och kommer alltså starta i grupp C. Det är den främsta (förutom elitgruppen) som kvinnor tillåts starta i så jag får väl vara nöjd antar jag. Och det var faktiskt inte så fasligt trångt förra året och värre lär det väl inte vara? Jag börjar bli lite nerväs tror jag. Det är ett oerhört högt mål jag satt och vissa dagar känns det ouppnåeligt. Vissa dagar känns det som att det kan gå, men oftast känns det tufft. Jättetufft. Jaja, den som lever får se. Världen lär ju inte direkt stanna om jag hamnar på fel sida strecket. Sålänge jag inte springer långsammare än sist blir jag nöjd. Tror jag.

Lite lätt besatt

Jag är lite lätt besatt av denna låt:


(Ok, ni får ignorera textningen, hittade ingen utan.)

Jag och min lillasyster har nån slags gen som gör att vi kan spela en och samma låt på repeat ungefär 20 gånger i rad utan att tröttna. Tids nog tröttnar vi väl i och för sig, men det tar ett bra tag :)

Förövrigt kan jag återigen konstatera att det inte är supersmart att planera in korta intervaller (9x400m) dagen efter ett armypass oavsett om jag är instrutör eller ej. Trodde jag skulle klara mig undan träningsvärk och trötthet när jag "bara" instruerade och alltså inte var lika aktiv som vanligt, men nä då. Att dessutom köra dessa intervaller på morgonen när jag, visserligen fått i mig frukost men, knappt är vaken är inte heller ett jättesmart drag. Dock hade jag inte så många andra alternativ och nu är det gjort. Rätt bra gick det också trots allt. Snabbaste gick i 3:50-fart (Den sista såklart, som alltid.). Det tar sig. Nu jobb hela dagen och kvällen. Och resten av veckan känns det som. Söndag är enda lediga dagen, men det ska nog gå bra. Bara tio dagar kvar tills jag får kramas.

Yoga, fika, shopping, slapping, backar och middag

Jag är mitt uppe i ytterligare en ledig helg vilket är så himla skönt! Även om jag tycker det är väldigt skönt att vara ledig mitt i veckan så är ändå helgledighet något speciellt. Än så länge har jag utnyttjat detta på ett mycket bra sätt och jag hoppas att även denna dag blir effektiv och bra.

Igår började jag dagen med frukost följt av ett poweryogapass. Jag har aldrig kört poweryoga innan utan nästan enbart anusara och mest för en och samma instruktör. Sedan denna instruktör blev mammaledig (och jag även bytte gym/jobb) har jag nog bara kört ett rent yogapass och det var också för en anusaraintruktör. Jag är inte tillräckligt insatt i vad skillnaderna är mellan alla de yogaformer som finns, men jag antar att poweryoga är den mest gymanpassade och mest basic form av yoga. Just gårdagens pass var väldigt basic och inte helt olikt Body Balancens olika flöden vilket jag tyckte var lite tråkigt. Då kan jag ju lika gärna fortsätta att köra enbart Body Balance som jag ju älskar. Jag saknar anusarayogan och jag saknar min favoritinstruktör! Men oavsett så var det en bra start på min lördag och direkt efter åkte jag in till stan för en fika med två vänner följt av en liten sväng på stan.

Efter att sedan ha ätit lunch, läst lite och varit allmänt slö gav jag mig ut för lite backträning. Jag var lite osäker på hur fötterna skulle reagera men det gick finfint! De stramade lite mot slutet men gjorde inte ont. Själva springandet gick också toppen och jag kände mig till och med snabb. Liksom förra backpasset valde jag en backe med lite jämnare och flackare lutning än min vanliga backe och jag tror det är bra för mig. Dels är det lättare att fokusera på att hålla en bra teknik, dels samlar jag inte på mig mjölksyra och dels ger det mig en boost av att få känna mig snabb. Sen tror jag givetvis att det är bra att köra lite brantare backar också, men då blir det ju mera mjölksyraträning och genast mer slitsamt.

I vilket fall var mina tider relativt jämna och det gick lite snabbare än jag trott. Under den sista intervallen kunde jag i vanlig ordning inte hålla mig ifrån att spurta på lite extra så denna gick under 4-fart! Coolt! (Även om det bara var drygt 200m) Om någon mot förmodan skulle vara intresserad av att veta hur snabbt/långsamt det gick så kan man se det nedan. Om man inte är intresserad kan man scrolla ner lite :)

1. 4:20 min/km
2. 4:14 min/km
3. 4:15 min/km
4. 4:09 min/km
5. 4:13 min/km
6. 4:06 min/km
7. 4:09 min/km
8. 4:16 min/km
9. 4:03 min/km
10. 3:48 min/km (!)

Tidsmässigt sett tog intervallerna 51-53sek förutom den sista som tog 47sek.

Kvällen avslutade sedan med middag med tillhörande vin tillsammans med Annika och Erika. Ett superbra avslut på en bra dag. Idag gör jag cykelpass, försöker förstå mig på min deklaration, vickar på en armyklass, springer ett kort återhämtningspass i skogen och laddar för en mycket intensiv vecka. Vad gör du?

Fottestarpass på finaste stället

Såhär såg det ut vid Härlanda tjärn i höstas

Jag hade ju lite lösa planer på att springa Lerumsloppet (Har även upptäckt att det går ett lopp i Kungsbacka. Något att lägga på minnet inför nästa år!) imorn, men eftersom fötterna varit som de varit den senaste veckan bestämde jag mig tidigare i veckan för att låta bli. Fast med tanke på hur pigga och studsiga benen var idag skulle det kanske gått hyfsat på den (vad jag kan utläsa av banprofilen) rätt backiga banan. Jag har nämligen varit ute på ett skön testafötternapass runt Härlanda tjärn som är ett litet tjärn i Skatåsområdet. Ett av de finaste ställen jag vet i Göteborg. Bara springa på känsla vilket idag intensitetsmässigt blev något mer ansträngande än vanlig lättdistansfart. Dit, runt och hem är det 8km och alldels lagom. lite småbackar, lite asfalt, mycket grus och fina omgivningar. Dum som jag är glömmer jag ju alltid mobilen när jag springer här i fint väder så det blir ingen bild idag heller. Men nu till det väsentliga; fötterna gjorde inte ont! De kändes lite, men gjorde inte ont. Härliga känsla! Och Garmin (som jag förövrigt döpt till Garfield efter världens finaste och goaste katt familjen hade när jag var liten) visade att snitttempot låg på 5:08 min/km med en snittpuls på 77% trots att det var rejält blåsigt. Roligt! Dock ingen tävling imorn, nu gäller det att ta det lugnt och fint här och inte rusa iväg och få ont igen. En dag i taget så borde jag vara helt som vanligt snart. Min kropp brukar inte svika mig om jag bara behandlar den väl.

Garfield, Världens finaste och goaste katt, som bäbis.

Det är nästan så jag tror att jag drömmer

Det fortsätter att hända bra grejer på jobbfronten. Idag har jag jobbat min tionde sista dag bland mina gamlingar. Från och med den elfte maj kommer jag jobba heltid på löplabbet! Det känns såklart jättekul! Även om det inte är mina drömmars drömjobb så ligger det iallafall både närmare detta och i linje med en av sakerna jag älskar mest av allt. Löpning. Lägg därtill att jag kommer få vistas i en mycket motiverande miljö, slipper oroa mig för hur många timmar jag skrapat ihop, kommer få betald semester och ett fast (om min provanställning faller väl ut) jobb för första gången i mitt liv! Det är nästan så att jag tror att jag drömmer. Är det äntligen min tur nu?

Dock tror jag faktiskt att jag kommer sakna mina gamlingar lite. Inte alla, en del ska det bli rätt skönt att slippa, men vissa små guldklimpar kommer ha en plats i mitt hjärta en lång tid framöver. Och en annan nackdel är att jag inte kommer kunna åka på lika långa helgbesök i storstan, men det får helt enkelt fungera på något vis ändå. Sen fredag kväll till tidig måndag morgon är ända ganska många timmar tillsammans. Och ännu har jag två långhelger på Lilla Essingen framför mig. (Båda två innehåller tävlingar!) Och jag kommer få ha en liten (betald!) sommarsemester! Fördelarna slår nackdelarna med hästlängder. Självklart! Jag är så glad att jag äntligen kommit en bit på väg!

På fotfronten är det något bättre, men jag väntar minst en dag ytterligare med att utsätta fossingarna för större belastningar. Jag hade väldigt gärna velat köra army idag, men inser det kloka i att välja enbart Body balance. Body balance och en kväll utan måsten. Bara jag och vad jag nu kan tänkas vilja göra. En god middag, kanske ett glas vin och kanske en skål med smågodis? Vi får se vad kroppen och sinnet vill efter att ha blivit lite utstretchad, coretränad och mediterad. Älska Body balance!

Gårdagens intervaller

Det var roligt att springa i nya skorna och det var roligt att ha Garmin på armen! Skorna var studsiga och sköna och med Garmin kan man köra med gåvila utan att distansmätningen blir helfel. Jag gillar nog gåvila lite bättre än ståvila eftersom det blir lite mera flyt på nåt vis. Visserligen fortfarande rätt "hackigt" jämfört med joggvila, men jag upplever att jag hinner återhämta mig på bästa sätt genom att gå. Om jag joggar tar det lite längre tid och om jag står still känns det som om eventeull mjölksyra går bort långsammare (Vilket den ju teoretiskt sett också gör.)

Eftersom jag körde i Skatås varierade ju tiderna rätt rejält mellan intervallerna. Även om 8km spåret är bra mycket mindre kuperat än övriga spår så finns några ordentliga backar. De två värsta hamnade båda i den andra intervallen. Det märks:

1. 4:30 (under första tog jag det lite lugnare)
2. 4:41 (svagt upp, brant upp)
3. 4:15 (platt och med en nedförsbacke)
4. 4:16 (platt, lite upp, lite ned)
5. 4:23 (lång men ganska flack backe, platt)
6. 4:10 (nedför, uppför, platt)

6 x 1000m med 200m gåvila mellan varje intervall. Jag kände mig nog inte helt på topp, men det gick heller inte jättedåligt. Helt ok och godkänt.

Nu blir det (tyvärr) ett par dagars löpvila. Mina fötter är onda. Det är lite svårt att förklara på vilket sätt, men jag har ont i hålfötterna/fotvalven. Jag hade samma ont i ena foten en period under förra vintern. Precis som nu var det onda bara där en dag, varierade från dag till dag och var en dag helt plötsligt borta. Det spelade ingen roll om jag vilade eller tränade, det gjorde ont till och från oavsett. Jättekonstigt! Nu är det om möjligt ännu konstigare för ibland känns det ingenting, ibland gör det lite ont i båda, ibland gör det mycket ont i båda, ibland gör det bara ont i vänster, ibland gör det bara ont i höger, ibland känns det ingenting, ibland gör det ont när jag går men inte när jag springer och så vidare och så vidare. Igår gjorde det rätt ont i vänster under morgonen och förmiddagen. Det gick sen över och när jag sprang iväg kände jag ingeting. Men mot slutet började det göra jätteont i höger fot och de sista hundra minuterna haltade jag. Igår kväll hade jag mindre ont men nu när jag vaknade hade jag mer ont. Jäkligt konstigt!

Jag tror att det hela kan bero på att jag, på grund av blåsor och skav på lilltårna, går runt och spänner mig och belastar fötterna konstigt. Så min plan är att först försöka få bukt med tårna. Idag tänker jag spendera så lite tid som möjligt i skor. Det får bli steg ett. Fortsättning följer..

Skobyte i springfabriken

På några dagar har jag övergett både Polar och Nike. Kanske inte för alltid i och för sig, men iallafall för en tid. Idag har jag efter lite beslutsångest skaffat mig dessa. Valet stod mellan dem och dessa, men då de senare kändes lite väl smala för min fot blev det de första. Under expertutlåtande testade jag mig dock igenom rätt många modeller och märken och det är verkligen svårt att bestämma sig för vad som känns bäst. Förmodligen kommer jag ju gå omkring och sukta efter fler nu när jag fått förmånen att vistas bland alla skor. Jag har ju länge velat ha åtminstone två par att variera mellan men inte riktigt haft råd. Men lite längre fram kanske jag faktiskt kan få det (råd alltså) och lagom till sommarens fokuserande på mildistansen kanske jag får möjlighet att komplettera med ett par riktiga lättviktsskor. Vi får se.


Nä, jag köpte dem faktiskt inte för att de är rosa. Men det är ju en bra bonus :)

En intressant grej är dock att sedan jag sist provade ut skor har mitt steg ändrats lite. Eftersom jag har trivts så bra i mina Nike structure triax har jag bara fortsatt att köpa dessa och det var nog närmare två år sedan jag senast gjorde en analys. Då skulle ett par skor som Asics DS Trainer antagligen inte funkat så bra med min dåvarande rätt så kraftiga pronation (överpronation?), men numer går det tydligen utmärkt. Roligt! Jag har ju hört så mycket gott om dessa, så det ska bli spännande att få testa. Och det ska jag göra redan nu; tusingar och Skatås here I come!

Lite annorlunda, lite bättre

Detta är före Garmin. Ännu finns ingen efterbild.

Det blev inga långa intervaller för mig och Garmin ikväll. Det blev inget spring alls. Mest för att jag känner mig helt överkörd men också för att jag kommer få besök av en fin barndomsvän och ändå kommer behöva planera om hela träningsveckan. Och det är klart jag gör det, vänner är vänner och träning är faktiskt bara träning. Dessutom kommer jag garanterat att prestera tio gånger bättre imorn förmiddag. Piggare och kanske till och med i nyinköpta skor. Mycket roligare!

Istället ägnar jag mig åt slapping uppblandat med lite nödväntigt fix samt eventuellt någon form av yoga eller strethpass senare ikväll. Om jag orkar hålla mig vaken vill säga..

Garminspring

Vi hann aldrig med något spring igår och det var väl egentligen lika bra eftersom jag inte förespråkar träning dagen efter större alkoholintag (Men ibland lever jag inte som jag lär..). Nu på morgonen har jag dock varit ute på en liten tur. Jag kanske inte studsade upp ur sängen, men visst kändes det lite spännande att få ha Garmin på armen (Förlåt Polaren). Jag har inte hunnit kolla igenom alla funktioner och inte heller kollat igenom vad man kan se i dataprogrammet. En puls- och fartkurva är det enda jag fått fram hittills.


Lagom långt och lagom långsamt

Ikväll blir det långa intervaller i skatås om fötterna funkar som jag vill (De är beter sig väldigt konstigt, hinner inte berätta nu dock.) men först ska jag jobba bland springskor. Hoppas ni har en bra måndag!

Jag har fått en Garmin!

Igår hade jag lite födelsedagsmingel och även om mina matmuffin satt fast i formarna så blev det en bra kväll. Det var roligt att få samla så många av mina fina vänner på en och samma gång och även om det var trångt så tror jag alla hade det trevligt. Det bästa av allt var dock att ett gäng av gästerna hade samlat ihop till en Garmin åt mig!! Tack, tack, tack!

Dagen är fylld av aktiviteter men förhoppningsvis hinner vi med en kort liten provtur i eftermiddag! Åh, det kommer bli ännu roligare att springa nu! :)

Den som väntar på något gott..

Jag har varit ute och fartlekt i solen och även om jag känner mig som en elefant som kommer dunsande och flåsande (kassa skor, lite halvtrötta ben och astma ger ingen gasell) var det ett bra pass. En sluttande stege med 6min, 5min, 4min, 3min, 2min, 90sek, 60sek och 30sek. Lika lång joggvila som jobb. Inga dunderfarter men heller inget jättemesande. Totalt sett drygt 15km att sätta in på kilometerkontot.

Strax är det dags att gå iväg till jobbet men när jag går därifrån vid åtta ikväll har jag en ledig helg framför mig. En ledig helg tillsammans med den bästa i världen. Och som om inte det vore nog kommer som sagt ytterligare ett gäng fina människor på besök imorn kväll. Men innan dess ska det ätas utemiddag, springas långpass på 3mil och fixas och donas. Sen blir det rosévin för hela slanten. Tänker ignorera vetskapen om att söndagen kan komma att bli lite halvjobbig.

"I can feel that something starting, starting soon"

Dagarna tickar på och imorgon har sjutton dagar gått. På lördag firar jag min födelsedag tillsammans med ett gäng fina vänner. Roliga saker händer, det kanske är detta som är mitt år?



Dock finns det ju bitar som fattas för att livspusslet ska bli komplett. Men det kommer, det kommer. Tids nog är det min tur all the way.

Soligt och backigt

Hur bra känns det inte när man vaknar pigg och utvilad klockan kvart i sju? Klockan kvart i sju en morgon då solen redan strålar från en klarblå himmel. Klockan kvart i sju en ledig dag (bortsett från cykelklassen ikväll, men det räknas ju knappt som jobb). Klockan kvart i sju en dag då det ska springas backintervaller. Att tvingas gå upp sjukligt tidigt har även sina fördelar; att vakna strax innan sju känns som värsta sovmorgonen.

Jag avskyr egentligen backar, men på något konstigt sätt älskar jag backintervaller. Kanske inte just när jag är mitt uppe i det, men alltid på nedvägen och definitivt på hemvägen. Idag ska jag testa en annan backe än den jag brukar springa i. Ombyte förnöjer. Dessutom ska jag få sällskap av en kollega från förra jobbet/gymmet. Roligt!

Jag ska också köra löpskolning. Har lovat mig själv att verkligen ta tag i denna nu och lägga ner lite tid på det. Det har jag tänkt göra länge, men av någon dum anledning hela tiden skjutit upp det. Jag brukar vara rätt duktig i perioder, men det var längesedan jag hade en duktighetsperiod nu. Men nu är det dags. Två till tre gånger i veckan, runt tio minuter per gång kan ju inte vara så svårt att få till! En gång är redan gjord, idag är det dags för veckans andra session. Jag kommer bli en gasell! (Eller inte)

Fotstatus

De repar sig lite för varje dag mina stackars sargade fötter. I söndags fick de orka med 3km återhämtningsjogg och igår knappa 11km lättdistans. Idag har de dock fått vila. Jag hade en ambitiös plan om balance och army, men insåg tyvärr att 1. Fötterna behöver lite återhämtning och 2. Jag har mycket att fixa med inför min födelsedagsfest. Så idag har fossingarna "bara" fått traska runt på jobbet i 7 timmar och därefter gått en runda på Ikea. Plus lite transportgång också då.

Annat jag hunnit med är att göra en ny omgång pepparkaksmüsli (ja det är vår, men pepparkaksmüsli är gott ändå) samt exprimenterat fram någon slags glass (återstår att se hur resultatet blir). Jag hade en halvfull förpackning vispgrädde med utgångsdatum idag i kylen och eftersom jag ogillar att slänga mat vispade jag upp denna, blandade i en halv bruk vaniljkesella och ett par nävar frysta hallon. Sen fyllde jag en burk med detta och satte in i frysen. Kan vara bra att ha någon dag framöver när suget efter något mumsigt sätter in och jag är för lat/det är för sent för att gå till affären.

Vårkänslor

Vårig indiepop som får mig att vilja dansa runt med ett glas rosévin i ena handen och en god vän i den andra!

Glädjande intensivt

En ny fullspäckad vecka är här och den börjar med jobb 12-21. Det är nog den tid jag ogillar mest, för hela dagen försvinner liksom. Men, men man kan inte få allt. Det har hänt lite bra grejer på jobbfronten på senaste tiden. Inte så att jag fått drömjobbet (som ser ut ungefär såhär) men jag har fått ett vikariat på 75% på det äldreboende jag jobbat mest på, som ligger nära mitt hem och som jag trivs bäst på. Inget långtidsvik utan med månadsvis förlängning, men det passar ju mig jättebra eftersom jag hela tiden söker annat. Det känns skönt att kunna planera sitt liv lite mer än någon vecka framåt och jag trivs trots allt ganska bra bland gamlingarna.

Illustration: min finaste Jenny

Men något som känns ännu bättre är att jag fått extrajobb på Löplabbet! Än sålänge har jag bara varit där och gått bredvid två halvdagar men jag kan redan nu säga att jag kommer trivas superbra! Dock är det sjukt mycket skor att lära sig så jag har att göra om man säger så. Men fatta vilken inspirerande miljö! Löpning och löpare dagarna i ända, lika kul som drömjobbet fast på ett annat sätt. Riktigt riktigt roligt! Och så blir jag ju kollega med denna fina kvinna, vilket också är kul!

Men nu ska jag strax byta om och se hur fötterna mår idag. Perfekt springasaktaoch baranjuta-väder ute, så jag hoppas att de tillåter mig att njuta också. Ett av de sista passen för både fotpod och nuvarande skor, i veckan ska jag köpa både Garmin och nya skor! Och så ska jag färga håret, förbereda en födesledagsfest, springa en massa, cykla 7st maxintervaller, army traina, balanca, klippa luggen, köpa vin, jobba en hel del, få besök av min underbara, dricka bål och annat gott tillsammans med fina vänner, vara bakis, städa och fixa. Jag ska leva. Vad ska du göra?

Starka ben men veka tår

Jag kom precis att tänka på att man nog kanske inte "räknas" som ultralöpare förän man har tävlat på en distans längre än marathon/sprungit längre än marathon på ett tidslopp? Men skit samma, vad spelar etiketter för roll? Jag är iallafall nöjd med att ha slagit distansrekord med 13km. (Fast som vanligt börjar jag ju otåligt redan fundera på om jag inte kunde tagit 60km när jag ändå höll på. Typiskt mig att aldrig bli nöjd (även om jag självklart är nöjd ändå). Men det får bli nästa gång.)

Jag vet att man inte ska jämföra sig med "alla andra", men det är ju så lätt att det blir så. Med tanke på hur snabbt "alla andra" avanccerar borde jag väl sprungit ultradistans för länge sedan, men samtidigt tror jag att min kropp i slutändan kommer tacka mig för att jag skyndar långsamt. Skyndar långsamt, håller mig skadefri och bygger både snabbhet och uthållighet. (Även om jag föredrar att springa längre än snabbt vill jag samtidigt göra bra tider på milen. Jag vill liksom vara bra på allt vilket också är typiskt mig. Jaja, ett steg i taget, ett mål i sänder.)

Någon kanske undrar hur kroppen mår idag? Jo tack, bara fint. Om det inte vore för fötterna vill säga. Stackars, stackars sargade tår. Jag har nog väldigt känsliga tår för jag får väldigt lätt blåsor både här och där. Dock främst under lilltårna. Jag förstår dock inte riktigt varför just där, för hur mycket jag än filar (eh.. jag filar väl kanske lite för sällan ska väl erkännas) så är alltid "huden" jättetjock där. Usch, mina fötter är verkligen inte vackra. Men hur som helst. Igår kväll kunde jag knappt gå och än värre var det när jag hade skor på mig. Jag måste sett helt sjuk ut när jag långsamt, långsamt stapplade mig till och från hållplatsen där jag var på middag. Visst var benen lite stela också, men främst var det tårna som gjorde ont och när jag satt på vagnen hem funderade jag seriöst om man kan sjukskriva sig för att man har så ont i tårna att man inte kan gå. Haha. Även under tiden vi sprang var det främst tårna som gjorde ont. Visserligen stumnade ju låren, men det var inte värre än i slutet av ett vanligt lite längre långpass. Med skillnaden att jag sprang längre tid med stumheten såklart.

När jag vaknade av alarmet fem över fem i morse tog jag det säkra före det osäkra och svalde två panodil tillsammans med frukosten. Promenaden till hållplatsen var inte direkt behaglig, men åtminstone bättre än igår kväll. Väl på jobbet gick det faktiskt helt ok. Skor där tårna är fria är bra grejer.

Nu på kvällen känns det faktiskt rejält mycket bättre och jag har till och med återhämtningsjoggat i 3km. Och yogat lite för mig själv. Så det blir nog bra det här. Och benen då? Jo, baksidorna är stela, men inte värre än efter vilket lite hårdare pass som helst. Grymma ben är vad jag har!

Och så slutligen en liten sammanfattning av dagen:
Start i Skatås. Första 17km gick i riktig terräng. Underbar natur, men inte så jättebra springunderlag. Eller jo, jättebra för att träna upp stabiliteten i leder och öva reaktionsförmåga, men kanske inte jättebra att springa ultralångt i. I Jonsered vek jag, Madde och Jonathan (en vän från mitt gamla gym som innan igår som längst hade sprungit 18km. Han stoppade på 50km och ökade alltså med 32km!!!) av från resten av gänget (som vi till största delen lyckats få dit via en tråd på funbeat och aldrig träffat tidigare) och sprang som planerat vidare mot Partille. Väl där bar det iväg på den jobbigaste delen både mentalt och fysiskt. Kuperat, blåsigt och inte ens halvvägs. Stannade i Bergsjön och köpte cola och forsatte sen mot Angered. Där fick Madde tyvärr avbryta pga knäproblem, men hon mötte senare upp på cykel (Tack för peppet från cykeln!) i Kärra, där även, en för mig ny bekantskap -Anneli, slöt upp. Vidare mot fina omgivningar i Skogome och Lillhagen och ner till Backaplan och Götaälvbron. Därifrån var det verkligen mina hemkvarter och sista biten upp mot skatås ökade vi faktiskt tempot. Även om jag inte hade några tankar eller ambitioner med avseende på tempo känns det bra att vi trots det mycket långsamma tempot på terrängdelen kunde springa 55km på strax under 6 timmar effektiv tid. Med stopp inräknat tog det såklart lite längre tid, men jag är nöjd och glad!

Jag har sprungit ultra!

Jag ser ju helt färdig ut, men skyller på att jag försöker stretcha med solen i ögonen :)

Hinner inte skriva så mycket nu eftersom jag, tack och lov, ska hem till min bästa Jenny på middag. Och innan dess bör jag nog duscha, få i mig mera energi och vätska samt (låta benen) ligga på spikis (ja det är min spikmatta alltså). Men jag kan lite stolt meddela att jag äntligen lyckats passera den där ultralinjen. 55km blev det totalt och en längre rapport kommer tids nog. Förhoppningsvis imorn eftermiddag när jag kommit hem från jobbet. Tills dess kan ni ju underhålla er med liverapportering från TEC!

Nu springer vi in våren!

'
Ungefär såhär kommer dagen se ut. Fast med upp till 10km längre, då det tydligen blev fel i uppritandet :) Sista knappa 2 milen går i terräng. Riktig terräng. Jag är lite nojig för den biten. Hoppas det är lite torrare än sist..

Idag ska jag och Madde, tillsammans med några andra, spendera dagen i vårskolen. Jag funderar just nu över om det är dags för 2010-invigning av knälånga tights eller inte. Jag tror jag ska satsa på det, med kompressionsstrupor till blir det ju inte någon stor skillnad mot långa. T-shirt och jacka, inga vantar. Nä nu är det dags att springa in våren!

Morgonjogg is the grej!

Jag har sagt det flera gånger förut och jag säger det igen; när det känns så där fruktansvärt svårt att kliva upp ur den varma sköna sängen för att istället sätta på sig springkläder och ge sig ut ska man tänka på hur fantasktiskt det (allt som oftast) känns när man väl har blivit lite varm. Idag precis som så många gånger förr var det ren och skär lycka att få vakna tillsammans med staden. Jag hade väntat mig en segstartad och trött kropp med tanke på först army i tisdags och sedan maxintervaller på min cykelklass igår, men inte då. Fina kroppen var helt med på noterna trots lite träningsvärkiga ben. En skön känsla.

Efter en intensiv dag var det ungefär lika skönt att få träffa en kär vän över en fika och en body balance. Lyxade därefter till det med indisk hämtmat och nu ostkaka med vispgrädde och jordgubbssylt. Den obligatoriska stora kvällskoppen te till detta och jag är snart redo för sängen. Imorn väntar en ännu intensviare dag. Dock utan fysisk ansträning, jag vilar benen inför lördag, då det ska springas riktigt långt. Långt som i ultramarathon förhoppningsvis.

Massa mat

Jag inser ju nu att det inte alls ser så välfyllt ut.. :)

Idag har det hänt lite bra grejer så jag har släppt gnället för en stund. Bland annat har jag handlat lite mat och belv glad av att se att kylskået är ovanligt välfyllt. Jag inser ju när jag ser det på bild att det ser väldigt tomt ut, men jag försvarar mig med att jag; 1. har en frys som är desto mer välfylld, 2. faktiskt har ett ganska stort kylskåp (tror jag) samt 3. att de där lådorna som sitter längs ner faktuskt är fullproppade med rotfrukter och grönsaker och det gömmer sig lite smågrejer i de där små facken i dörren. Under mina samboår fanns det mer grejer men det kanske inte är så konstigt. Två äter ju mer än en.

Drömmer om springkläder

Idag är jag mindre gnällig men jag drömmer hopplöst om massa saker jag vill ha men inte kan få. I och för sig kanske det räknas till att vara gnällig? Skit samma. I vilket fall vill jag väldigt gärna ha denna. Jag skulle verkligen behöva en ny springjacka eftersom min äldsta (som väl är typ fyra år gammal) börjat bli väldigt sliten. Den är fortfarande röd och fin men reflexdetaljerna har gulnat och lite småskavanker har bildats här och var. Min fina rosa som jag köpte för ungefär ett år sedan är visserligen fortfarande lika fin men man vill ju gärna ha två stycken att variera mellan. Jag har faktiskt ytterligare en jacka som jag fick gratis sist jag köpte skor, men den har inga fickor och sitter inte särskilt bra på mig. Stor och fladdrig och utan fickor, inga bra förutsättningar så därför används den rätt sällan.

Nä, jag vill ha den där fina svarta jackan med rosa detaljer! Köpte ett linne ur samma kollektion (Varför finns så få bra löplinnen? Jag har letat efter ett likt detta i flera år men inte hittat. Finns ju mest bara t-shirts och crafts "underklädeslinnen" överallt.) för några veckor sedan och en matchande jacka skulle ju sitta fint. Problemet är att jackor är dyra och jag måste köpa nya springskor vilken vecka som helst. (Och en garmin men den fick jag ju pengar till i födelsedagspresent så det räknas inte) Känns som det var igår jag köpte nya (det var i mitten av december) men när jag kollar funbeat så visar det sig att jag i dagsläget har sprungit 987,3km i dem. Plus att det blivit ett stort hål i meshen på utsidan av stortån på ena skon. Blä. Nackdelen med att springa mycket (allt är relativit men jag tycker att jag springer rätt mycket (5-8,5 mil/vecka) även om jag ligger långt efter många andra) är att jag måste köpa nya skor så ofta. Och skor är tyvärr dyra. Suck. Jag är visst ganska gnällig idag också trots allt :)

Gnälligt

Idag är jag gnällig. Kanske beror det på att jag vaknade med en lätt men mycket störande huvudvärk som har hållit i sig hela dagen, eller kanske för att man helt enkelt har sådana dagar ibland. Jag irriterar mig på såväl livets små och stora orättvisor som struntsaker som det är mycket onödigt att ödlsa energi på. Till råga på allt "upptäckte" jag att mina ben har blivit totalförsvagade under kvällens army. Jag orkar typ ingenting längre! Usch, en mycket tråkig insikt. Måste försöka pussla med livspusslet ytterligare lite för att på så sätt få in fler sådana pass. I teorin skulle jag ju kunna köra army för mig själv, men hur bra skulle det gå? Jag är faktiskt en riktig latmask innerst inne och skulle aldrig kunna pressa mig till samma jobbighetsnivå på egen hand. Funderar ibland på att starta upp utomhusarmy, men det finns två problem med detta;

1. Hur mycket kan jag då köra själv? (Antagligen inte särskilt mycket alls, tom mindre än när jag instruerar den vanliga armyn)
2. Skulle någon vilja (betala för att) vara med?

Jaja, i väntan på en klarare insikt får jag pussla och kanske ta mig råd att vara med på någon annans armycamp. Och så omvandlar jag gnällenergin till något bra samtidigt som jag tänker på att jag är ledig i två dagar, att det finns två positiva grejer på agendan imorn och att jag kanske äntligen får min första erfarenhet av ultralöpning på lördag.

Från en dag till en annan

En gång i tiden var jag faktiskt såhär cool..

Påsken är snart slut och jag har hunnit bli ett helt år äldre. Bara från en dag till en annan sådär. Eftersom jag mest har sysselsatt mig med att jobba har jag inte hunnit reflektera så mycket över hur detta känns. Men om ett par timmar tänkte jag ge mig ut på en baraspringasomjagkännerrunda och låta tankarna fladdra fritt. Egentligen hade jag tänkte köra backe idag, men jag känner verkligen att jag skulle behöva få samla mina tankar och bara njuta. Därför byter jag plats på två av veckans pass. Inget fokuserande och ingen koncentration på att hålla räkning på antalet intervaller. Bara springa rätt upp och ner.

En dags jobb kvar innan två dagars välbehövlig ledighet. Jag känner att det är dags att ta tag i saker och ting och försöka bringa någon slags ordning på framtiden.

Påskafton med (lånad) Garmin!

Sötaste Madde låndade ut sin Garmin till mig över helgen och idag gav jag mig ut för att testa. Eftersom torsdagens långpass blev som det blev (väldigt bra tålamodsträning och väldigt bra stabilitet-, vrist- och reaktionsförmågaträning, men inte så fartigt som jag tänkt mig.) hade jag bestämt mig för att springa ett kortare långpass i högra fart. Och vilken fart sen!!! Måste varit en kombination av att jag hade en livs levande (nåja, men det kändes lite så) Garmin på armen, att solen sken och det var vår ute på riktigt samt att jag kunde springa utan vantar och med endast t-shirt under jackan, som gjorde att jag hade så snabba ben. För snabba var de, trots att baksidorna hade en sämre dag och "krampade" mer eller mindre från början till slut. Första milen gick på nästan exakt 52min. Då är ju även uppvärmningen medräknad så det är ju grymt bra! Men andra milen gick på 50min! Detta trots att jag faktiskt började känna mig ganska sliten. Halvmaran passerade jag på 1:46 vilket ju måste vara min näst snabbaste (gbgvarvet sprang jag på 1:45 förra året (utan att maxa helt eftersom maran låg bara två veckor efter)) sådan tid och definitivt min snabbaste sådan på träning. Total blev det 21,9km i 5:04-fart! Var det verkligen jag som sprang?

Ni fattar att jag måste ha en Garmin va? Nu ska jag åka till jobbet. Hoppas ni har en ledig och härlig påsk allesammans!

Biffigt

Jag jobbar på. Både med jobb och träning. Igår släpade jag mitt ganska omotiverade jag till ett av få gym som öppna. Ibland kan det vara riktigt kul att köra styrka, men inte igår. Inte blev det bättre av att det var fullt av folk överallt och jag knappt fick plats med mina utrymmeskrävande balansövningar. Till råga på allt irriterar jag mig sjukt mycket på alla biffkillar (En liten klick killar som verkar tro att de äger gymmet och kategoriseras av sina höga läten när de lyfter sina stora vikter.). De stirrar på en som man vore totalt dum i huvudet som står på balansbrädan och gör djupa (eh.. så djupa som möjligt iallafall, jag är inte riktigt här än) enbensböj UTAN VIKTER. Testa själv istället för att glo ville jag skrika. Kan inte hjälpa det, men jag klarar verkligen inte av denna typ av killar. Jag kan verkligen elda upp mig (inombords) något enormt bara genom att studera deras ofta bristande teknik och framförallt när jag hör dem prata och jag märker att de egentligen har noll koll. Därför var det jättekul när jag vid ett annat tillfälle på ett helt annat gym råkade få bli vittne till hur en sån där biffkille skulle försöka sig på klättrande planka. Eller nja, egentligen var han nog bara en biffwannabe för han var inte så överdrivet stor, men det spelar ingen roll. Oavsett vilket så hade jag iallafall observerat honom och hans kompis när de ganska högt låtande gjorde tunga bicepscurls. De verkade alltså vara grymt starka. Men sin egen kroppsvikt i plankan kunde de inte rå på och definitivt inte en klättrande sådan. Jag log lite för mig själv i smyg och tänkte att jag kanske skulle be dem börja med army training eller något liknande :)

Suddigt vid ett annat tillfälle när jag faktiskt hade mycket plats. Fråga mig inte varför jag håller handen på magen. Ser ju helkonstigt ut.. :)

(Förlåt om jag upprörde någon nu, det var inte min mening. Jag menar inte att alla som är ute efter att bygga stora muskler är störiga, att alla "byggare" har felaktig teknik eller att jag på något sätt skulle se ner på dem som väljer att träna/leva på detta sätt eller att mitt sätt att träna skulle vara bättre. Jag tränar för mina mål, de för sina. Jag tycker bara det är lite lustigt att denna lilla klick av så grymt starka killar inte orkar så mycket när det kommer till enklare grejer. Och så blir jag irriterad på att de tar så stor plats, i dubbel bemärkelse.)

I vilket fall så körde jag ett ostrukturerat och ofokuserat pass med fokus på core, balans och stabilitet. Får nog se till att planera lite bättre nästa gång. Jag måste veta exakt vad jag ska göra och helst ha det nedskrivet på en lapp, annars blir jag lätt handlingsförlamad. Lite konstigt då jag ju har hundratals övningar sparade någonstans inne i huvudet. Sen är det som sagt det där med plats. Jag håller ju mest till bland bollar, balansplattor och viktplattor (även om jag också använder skivstänger/dragmaskiner/hantlar) och av någon anledning är det alltid massa folk som ligger och gör miljontals situps, stretchar eller speglar sig där och av någon annan anledning är ofta dessa utrymmen små. Svårt att fokusera och fundera ut nästa övning då. I-landsproblem big time :)

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Här var det bra underlag..

25km med 20min fartökning efter 80min stod på schemat och eftersom det är roligare med två än en skulle jag och Madde springa ihop. Hon valde plats och hämtade snällt upp mig med bilen som sedan tog oss till ett ställe vid namn Härskogen. Aldrig hört talas om, men det lät bra. Det skulle finnas ett 15km spår och ett 10km spår (bland annat) och vi bestämde oss för att ta dessa. Ok, är det väldigt kuperat kan vi ju skippa fartökningen hann jag tänka innan första isfläckarna dök upp. Ok, vi skiter i fartökningen tänke jag då och sa i nästa andetag "om det ska vara sånt här underlag hela vägen blir det ju roligt". Haha vilket skämt! Det där underlaget skulle visa sig vara rena drömmen. Efter lite grus och asfalt kom vi rakt in i urskogen. Smala stigar med rötter, tuvor och stenar alternativt breda traktorvägar upplöjda som åkrar. Lite myrar och annan sankmark följt av isflak som brakade sönder när vi kom trippande. En varsin vurpa hann vi med. Madde halkade på ett isflak och jag fastnade med foten i ett lerhål. Redan efter någon kvarts "springande" var mina fötter genomblöta. Verkligen In to the wild!

Jaja, 15km klarar vi ju, det är inga problem sa vi och hängde i. Mattheten började komma och vi såg fram mot energin i form av bar/gel vi skulle få i oss väl tillbaks vid bilen. Sista biten var ett rejält kuperat elljusspår och vi insåg att trippande och hoppande tar på krafterna. Inte mycket ork i de benen direkt.

Lika bra att kliva rakt igenom, det var ju "rent" vatten, inte lera..

Men när vi väl fått i oss energin började jag känna mig lite bättre till mods och studerade tavlan där de olika spårnamnen stod. "Flodaleden 10km" var nästa spår. Flodaleden. Floda, är inte det väldigt långt bort funderade jag för mig själv. Jaja, det blir nog bra och så sprang vi iväg. I början var det ok underlag, även om det var en del snö här och där. Sen tog det bra dock abrupt slut. Resternade många långa kilomterar var en rejäl tålamodsprövning och jag var glad att nuvarande skor snart ska bytas ut mot nya. Vi vadade (ok, liten överdrift, men nästan så illa var det) över myrar, hoppade på stenar för att slippa den värsta leran och funderade över om vi inte skulle svänga tillbaks åt det håll vi kommit ifrån snart?

Till sist kommer vi till någon slags korsning. Två skyltar. på den ena står det "Floda 4km" och på den andra "Härskogen 6km" What?! Kommer vi inte tillbaks??? "Aldrig i livet att jag vänder tillbaks och tar mig igenom det där en gång till" utbrast jag och Madde höll med. "Äh, klart vi kommer tillbaks" Haha. Nä. Efter fyra mycket lååånga kilometrar där samma terräng fortsatte testa våra huvuden och blandades upp med lite sandlöpning och klättrande kom vi fram till en väg och en skylt. "Floda". Vi kom alltså inte tillbaks. Haha, vilket äventyr. Och hur ska vi komma tillbaks till bilen?! Vi sprang vidare en bit in i samhället, hittade en busshållsplats och insåg att en eventuell buss inte skulle hjälpa oss. Frusna och jäkligt hungriga beörjade vi desperat försöka få tag på skjuts och tillsist ordnade det sig. Nära sex timmar efter avfärd hemifrån trippade jag rakt in i duschen med mina blöta fötter. Sköljde av ben och skor i varmt vatten(tack tack tack för varmvatten!) och konstaterade att vi trots allt hade väldigt kul. Inte riktigt som vi tänkt oss, men shit vilken mental boost! (Maddes version hittar du här!)

Nä jag gör inte det fula tecknet, jag gör segertecknet! :)

Behöver jag nämna att påskgodiset smakar extra bra idag?

Mot nya marker

Godmorgon! Solen tittar precis fram och jag ska springa långpass tillsammans med denna donna. Nya marker ska erövras på min enda påsklediga dag. Igår hade jag fruktansvärd träningsvärk i min lilla rumpa och baksida lår. Löpskolning ska tydligen utföras mer regelbundet och att ha över ett halvårs paus var visst inte så bra. Idag känner jag mig dock som människa igen och hoppas att benen kommer tycka om de nya markerna.

1 april är det visst idag också, och jag ska göra mitt bästa för att inte bli lurad. Påsk är det också men jag jobbar som sagt alla dagar utom denna. Förr i tiden betydde påsken ganska mycket för mig eftersom jag ofta fyllde år just då. Det gör jag även detta år (på söndag), men numer är det inte lika stort. Rätt betydelslöst om jag ska vara ärlig. Vart ville jag komma med detta egentligen? Vet inte. Men springas ska det iallafall göra. Glad Påsk!