Swisch

Dagarna försvinner i en rasande fart och igår var det helt plötsligt bara 14 dagar kvar till den 13 oktober, det vill säga det datum som bäbisen är beräknad till. Galet. Jag tycker att det var nyss vi fick reda på att det fanns en liten plutt där inne. Fast ändå inte. På ett annat sätt känns det som en evighet sedan.



Igår en lugn dag där det bakades bullar, vilades, fikades, lektes samt yogades. Det sista endast en halvtimme på kvällskvisten, men inte desto mindre välbehövligt för det. Och denna måndag började med ett besök hos barnmorskan. Alla värden var bra men däremot har magen, precis som jag anade, inte växt så mycket de senaste veckorna. Så för säkerhets skull ska vi på ett tillväxtultraljud imorgon. Förmodligen är det ingen fara, för det var lite liknande även förra graviditeten (då gjordes dock inget ultraljud) och Sixten var normalstor när han kom. Förmodligen har det att göra med att jag inte har någon magmuskelseparation vilket gör att allt liksom hålls in. Bäbisen är livlig och det hade den inte varit om den inte mått bra enligt barnmorskan. Men hellre det säkra före det osäkra.

Annat jag hunnit med denna dag är att anmäla mitt intresse för Berlin Marathon nästa år. Så nu är det bara att hoppas på tur med lottningen. Helst ska både jag och Martin få en plats vardera så håll gärna en tumme. Nu tänker jag lata mig ända fram tills att det är dags att åka och hämta Sixten. Någon träning blir det nog inte idag. Det får vänta tills imorgon.

Istället för lidingöloppet

Sista helgen i september brukar betyda Lidingölopp för den här familjen. Sedan debuten i ösregnet 2007 har jag sprungit alla år utom 2010 då jag var gravid med Sixten. Och så idag då. Det skulle nog inte gå något vidare bra på de där tre milen i vecka 38...

Vi hade en tanke om att åka ut till Lidingö ändå, som åskådare. Men så kändes det så jobbigt att behöva trängas på tunnelbana och buss med vår vagn och min mage. Så det blev annat istället. Jag gick till gymmet en sväng och körde ett pass med lite blandade överkroppsövningar på temat boll. En balansboll var inblandad i samtliga övningar. jag gillar att ha sådana där teman. Gillar utmaningen i att se hur många/vilka övningar jag kan hitta på som involverar ett visst redskap. Idag blev det en del axlar, en triciepsövning, ett par ryggövningar samt lite mage. En lagom mix på fyrtio minuter.



Efter gymmet gick jag vidare till simhallen och mötte upp de andra två. Ett nöje som mest är till för den minsta av oss, men när han är lycklig är vi lyckliga. Ungen älskar allt som har med vatten att göra och det riktigt lyste ur ögonen på honom idag. (Precis som det gjorde igår, då vi det kom en liten lastbil och levererade mat vi köpt på nätet. Det var första, men definitivt inte sista, gången vi handlade mat över nätet. Vilken grej! Slippa trängas i affären och slippa släpa hem tunga kassar. Bara klicka lite på datorn/paddan/telefonen och sedan få allt levererat till dörren. Verkligen värt!)

Hem för lunch och middagslur och nu är en ute på långpass och vi andra två ska snart gå ut en sväng innan middagsfix och allmänt lördagsmys. En helt ok lördag. Även om det inte är mycket som slår ett lidingölopp.

Kroppen är konstig

Efter att ha grejat och donat och fått en massa gjort under förmiddagen la jag mig för att vila. Men jag kände mig så rastlös och ute sken solen. Kanske att jag skulle orka ta mig ut på en liten skogstur? På något sätt kombinera detta med rörlighetsträning? Dock var det svinkallt ute så jag kände mig inte särskilt sugen på att plocka med mig yogamattan ut. Äh, jag går ut så kan jag köra lite rörlighet när jag kommer in igen.


Sagt och gjort. Letade fram ett par av de större långa tightsen jag har och knödde på mig dem. provade en underställströja som var som ett skämt. Den slutade på halva magen... Rotade fram en annan, med lite mer stretch i, som faktiskt funkade. På med ytterligare en tröja där över och ett pannband på öronen. Ljudbok redo. Och iväg.


Hade väl tänkt mig en stillsam tur och att de där runt tre kilometrarna skulle ta mig bortåt timmen att ta mig runt. Så döm om min förvåning när jag helt plötsligt kunde knata på i ett helt ok tempo! Det var inte igår om vi säger så. Springa har jag ju kunnat göra, men att gå snabbt har känts sämre. Men inte idag tydligen. Det kändes så oväntat bra att jag till och med var tvungen att testa på lite lufsjoggande. Visserligen bara superkorta snuttar på max hundra meter vardera. Och visserligen bara 5-7 stycken. Men ändå. Himla konstig kropp det här.

En styrkedag

Igår fixade jag en massa hemma med lite Premerajobb, tvätt av bäbiskläder samt annat smått och gott. En knapp timme Body Balance framför senaste Dvd'n (Skönt att slippa tänka och bara följa med!) hann jag dock med. Förvånande nog kände jag mig mycket smidigare än på senare tid. Jag tycker det borde vara tvärt om, men förmodligen har jag "krympt" lite i och med att vätskan (Äntligen!) släppte taget.

Idag har dagen verkligen gått i ett nafs. Började med förskolelämning innan jag höll en teknikgenomgång samt statuscheck med en ny coachingkund. Roligt och givande även för mig.



Vidare iväg för egen träning. Styrka denna gång. Det blir liksom bara yoga/balance och styrka nu då jag verkligen inte kan förmå mig till att köra den typ av konditionsträning som skulle kunna funka - simning eller konditionsmaskiner. Eller, om bäbisen bestämmer sig för att stanna länge i magen kanske jag får samla mental ork till att åtminstone simma, det känns ändå förhållandevis ok, men annars får den sista träningen bli enformig. Men styrkan går ju iallafall att variera inom.

Idag var det dags för ben och rygg. För benen i stort sett samma övningar som förra tisdagen, så det ska bli intressant att se om träningsvärken blir lika brutal som då. Hoppas inte!

När jag kom hem och hade duschat och ätit lunch blev jag helt plötsligt supertrött och la mig för att vila lite. Det visade sig dock bli nästan två timmars sömn. Verkligen lyxigt att kunna sova så mitt på dagen.

Välkommen vecka 38, välkommen ledighet

Jag måste säga att det kändes lite underligt när Martin och Sixten åkte iväg i morse medan jag kunde hoppa tillbaks ner i sängen efter frukost. Konstigt men lyxigt. Det blev en stunds läsning och sedan en tupplur, innan jag masade mig upp och bryggde kaffe och åt fem (!) knäckebröd med smör och ost. Alltså den där kombon är allt för god.

Provrumsfotande.. Vecka 38.

Efter nödvändigt fix gav jag mig av mot dagens första misson; att köpa lite smågrejer som jag/vi behöver ha köpt innan bäbisen dyker upp. Vi har ju alldeles tillräckligt med kläder redan och förmodligen kommer vi få en massa i samband med alla besök vi får de första veckorna, men jag kunde ändå inte låta bli att köpa en body och ett par byxor ytterligare. Något nytt ska väl även denna bäbis få. Vi hade mycket ärvda kläder till Sixten också, men lite nytt köpte vi även till honom.

Efter shoppingen var det äntligen dags att besöka det där gymmet som jag egentligen skulle besökt igår. Jag var riktigt peppad på att träna efter minimalt av den varan under förra veckan, och mycket riktigt gick det fantastiskt bra också! Just idag blev det rörelse- och stabilitetsuppvärmning med pinne följt av två övningar för ryggen, två axelövningar, två bröstövningar och sedan återigen bålstabilitet och rörlighet, denna gång lite tyngre än i uppvärmningen. Jag kan inte undgå att tycka att det är fascinerande att jag blir starkare trots att jag nu är gravid i vecka 38. Visserligen kan det ha en aning att göra med att jag gymmar mer nu än annars, då löpningen tar upp största delen av träningstiden, men det är ändå så himla roligt. Dessutom har den värsta vätskesvullnaden (äntligen!) givit med sig så jag känner mig inte alls lika tung och osmidig. Just idag är jag faktiskt piggare än på länge och jag känner mig nästan inte ens gravid. Till och med är det så att jag nästan inte vill skiljas från magen. Fast det kanske bara är för att förlossningen oåterkalleligt närmar sig med stora steg...



Nu ska jag passa på att vila mig lite innan det är dags att åka och hämta Sixten. Ikväll ska jag träffa vänner, bekanta och nya bekantskaper. Verkligen en fullspäckad första lediga dag det här. Men just idag känns det bara roligt.

En liten stunds rörlighet

Det gick sådär med de där planerna på rygg- och axelstyrka på gymmet. När klockan var kvart över sex och det äntligen fanns möjlighet för mig att ta mig iväg insåg jag att det kanske var bäst att kolla öppettiderna på närmsta gymmet. Hade ett litet svagt minne av att just söndagstiderna inte är så generösa. Och mycket riktigt. Klockan sju stänger det. Skit också.


Jag blev sur och tänkte strunta i allt. Även fast jag har ett rätt bra hemmagym. Men det lockade inte alls. Surade en stund men kom sedan på bättre tankar. Rörlighet. Jag ska träna lite rörlighet. Och så blev det. Femton minuter med foamrollern och femton minuter yogainspirerad rörlighet. Trettio minuter senare var jag både gladare och lite mindre stel. Typ så i alla fall.

"Ledig"

Så kom då sista jobbdagen. Efter veckor av slit lyckades vi bli tillräckligt klara för att öppna vår nya stora, fina butik. Då passar jag på att jobba min sista dag på länge. Det känns konstigt men samtidigt lite naturligt, då jag fått en annan arbetsroll i och med detta. Jag pausar mitt emellan två eror på något vis. Men hur som helst är skönheten (Ja, butiken alltså) väl värd ett besök om du har vägarna förbi! Särskilt om någon månad då även de sista pusselbitarna förhoppningsvis är på plats.


Gårdagen, första dagen på den nya delen av mitt liv, gick verkligen i ett. Återigen spenderades timmar på Ikea. Jag vet inte för vilken gång i ordningen sedan flytten, men det har blivit ett gäng. Jag tycker dock att det är helt ok, så mig går det ingen nöd på. Värre är det med andra familjemedlemmar... Storhandling (Det gäller att passa på när vi har tillgång till bil!) och annat fix och vips hade hela dagen gått. Någon träning blev det inte. Det har det inte blivit sedan i tisdags faktiskt. Först på grund av den fruktansvärda träningsvärken som gjorde mig halvt rörelsehindrad, och sedan på grund av massivt jobbande. Men ikväll måste jag ta mig i kragen och låta rygg och axlar få jobba lite i gymmet.


Förmiddagen spenderade vi bland annat i skogen. Det är ingen stor skog vi har här bakom, men det ca 3km långa spåret med dess omgivningar räcker fint som äventyr åt en 2,5-åring. Fikapaus efter halva turen blev det och det var så skönt ute trots att regnet hela tiden hängde i luften. Jag gissar att det kommer bli fler turer likt denna framöver.

Intensivare än någonsin

Näst sista jobbdagen och intensivare än någonsin typ. Idag kastade jag in handduken efter nästan elva timmars jobb. Som tur är har jag gått på något slags extra energireserv idag och varit piggare än på länge. Nu är jag dock slut som artist och längtar efter sängen.

Anledningen till allt detta jobb är att vi imorgon öppnar vår nya flaggskeppsbutik på Kungsgatan 35. Kom förbi om du är i närheten, det är något helt annat än våra övriga butiker! Klockan 12:00 imorgon är klockslaget då vi ska vara klara.


Idag har jag ägnat hela dagen åt att bygga klädyta. Mercha som det kallas. Min favoritaktivitet av sysslorna i en butik. Även om jag är rätt mycket nybörjare på det. Ovan en liten titt på en del av damytan.

Nu är jag på väg hem och väl där hade jag tänkt svänga ihop nåt fika att bjuda på imorgon. Det är ju ändå min sista dag. Men frågan är om jag orkar? Vi får se om jag lyckas uppbringa några extra krafter ytterligare.

TRÄNINGSVÄRK!

Fruktansvärd träningsvärk. Brutal. I typ hela benen och rumpan. Jag har knappt kunnat röra mig idag. För tänk dig värsta tänkbara träningsvärk (Jag avskyr för övrigt träningsvärk. Förutom den jag får av yoga, den känns liksom mer bra på något sätt.). I kombination med en höggravid kropp (Om du fått förmånen att känna hur det känns.). Du blir inte jordens mest smidiga person om vi säger så... Det var tydligen ett tag sedan jag styrketränade benen såpass hårt. Det var bara det jag ville säga idag.

Å så en mindre bra dag

Det började bra med ett riktigt bra benpass (och pyttelite rygg också) på gymmet innan jobbet. Bara trettiofem minuter men relativt tunga övningar/vikter och ett högt tempo. Endorfinregn typ. Det känns bra att det känns så bra att träna såpass tungt i vecka 37.



Men kanske var det just på grund av det såpass tuffa passet jag blev så himla trött framåt lunch? Supertrött och en känsla av att vara lite halvsjuk. Eftermiddagen gick i kämpandets tecken och jag började nästan undra hur jag ska klara av ytterligare tre dagar. Nu på kvällen, efter vila och lugn och ro känns det dock bättre. Kanske måste jag inse att det gäller att portionera ut den energimängd som uppenbarligen minskat rejält nu. Inte använda allt på ett styrkepass. Jaja, snart står vila och väntan på schemat och jag hinner säkert bli riktigt uttråkad innan det är dags att mobilisera alla superkrafter som finns. Den där förlossningen.

En himla bra dag

Vilken himla bra ledig dag jag haft idag. En riktig batteriladdardag där precis allt varit på topp. Det började med att jag kunde halvsova ända fram till åtta. Även om Sixten vaknade tidigare än så, så satt han nöjd med ryggen mot min mage och plockade i och ur sina dinosaurier i sin lilla pippiresväska. Och efter frukost roade han sig själv (nåja, delvis med hjälp av iPad...) så pass länge att jag hann skriva klart ett träningsprogram samt fixa lite annat medan regnet öste ner.




Lagom till att jag var klar och Sixten tröttnat på Ipaden kom dock solen och vi passade på att gå ut. I sakta mak promenerade vi bort till det ungefär 3km långa skogsspåret vi har här intill. Kollade på pendeltågen som åkte förbi, plaskade i vattenpölar och studerade gula löv. Vi vände efter någon kilometer (Typ, avståndsberäkning är inte min starka sida. Iallafall inte i detta långsamma tempo.) och tog samma väg hem. Lekte lite utanför huset innan vi gick in för lunch och lunchsovning. Jag sov dock inte utan passade på att jobba undan lite annat jag skjutit upp i flera dagar.




Mys i soffan, smoothiemellanmål och en promenad till mataffären hann vi med under eftermiddagen. Dock fick vi ta bussen hem då regnet börjat ösa ner igen och jag varken hade paraply eller regntåliga kläder med/på mig.




Sedan blev det middagslagning innan pappan kom hemspringande, genomblöt av regn. När han torkat upp fick han ta över resterande rutiner medan jag plockade fram yogamattan och satte på den senaste Body Balance dvd'n. Välbehövligt som bara den. Dock blir det inte lika bra fokus såhär i början när jag inte kan koreografin. Magen var även irriterande mycket i vägen i vissa positioner vilket störde mig lite. Men vad tror jag egentligen? Idag gick vi liksom in i vecka 37. Och jag tror minsann att raka bukmuskeln till sist har börjat dela pyttelite på sig. Därav modifierade jag maglåten en hel del. Rygglåten har jag modifierat länge. Det funkar liksom inte så bra att ligga på mage...



Dusch och kvällsmellisfixande och nu har jag landat i soffan för att avsluta en skön dag. Imorgon är det jobb som gäller. Fjärde sista dagen. Galet.

Den stora tröttheten

Som så många andra, vad det verkar, har nu även jag drabbats av den stora gravidtröttheten. Det är intensivt på jobbet och jag har miljarder saker i huvudet i övrigt. Exempelvis en stress över att jag mentalt liksom inte har hunnit förbereda mig för varken förlossning eller livet med två barn. Livet med en bäbis. För det känns lite som att jag har glömt hur det var. Men det löser sig säkert. Det kändes ju så mycket enklare och mer självklart än jag hade föreställt mig innan sist. Även om det självklart också var en omställning och svårt ibland. Men allt det där löser sig säkert. Det får vara ok att vara trött och orkeslös just nu.

Vi har haft fina vänner på besök i helgen och det har givit energi. Säkert lika mycket energi som om jag legat och vilat mig hela helgen. Förmodligen mer. Någon energigivande träning har det dock inte blivit, men det är helt ok. Även om det säkert är en gnutta latmask som spelar in så säger kroppen åt mig att lägga mig i soffan med en skål godis på ena sidan och en kanna te på den andra istället för att plocka fram träningsredskap. Eller så är det bara önsketänkande :)

Men föräldraledigheten närmar sig hur som helst med stormsteg. I och med att förskolan är stängd för planeringsdag imorgon och det är min tur att vara ledig, har jag bara fyra dagar kvar. Det känns overkligt. Sedan ska jag vara hemma i nio tio månader ungefär. Länge med andra ord. Fast förmodligen kommer det gå snabbt som bara den. Ett år gick i ett huj förra gången.

Nä, nu tar jag tag i det där tekokandet. Och häller upp godiset och lägger mig tillrätta i soffan. Och kanske funderar lite över hur min comeback som stark(are) och uthållig(are) löpare ska gå till. Snart är det ju äntligen dags att bli en sådan igen!

Tack för den här tiden

Det var nästintill kolmörkt när jag gav mig ut. Och såpass kyligt att jag drog på mig en långärmad tröja. En skillnad, något nytt. Som om det liksom var meningen. Att detta var sista turen. Knappt 4km. Fram till halvvägs trodde jag att det kanske skulle bli en liten tur nästa vecka också. Jag kände inget behov av att blanda in gång. Men ju längre in i andra halvan jag kom, desto mer gång. Lite tryck nedåt och jag bestämde mig lite sorgset att det här var sista springstegen på ett tag. Förhoppningsvis på inte allt för många månader. Någon liten tår i ögonvrån. Men mest av allt tacksamhet. Över denna starka älskade kropp.

Yoga, styrka, springa

Jag lyckades uppbringa tillräckligt mycket ork till ett yogapass på trettiofem minuter igår kväll. Självklart blev jag piggare efteråt. Och rörligare. Och definitivt svettigare, trots att det inte var särskilt fysiskt. jag svettas väldigt mycket just nu. Visserligen är det varmt här inne i vårt radhus, men det märks att jag har mycket extravätska i kroppen som vill ut. Törstig är jag konstant också.

Även denna kväll lyckades jag hitta kraften. Först tänkte jag till och med vara så hurtig att ta mig bort till gymmet, men sedan tickade klockan på och jag insåg att det inte var värt den tiden. Det fick bli hemmastyrka istället. Long time no see om vi säger så. Första hemmastyrkepasset på den här sidan flytten. Och vi flyttade för en och en halv månad sedan...

Till min hjälp hade jag ett gummiband, en boll och två kettlebells denna gång. Det blev smal rodd med gummiband sittande på bollen följd av stående bred rodd med gummibandet och sedan stående axelpress med samma band. Sedan två övningar med kettlebells; enhandsrodd med tolvan och drag mot hakan med sextonkilosklotet. Jag avslutade med en planka mot bollen med alternerande benlyft. Trettio minuter exakt och svettigt blev det även denna kväll.

Om jag sover bra i natt och därmed orkar upp strax före halv sex, vilket är vad som krävs om morgonlogistiken här hemma ska fungera, ska jag försöka mig på lite spring. Se om det går att springa i gravidvecka 36. Blir det sista turen eller går det att springlufsa även i vecka 37? Det är den stora frågan. Kika in här så får du se.

Tiden går

Dagarna tickar på så snabbt att jag knappt hinner med. Det händer massa spännande grejer på jobbet som jag precis kommer hinna vara med att sjösätta innan jag lämnar över för nio-tio månaders ledighet. Spännande men också tröttande och om kvällarna finns inte mycket energi kvar. Jag tror den här kroppen mer och mer börjar längta efter den riktiga ledigheten, det vill säga den som kommer när jag slutar jobba men bäbis ännu inte kommit.



I måndags inledde jag gravidvecka 36 ned ett kort pass på gymmet mellan dagislämning och jobb. Ett rätt lätt pass som uppvärmning efter förkylningen. Lite av varje, både under- som överkropp. Igår fick det bli en vilodag efter tre dagar med (visserligen lätt) träning (men så är ju de flesta pass just nu...). Eftersom jag behöver vara på jobbet tidigt idag hinns ingen morgonträning med, men förhoppningen är att ha tillräckligt med energi kvar för att orka med ett yogapass ikväll.

Det blir nog fler turer!

Förmodligen inte många fler, men minst en ytterligare borde det åtminstone bli.

En vecka sedan sist. En förkylning där emellan och fötter så svullna att de knappt gick ner i skorna. Det var lite bättre det där med vätskesamlandet ett tag, men sedan värmen kommit åter kom även svullna fötter, underben och händer.



Lite som en elefant känner jag mig där jag trippar fram med små små steg. I maklig fart men med glädje i kroppen. Inget håll. Inga andra känningar. Jag går på de vanliga ställena. I uppförsbackar framförallt. Mot slutet blir jag lite kissnödig, men i övrigt kändes det förvånansvärt bra. Inte alls som för en vecka sedan. Så om inget oväntat händer blir det nog minst ett pass ytterligare. Imorgon går vi in i vecka 36 (35+0).

Nu är jag frisk

Tio timmars sömn i natt, det var verkligen välbehövligt för denna trötta kropp. Tjugotvå till nollåtta. Ganska exakt. Det känns ju lite tråkigt att alltid lägga sig så tidigt, kvällarna blir ju så hemskt korta. Men sömn är viktigt som bekant. Och det är svårt att veta vilken tid den dör tvååringen vaknar om morgnarna. Idag blev det visst sovmorgon.

Köpt mig en foamroller har jag gjort idag minsan. Helt ärligt har jag inte någon jättestor övningsbank på just detta redskap, men det kommer med tiden tänker jag. Just nu tänker jag mest använda den till att mjuka upp kroppsdelar som kan behövas mjukas upp.



Jag är visst inne i något slags göraavmedmassapengarperiod vad det verkar. Mest blir det saker till den nya bäbisen, men så tänkte jag att jag faktiskt är värd lite saker själv också. Därav foamrollerinköpet. Funderar på ett par tights som hänger på jobbet och ropar på mig att köpa dem också. Dyra tights. Men snygga och (förhoppningsvis) sköna. Jag försökte dra dem på mig igår men insåg att nuvarande kroppsform inte gör dem rättvisa. Men något nytt ska jag väl få ha att stoppa in kroppen i när bäbisen är ute? Jo, jag tycker nog det.

Banankaka har jag hunnit med att baka denna dag också. Riktigt god! Googla banankaka och välj Leila Lindholms recept. Halva kakan gick åt på denna familjs tre personer...



Sist men inte minst. Nu är jag frisk! Så frisk att jag tränade för första gången efter fem dagars uppehåll. Jag började lite lugnare med ett pass Body Balance med mig själv. Stängde in mig i ett rum för att få vara i fred och det innebar att det blev varmt. Svettigt. Men lagom tufft så här efter en förkylning. Imorgon ska jag nog testa springformen. Se om den fortfarande finns där eller om det blir sista passet på ett par månader. Sanningens halvtimme. Pirrigt.

Paketet

Såklart det var en ny barnvagn i paketet. Den fjärde... Får nog börja sälja av... Tänk att något som kändes så ointressant för tre år sedan nu är högintressanta grejer :)

På bättringsvägen

Idag känner jag mig mycket bättre och med en extra säkerhetsvilodag imorgon också så kan jag nog träna igen i helgen. Jag tänkte försöka mig på ett pass lufsjogg och ett pass Body Balance. Om jag fortsätter bli bättre alltså och är hundra procent kry. Så får vi se om sista springpasset sker i vecka 35 även denna gång eller om det blir någon vecka ytterligare.



Ikväll väntar jag ett stort paket som gör mig lite som ett barn på julafton. Ett dyrt paket ska tilläggas. Gissa vad? Äh, det är nog inte så svårt i just dessa tider.

Tisdag morgon

Förkylningen är ett faktum och kaffet smakar inte lika bra. Men på grund av trötta ögon krävs ändå en stor kopp. Till tonerna av kent roar jag mig med att fylla på nya kläder, piffa till och organisera om. I mina randiga tights. Sådant jag gillar.

Så blev det hösten

Precis lagom till den första höstmånaden kom den. Hösten. Och jag välkomnar den. Lägre temperaturer och skönare luft. September och oktober är årets bästa månader. Tror jag. December är också bra. Och april. Och när det är jättelikt och mycket snö, oberoende av vilken månad det är. Och så är ju sommaren rätt bra den med. I lagom mängd. Men nu vill jag ha höst. Så att lite av all vätska jag dragit på mig kanske försvinner. Det är trist när det gör ont i fötterna för att de är så svullna. Och så kommer det ju en bäbis snart (Fast egentligen flera stycken. En hel hög vänner bekanta beräknas föda under de två kommande månaderna. Roligt.



Trötta ögon denna höstmåndag

Vad jag dock inte välkomnar är den förkylning som börjat slå rot i min kropp. Den kom krypande igår eftermiddag och inatt vaknade jag med halsont. Lite mindre ont nu på morgonen men något gymmande som tänkt blir det givetvis inte. Trötta ögon har jag också och helst av allt skulle jag vilja sova en hel dag. Men det går ju inte just nu. Men om tre veckor, då ska jag sova sova sova. Bäbisen får väldigt gärna komna en vecka eller två tidigare än beräknat, men en ledig vecka för mig själv vill jag gärna ha först.

Kanske näst sista?

I huvudet skrev jag blogginlägget om den näst sista springturen. Om hur jag skulle testa en gång till men om det kändes likadant fick det vara slut. Jag hade nämligen rejält håll redan från start. Det och lite lätt stramande i ligamenten som löper ned mot ljumskarna. Så det blev nästan mer promenad än jogg den första halvan.

Här pinnade jag på som värsta snabbingen.

Men så helt plötsligt släppte det. Jag valde en tur där jag vände efter knappt 2,5km och sprang samma väg tillbaks. Efter att jag promenerat uppför en backe fick jag helt plötsligt världens spring i benen och bara flög fram. Eller flög och flög. Kände mig lätt och ogravid och tuffade på i bra fart. Ända tills en backe dök upp igen, då bröts förtrollningen. Promenerade upp, sprang iväg och det kändes fortfarande bra. Dock bara inte lika lätt. Formulerade om mitt blogginlägg till att det kanske skulle gå att springa någon vecka längre än vid förra graviditeten ändå?

Kvällsmage i slutet av vecka 34.

Fast sedan kom hållet tillbaks. Inte stramandet, men hållet och då blev det tråkigt igen. Så det kanske var näst sista springet ändå. Jag testar en gång till i veckan som kommer men om det känns som det gjorde idag får det bli sista turen. I vecka 35. Precis som sist.