Här pinnade jag på som värsta snabbingen.
Men så helt plötsligt släppte det. Jag valde en tur där jag vände efter knappt 2,5km och sprang samma väg tillbaks. Efter att jag promenerat uppför en backe fick jag helt plötsligt världens spring i benen och bara flög fram. Eller flög och flög. Kände mig lätt och ogravid och tuffade på i bra fart. Ända tills en backe dök upp igen, då bröts förtrollningen. Promenerade upp, sprang iväg och det kändes fortfarande bra. Dock bara inte lika lätt. Formulerade om mitt blogginlägg till att det kanske skulle gå att springa någon vecka längre än vid förra graviditeten ändå?
Kvällsmage i slutet av vecka 34.
Fast sedan kom hållet tillbaks. Inte stramandet, men hållet och då blev det tråkigt igen. Så det kanske var näst sista springet ändå. Jag testar en gång till i veckan som kommer men om det känns som det gjorde idag får det bli sista turen. I vecka 35. Precis som sist.
4 kommentarer:
Bra att du lyssnar på kroppen. Vecka 35, det låter ändå väldigt länge det.
Fin mage förresten.
häftigt hur kroppen är! jag tänkte försöka mig på ngn spinningpass i veckan, lugnt såklart men ändå trampa med litegrann...
Anneliten: jo det är nog längre än vad de flesta kan hålla på. Även fast jag hört om andra (visserligen elitlöpare) som sprungt typ dagen innan förlossningen.. Men lyssna på kroppen är viktigast!
Jonna: önskar att jag kunde cykla, men det funkar verkligen inte :( men jag ska ändå inte klaga, jag har det mer ön bra ändå!
Åhhhh, fantastiskt att du fick känna dig så lätt en liten stund i alla fall... :0) och promenader i höstluften kan ju med vara helt fantastiska!!! :0)
Skicka en kommentar