fredag 13 september 2013

Tack för den här tiden



Det var nästintill kolmörkt när jag gav mig ut. Och såpass kyligt att jag drog på mig en långärmad tröja. En skillnad, något nytt. Som om det liksom var meningen. Att detta var sista turen. Knappt 4km. Fram till halvvägs trodde jag att det kanske skulle bli en liten tur nästa vecka också. Jag kände inget behov av att blanda in gång. Men ju längre in i andra halvan jag kom, desto mer gång. Lite tryck nedåt och jag bestämde mig lite sorgset att det här var sista springstegen på ett tag. Förhoppningsvis på inte allt för många månader. Någon liten tår i ögonvrån. Men mest av allt tacksamhet. Över denna starka älskade kropp.

5 kommentarer:

Malin sa...

Sån grym kropp!!
Hade oxå tänkt springa låååångt in i graviditeten innan jag blev gravid. Men har lärt mig massor under dessa månader. Är inte riktigt vi som alltid bestämmer över våra kroppar :) Är ju van annars att nästintill bestämma när, hur o hur mkt jag kan träna. Kroppen fungerar inte riktigt som i normala fall :)

Jonna Fartfylld sa...

så häftig och stark din kropp är! nu är det inte många jobbdagar kvar för dig hoppas jag? 5 st?

Andréa sa...

tack fina ni!

malin: jag tror det är lite nyttigt att få känna hur det är när kroppen bestämmer emellanåt :) men självklart tråkigt att du inte kunnat och kan träna som du vill.

jonna: bara 4 (!) dagar kvar!

Bluemalin sa...

Så härligt ändå att du kunnat springa så länge!

hussvamp sa...

Awesome and Congratulations! amazing style as always :)Hots