Sagt och gjort. Letade fram ett par av de större långa tightsen jag har och knödde på mig dem. provade en underställströja som var som ett skämt. Den slutade på halva magen... Rotade fram en annan, med lite mer stretch i, som faktiskt funkade. På med ytterligare en tröja där över och ett pannband på öronen. Ljudbok redo. Och iväg.
Hade väl tänkt mig en stillsam tur och att de där runt tre kilometrarna skulle ta mig bortåt timmen att ta mig runt. Så döm om min förvåning när jag helt plötsligt kunde knata på i ett helt ok tempo! Det var inte igår om vi säger så. Springa har jag ju kunnat göra, men att gå snabbt har känts sämre. Men inte idag tydligen. Det kändes så oväntat bra att jag till och med var tvungen att testa på lite lufsjoggande. Visserligen bara superkorta snuttar på max hundra meter vardera. Och visserligen bara 5-7 stycken. Men ändå. Himla konstig kropp det här.
3 kommentarer:
Häftigt! Jag tror det skulle krypa mega-mycket i min kropp om jag skulle vänta på en förlossning hemma. Nu är det ju länge sedan jag fick mina barn, men jag jobbade hela vägen fram till förlossningarna just för att slippa gå hemma och vänta. Tror inte jag hade grejat att vara hemma rent mentalt. Men det beror förstås en hel del på vad man har för jobb också. Träna gjorde jag däremot inte - imponerande att du fortfarande kan!
Härligt att kroppen fortfarande vill vara med och leka! Och huvudet. Själv gick jag i idé efter v 12...men det är tio år sen och preskriberat :)
Himla konstig men mycket bra kropp! :)
Skicka en kommentar