måndag 30 november 2009

Workinggirl

Jag insåg att jag, om man räknar med min morgonklass på torsdag, jobbar 14 dagar i rad. Nu räknar ju ju inte rikigt mina klasser som jobb, men helt ledigt är det ju inte och framförallt måste jag ju gå upp jättetidigt. Visserligen jobbar jag bara 4 timmar idag (Och på ett jobb jag jobbar väldigt sällan på nuförtiden, kul med lite omväxling och att sitta vid en dator, men segt att tiden går så ofantligt sakta. Jag gillar nog mina gamlingar rätt mycket trots allt..) och jag har även några 6 timmars dagar framöver men ändå. Jag började med kvällsjobb i torsdags och avslutar med kvällsjobb nästa onsdag. På torsdagen efter tar jag tåget till huvudstaden, då ska jag belöna mig med något litet fint om jag kan. Resan är bokad sedan länge (Man måste ju vara ute några månader i förväg för att få biljetter till någorlunda humana priser, nästa storstadsbesök som sker exakt en månad senare är också redan inbokat och klart. Nästa besök därefter får jag väl boka när nästa lön kommer, det gäller att planera sitt liv..) men jag måste ha tur just nu för just denna helg ordnas ett bloggevent av Frida och Terese. Det ska tränas crossfit på Sportlife Odenplan och ätas lunch på GI-boden. Ska bli skoj att testa crossfit som jag hört så mycket om men aldrig testat och jättekul att träffa alla andra fina tjejer (och killar?). Resten av helgen kommer nog mest bestå av julklappsshopping, spring med sällskap och mys i olika former. Men fram tills dess är det som sagt en del jobb på agendan. Dag fem av fjorton idag..

söndag 29 november 2009

1:a advent



Äntligen får man lite ljus och mys i mörkret! November är äntligen snart förbi och årets mysigaste månad är här. Jag gillar faktiskt julen trots att jag har lite lätt ångest över alla julklappar som ska köpas. Eller så himla många är det faktiskt inte och jag gillar att köpa presenter och jag gillar att ge. Det jobbiga är bara (förutom pengabiten/bristen på pengar då) att komma på vad man ska köpa. Antingen vill personen (som typ min nioåriga halvsyster) ha nåt svindyrt eller så vet de inte. Oftast vet de inte alternativt vill inte ha något (som typ föräldrar). Hur lätt är det då liksom? Ok om man hade obegränsat med resurser och kunde bjuda dem på en resa eller liknande, men det är det väl inte så många som kan (?). Jag skulle egentligen vilja bjuda min mamma på något sånt, åtminstone en helg på spa, men det får väl bli om några år när jag blivit vuxen på riktigt. Någon som har några förslag på vad man kan köpa till mamma plus man/tjugofyraårig lillasyster/tonåriga plastsyskon (en kille, två tjejer)/nioårig halvsyster/trettioettårig kille/tjugosjuårig barndomsbästiskompis?? Ett problem är iallafall redan löst och det redan för flera månader sedan. Jag, helsyster och plastsyskon köpte biljetter till Eros Ramazzotti till pappa plus fru, vilken de redan har fått utnyttja. Fast något litet pytte får jag väl ge dem ändå kanske, så gärna förslag där med tack :)

För övrigt har jag fullt upp med att jobba, handla mat plus andra nödvändigheter (som exempelvis en ny kalender i ljusrosa skinn, I love! (även om den var i dyraste laget..)) och dricka vin med barndomsbästiskompis Jenny. Armyboxen och efterföljande indiska middag med underbara gymmetvänner var super. Nu ska jag diska och sen springa en kortis innan jobb igen. Imorgon börjar allvaret. Sex månader mot stora målet, maran under 3:30. Usch det låter fasligt snabbt alltså..

fredag 27 november 2009

Armybox


Jag hittde ingen bild när vi tränar så ni får hålla tillgodo med en bild på när vi dricker drinkar istället :)

I eftermiddag är det dags för mitt tredje partypass denna termin. Jag och Niklas kör armybox, en blandning av army training och box. Det kommer bli grymt kul! De som kommer (du kommer väl?) garanteras hög puls, mjölksyra och endorfiner. Därefter får man gärna följa med på after workout och sedan kan jag nästan lova att man somnar gott. 17:00 på Active Wellness är det som gäller. Kom, kom!

torsdag 26 november 2009

Tröttis

Igår julpyntade (Ja det kanske var lite tidigt, men jag jobbar mm hela helgen och kommer kanske inte hinna då och till första advent vill jag ha mina ljusstakar, min stjärna och mina få tomtar framme. Jag gillar ju julmys!) jag hela kvällen. Det är inte så ofta jag har vardagkvällar som inte fylls av antingen jobb eller träning (vilket ju till hälften är helt självvalt, så jag menar inte att klaga) så när jag väl har det tror jag liksom att jag hinner med hur mycket som helst. Jag hade stora planer på allt jag skulle hinna med, men det blev inte så mycket mer än en trevlig fika på eftermiddagen och just julpyntandet. När jag var klar upptäckte jag att klockan visst var efter tio och det kan ju vara bra att äta något med, så innan jag fick tid och ro att lägga mig var klockan förmycket. Jag var alltså trött när jag hasade mig upp i morse. Men så fort jag kom upp på cykeln blev jag pigg. Så pigg att jag fullständigt körde slut på mig själv, så nu är jag segare än segast och funderar på hur jag ska överleva jobb mellan 13 och 21 och dessutom kunna gå upp före fem imorn! Jag hoppas att mina deltagare också blev ordentligt trötta, men kanske inte så trötta att de inte orkar jobba :)

onsdag 25 november 2009

Hemligheter

Idag har jag gjort en spännande grej. Eller ja, kanske inte jättespännande men lite spännande iallafall. Framförallt kul.Mer kan/vill jag inte säga nu tyvärr men jag lovar mer info inom kort. Om det nu blir som jag vill och planerar alltså, men det får vi väl hoppas. Det är (tyvärr) ingen jobbintervju utan något annat. Men appropå jobbintervju så har jag idag äntligen fått iväg min ansökan till det där jobbet jag så gärna vill ha. Bara att hålla tummarna för att de vågar satsa på en duktig och engagerad tjej med jättebra utbildning men utan erfarenhet. Ni kan väl hålla en liten tumme för mig?

tisdag 24 november 2009

Armytime!

Armyfighterkompis Lasse (Bild lånad av fd plågaren)



Om en dryg timme börjar armyn med en för mig ny instruktör. Eller inte ny och ny, men jag har aldrig kört army för henne tidigare iallafall. Det ska bli intressant! Även om army är army så är den olika jobbig, olika rolig och olika endorfinframkallande beroende på vem som kör, men även lite beroende på vilka man tränar tillsammans med. Förra året var vi i princip alltid samma gäng som körde torsdagspasset. Vi hade grymt kul och var faktiskt grymt grymma! Nu är det lite mer blandat och olika folk från gång till gång (och jag själv har ju tyvärr inte heller möjlighet att köra varje vecka nu när jag jobbar oregelbundna tider) och vår plågare har lämnat oss. Men idag blir det nog grymt, det känner jag på mig! Min armyfighterkompis och kollega Lasse är förhoppningsvis på plats och tvingar mig att ta i tills jag nästan stupar. Det är bra! Säga vad man vill om den mannen, men höjer energinivån gör han definitivt!

An awesome girl

Jag fick utmärkelsen “I think you are an awesome girl” av Mia, en imponerande kvinna som jag endast har "träffat" genom att springa förbi i sista backen på tjejmilen 2008. Jag fick syn på hennes IF Linnéa tröja och röda flätor, sprang ikapp och sa hej och smittades sedan av hennes enorma energi och spurtade in i mål. Tack för både energin och utmärkelsen Mia! :)



Tydligen ska jag nu berätta 10 saker om mig själv. Sedan ska jag även skicka utmärkelsen vidare till 3 awesome tjejer. Vi börjar med listan:

1. Jag är ett kontrollfreak ut i fingerspetsarna. Jag vill ha ordning och struktur, jag vill ha saker "på mitt sätt", jag vill väldigt gärna bestämma och jag har svårt för kaos och oordning, både vad gäller konkret i form av stökigt hem (bara att bädda sängen kan göra mycket för helhetsintrycket) och abstrakt i form av tankar och känslor.

2. När jag var liten hade jag en låtsaskompis som hette Marie (eller var det Anna?). Vi lekte väldigt bra tillsammans och kanske var det ett uttryck för mitt behov av egentid. Även om jag älskar att umgås med vänner och familj mår jag inte dåligt av att vara själv (sålänge det är självvalt). Jag behöver vara själv ibland.

3. När jag var liten var jag även väldigt blyg. Och rätt feg och ordentlig. Vågade aldrig hitta på hyss och tyckte det var lite otäckt att vara bland människor jag inte kände. Nuförtiden finns nog lite av detta kvar, men jag tycker också om att vara i centrum, tex i form av att instruera klasser eller hålla föreläsningar. Att träffa nya människor tycker jag mest är spännande, men jag erkänner att jag kan tycka det är svårt med vissa. Oftast känner jag på en gång om en person är någon jag kommer ha lätt att prata med, att kommunicera med, ja att funka med helt enkelt. Vissa människor klickar det liksom inte med och då kan jag nog verka tillbakadragen, medan det med vissa klickar på en gång och jag snarare har svårt att sluta prata.

4. Jag avskyr orättvisor! Jag mår så dåligt när jag ser svältande människor på tv. Jag mår illa när jag ser tiggare eller uteliggare som sitter på gatan. Jag blir arg över att vissa människor tjänar oförtjänt och fruktansvärt överdrivet mycket pengar. Som tex i hockey eller fotbollsvärlden, är de värda det liksom? Och varför är inte en undersköterska värd lika mycket som en vd? (Ja jag vet att det till viss del handlar om utbildningskostnader, ansvar i jobbet etc, men det kan inte vara rätt att det ska vara så stora skillnader!) Jag blir rasande över hur vi redan från födseln behandlas olika beroende om vi föds som flicka eller pojke. Jag vill ha en rättvis värld!

5. Jag ser tydligen väldigt ung ut. Numera tar jag det som en komplimang, men förr tyckte jag det var lite jobbigt. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag ser ut att vara så mycket yngre än jag är, men ofta blir folk jätteförvånade när jag talar om hur gammal jag är och de flesta gissar på mellan 20 och 23.

6. Jag gråter väldigt lätt. Ibland lite för lätt då det kan räcka att jag hör en låt jag förknippar med något som nu gör mig ledsen. Ibland kan det komma en tår på spårvagnen eller på jobbet. Jag gråter också när jag läser sorgliga böcker eller om fantastiska prestationer på bloggar. När jag ser bilder från otroliga idrottsprestationer på tv eller när jag ser djur som far illa. Och när jag får syn på en bullterier på gatan. Då blir jag så glad att jag inte vet var jag ska göra av mig och sen tycker jag den är så söt så att det kommer lite tårar :)

7. Jag gick ekonomisk linje på gymnasiet och hade till och med mvg i företagsekonomi. Trots det fattar jag nada av sånt nu och känner mig som världens mest korkade person när jag försöker lära mig. Det har varit ett stort hinder för mig i mitt företagande, men nu har jag äntligen hittat lite hjälp så jag kan släppa det och koncentrera mig på att försöka skaffa kunder.

8. Jag är också sämst i världen på att marknadsföra mig själv och kanske inte borde ha ett eget företag. Vet inte varför, men jag tror det beror på att jag har väldigt svårt för "säljtyper" och när folk enbart gör saker för att sälja in sig själva eller sitt varumärke. Jag vill på något sätt att människor ska upptäcka mig själva på nåt sätt. Så funkar det inte riktigt, jag vet! Men det vore skönt om det kunde göra :)

9. Jag har inget körkort och det skäms jag lite över. Jag tog körlektioner, gjorde halkbaneprov och klarade teoriprovet med några få fel. Men sen gick det inte längre. Jag körde upp och gjorde ett fruktansväert störande slarvfel. Jag körde upp en gång till och var säker på att jag klarat det, men hade enligt kontrollanten stått felplacerad i varje korsning. Att jag körde precis som jag brukade och att körläraren inte kunde förstå vad kontrollanten menade med detta (han var inte med i bilen utan fick bara ta del av mitt protokoll och min berättelse) hjälpte föga. Vid tredje uppkörningen hade jag så dåligt självförtroende och var så nervös att inget fungerade. Att jag dessutom fick köra i en bil jag aldrig kört innan och inte var van vid gjorde inte heller saken bättre. Sen blev det inga mer försök, jag gjorde nåt jag inte brukar göra, jag gav upp.

10. Jag älskar att skriva (som ni kanske märker, jag har liksom svårt att fatta mig kort) och har många dagböcker samlade i en låda. I gymnasiet och något år efteråt skrev jag dagbok varje dag. Därefter blev det lite mer sporadiskt och numera bloggar jag istället. Jag kanske är lite konservativ vad gäller detta, men för mig är en blogg en slags dagbok och jag kan ibland tycka att det är lite synd att konceptet kommersialiserats så mycket.

Det blev långt det här.. :) Jag skickar utmärkelsen vidare till en av mina bästa vänner som jag aldrig skulle lärt känna utan denna blogg, tack för att du är en sån klok och bra människa och vän Susanna! Jag skickar den också till en tjej som jag ännu inte träffat så många gånger, men gärna skulle lära känna. Du verkar vara en bra tjej Annika! Den tredje personen jag skickar utmärkelsen till är den inspirerande Therese. Jag vet inte om du kommer läsa det här Therese, men i vilket fall är du en stor förebild!

måndag 23 november 2009

Måndagsspring

Tidigare under dagen när regnet öste ner och blåsten gjorde det totalt omöjligt att använda paraply (i och för sig inte ofta man kan det i den här stan) var jag inte vidare sugen på intervallspring med min (vår) lilla grupp från gymmet. Men det är visst min turdag idag för det slutade att regna! Dessvärre var dock banan vi tänkt springa intervallerna på så full av vatten att det fick bli gång- och cykelbanan intill istället. Längden på intervallerna halverades även och det blev ca 150m gånger 15. Lite ostrukturerat och ungefär som att släppa kalvar på grönbete. Dom är duktiga mina deltagare, men de har ännu inte riktigt lärt sig att man inte kan rusa iväg i värsta sprinttempot, för då orkar man inte hålla samma fart hela intervallen igenom. Men det gick bra ändå och våra baksidor kommer nog ömma lite imorn.

Denna vecka tänker jag verkligen passa på att träna lite som jag känner för, för från och med nästa vecka påbörjar jag min maraträning. Självklart kommer jag även köra sånt jag tycker är kul då också, men jag får tänka lite mer på hur det funkar ihop med löpning, löpstyrka och övrig löpfräjande träning. Och med vilan och återhämtningen såklart. Inte bara köra massa saker bara för att liksom. Något jag nog kan bli lite bättre på är att verkligen ta till vara på de lugnare återhämtningsveckorna och inte klämma in andra träningsformer bara för att det är mindre löpning. Det tror jag är en av nycklarna till min fortsatta utveckling.

Appropå utveckling så fick jag på träningen ikväll frågan om jag aldrig tröttnar på att träna så fokuserat? Men nej, det gör jag verkligen inte! Självklart är inte alla pass en dans på rosor och självklart är jag omotiverad vissa dagar och inför vissa pass. Men genom att då ta en liten minipaus, vila eller träna annat "bara för att det är roligt" brukar hjälpa. Men jag tycker det är så fantastiskt kul att se hur jag bra jag kan bli och sålänge jag ser att jag fortfarande utvecklas och blir snabbare för varje år, har jag inga som helst problem att hitta motivation.

En annan sak jag ska bli bättre på är att lägga mig i tid och försöka få åtminstone 7 timmars sömn, så nu ska jag sova!

Tack tack tack!!

Bild: Röhnisch



Såg precis att jag, som aldrig vinner något, vunnit en Sport Bra Comfort från Röhnisch hos Miss Agda!! Sportbharna (vissa så gamla som från högstadiet (!) och gymnasiet, men vadå de tillverkade mycket bättre grejer förr!) i träningsöverdelslådan kommer bli glada för lite sällskap. Tack, tack tack! :)

söndag 22 november 2009

Dags för afternoontea



Efter att ha insett att alla (!) mina någorlunda vintervänliga stövlar/skor läcker in så fort det regnar (och det gör det ju varje dag just nu), fick jag försöka hitta ett par snygga men billiga. För drygt 350kr blev dessa (typ 2 i 1 skor) mina. Mjuka och varma, mycket bra för mina lättfrusna fossingar!

Nu har jag även bestämt mig för hur eftermiddagen ska se ut. Först blir det Niklas core och jag hoppas på samma pass som förra veckan för det var grymt! Efter det tänker jag skynda mig för att hinna med en vagn till ett annat gym och köra Body Balance.

Fram tills dess tänker jag hoppa över det planerade musikfixandet (jag får se till att hinna med det imorn eller på tisdag) och bara njuta av en kopp te och en förra månadens Runners World. Jag tycker faktiskt att jag är lite värd det.

En bra helg

Jag såg att Stockholm marathon nu är fullt. Vilken tur att jag faktiskt är anmäld då! Jag kanske har glömt att säga det, men så är det iallafall och när jag gick in och kollade startlistan hittade jag mig själv som nummer K117. Min plats i årets tävling. Det låter inte lika fint som K303, som jag hade då, men jag tror det blir bra. Man verkar ju bättre då och sånt kanske är bra för självförtroendet. Att få springa 2011 års stockholmsmara med ett nummer under 100 hade varit häftigt..

Gårdagen var annars en bra dag. Att vakna med sällskap i boet är alltid roligt. Dryga 16km längs nya allén och runt majorna kändes ok. Jag blev så fruktansvärt hungrig efter några kilomter bara. Blodsockret sjönk av någon underlig anledning till darrnivå och jag hade såklart ingen energi med mig. Inte ens en peng att köpa något för. Inte ens vatten (trodde inte rundan skulle bli så pass lång) faktiskt. Det gick dock bra så länge jag var igång, det var mest när jag stannade vid rödljus som jag kände av det. Hem kom jag dock och det i lite snabbare tempo än jag först tänkt mig. Lite snabbare än lätt distans, lite snabbare än jogg men ändå rätt lätt, förutom darrigheten då. Skönt

En snabbis på stan för att köpa en present till födelsedagsbarnet. En lila finstickad klänning med min favorit Hello Kitty på bröstet. Kanske inte så uppskattad hos barnet, men jag tror hon bli fin. Ettåringar är rätt roliga kom jag på. Och hon gillade att sitta hos mig och leka med mitt armband.

Glöggkvällen blev uppskjuten och istället blev det middag på vegetarisk restaurang. Mumsigt. Sen blev jag tvärtrött och somnade tidigt. Trots det sov jag länge. Idag blir det en tur på stan, lite träning (Exakt vad är dock inte helt bestämt, bäst att passa på att köra lite vad man känner för nu innan alvaret börjar om en vecka.), lite allmänt fix inför saker som händer i veckan som kommer och sedan hembakad pizza, vikålsallad och filmmys ikväll. En otroligt skön och bra helg på alla sätt och vis.

lördag 21 november 2009

Godaste snabbmaten


Kollage lånat av Emil. Tyvärr fanns de övriga rätterna inte att tillgå igår. Synd! :)

Enkelt, snabbt och supergott! Tar max 10min

1. Tina ett paket (375 g) fryst stuvad spenat i en kastrull samtidigt som du kokar pastavatten.
2. När spenaten är upptinad låter du den fräsa någon minut. Ha sedan i valfri mängd och sort ädelost (enligt receptet 50-75g, jag brukar ta ungefär en halv Kvibille färsk ädelost men minns inte riktigt vad den väger) och låt smälta.
3. Salt och vitpeppra efter smak. Ha även i lite 1 krm mald muskotnöt om du gillar det.
4. Låt puttra någon minut medan din färska pasta blir mjuk.

Servera gärna med rårivna morötter. En härlig färgblanding! Igår fick dock rödvinet stå för den tredje färgen då det inte fanns några morötter att tillgå i mitt hem och jag inte orkade skala och riva rödbetor som ju annars hade blivit ett vackert och gott komplement.

I love it!

Fredagen var en lång, men bra, dag. Den började med uppstigning 05:15, snabbdusch för kroppen, påklädning, lite tillfixning, frukost och bloggläsning. Fortsatte 06:15 med en promenad till jobbet där jag var ombytt och klar strax före 06:45. Rapport från nattpersonalen och kaffefixande innan övrig dagpersonal anländer vid 07:00. Sedan den stora rapporten tillsammans med sköterskorna och sedan börjar jobbdagen. 15:30 slutade den. Då åkte jag direkt till en cykelsal för att vara gäst hos en klasskompis från kost och friskvårdsprogramet. Det var ett intervallpass, som i uppbyggnad var rätt likt en intervalltrappa som jag körde ett tag i somras. Fast med lite mer fartlekskänsla där musikens skiftiningar avgjorde fart och terräng. Det var kul trots att jag innan kände mig lite hängig. Kul att få uppdatera sig lite om varandras liv och framtid också. Tack för att jag fick komma!

Efter pass och prat lyxade jag med lång dusch och bastu innan jag tog vägen förbi centralen och hämtade upp Martin som ska tillbringa helgen här. Godaste snabbmaten (se inlägget ovan), ett glas rött och Låt den rätte komma in fick avsluta kvällen.

Idag väntar först disken, sedan lite halvlångt (runt 15km) och lugnt spring (jogg typ), en snabbis på stan och firande av en liten tjej som fyller 1år idag. Jag har inte sett henne på 1 år minus några dagar (mer än på bild) så jag antar att hon är liite större än sist. Lördagkvällen avslutar jag med tjejglöggmys och sen kanske jag möter upp Martin med kompisar en kortis. Men det blir nog en ganska tidig kväll ändå. Och det bästs av allt är att jag är ledig även imorn! En hel ledig helg, I love it! Vad hittar du på idag?

torsdag 19 november 2009

Skidlängtan

Nu när jag kom hem efter min morgoncykel (Där jag förövrigt översköljdes av måbrakänslor efter sista två minuterna på 95% och Kents idioter började. Vilken sjukt bra låt, jag vet liksom inte var jag ska göra av mig själv när jag lyssnar.) slog jag på nyhetsmorgon och möttes av Jon Olsson. En cool kille (och rätt snygg är han också, trots lite väl långt hår för min smak) som fick mig att längta tillbaks till snö och skidåkningen igen. Det är så tragigiskt att jag som åkte skidor nästan varje dag under vintersäsongen (som visserligen inte är så lång i västra värmland) och tränade på trots att jag egentligen var skitkass och aldrig skulle bli nån ny Pillan (som var min största idol genom både mellan- och högstadiet), totalt har åkt skidor sisådär 7 gånger på 7 år.

De första åren sedan jag flyttat till den lilla storstan åkte jag nog två gånger per vinter. De senaste två, kanske till och med tre, åren har jag knappt sett snö alls och än mindre stått i några gula pjäxor på gula (jo, min pappa (och även vi barn, hallå Pillan åkte ju på Rossignol!), tillika tränare, var Rossignolbesatt och på den gamla goda tiden var deras produkter gula.) skidor. Jag vet inte ens om jag kan visa mig på mina skidor längre. De har ju hunnit bli några år. Typ tio eller lite mer. Men de var det senaste när de kom. Ett par carvade korta (hur korta minns jag inte) specialslalomskidor. Så jag var iallafall med när de långa raka byttes ut mot de korta carvade. Men sen hängde jag nog inte med så mycket längre.

Men jag längtar efter den där perfekta snön. Och jag längtar efter det där perfekta åket. Stora sköna perfekta storslalomsvängar i en nypistad backe tidigt på morgonen. Jag längtar till och med efter blåmärkena på underarmarna som jag gick omkring med under hela vinterna. Av nån anledning var jag dålig på att ta emot käpparna med staven istället för armen. Och visst längtar jag efter iskalla tår och vurpor där man får snö inanför kläderna. Och den fruktansvärda nervositeten som gjorde att det alltid gick mycket sämre på tävling än på träning (som jag tack och lov vant mig av med nu). Lite iallafall. Men tills den dag jag blir rik får jag hålla tillgodo med regn, regn och åter regn. Kanske också min gamla Rossignolväst om det mot all förmodan skulle bli jättemånga minusgrader när jag ska springa.

PS: På nyhetsmorgon var det var även med någon bra artist som jag aldrig hört talas om innan. New romantic synthpopigt som för tankarna till åttiotalet. Och till nätter på Romo Night för några år sedan.

onsdag 18 november 2009

Indieninspirerad Linsgryta


Jag använder min järnpanna flitigt doktorn! :) Hoppas det hjälper..

Ingredienser (5 prt):
1 röd paprika
4 pressade vitlöksklyftor
2 stora morötter
2 msk olja
3 dl röda linser
8 dl vatten
1 msk spiskummin
1 msk chilipulver
2 tsk mald koriander
2 tsk salt

Gör så här:
Skölj, kärna ur och hacka paprikan i stora bitar. Skala och pressa vitlöksklyftorna. Skala och riv morötterna. Fräs grönsakerna i oljan. Rör i linserna och häll över vattnet. Tillsätt kryddorna och låt puttra ca 15 min, gärna under lock. Servera den heta linsgrytan med basmatiris och gärna någon ytterligare grönsak.
Jag kunde inte motivera mig till ett mittimellanlångt lätt pass i ösregn så det fick bli lite halvsnabbt och kort på bandet istället. Plus lite egen yoga. Resten av dagen ska jag jobba. Hoppas ni hittar på nåt kul!

Tisdagkväll


Snickerskakor hade jag varken ätit eller sett på många år. Förän igår då. Mumsigt!

Gårdagens balance var inte lika underbar som den brukar. För det första var det alldeles för trångt i salen och i princip omöjligt att kunna ta ut rörelserna som man ville i den inledande tai chin och efterföljande solhälsningar. För det andra kunde jag passet bättre än instruktören som verkade hitta på lite egna grejer här och var. Det är såklart mänskligt att glömma och det kanske var en dålig dag, men det var lite för många missar. (Fast det kanske finns olika alternativ man kan ge i varje låt? Så kan det ju faktiskt vara (och då ska jag inte klaga), även om de tre andra instruktörer jag kört denna release för kört exakt likadant.) För det tredje upplevde jag att instruktören hade bristande taktkänsla och allt kändes väldigt stressande. Långt ifrån det lugn och följsamma flöde som jag brukar uppleva. Men balance är balance och bra för min kropp var det iallafall som vanligt. Och jag klarade av att stå i "kråkan" JÄTTELÄNGE!! Nästan hela sekvensen! Innan har jag bara lyckats stå en sekund eller två, men nu fattade helt plötsligt kroppen hur den skulle göra. Coolt! Och mina fikor med fina flickorna var också jättebra, så dagen hamnade rejält på plussidan ändå.

tisdag 17 november 2009

Vart tar tiden vägen?!


En sommarkväll när det var varmt och vi drack (för)mycket rosévin

Jag har suttit och fyllt i uppgift efter uppgift i ett e-rekryteringssystem för det där jobbet som skulle passa mig perfekt och som jag så fruktansvärt gärna vill ha i en halv evighet nu. Typ en halv arbetsdag iallafall. Och ändå är jag inte klar. (Det där med personliga brev är inte min starka sida.) Hoppas verkligen det är värt det. Snälla, snälla ödet kan jag inte få detta! (åtminstone komma ett halv steg på vägen; på en intervju)

Snart ska jag iallfall fika med Susanna (t.v), träna bodybalance och fika med Erika (t.h). Detta plus att jag gjorde klart det där passet tidigare idag gör denna dag till en väldigt bra dag!

Så sjukt bra!!



Nedvarvningslåt på min loopade trappa jag precis mixat klart. I tre veckor framöver får vi (jag) njuta av denna och massa andra grymma låtar. Var längesedan som jag var så nöjd med ett pass. Nu återstår bara att se om det funkar lika bra i verkligheten som i teorin. Det vet man aldrig.

måndag 16 november 2009

Minus & plus

Saker jag längtar efter:

  • Att få ett "riktigt" jobb, eller åtminstone ett tillsvidare eller tidsbestämt jobb inom någon helt annan bransch, så att jag slipper den ständiga oron över om jag får ihop tillräckligt med timmar för att få pengar så att jag åtminstone kan betala alla räkningar, mat och det allra nödvändigaste. (Fick en elräkning på nästan 700kr idag! Plus att jag redan har en på nästan 300. Plus alla andra fasta avgifter såklart. Det blir billiga julklappar i år familjen..) Nesanstående punkter hänger ihop med denna.
  • Att kunna göra saker som att åka iväg på en spontanresa till vännre på andra orter utan att behöva planera det tre månader i förväg för att hitta billiga tågbiljetter. Kanske också kunna åka på en weekend eller liknande någon gång om året.
  • Att kunna följa med vänner på roliga saker som exempelvis konvent, träningsläger, miniresor och annat. Jag känner mig så "dum" som hela tiden måste tacka nej.
  • Att kunna lyxa med att ha två par springskor att variera mellan. Ett par distansskor och ett par lättare snabbhetsträningsskor. (Fast just nu skulle jag vara nöjd med att få en dryg tusenlapp över så jag kan byta ut de stackarna jag har nu.)
  • Att kunna springa alla de lopp som jag skulle vilja springa
  • Att slippa vända och vrida på varje krona. Jag är inte ute efter att konsumera i överflöd. Jag behöver inte tjugo par skor, fjorton väskor, och trettiosju träningstoppar utan skulle hellre lägga eventuella överflödiga pengar på exempelvis några fadderbarn till (har ett tillsammans med martin) eller bara köpa ekologiska och närproducerade livsmedel. Men att slippa pengaångest hade varit skönt.

Saker jag är glad över:

  • Att jag har en stark, uthållig och frisk kropp.
  • Att jag inte varit förkyld på väldigt länge (peppar, peppar..) En kombination av tur och skicklighet tror jag.
  • Att jag har så fina vänner
  • Att alla i min familj är friska
  • Att mina föräldrar står ut med mig trots att jag vid 27 års ålder fortfarande inte kan klara mig helt själv ekonomiskt alla månader om året. Tack! Någon gång kommer det återgäldas.
  • Att min kropp fortsätter utvecklas och att jag fortfarande förbättrar mina tävlingstider mer eller mindre för varje år.
  • Att jag ska springa mitt andra marathon om drygt sex månader
  • Att jag efter många års velande äntligen tog steget och utbildade mig till cykelintruktör. Det är så fruktansvärt kul och givande! Och att även utbilda mig till instruktör i army training var minst lika bra! Jag vill bara ha mer och mer..
  • Att jag får finbesök i helgen.

söndag 15 november 2009

Fighting face

Ja, man kan ju inte anklaga mig för att inte vara fokuserad! :)





Och nu har det gått så långt att vi bad intruktörsnik att fota oss lite efter passet. Nördigt men roligt :)

Inte så mycket helg

Jag har inte hunnit med så mycket mer än att jobba i helgen. Eller jo, igår hann jag i och för sig med ett kort lättdistanspass innan jag började jobba vid två. Och i eftermiddag har jag hunnit med ett superbra corepass (Basic och bra övningar i lugnt och sansat tempo så att man hinner hitta de rätta musklerna och samtidigt ha en bra teknik. Inte massa tillkrånglade grejer och en bra balans mellan mage och rygg.) och ett roligt boxpass där jag höll i en army-uppvärmning för att promota vårt kommande partypass; armybox.

Någon längre uppdatering har jag tyvärr inte tid med just nu eftersom ett stort diskberg pockar på min uppmärksamhet ute i köket. Men såsmåningom (typ imorn eller möjligtvis senare ikväll) kommer kanske en lite rolig bild eller två, så håll utkik!

lördag 14 november 2009

Funny friday

Igår startade jag dagen med yoga. Det var en bra start trots begynnande träningsvärk i rumpa, höftböjare och mage. Dock har jag nog blivit lite bodybalanceskadad för igår, liksom i söndags, saknade jag det där flödet mellan positionerna. Lite roligt eftersom jag när jag testade balance för första gången tyckte att tempot var lite högt och att jag inte riktigt hann landa i positionerna. Jag antar att det är en vanesak och tror att lite av varje är bra. Variation är ju liksom grejen med det mesta.

Nästa bra grej som hände var när jag såg att ett "riktigt" jobb dykt upp på platsbanken. Det skulle vara så otroligt kul om jag åtminstone kunde få komma på intervju. Eftersom det är ett kommunalt jobb måste man söka via "Offentliga jobb-databasen" och jag tycker det är så svårt att få till cv´n där. Men jag ska fila vidare, det är ett bra tag kvar till sista ansäkningsdag. Jag vill verkligen få komma intervju och jag tycker själv att jag är tillräckligt bra för jobbet, men det är svårt om det liksom blir fel redan på första trappsteget. Det är ju först på intervjun som de kan få en rättvis uppfattning om mig. Tyvärr ska man ju som alltid ha massa erfarenhet så jag får dock inte hoppas på förmycket. Jag förstår inte det där! Hur ska man få erfarenhet om man aldrig får chansen?! Vad gäller utbildningsbakgrund så stod det folkhälsovetenskaplig eller liknande utbildning motsvarande fil kand, så där borde det inte vara så stora problem. Tycker jag, det vet jag ju inte om de tycker. Även om jag inte läst så mycket av just folkhälsovetenskap så är min utbildning, även om kostvetenskap är huvudämnet och det jag har examen i, väldigt bred och själv tycker jag att den är optimal för jobb likt just detta. Jaja, fila på ansökan och hoppas på det bästa är det som gäller nu.

Tredje bra grejen igår var att jag, av en ren slump, fick syn på en snygg svart (bra, för jag har bara en röd och en svartvit och det kan man inte ha vilka sjalar som helst till) vinterjacka på HM. Jag hade inte kollat åt den ens om det inte varit för den där röda lappen som det stod 50% på. Egentligen har jag (fortfarande, när tar det slut egentligen?) shoppingförbud på allt utom det absolut nödvändigaste i klädväg, men det är inte ofta man hittar en snygg vinterjacka under 300 spänn så jag köpte den ändå. Kanske blir knapert två veckor fram till nästa lön, men det får det vara värt. (Och jag har faktiskt inte köpt vinterjacka på tre år mamma.)

Fjärde bra grejen (tänk att det får plats så mycket på en dag) var Friday Fun med "känd från bloggen" -killen. Efteråt åt vi indiskt (och godis och ett glas kvarblivet vin) och bytte lite musik. Även fast vi har otroligt olika musiksmak fick jag drygt 10 nya låtar och han närmare 25. (Betyder det att det är jag som har bäst musiksmak? ;) ) Tack för det kompis!

torsdag 12 november 2009

Intensivt

En intensiv men otroligt rolig och givande träningsdag är till ända. Började dagen med min egen morgoncykel med några tappra tjejer. Den går verkligen upp och ner den där klassen. Lite sömn (oops), cykelpassfix, bakande och allmänit "göra ingenting" (yes, jag lyckades idag) var det dags för fika plus balance-date med bästa sus. En latte och gigantisk chokladboll senare gick vi vidare till mr Jim´s Body Balance. Där var även halva mitt hemmagym typ. (Det kan betyda att vi vill ha dit balance eller så betyder det att vi saknar Jim. Eller kanske både och.) Jag gjorde nog ganska bra ifrån mig frånsett under tai chin där jag fick hjärnsläpp och av någon anledning gjorde armrörelsernna fel åt ena hållet. Störde mig enormt mycket på det genom alla krigarna, men sen lyckades jag släppa det och vara i nuet. Jag älskar verkligen balancen! Den ger så mycket både i form av energi och känsla av harmoni och välbefinnande i mig själv och med min kropp.

Det kan tyckas lite konsigt att gå vidare till hemmagymmet och köra en timme army efter att man blivit så avslappnad och så, men efter en kopp kaffe och lite hafsigt ihopplockat mellanmål var jag redo. Finsällskap av träningskompis Niklas. Förutom min vanliga armypartner Lasse och de andra tuffa tjejerna och killarna såklart. Styrkefokus med brännande mjölksyra, speciellt i magen, som resultat. Hur najs som helst! Jag och Lasse lyckades peppa varandra att stå ut precis hela den jobbigt långa minuten (som nog - även i verkligheten, inte bara i huvudet - faktisk är längre än en minut) i en jobbig övning bestående av snabba upphopp med knäuppdragningar. Höga spänstiga hopp hela tiden utom möjligen de sista 10-15 sekunderna om jag får säga det själv. Snyggt!

Snart är det dags för sköna sängen. Sedan ytterligare en ledig dag innan helgjobb. Inte lika intensivt på träningsfronten imorn. Det skulle nog inte funka i längden.

Precis så svart och fint som det ska vara

onsdag 11 november 2009

En grå onsdag i november

Det är november. Det är onsdag och det duggregnar. Det är jobbkväll, jag saknar den gamla lägenheten och det är ingen träning på schemat. Ganska tråkigt alltså.

Men jag har just ätit hallon- och vaniljpannkakor av amerikansk modell. Dessutom med björnbär till. Och imorn och på fredag är jag jobbledig. Och snart är det december och då får man ta fram stärnor och ljusstakar. Så det är helt ok ändå. Hur ser din onsdag ut?

tisdag 10 november 2009

Balansplattan är min bästa vän



Typ så iallafall. Den har använts lite till och från under sommaren och kommer användas flitigt under min uppbyggnadsträning i vinter. Det blir inte så mycket vikter, iallafall inte nu i början, men tro mig, det känns rejält ändå. Idag kördes följande i superset (den första övningen är tung och den andra lite lättare):

1. Enbenta tåhävningar på balansplatta + djupa knäböj med ett "skaft"/stång över huvudet
2. Enbenta benböj på balansplatta + "ryggvridingar" med båda fötterna på balansplatta*
3. Utfall med främre foten på balansplatta + planka med vridning
4. Utsida höft i dragmaskin** + ryggresningar med latsdrag på matta
5. Framsida höft/höftböjare i dragmaskin** + diagonallyft på boll
6. Enbenta sittande lårcurl + vaggan med vridningar

Anledningen till att jag kör endenta övningar är framförallt för att jag är olika stark i benen men också för att det är en större utmaning för balans och stabilitet (främst på balansplattan då).

Och just det; jag sprang ju lite i morse också. Närmare 9km lugn, lugn löpning före frukost. Som alltid när jag springer utan mat i magen ligger foksu på att hålla pulsen, och därmed intensiteten, låg. Idag hamnade jag på ett genomsnitt på 71% vilket gav 6min tempo.

Och nu måste jag skynda mig att fixa mig och gå iväg till jobbet!

* Svårt att förklara övningen. Den ger kanske inte så mycket styrka, men är bra för balansen samt att det är skönt att vrida ut ryggen. Får be någon fota mig!
** Smarta Human Sports-maskinen som jag också ska visa nångång!

måndag 9 november 2009

Söndag och måndag

Igår hade jag lovat mig själv att bara vara ledig och inte ens fundera över alla saker jag borde göra. Ibland behöver man lite riktig ledighet, annars kommer man nog inte orka. Så jag sov JÄTTElänge. Först vaknade jag vid sju och var rätt pigg, men insåg att på en helt ledig dag går man inte upp klockan sju så jag kröp tillbaks under täcket. Vaknade några gånger och funderade på att gå upp men kom på att jag inte hade någon mjölk hemma och då var det genast mycket mer lockande att ligga kvar ett tag till. Vid halv elva gick jag upp och hämtade datorn som stod på bordet någon meter ifrån mig. Kröp tillbaks och spenderade en timme halvt under täcket med datorn i knät.

Vid halv tolv var jag tillslut så hungrig (även fast jag ätit upp alla godisrester sedan gårdagen) att jag helt enkelt var tvungen att gå upp. Gick de få metrarna runt hörnet och handlade mjölk och fixade sedan frukost. Men sen då? Vad skulle jag göra nu? Surfade runt lite planlöst någon timme och sen läste jag klart en bok. Försökte förtvivlat lista ut vad andra gör när de är lediga men kom inte på nåt, så jag sov lite. Fast när det blev eftermiddag gick jag till gymmet och körde först en halvtimme core för träningskompis Niklas (som jag tyvärr inte hinner träna så mycket med nu längre eftersom vi jobbar så oregelbundet båda två). Därefter två bröstryggövningar och två bröstövningar innan en timme yoga. Välbehövligt som bara den alltihopa. Sen återgick jag till att göra ingenting tills klockan var elva. Då sov jag igen.


Den här bilden fck jag av Erika i lördags. Jag ser rolig ut :)

När jag sovit såhär mycket blir jag inte pigg utan bara tröttare. Så fort jag sover längre än åtta timmar en natt får jag lätt, lätt tryckande huvudvärk och är zombietrött, så det var inte lätt att ta sig upp imorse. Tillslut gick det dock och efter frukost och lite småfix startade jag veckan på bästa sätt; med ett kortislångpass. Tog det väldigt lugnt i början och ökade sedan omedvetet efter hand. Om det inte vore så att jag har en jobbtid att passa skulle jag gärna varit ute någon halvtimme till. Nu slutade det på 17,6km och 1h 38min. Nästan sol, skön klar luft och relativt pigga ben. Det endas som störde mig lite var att jag fick stanna vid så många rödljus och att ländryggen blev trött mot slutet. (Mera styrka för den ja! Får bygga ihop mina egna corepass eftersom det (enligt mig) nästan alltid är lite förlite av den varan på befintliga pass.) Annars var det den perfekta starten på veckan och nu är jag pigg och redo för tre jobbkvällar i rad. Prinsessbra mår jag nästan. Bara smådetaljer som fattas.

söndag 8 november 2009

Middag med vänner från bloggvärlden

Usch jag är en dålig bloggare för jag glömde fota maten vi åt igår. Men kanske har någon av mina lite duktigare medbloggare Susanna eller Emil fotat lite så de kan visa. Eller Erika, fast hon har ju fortfarande ingen blogg. Oavsett så bjöd jag på den där hemmasnickrade moussakan, foccacia och grönsallad med oliver, avokado och solrosfrön till huvudrätt och hemmasnickrad efterrätt: Ett glas fyullt av krossat digestivekex i botten, några björnbär över där, sedan en blandning av vispad vispgrädde och kesella vanilj (en burk kesella till 2dl (ovispad) grädde) toppat av ytterligare några björnbär. Riktigt gott om jag får säga det själv och det får jag ju. Till detta serverades rödvin och bubbelvatten. (Fast jag tycker vi drack lite dåligt, finns ju massor kvar i baginboxen. fast det kanske vi tackar oss själva för idag i och för sig..) Trevligt var det hursomhelst och förhoppningsvis gör vi om det snart igen. Roligt att man kan få så fina vänner genom en blogg!


Dessa snyggingar, minus Sara som tyvärr inte kunde komma, var det .
(Bild lånad från Rosa bandet cyklingen.)


Eftersom klockan är efter elva och jag fortfarande ligger i sängen är det nog hög tid att gå ut och köpa mjölk, fixa frukost och ta reda på diskberget i köket. I eftermiddag blir det någon form av träning, men jag har inte bestämt rikgit vad än. Springa vore skönt och balance har jag nästan bestämt mig för. Styrka behövs och så även core. Men allt kan man ju inte göra på en gång så jag får se vad som känns bäst. Jag ligger ju lågt med löpningen denna månad och har bara sprungit EN gång denna vecka och det var i måndags. Så det lutar åt det och balance, men vi får se. Och så får jag inte glömma att ringa pappa!

(Pappi; ifall du läser det här innan jag ringt så säger jag grattis på farsdag redan nu!)

lördag 7 november 2009

Eh.. bara ljus.. jo tjenare :)



Det gick ju sådär med att bara köpa ljus på Ikea. "En fleecefilt behöver jag ju nog och batterier är alltid bra." Ytterligare en osthyvel behöver jag definitivt och chips och godis behövs till middagen." "Den kostar ju bara 15/29/39/5 kr så det går ju bra." Drygt 250kr fattigare men mycket gladare blev jag.

Nu är jag hemma på lunchpaus. Snart åker jag vidare. Tveksamt om det hinns med nåt springande, det tar lång tid att transportera sig med kollektivtrafiken..

Massa onödigt vetande

Igår fick jag alltså den där grissprutan, vilket i sig inte gjorde så ont. Lite obehagligt att veta at den där långa spetsen var inne i min arm bara. Eftersom jag tydligen tillhör en av riskgrupperna i och med min (om än lindriga) astma måste jag ta ytterligare en spruta om några veckor. Blä. Sköterskan som gav mig sprutan utbrast "oj, du hade mycket muskler du". Hahaha, undrar vad hon skulle tycka om en person som (styrke)tränar sin armar.

Oavsett om jag har mycket muskler eller ej har sprutan resulterat i att hela min högra deltoideus är blå. Nej, nu överdrev jag lite (rätt mycket), men en stor del av den mellersta delen av deltoideus är blå iallafall. Armen gör lite ont också (det är meningen att ni ska tycka synd om mig nu alltså) men i övrigt tror jag att jag klarat mig från biverkningar (peppar, peppar..). Dock vet jag inte om spruta, svinjobbig tävlingsklass i cykelsalen och en efterföljande Staropramen var en så bra kombo, för jag stupade i säng innan tio igår kväll. Totalt kraftlös. Knappade in alarmet på 07, tänkte att nio timmars sömn borde räcka. Men nä, jag snoozade fram till närmare åtta då jag tvingade mig upp för att hinna med allt jag har att fixa med idag.

Jag började med att färga håret och på köpet tappa typ halva mängden hår. Jag tappar sjukt mycket just nu så snart har jag väl inget kvar. Medans färgen skulle verka surfade jag runt för att kolla en träningslärarelaterad grej och hamnade på denna sida. Knappade in mina värden och väntade med spänning. What?! Enligt den där kalkyleringen har jag en rätt låg syreupptagningsförmåga. Efter lite konsulterande med diverse kurslitteratur hittade jag en tabell som visar detta värde endast ger "ganska bra" vilket betyder typ medel. Nä! Det kan jag bara inte tro på! Ok att jag inte har några elitvärlden direkt, men jag måste väl ändå ha högre världen än genomsnittet?! Eftersom jag knappade in min miltid, som jag ju anser vara den sämsta, testade jag min maratid men då blev det ännu sämre. Nä, dags att göra ett riktigt test kanske. Mamma och pappa; jag sätter upp det på önskelistan! (Tillsammans med pengar till nya springskor och övrig träningsutrustning.)

(Jag gjorde ett submaximalt test på cykel under hälsoprofilbedömningsutbildningen för några år sedan. Minns inte riktigt vad jag hamnade på där, men har för mig att det var bra mycket bättre än detta iallafall. Och jag har ju inte direkt blivit sämre sedan dess. Snarare väldigt mycket snabbare och min träningsmängd är mycket högre nu än då.)

Nä, dags att ta tag i dagen. En supersnabb tripp till Ikea för ljusinköp, en snabbis på stan, matshopping, förhoppningsvis lite spring och middag men bästa tjejerna står på dagens todolist (den andra långa gömmer jag tills på måndag). Hoppas ni har en superlördag!

torsdag 5 november 2009

Armykväll

Hm.. Undrar hur mina ben ska klara av (att instruera) en tävlingsklass cykel imorn. De dog under de första sekunderna av kvällens army nämligen. Jag tyckte nog att det var lite dumt att börja passet med upphopp, men ok då. Större delen av passet fortsatte sedan i en viljelös stil, men mot slutet shapade jag upp mig lite. Jag såg i ögonvrån att en annan tjej var både starkare och uthålligare än mig och det kan jag ju inte tollerera. Tvingade mig därför att köra sista tredjedelen stenhårt och trots att jag redan gjort sisådär 300 pushups tvingade jag mig att köra sista seriens 60 stycken på tå. Men så var det det sista jag gjorde innan jag ramlade ihop i en liten hög också.

Såhär grönt var det inte i salen. Inte så blött heller, men minst lika jobbigt.

Sjukt frustrerande hur mycket man tappar när man inte kör på några veckor. Riktigt tragiskt, så nu ber jag till ödet att jag kan köra en gång i veckan resten av terminen. Jag vill ju vara stark! Jag vill ju vara bäst! :)

PS: Imorn ska jag få den där grissprutan på jobbet. Hoppas 1. att det inte gör ont, 2. att jag kan använda armen på cyklingen och 3. att jag inte blir sjuk.

Vadå stoppa huvudet i sanden :)

Jag har en hundra mil lång todolist att börja beta av så det här blir bara en liten kort reflektion angående de senaste dagarnas (speciellt gårdagens) största snackis, nämligen årets happening Nike Convention. Egentligen hade jag inte tänkt skriva något eftersom mitt hjärta gör ont över att tvingas avstå från detta roliga och inspirerande event. Men så kunde jag inte låta bli att kolla in schemat (skorna kunde jag dock inte se, vilket nog är tur..). Jag vet inte om det är det faktum att jag inte kan åka som gör mig extra kritisk, men det var liksom inga "wow, det här vill jag verkligen köra!". Missförstå mig inte nu; alla presentatörerna är antagligen supergrymma och klasserna säkert jätteinspirerande. Det är säkerligen flera av de, för mig, okända namnen som skulle kunna bli favoriter. Men. Detta är inget jag vet säkert, och det jag inte vet mår jag inte dåligt över. Eller nåt :)

Men ni som ska dit; grattis, ni kommer ha sjukt kul!

tisdag 3 november 2009

Lovely music

Det har gått lite segt med att göra cykelpass på senaste tiden. Delvis beror detta på tidsbrist, men mest beror det på noll musikinspiration eller hur man ska uttrycka det. Jag har sjukt mycket musik på min dator och mer kan man fixa, både lagligt och olagligt, men jag har liksom varit trött på det jag har (Fast när jag kollade igenom bara en liten del av det jag har upptäcktes massa grejer som jag aldrig lyssnat på och inte vet vad det är, men som visade sig vara rikgit bra. Haha. Men man kan ju inte orka hålla reda på precis allt ens (f.d) sambo lyssnar på.) och inte kunnat komma på vad jag ska leta efter via spotify och andra ställen. Men idag har jag fått nästan 4GB musik från bästa kollegan Lasse, tack! Nu kommer jag inte göra annat än "mixa" musik framöver. Typ. Så mycket mer än ihopmixning och kanske någon loop här och där kan jag nog inte. Jag är tydligen extremt svårlärd vad gäller detta..


Fast den här har jag hittat via Body Balancen. Bästa stretchlåten just nu!

Jag fick också en film med mig själv på. Det är med skräckblandad förtjusning jag kommer kolla på den när jag väl får tid. Oerhört nyttigt, men mycket jobbigt. Att jag har en så hemsk och barnslig röst.

måndag 2 november 2009

Punktform


Jag längtar efter mycket, men just nu lite extra efter en sån.

♥ Tack för all respons och alla snälla ord om lördagens lopp! Ni anar inte hur mycket det värmer mitt hösthjärta.
♥ Idag sprangs det backintervaller med löpgruppen. För mig gick det ju sådär. Det är bra om man äter ordentligt på dagarna.
♥ Jag har så mycket olika tankar som snurrar i mitt huvud. Framörallt saker som jag kanske skulle kunna jobba med i framtiden, men jag får liksom ingen riktig tid över att ta tag i dem. Eller så prioriterar jag helt fel kanske. Och är oeffektiv. En kombination av att jag är oeffektiv och att jag har förlite tid/prioriterar fel (och jag som inte ens jobbar heltid!!) tror jag bestämt det är. Kanske får skärpa till mig lite då.
♥ Nu ska jag nog sova så jag kan vara lite effektiv efter jobbet imorn.

söndag 1 november 2009

Var kommer krafterna ifrån?

Igår undrade jag verkligen det. Hur kunde det kännas lekande lätt (nåja, men åtminstone inte dödsjobbigt) att springa en bra bit under 5-tempo bara för att det råkade vara tävling? På träning gör det det då aldrig. Åtmninstone inte särskilt ofta och definitivt inte i skatåsterrängen.

Det var inte riktigt lika kallt som förra året, så en t-shirt och en mössa mindre blev det.

Första kilomtern gick lite långsammare (5:20 ungefär) eftersom det som alltid var rätt trångt, lutade svagt uppåt i princip hela tiden och tog ett tag innan jag fick in flytet. Kilometer två däremot gick på ca 4:50 trots att de riktiga backarna började här. Fram till 6km låg jag strax under 5-tempo (Jag hade inte fotpoden med mig, så jag vet inte exakt, men upp till 10km kan jag räkna i huvudet, värre blir det sedan :) ) och när jag tryckte på "lap" visade klockan 29:55.

Vid nästan hälften, dvs 9km stod klockan på 44:20 och jag hade alltså tagit in lite tid. Strax efter 9km-skylten börjar dock stiglöpningen och där är det snarare snabbpromenadtempo som gäller (Vid 10km var jag dock precis under 50min, men det var med några sekunders marginal.). Hala spänger (spångar??), stenar, rötter och lera. Uppåt, uppåt uppåt och när man väl är upp på banans högsta punkt vid ungefär 12km har man nästan lika långt kvar fast nedåt och det är nog faktiskt ännu jobbigare. För mig som väldigt lätt vrickar fötterna kräver detta en enorm koncentration och totalt fokus på var jag sätter fötterna samtidigt som jag ska försöka bromsa kroppen för att inte falla handlöst framåt. Sista nedförslöpningen går dock på grusväg, men där var mina ben så trötta att tempot nog inte var något vidare. Efter några hundra meters återhämtning och en mugg sportdryck återkom dock krafterna något. Något men inte helt. Jag började misströsta och fundera på om jag inte gått ut lite för hårt ändå. Fast ändå, det hade ju känts så lätt. Intalade mig att jag bara inbillade mig att jag var trött, matade på och passerade löpare efter löpare. Mest män såklart men även en och annan tjej. Började fundera över hur många tjejer det kunde finnas framför mig egentligen och för varje medtävlande, både män och kvinnor, jag passerade växte självförtroendet. Det är en minst sagt angenäm känsla att lugnt och metodiskt arbeta sig förbi en efter en. Kroppen bara matar på, som en maskin utan krafter som tar slut. Jag blev helt förvånad över mig själv och mina ben. Var kommer krafterna ifrån?! Jag vet att musiken hjälper mig mycket. Med några få kilometer kvar börjar bästa armylåten spela i öronen och då kunde jag öka farten ytterligare. Känslan av att jag är stark och jag kommer aldrig ge upp fyller hela kroppen och jag hann trycka tillbaks och spela låten två och en halv gång innan jag var i mål.

Eftersom jag inte hade fotpoden med mig kunde jag ju inte se exakt hur snabbt jag sprang där på slutet, men jag försökte räkna lite genom att kolla vad klockan stod på vid varje kilometermarkering, men hjärnans analytiska förmåga är inte riktigt på topp vid tillfällen som detta. Jag tror jag kom fram till att tempot måste varit närmare 4:30 än 5 min/km där på slutet och det som är fascinerande är att hjärnan liksom stänger av alla delar utom just benen. Jag kunde visserligen känna att mjölksyran började ta upp allt större del av musklerna, men att pulsen började ticka upp mot 95% av max märkte jag inte ens. Jag måste ha andats väldigt tugnt (Vilket jag antagligen alltid gör för folk vänder sig väldigt ofta om när jag kommer farande bakifrån. Antar att astman påverkar lite av detta, men lite pinsamt känns det ju. Som om jag är jätteotränad och komemr dö när som helt typ. Eftersom jag har musik i öronen hör jag ju det inte själv, men varför vänder de sig annars? Eller är det musiken som hörs genom lurarna??) men det kändes liksom inte. Häftig känsla att bara kunna fortsätta och fortsätta!


Tävlingsfrisyren - nu med pannband

Efter 18,8km och ett upplopp till stora delar går på segsprunget gräs och dessutom uppför var jag i mål. Trött men sjukt nöjd, stolt och glad! Genomsnittstempot hamnade på 5:04min/km och hur det gick till kan jag faktiskt inte förklara. Jag hade inte laddat ett endaste dugg inför det här loppet. Eller jo, jag har ju dragit ner på träningen lite. Dels under hela månaden, men det har ju mer med min årsplanering att göra och mindre med just detta lopp, och dels under veckan, men i övrigt inget alls. Jag vilade inte ens i fredags som planerat utan körde en timme Body Balance då jag blev inbjuden till det. Jag åt precis som vanligt och har knappt tänkt på loppet under veckan. Inte för att det behövs någon speciell kolhydratladdning för ett såpass kort lopp, eller rättare sagt såpass kort tid jag totalt ska prestera (Kolhydratlagren räcker upp till runt 90min om man är i energibalans.) men jag brukar ändå vilja ladda litegrann för att det känns bättre mentalt. Men det gick ju ändå. Frågan är bara varfifrån krafterna kom?!