söndag 28 december 2008

75 minuter terräng

Så var namnet på cykelpasset jag gick på i Arvika i eftermiddags. För att vara diplomatisk: det var kanske inte det bästa passet i mitt liv.

Jag vet ju att det finns många instruktörer som fortfarande är kvar på 90-talet, men jag hade ändå en viss förhoppning om att denna instruktör, som jag tyckte var en av de bättre när jag började min cykelkarriär i början på 2000-talet, hade utvecklats. Nu var det inte riktigt så. Men, men. Jag fick ju cykla lite iallafall.

Jag även ännu en gång kommit fram till att jag inte gillar cyklar av märket body bike. Jag lyckas aldrig få till en bra sittställning trots att det faktiskt går att ställa både styre och sadel framåt och bakåt. Jag blir liksom ihoptryckt och så gillar jag inte det "smala" styret. Det ligger liksom inte skönt i händerna. Och så känns det som att knäna ska slå i styret hela tiden, trots att jag har längre mellan styre och sadel än jag vanligtvis har. Men det kanske är en vanesak och jag är kanske bara ovan. Och jag fick ju faktiskt cykla lite.

2 kommentarer:

Nike sa...

Trist att den "bra" instruktören hade fastnat i 90-talet! Undrar om de får någon fortbildning ;)

Angående bodybike tycker jag nästan tvärtom, jag kan liksom inte få sadeln så långt fram som jag önskar. Skulle egentligen vilja ha med min egen trainer på alla pass nu och framåt ;)

Kul att du fick ihop lite spinning iaf! Kör du snart egna pass igen?

Andréa sa...

Ja man kan undra faktiskt..

Jo, jag håller med om sadeln, även om jag har den så långt fram som det går så är det för långt bak.. blir helt fel liksom.. men ändå känner jag mig ihoptryckt.. En riktig cykel hade kanske varit det bästa ja :)

Jo, om två veckor är julschemat över tror jag!