Dubbelspring

Det blev ingen snabbdistans i onsdags. Det går liksom troll i de passen. Huvudvärken försvann inte utan blev bara värre. Himla segt. Ett lättare corepass var vad den dagen hade att erbjuda.

Igår blev det dock andra bullar. Dubbelpass löpning för första gången på denna sidan graviditeten och dessutom var det senare av den den där snabbdistansen! Eller kanske ska jag sätta citationstecken runt "snabb" för särskilt snabbt gick det då sannerligen inte. En del av förklaringen är såklart icke optimala förutsättningar som tex just dubbelpass (Men det var bra just för att jag ska sluta ställa så höga krav på mig själv och kanske så småningom bli vän med snabbdistanspassen.) och dessutom med middagen skumpandes uppe i halsen, att jag glömt ta astmamedicin, lätt huvudvärk med mera. Men den största förklaringen är nog dessvärre att jag (ännu) inte är i någon vidare bra form. Förhoppningsvis släpper det snart.

Jag intalade mig själv att jag skulle vara nöjd med varje sekund jag kom under 5-fart i snitt på själva snabbdistansdelen och med tanke på känslan så är jag det verkligen också. 4:57 min/km är inte direkt någon monsterfart ens för mig och just nu och jag tycker nog att jag borde kunna något bättre. Men som sagt får jag vara lie nöjd ändå. Det kan faktiskt bara bli bättre nu och något ska jag väl ha att kämpa för. Det kan ju inte gå plättlätt hela tiden.

Det andra passet, som sprangs på morgonen var en väldigt lugn vagnjogg hem från förskolan. Jag vågade mig på att ställa storbarnet på ståbräda på springvagnen så att jag skulle kunna vara lite effektiv och springa hem. Det gick faktiskt över förväntan, även om det var lite nervigt på tunnelbaneperronger och annat. Men det kan nog bli fler sådana här turer faktiskt!