Topploppet 2015

Jo men jag sprang ett lopp idag faktiskt. Utan några som helst förväntningar men med tanken att få till ett bra träningspass. Och ja... Det blev ett väldigt tufft pass och det var tur att jag inte hade några förväntningar. Det var nämligen en riktigt tuff bana bitvis och jag tror jag tappade flera minuter i de långa, otroligt sega, backarna. Tänk brant uppför, lera som gör att du kanar bakåt i varje steg, lite stenar och mycket stenar. Inte riktigt min grej. Visserligen verkar inte mycket vara min grej vad gäller löpning nu mer. Jag är verkligen väldigt ur form. Utan egentlig anledning som jag kan se det. Men det är väl livet.

Tvåvarvsbana. Inte heller min grej. Särskilt inte när en vet att de där tuffa backarna ska tas en gång till. Knappt styrfart uppför men jag är som tur är snabb nedför. Det var ett rätt litet lopp och på andra varvet var det glest mellan löparna och jag har en tendens att alltid hamna med en lång lucka till löparen framför mig. Det tycker jag är tufft mentalt. Idag också. Men till min glädje knappade jag ändå in för det mesta och till och med uppför närmade jag mig vilket känns stort då jag är ganska kass på backar som sagt.

Jag kollade inte klockan mer än ett par tre gånger de första 2-3 kilometrarna utan hade som mål att enbart gå på känsla. Köra på så tufft jag kunde men strunta i tid och fart. Och med en snittpuls på 90% får jag väl säga att jag gjorde mitt bästa för dagen. Men, jag blev ändå lite besviken när jag kom i mål. 47:01, lite bättre än så trodde jag att jag kunde. I juni sprang jag Nike-loppet drygt 15 sekunder snabbare trots att jag hade flera växlar kvar och egentligen bara öste på sista kilometern. Visserligen är jag väl i (ännu) sämre form nu än då, men det säger en del om banan.

Menmen, slut på ursäkter. Jag är helt enkelt långt, långt, lång ifrån den nivå jag tidigare befunnit mig på. Men desto mer peppad på att fortsätta kämpa. Jag ger inte upp, jag ska tillbaks! Det får ta den tid det tar men det ska gå. Det bör gå, det måste gå.