Målet var att springa på i en fart som gav ett bra träningspass men som var en bra bit från max. Att kunna se mig om och uppleva loppet istället för att flåsa och ha blodsmak i munnen. Det lyckades jag med. På grund av lite tungt att andas flåsade jag lite ibland och den sista kilometern blev det faktiskt lite spurt, men i övrigt höll jag mig till planen. Och njöt av att få springa på pigga ben genom Stockholm en solig junikväll.
Av någon anledning fick jag inte starta i första startgrupp utan hamnade i den andra (till skillnad från de flesta andra jag känner som sprang). Det gjorde att det var väldigt trångt i början. De första fem hundra metrarna kunde jag knappt jogga och fram till 2km fick jag bromsa rejält. Så det var tur att jag inte hade tänkt springa för pers. Men sedan lättade det och jag kunde springa på i ett skönt tempo. Jag sprang om tjejer i stort sett hela tiden trots att jag hade flera växlar kvar. Det ger självförtroende! Men nog om skryt. Höga 46min stannade jag klockan på i mål. Nöjd över att ha lyckats bromsa mig själv ända fram till 9km. Heja mig. Det blev ett bra träningspass och en del av resan mot en snabbare version av mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar