torsdag 6 augusti 2015

Jag är bra på att ta ut mig (men inte på att springa snabbt)

Åhåjaja. Inte är jag i någon vidare springform inte. Kanske inte helt oväntat i och för sig efter sjukdom och dessförinnan lite återhämtningspaus efter maran och så astmaproblem och allmänt ovillig kropp på det. Fast jag måste medge att jag tycker att det är fruktansvärt irriterande. Jag vill vara så snabb som jag har varit ju.

Idag sprang jag ett pass tröskelintervaller på 3x2000m som gick så himla kasst. Jag orkar inte ens komma ihåg några detaljer, men väldigt trött blev jag och väldigt långsamt gick det (med tanke på sträcka). Jag ville bara lägga mig ner och grina, men fullföljde trots massivt psykiskt motstånd. Konstaterade sedan att jag kanske borde bli njutspringare på heltid. Jag är en njutspringare, men jag vill också kunna vara en prestationslöpare uppepå.

Jag har två alternativ; Antingen ger jag upp och blir en heltidsnjutare eller så biter jag ihop och kör på tills det lättar. Egentligen ett ganska lätt val. Även om det kräver sin kvinna. Jag har några darlings jag måste döda på vägen dessutom.

Nästa tuffa pass blir förmodligen fyrahundringar på bana. Det kan bli intressant. Och förmodligen blir jag lika trött då och springer säkert lika långsamt (förhållandevis).

2 kommentarer:

Klara sa...

Känner precis igen känslan du beskriver med intervallpasset... För min del tycker jag "njutlöpning" eller mer ostrukturerade intervallpass som typ fartlek under en period brukar funka när jag är inne i faser med låg motivation alternativt då formen inte är riktigt som man hade velat...
Snart kommer du vara tillbaka i din forna snabba form och till och med ännu snabbare tror jag!

Agence immobilière casablanca sa...

thank you very much for sharing with us this great note.