söndag 16 oktober 2011

Lite mera ord

Jaha hur ska jag börja det här då? Kanske att jag återigen har underskattat min förmåga. Vid det här laget borde jag lärt mig att oavsett om det känns fruktansvärt att springa snabbdistans i 4:20 tempo (har nog aldrig hänt, inte mer än någon enstaka kilometer iallafall) på träning så gör det inte det på tävling. Jag borde ha lärt mig att något händer i mitt huvud när det är tävling. I min kropp också vad det verkar, för idag kände jag mig verkligen urstark! Det var inte benen som sa stopp som det oftast är på träning, utan det var lungorna. Jag kände tyvärr av min astma lite till och från. Absolut inte hela tiden så den ska jag inte skylla på, men till och från. Trots att jag tagit tre doser astmamedicin innan (På träning tar jag bara 1 och oftast bara om jag ska springa hårda pass.). Men så är det och det är som sagt ingenting jag skyller på, jag hade förmodligen inte kunnat springa många sekunder snabbare idag. Jag gjorde verkligen mitt allra bästa och jag tror att jag fick ut precis allt som finns där i nuläget.

Innan loppet. Bilden är bästa Maddes.

Det är lite svårt att förklara, men jag kände mig så himla stark och benen var så pigga. Det kändes som att jag skulle kunna öka och öka och öka hela tiden, men det kunde jag såklart inte, då hade jag förmodligen stumnat ganska snart. Och jag kunde nog inte ha andats mycket snabbare än jag gjorde heller för den delen. Men den där känslan hade jag på Tjejmilen också. Det kändes som om jag skulle kunna öka tempot, jag kände mig så himla stark, men det gick liksom inte. Jag kände, varken då eller idag, den där hemska spykänslan och känslan av att nu lägger jag ner. Men ändå presterade jag på max, fick ut allt jag hade. Svårt att förklara som sagt, men så har det aldrig känts innan. Millopp har för mig alltid varit en plåga från början till slut, men nu (liksom på Tjejmilen) var det bara riktigt plågsamt den sista kilometern. Den som såg mig de sista 500 metrarna kan nog intyga att jag inte direkt såg ut att ha några oanvända växlar att koppla på. Jag var trött, riktigt trött. Men jag hade fortfarande inte den där känslan av att jag bara vill lägga mig ner och dö. Det måste ha något med barnafödandet att göra. Resten fattar jag till nittionio procent beror på fokus och att jag trots allt kunde behålla en så stor del av min springform genom graviditeten.

Jag vet inte riktigt om varken jag själv eller någon annan blev så klok av det här, men jag är hur som helst så otroligt stolt och nöjd över mig själv och min fantastiska kropp som fixar sådant här! Vågar man sätta upp sub 43 som mål nästa år eller?

17 kommentarer:

Fit-Eva sa...

JAAA! Det kan du!!!

LinaTriathlet sa...

GRATTIS igen! Du är så jäkla bra!! Stark!! Klart att du ska satsa på sub43!!

Staffan sa...

Stort grattis till nytt PB!!! Sorry att jag inte hann med att hälsa på dig och Sixten där på IP, min race rapport kommer imorgon förmiddag!

Mia sa...

Grymt! Klart du vågar satsa på sub 43. Själv vågar jag inte ens springa ett millopp... :D

GRATTIS!

Louise sa...

Grattis!! Ja, jag kan bara hålla med gällande barnafödande! Jag har tre och gjorde också PB idag - på 48:23! :-)

Ellinors dröm sa...

Som sagt. Riktigt fint jobbat idag! Och ja, våga sätt det målet!

Anonym sa...

Sjukt bra spunget! Grattis!
Själv funkar jag tyvärr totalt motsatt av vad du gör. Så fort det är tävlingsdags höjs min puls och stressnivån i kroppen, och redan innan loppet börjar ligger jag på nära 150. Efter det blir det mesta kämpigt tyvärr. Men antar att enda sättet att få bort tävlingsnerverna (och den höga tävlingsulsen) är genom att tävla mera.

Jonna sa...

Jag bara ryser... grattis igen! Jag tror också att det mesta jobbet har du såklart gjort själv med din flitiga träning, men jag tror faktiskt att kvinnor blir starka av att föda barn! Det finns ju flera exempel på det, Maria Rydkvist i längdlandslaget t.ex. Du är grym och inspirerar verkligen mig till att försöka få en bättre miltid!!!

Johanna sa...

Wow. GRATTIS!! Grymt! Och fantastiskt roligt att läsa, vilket lopp!! :)

Daniel sa...

Yey!!! Stort grattis till ditt nya pers! Sub 42 nästa år! :)

Jenny sa...

Så grymt bar jobbat av dig! Jag tror du kan komma under 40 minuter! Barnafödande är bra eller hur?!:)

Ann sa...

UNDERBART!! Stort grattis, grymt bra jobbat. Du är ren och sann inspiration. Heja!

Löpning & Livet sa...

Tusen tack för alla era fina ord! Att lilla jag kan inspirera är ju både kul och lite lustigt :) NI inspirerar mig!

AKA sa...

The sky is the limit!!!! Go girl go!

Tänk sedan på all gratisträning du får när du ska jaga den lille om han ärvt mammas springben!!!

Unknown sa...

Grattis! Och ja, satsa!!

Sara sa...

Stort stort grattis! Du är som bäst när det gäller helt enkelt!

mikael sa...

Det är sant som du skriver! Farter i snabbdistans är plågsamma men när det väl kommer till tävling är det en helt annan sak.

Självklart ska du sikta på sub 43!