fredag 9 december 2011

En krönika om jämställdhet



Om genus, jämställdhet och patriarkala strukturer finns hur mycket som helst att säga. Sedan jag blev mamma slås jag än mer av hur snedvridet vårt samhälle är och varje dag ser jag hur vi (som lever i samhället), ofta omedvetet men ibland medvetet, reproducerar ojämställdhet. Några få av mina (miljoner?) tankar finns nedskrivna här (klicka!). Det var skönt att få skriva av sig. Lite är bättre än ingenting.

18 kommentarer:

Malin sa...

Så himla bra skrivet Andréa, och ett viktigt inlägg!

Som om barn skulle må bättre av att se mamma sittande i tv-soffan hela kvällarna än att bli uppfostrade i en anda av rörelseglädje.

Jag önskar och hoppas att jag kommer kunna träna i den utsträckning jag vill den dagen jag får barn, och sådana som du som visar att det går inspirerar verkligen!

Folk som inte har något eget liv utan måste leva andras borde förses med munkavle. imho. :)

Jennie sa...

Väldigt bra krönika! Jag har själv inte barn så har ingen erfarenhet av det du skriver om, däremot har jag vänner med barn och som i och med barnafödandet har slutat göra det de älskar - så fel! Jag tror benhårt på att barn som växer upp i ett hem där träning är en naturlig del har nytta av detta resten av livet.

Anna (Orka mera) sa...

Jättebra krönika! Tror stenhårt på att inte släppa alla sina egna intressen när man får barn. Hade jag inte fått träna hade jag blivit en galen mamma. Och det går alldeles utmärkt att kombinera, det gäller bara att vara lite fantasifull och inte ställa så höga krav på tidpunkt och väder. Man får hitta luckorna och träna då, om det så öser ner, eller klockan visar 06.30 :)

Emelie sa...

Jag har aldrig upplevt det så. Snarare tvärtom, att folk runtomkring mig peppar mig och tycker att jag är himla duktig :-)

Å andra sidan är min son med på hälften av passen, lillen får frisk luft medan mamma förenar nytta med nöje.

Jag började träna bara några veckor efter förlossningen, det var inget "gnäll" utifrån då heller.
Utan "Wow, vad fräckt att du har kommit tillbaka så fort, jag önskar jag också var så vältränad..."

Livskraft sa...

Så bra skrivet, kan bara hålla med dig, och allt man vill går att få till.

Löpning & Livet sa...

emelie: jag tror det varierar lite beroende på vilken umgängeskrets man har. Jag har själv många vänner som tränar och därmed "förstår mig". Jag vet dock att många andra får höra sånt. Mycket beror nog på ren avunsjuka.

Jättekul att du enbart fått positiv respons!! I framtiden hoppas jag alla får ha det så!

Snorkkis sa...

Mycket intressant, och knasigt att det ska vara så. Jag tror det ligger i människors natur (eller svenskars) att man inte ska få göra något annat än medeltalet...

LinaTriathlet sa...

Jättebra skrivet!Inspirationskälla! Du är grym!

nina sa...

så BRA!

Anonym sa...

Bra skrivet! Visst blir man en en piggare och gladare förälder om man tar sig tid att träna.

Du är ju verkligen inte egoistisk. Vad jag förstått så har ju du oftata med dig Sixten när du tränar. Vagnjogg, styrkepass hemma osv.
När ska du börja jobba?
När jag började jobba så blev det oerhört mycket jobbigare att träna. När jag varit ifrån mitt barn hela dagen och sen dessutom dra iväg igen var jättetufft. I synnerhet när det bara är någon timma kvar på dagen innan hon lade sig för natten.
//Carro

Sofia sa...

Så himla bra och så himla sant! Att vara en glad och pigg mamma som mår bra vinner ju alla på.

Så, tummen upp för fler mammor och pappor som tar sig tid och prioriterar in träning i sitt liv!

Ingmarie sa...

Fantastiskt bra skrivet! Och (tyvärr) nog sant.
Det kan även vara på andra hållet.
Jag har ju inga egna barn och mer än en gång har jag fått höra att det är "konstigt" att jag lägger ner så mycket tid på träning och inte satsar på att bli en "riktig" familj. (!!!!!!!!!!!!!!!!)
Undra hur många män som får liknande kommentarer...
Har även hört saker som "ja ja, det är bara för att du inte har barn som du kan hålla på så där".
Sorgligt...
Fortsätt som du gör Andréa! Du inspirerar och jag är säker på att fler mammor kommer att våga sig ut om bara alla ni som tränar OCH har barn visar sig ofta och mycket.:-)

anneliten sa...

Säger som Ingmarie - fortsätt visa vägen. Förändring går långsamt.

Jag är egentligen mer bekymrad runt kvinnor i arbetslivet än runt träning. Jag upplever (har igen statistik) att det var vanligare att dela på föräldraledigheten när jag hade småbarn (början/mitten på 90-talet) än nu. Flera mammor på mitt jobb är hemma över ett år, uppemot 15-16 månader. Det är inte bra för jämställdheten för det snedvrider löner och viljan att rekrytera kvinnor i barnafödande ålder. Prktiken och lagen är inte samma sak nämligen. Om vi delade lika skulle kön vara egalt i rekryteringar.

Lisapisan sa...

Bra skrivet! Och jag tror absolut det är bättre för barnen att ha glada välmående föräldrar som tränar än bara sitter inne hela dagarna. Lava gillar hänga med och springa, både när hon ska sova och när hon är vaken!

Miss Agda sa...

Jag vet att det är precis så där för många, men jag tror att jag själv har många förstående personer i min omgivning för jag har iaf sluppit de "elaka" kommentarerna!
Jag tänker förresten också att genom att träna en hel del så föregår man med ett gott exempel inför sina barn och inspirerar dem också till ett aktivt liv.
Bra skrivet!

Jonna sa...

Så, så bra! Gud vad jag uppskattar att du sätter fingret på dessa viktiga frågor! Och som välläst blogare, krönikör etc. handlar det ju inte bara om vad personer i ens omgivning säger, för de är ju såklart oftast förstående, men det kan ju handla om oförstående, häpna, avundsjuka kommentarer osv. Som både du och Ingmarie skriver, det är ju såklart inte lika många män och pappor som möts av detta. T.o.m jag, som inte ens har barn, har ju hört sådana här tongångar när man diskuterar föräldraskap (mödraskap...) och träning.

Löpning & Livet sa...

tack alla!

just jag själv får inte höra så mycket negativt (vad jag vet) men jag vet att andra får göra det. Troligen finns det även pappor som råkar ut för samma sak eftersom just träning verkar orsaka någon slags avundsjuka hos andra.

anneliten: ja, det känns tyvärr som att det är lite trendigt att vara "hemmafru" nu igen. Vi skulle egentligen velat ha delat så lika som möjligt (typ på dagen!) på föräldraledigheten med Sixten, men nu passade det oss båda och våra jobb bäst att jag är ledig lite längre den här gången. Vi kommer lösa det genom att Martin är hemma lite längre vid nästa barn (om vi har turen att få ett).

Paula sa...

Här kommer en liten eftersläntarkommentar.
Jag blir väldigt glad när jag läser din blogg och i synnerhet detta inlägg. Jag har inte alls dina resultat eller ambitioner i min löpning, men känner igen dina drivkrafter. Både jag och maken gillar att ha en halvmara eller mara att sikta mot i vår träning.
I skrivande stund ligger en blivande bäbis och sparkar i min mage. Hon förväntas födas i slutet av augusti och vänder antagligen upp och ner på vårt/våra liv.
Jag kan bara hoppas att vi båda lyckas prioritera rätt och lägga fokus på både träning, varandra och vår nya dotter.
Stort tack för härlig inspiration! :-)