torsdag 18 februari 2010

Fartlek

Det blev ingen distans. Efter att ha sprungit några steg, kom jag på att det passade bättre att köra fartlek idag. Dock blev det en ganska snäll sådan. Extra lång uppvärmning och nedvarvning och med ganska blygsamma fartökningar där fokus istället låg på att hålla den lite högre farten under längre tid (7-8min).

Inte så höga hastigheter, men det blev tillräckligt slitigt ändå. Även om jag gillar vintern och älskar att det har varit snö även i Göteborg i princip hela tiden sedan strax innan jul, börjar jag längta till vår och barmark. Förutom att snömodden sliter så sänker den mitt självförtroende. Jag vet såklart att jag skulle sprungit snabbare och att känslan skulle varit en helt annan om det varit barmark, men ändå kan jag inte låta bli att bli lite nedslagen. Och just det slitiga gör ju att passen lätt tenderar att bli jobbigare än jag tänkt vilket ju inte alltid är så bra. Det gäller att orka med allt och att inte dra på sig skador på grund av bristande återhämtning. En balansgång det där. Nu är jag där igen. Balans. Detta otroligt betydelsefulla begrepp.

4 kommentarer:

Petra sa...

Fartlek i snömodd är...hm...ingen hit tyvärr... Man längtar nästan till helgens lååångsamma långpass :)

MarathonMia sa...

Jag håller med. Jag gillar också snön men nu börjar det fresta på positivitetsnerven. Jag har också en snabbdistans att springa och läääängtar till barmark och bättre tider.

Orkar inte med att ta energin till att gilla fördelarna med snölöpning - jag vill använda energin till att springa fort och tänka på annat.

Anna sa...

Men jag håller med! Det är en liten psykning med all den här snön. Vi har ju iof fina cykelbanor men det är kallt och ruggit på kvällarna och det är ju då jag tränar. Jag funderar på hur jag någonsin ska hinna få fart i mina ben om det ska fortsätta falla snö.

Andréa sa...

petra: jepp, fast det gör jag ofta ändå :) (oftast)

mia: word!

anna: fortsätt kämpa, den dag snön väl är borta kommer vi flyga fram med våra grymt starka snötränade ben! :)