torsdag 4 februari 2010

Rörigt och bittert

Mitt huvud är en enda röra av tankar just nu. Jag vet varken ut eller in om någonting känns det som. Eller jo det gör jag ju på sätt och vis, men det är så mycket ovisshet, frustration och framtidspanik därinne att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Det bästa hade varit om någon snäll liten figur bara kom och sa till mig vad jag ska göra för att komma vidare. Ska jag flytta? Ska jag bara ignorera min 6 år långa universitetsstudier och göra något helt annat? Jag är så sjukt trött på att hela tiden arbeta i motvind. Dels i och med att det är väldigt svårt att få ett jobb som ens liknar det jag är utbildad till men framförallt för att man som universitetsutbildad kostvetare ständigt ifrågasätts. Ja jag kanske är överkänslig som tar åt mig så lätt, men jag upplever det som att den allmänna uppfattaningen är att det nationella verk vars riktlinjer och forskning (ja inte ordagrant deras egen då men ni fattar) universitetsutbildningar inom området, nutrition/näringslära/kostvetenskap etc grundar sig på bara är fejk. Bättre att satsa på mirakelkurer och ologiska dieter då istället. Typ så. (Och nej, jag tror inte heller på någon absolut sanning eller att det jag lärt mig står skrivet i sten, men jag måste ju ha vetenskapligt stöd för det jag rekommenderar eller lär ut.)

Varför läste jag inte till något lättvindigare? Jag har ju visserligen lärt mig massor om mig själv, älskat de allra flesta kurser och haft väldigt kul, men vad betyder det när man ändå inte får någon användning för kunskaperna?

Ja jag är lite bitter idag. Och inte kändes det bra under tempopasset jag sprang för några timmar sedan heller. Ett elakt och självförtroendedödande löpband satte stopp för det. Och inte fanns det några semlor igår. Chokladbollar är också gott men det är inte semlor. Men framförallt är jag sjukt mentalt trött och det är antagligen därför jag blir sån här.

Är det något som är bra då? Tja.. Samma saker som i förrförra inlägget plus att jag blev nöjd med min lite bredare lugg. Och så har jag redan fått rätt många stammisar på min cykelklass. Sånt gör mig glad och ännu gladare blir jag när folk är intresserade och ställer frågor vilket förvånande många gör. Plus att mammafamiljen kommer på besök i helgen så jag kan förvänta mig lite gratismat :)

What doesn't kills you makes you stronger!

7 kommentarer:

frida sa...

Fan Andrea det är okej att vara lite bitter, att ifrågasätta sina val och hur framtiden ser ut. Allt behöver inte sväljas med ett leende om det inte känns så. Jag hoppas att du får en mysig helg där någon tar hand om Dig lite. Kram!

Petra sa...

Känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver. Efter att ha utbildat mig (i 5 år) till kemist upptäckte jag att jag inte trivdes alls. Jag ville ju bli journalist! Typ det jobb som alla avråds från att utbilda sig till pga iskall arbetsmarknad. Jag hade många, många downperioder, ibland orkade jag inte ens träna eftersom jag kände mig så låg. Men det vände! Och nu jobbar jag med det jag älskar - visst, det är inte lätt, men det går. Nu har jag aldrig träffat dig irl, men genom att läsa din blogg har jag förstått att du är en grymt cool tjej med mycket driv och idéer. Din framtid är väldigt ljus! Vore kul att springa ihop snart förresten :) Kram från Uppsala!

Löpning & Livet sa...

frida: ja jo det är väl det :)

ska sätta problemdelen av livet på paus i helgen!

petra: skönt att höra! jag vill ju egentligen jobba med det jag är utbildad till (eler iallafall delar av det) men det känns bara så hopplöst ibland. Helst av allt skulle jag vilja kombinera passionen för löpning, idrottsnutrition och skrivande i någon form..

Kul med din frågan om springdate, jag mailade dig just och frågade bla om det :)

Erika sa...

förstår att det är tungt och att du är lite bitter, det är helt okej man får vara det ibland...

jag är också sur över semlorna, chokladboll är INTE samma sak!

det kommer vända snart, och på något sätt kommer det allt lösa sig, lovar!

kram på dig!

Marre sa...

Häng i där, Andrea! Det vänder snart! Hoppas du får en rolig helg, kanske känns det lite bättre på måndag.

Miss Agda sa...

Förstår din frustration ang yrkesval. Jag jobbar själv med nånting helt annat än vad jag är utbildad till, dock hade jag aldrig fått mitt nuvarande jobb om jag inte hade läst till civilinjengör, men ämnet är helt annat. Dock var det för mig mest att jag inte gillade det jag hade läst, du älskar ju säkert det du läst. Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Men finns det inte mer jobb i sthlm? För visst bor din kärlek här?
Jag är förresten så gott som hel i kroppen nu så om du är i sthlm och vill ha sällskap på långpass så hör gärna av dig!
Kram och ha en skön helg!

Annika sa...

Usch sådana dagar är tunga men nu verkar det redan ha vänt lite - även om själva kärnfrågan kvarstår. Kanske Stockholm är ett bra alternativ då, både kärleks- och jobbmässigt :) Men förstår att det är mycket att tänka på. Började själv ett nytt jobb i veckan och det är skönt när åtminstone en pusselbit ligger på plats :) Kram