Kvällskvalité

Denna vecka slutar jag jobbet 17:15 vilket öppnar för kvällsträning (annan än eventuellt transportspring hem) någon eller några kvällar i veckan. Det är dock rätt segt att ge sig ut efter klockan åtta på kvällen så här års, men igår gick det bra. Både bra som i att jag lätt tog mig ut och bra som i att själva passet gick bra. Riktigt bra.

På schemat stod 2x3km i strax under tröskelfart, dvs tufft men en bit ifrån mjölksyran. Snabba fötter och vind i håret helt enkelt. Men jag började med att värma upp mina sedvanliga 3km (Som ibland blir 4, dock inte igår.) och redan där kände jag att det skulle bli ett bra pass. Kroppen var liksom med på noterna. Tekniken satt där den skulle och benen ville pinna på redan där. Så när det väl var dags för första blocket/intervallen var jag riktigt laddad. Till och med så pass att jag fick hejda mig lite. Den känslan skulle jag vilja ha oftare, helt klart.

Det första blocket bjöd på lite svagt uppför, lite platt, lite svagt nedför och så lite platt igen. Så vips var det dags för 2min ståvila. och så iväg igen. Andra blocket visste jag skulle bli tuffare mentalt. Fysiskt blir det ju samma efter som jag går på intensitet/puls/ansträning och struntar i fart. Först lite platt, sedan lite svagt uppför, lite platt och så ca 1km uppför (svagt, brantare, svagt) innan en rejäl nedförsbacke på slutet.


Jag hade väntat mig ett rejält tapp i fart på andra blocket jämfört med första, men det var minsann inte många sekunder det skiljde. Så himla nöjd blev jag över den insikten! Och dessutom gick det lite snabbare än jag trott överlag. Bra jobbat alltså. Det lönar sig att nöta distans på låg puls. Det lönar sig att periodisera träningen och det lönar sig att ha tålamod (det sista är jag ju inte alltid bäst på...). Det lönar sig också att vänta tills ganska sent för att slippa släpa på ryggsäck och springa på morgontrötta/nyssjobbattrötta ben. Det ska jag komma ihåg.