Idag tog jag ett skutt framåt igen. Ett ganska stort skutt för så här "snabbt" har jag inte sprungit snabbdistans på länge. Dock är det en bit kvar till fornstora toppformsdar, men det är en annan sak. Det viktiga är att det äntligen går åt rätt håll igen efter en seg sommar.
Jag vaknade med en trött känsla. Lite träningsvärk här och var, lite stela fötter och vader (ett ålderstecken?). Efter frukost, en snabb kopp kaffe och lite gos med små barn gav jag mig iväg. Oj vad nyvaket och tungt det kändes. Bestämde mig redan från typ steg tre att uppjoggen får bli lång idag, minst 4km. Framåt 3km började jag känna mig lite mer vaken och vid 4km var jag rätt redo. Så jag började och siktade på minst 5km men helst 7km. I början är det en del uppför och bitvis gick det lite tyngre. Slog därför av på takten lite och gick helt på känsla/puls. Det gör jag visserligen allt som oftast, men ibland blir det ändå lite väl tufft uppför när jag försöker att inte tappa för mycket fart. Andra halvan är dock lite flackare och innehåller även någon skön nedförsbacke, så när jag sprungit 5km kändes det självklart att fortsätta. När jag närmare mig 10km totalt sett kommer en seg uppförsbacke följt av en del rödljus som stör (och innebär lite fusk) men när det väl var avklarat kändes sista kilometern ner mot slussen lätt. Så det var med bra självförtroende och en skön känsla jag joggade ner de sista två kilometrarna till jobbet. Äntligen något som liknar fart! Äntligen höst...
Hem från jobbet blev det en sväng ihop med kollegan som bor nästgårds och väl hemma kunde jag summera dryga 2mil idag. 2mil varav 7 i högre fart. Bra där. Dessutom gick hemjoggen inte alls lika lugnt och fint som vanligt utan blev mer ett medelhårt distanspass. På gott och ont. Men jag är nöjd med dagen och kommer fortsätta köra på extra lång uppjogg om morgnarna.
5 kommentarer:
Alla de där passen då en bara harvar på.. De ger något trots att det aldrig känns så. Härligt med fart i benen! Hoppas min fart vill komma på riktigt snart också. Det behövs!
Så härligt att det lossnar för dig! Hösten är ju bästa tiden för löpning.
vilken grym dag! och härligt att det lossnat nu.
Stela vader och fotleder är nog mer ett löpartecken än ett ålderstecken :-) Jag har lidit av stelhet i flera år (och jag är ju gammal) men när jag inte fick springa alls på många månader så försvann stelheten. Och yngre har jag ju inte blivit :-)
Smart med en lång uppjogg för att vakna till ordentligt! Där har jag en del att lära då jag ofta går ut för hårt för tidigt.
Härligt att du kunde hålla sådant tempo!
Skicka en kommentar