I lördags sprang jag ett lite längre lättdistanspass på knappt 16,7km. Nästan långpass alltså då min gräns för just mig går vid 17-18km. Det var ett så konstigt pass för eftersom jag varit otroligt trött och seg under dagen tog jag det väldigt väldigt lugnt. Men det gick ändå åt det snabbare hållet vad gäller min lättdistansfart. Pulsen var låg hela tiden och jag lufsade på utan stress. Känslan var seg och trött men jag försökte tänka bort det och bara jogga på. Jag kom hen och kände mig väldigt nöjd med att ha gått ihop såpass många kilometrar då jag denna dag hade varit nöjd med runt 12km. Ännu nöjdare blev jag när jag kollade klockan och såg att lufsandet hade gått betydligt snabbare än jag trott, än det kändes som. Men ändå med låg puls. Trött och seg var jag dock fortfarande. Denna kropp slutar aldrig att förvåna mig. Det är lite lotteri över när det går bra och dåligt just nu. Lina gärna som att nästa kvalitetspass kan gå jättebra kan det gå uselt. Det är bara att vänta och se.
2 kommentarer:
Märkligt det där hur kroppen kan lura en.
Innan mitt lopp i lördags kändes allt bra för att efter nån km in i loppet vara som bortblåst.
Ja det är märkligt. Men trevligt att överraskas åt det positiva hållet trots att det kändes segt. Idag ska jag äntligen springa en sväng efter många dagars dagis-bacill-vila. Nästan lite hoppig o skuttig o nervös :) .
Skicka en kommentar