Leta upp en idrottsplats med tartanbanor. Gärna på lagom upp- och nedjoggningsavstånd, men om det inte finns någon inom denna radie får du kanske transportera dig dit på annat sätt och värma upp och varva ner på plats. 3km uppjogg tycker jag är ganska lagom. Sedan kör du några stegringslopp och eventuellt några löpskolövningar för att komma upp lite i steget. Vila en kort stund och ladda mentalt. Sedan springer du 8x400m i en hög men kontrollerad fart. Mjölksyran kommer du få smaka på, men du ska kunna hålla samma fart från start till mål intervallen igenom och springa så jämnt som möjligt över samtliga åtta intervaller. Ståvila (eller om du föredrar gåvila) 60-90sek mellan varje intervall beroende på i vilken form du befinner dig och pulsen går ner. Swisch! Swosch! Hej mjölksyra och hej flås men också hej endorfiner! Känn dig stolt och nöjd och jogga ner (lugnt!) i 2-3km.
Själv nöjde jag mig med 7,4km lufsjogg som sagt. Men det var endorfinproducerande det med. Men om ett år springer jag 8x400m snabbare än jag någonsin gjort. Så det så.
2 kommentarer:
Låter som ett vinnande koncept/ recept. Både intervallerna och lufsandet faktiskt. Skulle också springa idag men fick mest promenera för fick såna stickningar som alltid kom tillbaka efter några hundra meters jogg. Intervaller i sig :)
Sparar det receptet. Kan ju komma till användning någon gång :-)
Skicka en kommentar