tisdag 24 maj 2011

Sömn och sånt

Jag har sovit dåligt de senaste nätterna så dagarna har mera bestått av att bekämpa huvudvärk och försöka passa på att sova när tillfälle ges. Såväl springning som övrig träning har därför lyst med sin frånvaro i tre dagar. Eller två kanske, i söndags hade jag ju planerat att vila.



Trött mamma, trött humla.

Grejen är att det inte är på grund av Sixten jag sover dåligt, iallafall inte direkt, möjligtvis indirekt. Sixten sover numer mellan sex och åtta timmar i rad nästan varje natt. Visserligen kan han vara lite pigg efter maten vid femtiden och vilja ligga och prata istället för att sova. Därför blir det mer slummer än sömn de sista timmarna innan vi går upp. Men eftersom jag själv sover minst 6 timmar i sträck brukar jag ändå känna mig pigg. De senaste dagarna har jag dock sovit oroligt, vaknat mycket och drömt de konstigaste grejerna man kan tänka. Ibland undrar jag var man får alla drömmar ifrån?

En möjlig anledning till att jag sovit så konstigt kan vara att Sixten nu börjat sova själv. Även om jag har honom precis bredvid mig, fast inte i vår säng så känns det tomt. För Sixtens del hade det säkert funkat emd egen säng för ett bra tag sedan, men jag har haft lite separationsångest. Nu vid bestämde vi dock att det är dags. Men vi började med ett litet mellansteg. Vi får inte plats med spjälsängen i vårt sovrum och att lägga honom i rummet bredvid hade gjort för ont i mitt hjärta (Även om jag vet att han antagligen hade klarat sig alldeles utmärkt och jag skulle vakna vid minsta gnyende ändå. Det handlar om några meter längre bort liksom..) så vi har löst det med att han nu till en början sover i vagnens liggdel på golvet bredvid mig. Så kanske jag om ytterligare någon månad är redo att flytta över honom till spjälsängen.

I vilket fall så tror jag att mina konstiga drömmar och oroliga sömn kan ha lite att göra med att jag inte längre har Sixten alldeles intill. Förhoppningsvis vänjer jag mig snart. Kanske redan i natt då det är fjärde gången. Jag hoppas, för imorn är det mamma-army och lite spring på agendan!

11 kommentarer:

mina sa...

Vilken gullig humla :) Vi har en lika dan dräkt, men föross är den en geting och supporter outfit för BK Häcken.

Inez har bara sovit några timmar i sin säng (vi gjrde nån sorts försök att hon skulle sova där, men misslyckades) ett par nätter, men då hade jag också jättesvårt att sova. Det kändes som att något fattades på nåt skumt vis. Men du vänjer dig säkert snart. Jag måste säga att jag är lite lite avundsjuk (men inte missunnsam=) på din nattsömn. 6 timmar låter som en dröm

Ingmarie sa...

Jag tror du vänjer dig. Precis som du vande dig vid att ha honom vid din sida. :-)

Rebecka sa...

Sixten är också en stor kille ser jag. :) Axel är längst och tyngst av alla bebisarna här, trots att han är yngst, hehe..
Såg att du sprungit med vagn, var det din vanliga eller löparvagn? :)

Lisapisan sa...

Söt han är! Hoppas du får sova bättre inatt!

MarathonMia sa...

Vad jag känner igen det där! Att det ska vara så svårt att släppa taget. Snacka om mental och känslosam träning.

Lycka till nu!

Kram kram

J sa...

jag hade också separationsångest den första månaden efter att V kom. ville inte att han skulle sova inne i vårt sovrum när jag var i köket...ville ha honom nära, nära. men man vänjer sig. nu somnar han av sig själv trött i sin egen säng bredvid mig. skönt så. och bra för honom.

J sa...

väldigt söt humla med!

Erika sa...

Den separationsångesten känner jag igen. Kan ju även vara så att dina super-woman-hormoner försvunnit nu. Jag har som tips att lägga Sixten i sängen när du ammar honom på morgonen, då får du massa mys med honom innan ni kliver upp. Tyckte också det kändes konstigt i början när Nils sov i egen säng men sen märkte jag att jag sover bättre när jag ligger själv. Nu morgonmyser vi alltid, allt från kl 5 och framåt :)

Cicci sa...

Jaa såå söt humla! =)

Jonna sa...

Vilken fin bild på mammakärlek! Har just nattat min 2.5-åriga systerson, fattar inte, om man känner sådant kärlek till syskonbarn, hur blir inte då till sina egna? Man kommer ju drunkna i kärlek! :)

Andréa sa...

mina: :)

känns skönt att höra att det inte bara är jag och att det finns fler som har sin bäbis i sängen länge.

ingmarie: så sant :)

rebecka: yes, här är vi stora :)

lisapisan: tack!

mia: så det är såhär resten av livet alltså? :)

j: jo man vänjer sig säkert och Sixten verkar inte märka så stor skillnad, det är nog mest jag :)

erika: jo jag brukar ta upp honom till oss efter maten vid femtiden. Lite måste man få mysa :)

cici: tacktack :)

jonna: ja vänta bara! :)