Med 20,5 km och en total veckodistans på drygt 5 mil förklarar jag härmed officiellt mig själv tillbaks i springskorna. Nu är det bara att vässa formen lite. Eller nä, ganska mycket. Men eftersom dagens två mil sprangs utan att det var varken vidare dödsjobbigt eller gick superlångsamt så ska det nog ordna sig med den saken också.
Och nästa utmaning kan ju få bli att ta med sig Sixten och hans vagn på långpass också. Fast det är jag nog lite för lat och bekväm för ännu. Men om pappan också följer med så vi kan turas om kanske. Vi får se vad som händer när pappans första stora mål (sthlm marathon) är avklarat och träningen är lite mindre styrd ett par veckor.
Och appropå rubriken så är det dags för mjölkbaren att tömmas lite nu.
9 kommentarer:
:-) och <3
Postgtraviditet och har en större veckomängd än mig. Vad är det för sätt va?! :) Bra jobbat!
Mjölkbaren.. Haha.. Underbart. Jag får helt galna bilder i huvudet som vanligt. Hur du springer omkring med en tillbringare med mjölk. Haha.
Grymt igen! Verkligen starkt jobb. Inspirerande.
Fy faen vad stark du är! Grymt bra ju! Keep up the good work!
Så härligt att läsa!! Själv är jag fortfarande enbart en dygnetruntöppen mjölkbar ;)
mjölkbar it is :)
Jag får en flashback till när jag var hyfsat nyförlöst och skumpade runt på islandshäst (möhippa tror jag) utan att pumpa ur innan. Grädde? Nä, bara ont...
Imponerande snabbt återtåg till fullt ös!
Du är så himla grym!! Själv ligger jag lite efter men sprang faktiskt 7 respektive 6 km i lördags och söndags utan vagn.. Det börjar ta sig:)
Du är VERKLIGEN tillbaks! Jiha!
Skicka en kommentar