onsdag 6 oktober 2010

Mindre fint

Det är inte alltid sådär underbart att springa. I morse var en sådan dag när det inte var det. Usch. För det första kändes det som om benen var gjorda i cement och de där 7 kilona plus förvandlats till 70, och för det andra kände jag av magen. Bäbismagen alltså. Och för det tredje så gjorde matmagen ont. Magknip vill man inte ha när man springer, särskilt inte när allt i övrigt också känns dåligt. Tur att det kommer nya dagar med piggare ben och mindre magproblem.

Just nu längtar jag efter helgen så mycket att det nästan gör ont. Då ska jag till Stockholm. Något Hässelbylopp kommer det inte bli, iallafall inte springandes. Eventuellt som åskådare och väskbärare. Men mest av allt ska jag njuta av varenda minut. Snart bara tre och en halv månad kvar tills jag slipper längta.

9 kommentarer:

Karin - Fitness och Hälsa sa...

Kanske inte så konstigt att löpningen var tyngre än vanligt när du faktiskt har så många gravidkilon att släpa på. Hoppas nästa pass känns bättre och ha en fin dag!

Mia sa...

Känslan + 70 kilo är bekant. Eftersom jag inte har någon bäbismage brukar jag fundera över vad jag har ätit den senaste veckan egentligen eftersom det känns så nedrans tungt :)

Ha en bra dag!

Josefine sa...

Det är inte kul att vara ifrån varandra och längta hela tiden. Jag har själv gjort det. Jag kan tänka mig att det blir ännu värre när man väntar barn tillsammans. Tur att ni inte har så lång tid kvar!

John sa...

Vi får hoppas att månaderna flyger fram så att du kan fokusera på annat än misslyckade löpningspass som inte går riktigt som man tänkt sig. Imponerande att du orkar träna trots allt :).

Marre sa...

Längtan kan vara underbar men ack så jobbig. Hoppas du får en riktigt härlig helg!

Anonym sa...

Nästa gång blir det bättre!
Du ser så fin ut med din babymagen!!Så söt!
Jag undrar om du har kvar din startplats till Hässelbyloppet? I så fall vill du sälja det till mig?

Ha en fin dag!
kram

MarathonMia sa...

Jag ska förmodligen heja på Hässelbyloppet - vill du ha lite sällskap så är du välkommen!

Längtan är underbart - och skitjobbigt.

Anna sa...

Men vad härligt att du snart ska få vara med ditt hjärta på heltid.
Det är inte så lätt att vara pigg med en bebis i magen och en puls i 180 när man springer. Jag tycker du kämpar på jättebra.

Karin Engen sa...

Snart slipper du längta, tänkt vad skönt det kommer att bli. Då blir ni TRE samlade på ett och samma ställe :)