Tre.
Martin har åkt, jag och bäbisen är åter ensamma. Nitton nya dagar innan vi får vara tillsammans alla tre igen. Nitton. Det är länge. Tålamodet börjar sina. Men efter de där nitton dagarna är det färre ensamma dagar mellan stunderna tillsammans. Och med start i januari kommer vi vara tillsammans för alltid.
11 kommentarer:
Åh vilken fin bild! Jag börjar nästan gråta så fin :)
Roligt att du gillade Mia också, jag tycker hon är helt fantastisk! Får prata mer om det när vi ses!
Jag & min käresta är i ungefär samma situation. På grund av jobb & utbildning bor vi inte i samma stad i veckorna. Fast vi är bara två. Ingen bebis i magen här.
För övrigt så tycker jag att du har en himla trevlig blogg. Du skriver bra och den känns äkta.
Ni har mycket att se fram mot 2011! ny familjemedlem och ett riktigt familjeliv. Jag förstår att du längtar dit!!
Usch, tårarna började direkt rinna när jag såg bilden. Ni är så starka som orkar!!
Åh vilken fin bild! :)
Åh vad mysigt, hoppas det snart blir januari....
Åh. Tårögd.... Snart så, håll ut lite till!
Styrkekram!
Men ååååh. En prickig mage :) Fint. Tack för mysig frulle idag.
Nästa gång så cyklar jag innan. Promise ;)
Kram
Så fin bild, en bild med så mycket kärlek! SNART så är ni tillsammans, hela tiden!!
Jag blir också rörd......snart är ni tillsammans! Härligt att du kan träna så pass bra som du gör trots lilla bebisen i magen!
JAG blir tårögd av att läsa ERA fina ord!
Skicka en kommentar