Vagnjogg och transportlöpning

Jag har varit föräldraledig i två dagar eftersom Sixten skolats in på ny förskola. Igår var jag med honom en stund på dagen, men i måndags var jag hemma med Ester. Då blev det vagnjogg! Jag gillar det ändå. Det är mysigt, även fast det är lite tyngre. Men det är ju bara att anpassa tempot så är det bra med det. En bra tur var det. Ester somnade efter en stund och jag kunde lyssna på ljudbok resten av rundan. Två flugor i en smäll och det där.




Men idag var det dags att återgå till verkligheten igen. Efter att ha springvilat igår kändes det skönt att ta en tur till jobbet. Hem också faktiskt, men inte hela vägen någon av gångerna. Dryga 9km till jobbet och dryga 4,5 hem. På ditvägen passade jag på att spontant köra ett block i ungefär marafart. Det kändes oväntat bra. Efter den senaste tidens sega känsla betyder sådant mycket. Det var inte särskilt långt jag sprang på lite fortare (2-3km typ, kollade aldrig på klockan utan gick enbart på känsla) men det kändes lite lättare än det gjort under sommaren. Bra det för nu är det ändå några lopp jag tänkt springa framöver. Dock kommer jag nog vara ganska snäll mot mig själv. Om inget revolutionerande händer med formen/känslan fram tills dess så tar jag det mest på skoj. De där nya personliga rekorden verkar tyvärr få vänta tills nästa år.