Lyckligt ovetande om vad som komma skulle...
Segar mig igenom uppjoggen på 3km och börjar sedan. Satan vad det går segt. Svagt uppför och det är väldigt svårt att andas. Stannar och inhalerar astmamedicin. Hjälper föga. Krigar på i en fart som är mycket modest men känns desto tuffare. Äntligen dök ett svagt nedförslut upp. Men sedan går det uppför, uppför uppför. Bestämmer mig ganska tidigt att det inte kommer att bli några 2x5km denna morgon. Tänker att 1x6km för räcka. Jag tar tunnelbanan sista biten.
Väl framme vid 9km befinner jag mig i ett skuggigt parti. Tänker att jag tar en kilometer till. 7km "snabbdistans" känns bra. Även om farten, i förhållande till ansträngningsgrad, är så usel att det är deprimerande. Och ryggsäcken är tung och jag är inte van att ha den där. Men det känns hur som helst lite bättre. Men sedan kommer en låång och bitvis brant uppförsbacke. Dock är jag strax framme vid 10km. Fast då blir det ju faktiskt en rätt skön nedförslöpa så det är väl lika bra att jag lägger på ytterligare en kilometer? Ja, varför inte. Sista biten går dock lite svagt uppför och det känns fruktansvärt skönt att avsluta och jogga ner.
Totalt 13km in på springkontot, men det kvittar för det är inte roligt att springa när det är så här. Jag kan bara inte med värmen. Jag orkar ingenting! Att sedan gå runt och svettas en hel dag bättrar inte direkt på vätskebalansen. Hem blev det tunnelbana. Annars hade jag inte hunnit träffa mina barn idag.
3 kommentarer:
Du krigade på fantastiskt bra tycker jag (som också har svårt med värmen, men som ändå vill ha sommar ett tag till :-)).
Bra jobbat!
Gillar att det är sommar... :)
Men luftfuktigheten är hemsk!
Behöver ju bara duka köksbordet så är man svettig! Urk!
Jeanette
Förstår PRECIS vad du menar! Just nu är det lite skönare; "bara" ca 22-24 grader, en ytterligare 5-10 grader svalare, hade inte varit så dumt... ;-)
Kram M
Skicka en kommentar