... är snömodden. I den värsta av denna sort får inga dubbskor i världen bra fäste. Inte på mina fötter iallafall. Däremot får benen jobba... Igår sprang jag hemåt på halvtunga ben. Morgonens moddiga, om än korta, spring satt fortfarande kvar. Spring och spring föresten. Snarare jogg. Om ens det. Lufs. Jag vet inte om jag eventuellt glömde stoppa klockan vid något rödljus, men oavsett så visade klockan ingen snabb snittid. För att springa så att det är och känns så lätt som lätta pass ska kännas fick jag med myrsteg kämpa mig framåt genom snögröten. Och helt ärligt varken kändes det eller var lika lätt som det ska. Trots ett snitt på 6:40 min/km. Vanligtvis, när det inte är snö, snittar jag mellan 5:45 och 6:15 när jag har ett pulssnitt strax under 70% av max. En viss skillnad.
6 kommentarer:
Jag håller med. Det finns inga skor som biter på modd och man får kämpa men kommer inte upp i fart alls. Men även modden tillhör ju vintern så det är bara att gilla läget och tacka för att ens muskler får jobba lite annorlunda jämfört med vanligt :-)
Segt segt är det, men vad stark du blir eller nåt:)
grymt med egen domän! heja! och du blir stark i modden. men töar det i sthlm eller blir det moddigt ändå?
Som du förstår håller jag heeelt med om att snömodden är det enda negativa med snö/vintern... Förutom iskyla, arktiska vindar, blixthalka, ymmigt snöfall, omöjligheten att springa i skogen, mörkret och (favoriten!) snöblandat regn. :-)
Bygger starka löparben! Känns som känslorna jag känner för motvinden när jag cyklar ute, den blir min bästa vän, motvind ger starka cykelben och bra träning :)
Ja fy, ikväll var det segt som attan att springa!! Tunga, tunga ben och tunga tunga fötter att lyfta ur snön.. :(
Skicka en kommentar