söndag 24 augusti 2008

Göteborgs första Midnattslopp

Varning för långt inlägg!

Göteborgs första Midnattslopp och mitt första millopp på ganska exakt ett år och jag insåg varför jag gillar längre distanser bättre. Då behöver man inte springa så snabbt, ligga så nära gränsern för vad man klarar hela tiden. Eller jo, man ligger ju på gränsen till vad man klarar på den distansen, men det är ändå inte lika jobbigt varken fysiskt eller mentalt. Om ni förstår hur jag menar?

Efter att ha kommit till start- och målområdet i väldigt god tid, ungefär två timmar innan start, och därmed hunnit värma upp lagom länge i egen regi var det sedan äntligen dags att svära löpareden och rusa iväg. De första hundra metrarna gick som vanligt rätt långsamt då det var trångt och jag hade fullt upp med att se var jag satte fötterna. Men så småningom tunnades fältet ut och det blev gott om plats. Vis från tidigare erfarenheter hade jag, efter lite velande, anmält mig till en startgrupp bättre än vad jag egentligen borde. Eftersom jag vet att folk överskattar sin förmåga och jag inte ville göra ett dåligt lopp på grund av trängsel nu när jag hade chansen att välja startgrupp själv, var jag lika "dum" som alla andra och anmälde mig till "fel" startgrupp. Det skulle visa sig vara ett bra val, förutom i början kunde jag springa på helt obehindrat och helt i mitt eget tempo i stort sett hela vägen.

När startskottet gått och jag hade sprungit en bit skulle jag sätta på lyset på klockan för att se att jag verkligen fått igång den, men råkade trycka på fel knapp och stängde istället av den. Panik! Fort på med den igen för att tiden skulle stämma någorlunda och jag skulle ha något sånär koll på vilket tempo jag höll. Nu var det ju så mörkt att jag knappt såg vad den stod på ändå (vågade inte trycka på några knappar och riskera att stänga av den igen) men jag kollade på den några få gånger under loppets gång och lade sedan på en minut, vilket senare visade sig stämma ganska bra.




Tävlingsflätorna på plats

I vilket fall som helst så upptäckte jag vid 1km (som förutom 6 och 8 var den enda kilometermarkeringen jag lyckade se) att jag sprang väldigt snabbt och bestämde mig för att sakta ner pyttelite, jag ville ju inte ta ut mig i början och dö på slutet. Vid ca 2km började jag få ont i magen och det blev bara värre och värre ju längre jag sprang. Det var en konstig värk, inte i mag-tarmkanalen liksom, utan längre upp mot revbenen, vid/i diafragman. Detta i kombination med mycket seg kullerstenslöpning gjorde att tempo automatiskt sänktes ytterligare vilket syns på mina mellantider (se nedan). Någonstan mellan 7 och 8km kom sedan den fruktade backen som visade sig vara ännu brantare än vad jag trodde och jag sänkte farten rejält för att inte stumna och förstöra resten av loppet. Även detta bekräftas av mellantiderna och denna del av banan gick mycket långsammare än resten. Väl uppe försökte jag ta det lite lugnt ett hundratal meter till för att få bort den mjölksyra som bildats och sen kom en rolig överraskning; vi sprang genom en stor Nikesko som hejade på oss när vi passerade. Ett roligt inslag som gav mig lite mer energi! Sedan sluttade det mer eller mindre svagt nedför ända ner till Avenyn där det inte var långt kvar till mål. Bara segt uppför till Götaplatsen för att sedan svänga vänster, ner för backen och sedan vänster igen och ut på målrakan. Längs avenyn stod massa folk och en sambaorkester och hejade och skrek (hördes trots min höga volym på ipoden) vilket gav mig ytterligare lite extra energi och sen när jag kom ut på målrakan hade jag det bästa partiet i Strip Music´s Never die (Ellen, du vet vad jag menar!) i öronen och då försvann all trötthet och jag spurtade som aldrig förr! När jag fick se målklockan där på långt håll och insåg att jag skulle komma in under 48 minuter om jag snabbade mig orkade jag trycka på lite till och tog mig i mål när klockan stod på 47:52 - 47:53 eller något sånt. Eftersom jag inte passerade startlinjen direkt när startskottet gick blev min tid tillslut 47:36. Personligt rekord med 3 minuter! Även om man inte kan jämföra resultat mellan olika banor bara sådär så har jag ändå blivit så himla mycket bättre på ett år. Nästa år blir (mil)målet sub45! 15 sekunder per kilometer är "allt" som krävs. Borde ju inte vara omöjligt..


Värst vad jag är bredaxlad då..

Utefter banan fanns två vätskestationer och vid båda fick jag tag i en mugg vatten (även om jag hade föredragit sportdryck), men jag kan ju inte påstå att jag fick i mig något. Vid första kontrollen någonstans vid 3km hade jag egentligen inte tänkt dricka något, men eftersom det bara var att sträcka ut handen och få en mugg tänkte jag att jag lika gärna kunde få i mig några droppar och blöta munnen. Gick ju sådär, det mesta hamnade utanför så jag gav upp och sprang vidare. Vid den andra och sista kontrollen efter 8km hade jag verkligen behöv lite sportdryck för att få lite extra energi den sista biten, men lyckade bara få tag i en mugg vatten. Inte heller nu fick jag i mig många droppar och kastade muggen istället för att slösa energi på att försöka få i mig något. Med facit i hand klarade jag mig ju bra utan vätska och kommer nog bara att dricka på någon av mittenkontrollerna på tjejmilen.

Puh! Om ni orkat läsa såhär långt får ni som belöning även se mina mellantider:

2km: 4:39min/km (9:20)
5 km: 4:46min/km (23:38
8 km: 4:54min/km (38:23
10km: 4:36min/km (47:36) (Igår stod det 47:35, men inte nu längre)

Placering 121 av 2510 damer, helt ok!

PS. Martin undrade just om jag inte skulle skriva vad han sprang på, så jag får väl göra det då: 39:16 sprang den snabbingen på. Han klarade sitt mål på sub40 och är nog lite stolt :D

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag visste väl att du skulle springa på en bra tid, grattis! Och killen din är ju riktigt grym på att springa han med! Ha det!

Anonym sa...

Bra jobbat! Och grattis till ditt nya personbästa!

Felicitas sa...

Fy, fasen vad HÄRLIGT jobbat!!! Jag tvekade inte en sekund på att du skulle ta dig sup50, men det där tidkapet är verkligen något att vara stolt över! GRATTIS!!

Mela sa...

Grymt! Grattis!

Susanna sa...

Det är bara roligt att läsa sådana långa inlägg! Och vad söt du var i flätorna :)

Det är kul när närstående börjar bli avundsjuka på bloggandet och också vill nämnas där. Min bror har exempelvis flera gånger frågat om jag inte vill skriva lite mer om honom i bloggen, haha. Nu ska jag snart ut och träna styrka med honom så jag får väl ta ett par kort då och göra honom nöjd...

MarathonMia sa...

Härligt härligt härligt! Grattis. Sub50 är ju skrattretande! Du springer ju runt 45 minuter nu. Fyrtiofem. Galet snabbt.

Erika sa...

Wow vilket lopp! Trots magont lyckades du ta personligt rekord, inte illa :)

Vi ses absolut till helgen! Jag kommer inte göra några 47 minuter på milen direkt... hehe

Löpning & Livet sa...

Tack igen för alla era söta grattiskommentarer! Puss

Sofy sa...

Woho! I knew it!!!! bravo gums! attans vad jag ska jaga min nattgäst till helgen....
game ON! (tur att jag dopat mig med springa snabbt i skor, annars vore jag chanslös!!!)
Pussåkram

Anonym sa...

Jättebra, strålande, världsklass! :-)

Och tack för kommentaren i min blogg idag! :-) igen

Anonym sa...

Grattis till rekordet! Verkar som om du tyckte det var ett kul lopp att springa:)

Själv delade jag ut chip och t-shirts på stadium fredsgatan till löparna.

Intressant blogg förresten, lycka till med löpningen!

/Jocke