lördag 9 augusti 2008

Skräck!!!

JAG HAR SETT EN ORM!!! Mitt i ett bostadsområde dyker det upp en jävla (ursäkta svordommen) orm! Jag var trött i leendemusklerna erfter att ha försökt se snäll och trevlig ut under ett långt släktkalas, övermätt efter all mat och hade begynnande huvudvärk, antagligen på grund av att det är ytterligare en visdomstand på väg. Glad över att få gå hem och vila lite går jag i godan ro och småpratar med Martin. OCH SÅ TRAMPAR JAG NÄSTAN PÅ EN ORM! Fast det var en miniliten snok höll jag på att få en hjärtattack, blev hysterisk och började nästan gråta. Nu ser jag hela tiden den ringlande gråsvarta saken som försöker ta sig upp för trottoarkanten framför mig, bilden har liksom etsat sig fast innanför ögonlocken och vill inte försvinna. Jag vill INTE drömma om ormen imorn, därför skriver jag om den så att den kan lämna mitt medvetande och försvinna!

4 kommentarer:

Susanna sa...

Hahaha! Förlåt, jag förstår att det måste varit traumatiskt för dig, men du får skylla dig själv när du beskriver händelsen på ett så komiskt sätt. Underbart :)

(On the bright side borde du ju enligt sannolikheten inte behöva ha närkomtakt med en orm igen på ett bra tag)

MarathonMia sa...

Urrrk! Visst är det läbbigt att de etsar sig fast på hornhinnan och förföljer en på varenda promenad, löprunda och utomhusvistelse. Varenda rot blir till en äcklig. slingrande orm.

Anonym sa...

Ormar borde utrotas! Det skulle spara mig många skrik, tårar och hjärtklappningar! :(

/malinhalsofreaket.blogg.se

Löpning & Livet sa...

susanna: haha, nu när jag hämtat mig lite inser jag att det var en väldigt pytteliten sak som antagligen var helt ofarlig.. men det hjälps inte, dom är hemska!! :)

marathonmia: jo, jag ser inte fram emot nästa terränglöpning! Kommer inte kunna tänka på något annat än att hålla koll på att jag inte trampar på någon orm! :)

malin: ja det kanske vore lika bra.. :)