fredag 8 augusti 2008

Älskade Broder Daniel


Det gör ont i mitt pophjärta, mitt broderdanielhjärta, att jag missar sista spelningen ever. Jag kan inte riktigt ta in att jag (förmodligen) aldrig mer ska få se dem spela. Att jag aldrig mer kan få uppleva de känslor som ofrånkommligt kommer upp. Men som med allt måste ju även bd ta slut förr eller senare. Jag får vara glad för de 10 (eller är det fler?) år jag hade möjlighet att uppleva dem. Glad att jag var en av dem som tidigt upptäckte deras storhet. Det var Broder Daniel som fick mig att orka kämpa, att orka klättra uppåt när jag var som längst ner i det svarta hålet. Men som nu också får mig att tänka tillbaka på massa fina minnen.


Jag kommer sakna er. Jag älskar er.


(Förlåt om jag låter som en patetisk tonåring, men bd kan ha den effekten.)

5 kommentarer:

Anonym sa...

http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=1458

Mela sa...

Du vet att det är special på P# imorgon va? Jag antar att du missar det med kalas och allt, men det finns ju 30-dagarsarkiv på SR.se!
Kram!

Susanna sa...

Precis sådär känner jag för Eminem. Jag känner verkligen sorg över att han inte producerar musik längre, för den gav mig så mycket...

Andréa sa...

mela: jo jag vet, men jag missar ju :( Tur att det finns arkiv som sagt!! :)

susanna: det är hårt att leva :) Tur att den musik som gjorts finns kvar!!

Cizzi sa...

Det är få saker som kan väcka så mycket känslor som musik. Musik kan ge både sorg och glädje. Den ska inte underskattas.