tisdag 12 augusti 2008

Löpnörd vs vanlig människa

Det talas om löpnördar och vad som kännetecknar dessa i bloggvärlden. Bland annat hos Marathonmia och Karin. Jag själv har verkligen gått från att vara en vanlig motionär som springer, till att bli en äkta löpnörd. Kanske inte av den allra värsta (bästa?) sorten än så länge, men jag är på god väg.

Jag har ända sedan i högstadiet sprungit mer eller mindre. Under vissa perioder har löpningen varit nästintill obefintlig och andra träningsformer har dominerat, medan det under andra perioder har sprungits lite mer frekvent. Varför jag började springa vet jag inte riktigt, men jag antar att det var en kombination av att både mamma och pappa sprang periodvis, samt att löpning är en del av barmarksträningen inom alpinidrotten. Jag sprang varken långt eller länge på den här tiden, oftast handlade det om 20-30 minuter, en timme någon gång ibland.

Under några år efter gymnasiet hamnade löpningen lite i skymundan när andra aktiviteter som spinning, aerobic och body pump lockade mer, men för drygt två år sedan började jag springa lite mer igen och sprang vårruset och tjejmilen och efter det hade jag fastnat och anmälde mig till Göteborgsvarvet. Så långt hade jag aldrig sprungit, men det skulle ju visa sig gå bra. Bättre än väntat och jag lyckades nå mitt hemliga mål under två timmar (1:56). Anmälde mig av bara farten till Lidingöloppet, men först skulle ju tjejmilen springas igen. Jag förbättrade mig med 8 minuter (visserligen bidrog nog plats i första startgrupp till någon minut eller två, men ändå) och på Lidingöloppet sprang jag in under 3 timmar, något som jag knappt vågat hoppas på (jag är ju inte den snabba typen direkt). Nu var jag verkligen fast och började till och med fundera på Stockholm marathon! Dock hann jag inte anmäla mig i tid, men nästa år ska jag springa, ska anmäla mig så fort lön och csn kommer!

På årets Göteborgsvarv förbättrade jag mig (också) med 8 minuter och för tillfället är det ju jakten på milen under 50 (på tävling) som gäller, något som förhoppningsvis är över redan om en och en halv vecka! Då är det nya sekunder som ska kapas och en tid på Lidingöloppet som ska förbättras! 8 minuter verkar ju vara min grej, ska det bli så även här? Inte lika troligt, men den som lever får se.

Från att för ett år sedan varit supernöjd om jag sprang över 4 mil på en vecka ligger jag nu oftast mellan 5,5 och 7,5 mil i veckan och mina tankar domineras av huruvida min nästa pulsklocka (som jag ska skramla ihop till under hösten) ska ha gps eller fotpod. Vilket mäter sträckan mest exakt och vad är enklast för en oteknisk person som jag? Här hemma (det är nämligen inte bara jag som är en löpnörd) pratas det om kilometertider, långpass och småskador (usch) och jag shoppar nästan hellre löparkläder än vanliga kläder (men bara nästan, det ligger nog på 50/50). Jag skulle vilja ha flera olika par löpskor, olika för olika slags pass, och funderar över hur jag ska ha råd att anmäla mig till alla lopp jag vill springa. Jag har alltså blivit en äkta löpnörd :D

9 kommentarer:

Sofy sa...

Hi, hi...jäpp, löpnördar är vi allihopa! Det känns som det utvecklas i en faslig takt nu efter införskaffandet av pulsklockan. jag har til och med klockan på mig nu, på jobbet ( utan pulsband dock) men för att vänja mig vid att ha den på armen...planerara och drömmer också m snabba skor, skor för terräng, skor för långdistans och mjuk ny dämpning. Mina asicskompisar börjar mer och mer kännas som ett passerat kapitel. Kan man ansöka om spons från nån löpnördstiftelse? Ett skostipendie skulle sitta fint!

Felicitas sa...

Löpnördar is da shit! :D Önskar bara att skadorna inte var så frekventa!! :(

Och skor.. Älskade, hatade skor. Jag vill också ha flera!! Som passar mina fötter och min fotisättning, så att jag kan slippa mer dumbensstrul.

Malin sa...

Kul att läsa! Jag trodde aldrig att jag kunde bli en löpnörd, men nu är jag verkligen fast! :)

/malinhalsofreaket.blogg.se

Andréa sa...

sofy: ja visst är det jobbigt :) Speciellt att skorna "tar slut" så snabbt! Man får börja springa mindre helt enkelt ;D

felicitas: hoppas du hittar ett (eller flera!) par skor som dina dumben gillar, det är du värd!

malin: haha, jo det är som en bacill som vägrar släppa taget :)

River sa...

Välkommen in i klubben ;) Men även om vi är löparnördar så är ju vårt intresse väldigt hälsosamt och bra. Eller hur :P?

River sa...

Och när det kommer till klockan. Köp en Garmin Forerunner, tror jag sagt det förut, men den är verkligen helt otroligt bra och lättanvänd. Den höll koll på hela mitt intervallpass (hade ställt in allt med hur många meter jag skulle springa och hur lång vilan skulle vara sedan pep den till när det var dags att växla mellan dessa) igår och idag tickade meter efter meter fram på ett trovärdigt och tryggt sätt under distanspasset.

MarathonMia sa...

Såklar du är! Välkommen :-) Jag har också en Garmin Forerunner (305) är supernöjd och kan inte springa utan. Den är lite stor, men jag hävdar att det ger snygga biceps -får väl köra varannan arm :-). Jag har hört att 405 knasar lite.

Susanna sa...

Och jag är verkligen på god väg! I söndags då jag och pojkvännen var inne i stan köpte jag två träningslinnen för mina pengar, och inga vanliga plagg! Dessutom verkar de där pulsklockorna som mäter hastighet och sträcka vara väldigt häftiga ;)

Andréa sa...

river: haha ,jo :)

kanske en dum fråga, men kan gps klockor känna av höjdskilnader? Om det är kuperat blir ju sträckan längre än om det är plant..

marathonmia: haha, jo man kanske kan ha en på varje arm, så är man extra säker på distans och hastighet :D

susanna: välkommen i klubben! :D