måndag 10 januari 2011

Det är dags..

.. att ta farväl.

Måndagen den 10:e januari, i mitten av vecka 35, är det dags att säga hejdå och låta springskorna vila ett tag. Det var varken solsken eller snöfall på den sista rundan, men det var åtminstone mörkt så jag slapp se misären ute.

Efter att ha legat och vridit och vänt på mig mellan halv fem och halv sex lyckades jag visst slumra till en stund lagom tills det var dags att gå upp strax efter sex. In med ett glas oboy och ner i springkläderna. Ut på isen, ut till sorgligt smutsiga snöhögar. Började med att promenera ett par minuter precis som jag brukat nu de senaste veckorna. Börjar springa så smått men får ganska snabbt ett outhärdligt håll. Går lite. Springer lite. Håll. Lite stramande i magen. Tar en genväg hem och går ungefär lika mycket som jag springer. Då får det vara nog, då är det inte värt det. Jag kunde inte låta bli att gråta en liten skvätt, men det gick över ganska snabbt. Jag är trots allt oändligt glad över all den extratid jag anser mig fått i springskorna. Det finns inget som kan ersätta eller ens jämföras med löpningen, men det finns alternativ som är ok och som jag kan ägna mig åt de sista veckorna. Jag kan fortfarande yoga, styrketräna och kanske cykla (återkommer till cyklingen i ett senare inlägg). Dessutom tänkte jag börja simma ett par dagar i veckan fram till förlossningstid. (Promenader är visserligen jättebra motion, men för mig har det inget med träning att göra och är därför inget alternativ. På annat vis än som just motion då.) Simning, yoga, styrketräning och kanske cykling. Det är ju inte så illa. Även om det aldrig kan bli som att springa.

9 kommentarer:

Fitnesscoachen sa...

Åh, usch, jag gråter också en liten skvätt när jag läser... men du- om fem veckor håller du ett litet nytt liv i dina armar, fokusera på det. Löpningen väntar på dig när du är redo igen!!
Stor kram

Karin sa...

Förstår att det känns lite tungt att få "ge upp" löpningen just nu, men tänkt ändå så länge du kunnat springa. Och du kan ju som sagt fortfarande träna - guld värt! Du har tränat på så bra under hela graviditeten så för dig kommer det att gå på nolltid att komma tillbaka efter att bebisen sett dagens ljus!

Marre sa...

Tråkigt men samtidigt, det är helt otroligt att du kunnat springa så här länge! Snart springer du runt med barnvagnen i snömodden och DET kan verkligen kallas träning. :-)

Fit-Eva sa...

:-(
Men du har kunnat springa LÄNGE!
Jag simmade i slutet, det var underbart att känna sig "lätt" i vattnet :-)

Ann sa...

Du är snart där igen, stronger than ever!!
Kramar!

Mia sa...

Löpningen väntar på dig! Det kan du ju vara helt säker på. Och statistiken säger väl att du kommer att bli bättre än någonsin också? Jag hoppas du spanade in Maria Rydkvists insats igår i uppförsbacken på Tour de Ski :) Mamma i juni(?) nu en stjärna!

Kram kram

Magdalena sa...

fantastisk kropp du har som mått bra av löpning som långt in i graviditeten. Grattis. En sorg förstås att göra uppehåll men om ett tag är du på banan igen och då är det vår och skönt att springa... med barnvagn!

Lisapisan sa...

Snyftar också lite när jag läser det, kanske mest för att jag vet att jag snart också gör mitt sista löppass. Är "bara" i vecka 25 och har fått lite ont i höfterna efter löpning de senaste veckorna men måste säga att vattenlöpning är ett helt ok alternativ!

Andréa sa...

madde: men nä gör inte det :) Jag kommer bli superstakr om ett par månader!! :)

karin: ja jag är jättejätteglad för tiden jag fått!

marre: jepp, vagnspring komemr det bli!

eva: ja och simning är lite kul iaf :)

ann: ja det ska jag minsan!

mia: ja det är verkligen inspirerande att se att hon är bättre än någonsin ett halvår efter förlossningen!!

magdalena: ja det funkar rätt så bra och jag är glad över att ha den :)

lisapisa: tråkigt! :( Men ja, vattenlöpning är faktiskt helt ok.