Det var ett tag sedan jag cyklade nu. Närmare bestämt har jag inte cyklat sedan min sista morgonklass och det var den 13 december. Det har varit massa helger, jag har varit borta och jag har svårt att hitta pass som funkar emd mina jobbtider. Speciellt nu när jag bara orkar träna på morgonen. Jag hade först en liten tanke om att gå upp och cykla idag, men eftersom jag fikade med en kompis till ganska sent igår så insåg jag att jag aldrig skulle komma upp i tid för att sitta på en cykel i stan klockan nollsexfyrtiofem. Så det får vänta ytterligare ett tag. Snart är jag ledig och då kanske det kan bli något.
Jag tycker dock att det är lite klurigt med cyklingen. Jag hör och läser om hur bra cykling fungerar under graviditet och hur vissa till och med cyklar dagen eller dagarna innan förlossnignen, men för mig har det inte fungerat lika bra faktiskt. Redan ganska tidigt, typ i somras, upplevde jag att magen liksom trycks ihop och det känns inte helt bekvämt. Det beror säkert lite på hur man är byggd och hur barnet ligger och sedan kan jag säkert höja styret mycket mer. Jag har självklart höjt det i takt med att magen växt och de sista passen hade jag det så högt att jag tyckte att jag satt som på en tantcykel. Fast när jag kollade mig runt i salen så insåg jag att flera andra, som inte är gravida (vad jag vet iallafall) hade styret i samma höjd och kanske till och med högre än mig, så jag kanske inte har höjt det tillräckligt helt enkelt. Men eftersom jag är van att ha styret riktigt lågt, jag vill ju få till en bra racekänsla, så känns det skitkonstigt att sitta som på en tantcykel. Det känns liksom inte roligt.
Svårt det där. Att stå upp fungerar bättre för då trycks inte magen ihop på samma sätt, men det har jag läst och hört att man ska undvika mot slutet eftersom det kan belasta bäckenet snett. Fast å andra sidan är det mycket "man ska undvika" när det gäller träning och belastning av bäckenet och jag tror faktiskt att mycket av det där måste ställas i relation till hur stark man är, hur man är van att träna i vanliga fall, samt självklart huruvida man har några problem. Jag tror exempelvis inte att kettlebellsträning är något som rekommenderas för gravida (Jag har visserligen inte läst något alls om det, men eftersom belastningen på bäckenet är rätt stor i vissa övningar kan jag tänka mig att det skulle vara så om något fanns att läsa.), men jag tycker att det fungerar bra för mig. Självklart är jag ännu mer lyhörd än vanligt, mycket försiktigare än vanligt och skulle något kännas fel eller konstigt så skulle jag såklart avbryta. Överlag tycker jag att rekommendationerna för vad som är bra att träna eller inte under graviditet är rätt "mesiga" och ger en begränsad bild av vad man faktiskt kan köra. Sedan är det självklart individuellt och alla kan inte göra allt och man bör nog ha rätt stor koll på sin kropp och sig själv för att köra vissa typer av träning.
Ja det här blev snurrigt och långt, men vad jag ville komma till var iallafall att för mig fungerar cykling och mage sämre ihop än för många andra. Därför har jag inte cyklat så mycket mer än mina egna klasser under hösten och därför har jag inte cyklat på ett tag. Jag ska nog testa något pass när jag kommit på plats i Stockholm, men känns det inte bra så får det vara tills jag har en platt (nåja) mage igen.
6 kommentarer:
Nu är jag inte gravid och har heller inte varit och är på intet sätt kunnig på rekommendationer kring träning och graviditet, men jag har samma intryck som du. Jag tror att det handlar om okunskap hos sjukvården. Att de kör "better safe than sorry". Vissa av mina bekanta ha helt avråtts från t.ex. löpning. Och visst, vissa bör säkert inte (och vissa kan säkert inte) springa under graviditeten, men det gäller ju inte alla. Vissa har blivit tittade snett på när de nämnt träning. Typ, "nu är du gravid och måste i första hand tänka på barnet och inte dina behov" fast kanske inte så uttalat. Men om jag fick rekommendationen att inte springa om jag var gravid skulle jag vara rädd att göra det. Om något skulle hända skulle det annars kännas som mitt fel! Vad har de sagt till dig?
Du har lite mer rutin på maraton och långa sträckor än jag har.
Att springa 4.2 mil kommer bli en utmaning. Tidsmässigt känns 3.30 rimligt men allt beror på så mycket annat :)
Blir som alltid lika imponerad och fascinerad av din beslutsamhet.
Jepp, inte lätt det där med rekommendationer men jag tror att de äntligen är på väg att ändras!
Har man inga medcinska komplikationer så finns det inget som säger att man inte kan fortsätta med det man gjort innan. Man ska lyssna på kroppen, den är ens vägvisare vare sig man är gravid eller inte!
Och att du kommer få en platt mage igen, det är jag säker på!
Jag är som jag sagt många gånger tidigare väldigt imponerad av att du kunnat springa så länge under din graviditet. Det är väl så det är bara att för vissa funkar inte löpning alls under en graviditet(som för mig) istället kunde jag köra spinning och crosstainer ända fram till förlossningen. Jag resonerade som så att jag ska vara väldigt glad över att jag kunde köra på så pass bra jag kunde. Löpningen hittar man alltid tillbaka tll och som i ditt fall spinningen....var så säker! Spännande med flytten nu också!
eftersom jag jobbar i sjukvården så måste jag ändå "försvara" lite här. det är självklart att man fårn sjukvårdens sida rekommenderar det som är "safe". tänk ifall någon legitimerad sjukvårdspersonal skulle rekommendera en sak och sedan skulle man somgravid få en skada relaterat till rekommendationen - vilket rabalder det skulle bli då! sedan är det ju så att olika träningsformer fungerar olika bra för olika gravida. mycket baserat på vilka styrkor, svagheter och förutsättningar man har med sig sen innan. sen ska man vara väl medveten om att vissa skador som orsakats av för hög träningsbealstning under graviditeten märks först när bebisen är ute och graviditeten är över och inte allt för sällan i smaband med att man tar upp träningen igen. det kanske faktiskt kan vara vettigt att ta det lite lugnare än annars. det är ju trots allt bara 9 månader.
sen tycker jag absolut att man ska träna under graviditet, men att göra det på lite andra villkor.
Karin: Ja det är nog mycket så. Och sen är det ju, som du säger, inte säkert att alla kan göra allt, men att gå ut och säga att det och det inte är bra till alla blir ju också fel..
De barnmorskor jag har träffat har varit väldigt positiva till att jag tränar mycket och uppmuntrat mig till att fortsätta springa sålänge det känns bra. Jag hoppas och tror att fler och fler blir så, men än finns nog tyvärr den gamla sorten kvar också..
mikael: tackar :)
eva: Precis, lyssnar på kroppen gör man ju förhoppningsvis alltid. Och extra mycket nu såklart!
jenny: vi är ju alla olika och således är det säkerligen så att olika saker funkar olika bra för olika personer. för mig funkade löpning väldigt bra, vilket jag är oerhört tacksam över!!
j: självklart! Jag är fullt medveten om att man inte kan gå ut och rekommendera att "alla kan fortsätta träna allt". Men däremot skulle jag vilja se mer av typen "känns det bra så är det förmodligen bra". Sen är det ju kanske inte så smart att träna exempelvis boxning som gravid och det är klart att man då ska avråda alla från det. sen bör man ju också vara noga med att påpeka att just vara lyhörd och lyssna nog på kroppen, att sänka intensiteten och vara allmänt försiktigare, vila mer osv. och tränar man inte regelbundet innan graviditeten är det kanske inte bästa tiden att börja just när man är gravid.
Skicka en kommentar